ÄR julen ett trauma?

[starcraft]

Jag tycker julen är mysig. Men så har vi aldrig hållit på och åkt mellan olika ställen. Julen firas oftast hos mina föräldrar. vi äter sällan julbord, så vi har inte så mycket fix, bara julgodis, men det är ju i högsta grad frivilligt. Men trivdes bäst faktiskt med de år när vi åt på restaurang på julafton. Minimal insats, maximalt med lugn och ro.

 

[Myrten]

Alltså förra året satt jag och en polare på ett öppet sunkhak och drack billigt vin. Vi var ensamma i lokalen Var inte ett dugg synd om oss!
[...]

Underbart! Så himla skönt att vara själv på ett hak! Bra service och förhoppningsvis lugnt och trevligt!

Själv firar jag ofta jul utomlands. I år åker jag till Hurghada på annandagen.

Imorgon ska jag förmodligen först på fika i stallet (där de galopphästar jag har andelar i bor) och sedan hem till goda vänner som bjudit in mig att delta i deras familjejulfirande. Mina hundar är också välkomna, men jag tror de får vara hemma och att jag inte stannar så länge istället. Ska sedan käka hos en annan vän på juldagen. Jag ska också höra av mig till mina syskon under julen.

Allt som sker ser jag fram emot, men allra mest att stiga på planet på måndag kväll!

 

[Alexandra_W]

Jag har satt i system att jobba. Jag har generellt dåliga erfarenheter av jul, dock inte pga måsten och släkt.

I år jobbar jag 12 h-nätter, vilket ger ett effektivt jobba - sova - jobba.

 

[Tualma]

Jag beklagar sorgen, @nightcrawler!

 

[nightcrawler]

Jag beklagar sorgen, @nightcrawler!

Tack

 

[Heulwen]

Nu kom jag på det enda traumatiska jag upplevt vid jul haha. När jag var liten runt 10-12 år och skulle köpa julklapp till farfar hade jag av förståeliga skäl inte jättemycket pengar men jag lade 200:- vilket var mycket för mig på en armbandsklocka till honom. Då tyckte jag den var fin men idag förstår jag ju att man mest får skrutt för de summorna. Min farfars reaktion när han öppnade den var ett skratt och "Vad är det här för skit?". Då blev jag riktigt ledsen faktiskt.

 

[Sar]

Nu kom jag på det enda traumatiska jag upplevt vid jul haha. När jag var liten runt 10-12 år och skulle köpa julklapp till farfar hade jag av förståeliga skäl inte jättemycket pengar men jag lade 200:- vilket var mycket för mig på en armbandsklocka till honom. Då tyckte jag den var fin men idag förstår jag ju att man mest får skrutt för de summorna. Min farfars reaktion när han öppnade den var ett skratt och "Vad är det här för skit?". Då blev jag riktigt ledsen faktiskt.

Så elakt.

 

[Sar]

Tycker att jag ser reportage om det "överallt" , vad man ska tänka på för att inte stressa ihjäl sig, inte hamna i bråk med släktingar, inte bli besviken, inte drabbas av relationskris, inte såra någon genom sitt val av mat, julklappar, val av ställe att fira på, val av sällskap att fira med .... osv osv Och jag märker på många jag pratar med att det verkar vara en oerhörd balansgång för att inte såra någon.

Alltså, det är ju hemskt. ÄR det verkligen så? Lider alla eller finns det några som ändå kan njuta av julen?

Jag kan känna krav från mina vuxna barn på hur de vill att saker att ting ska vara. Fattar inte hur de blev så förtjusta i traditioner??? Själv trodde jag att det viktiga var att jag inte skulle ställa krav på dem om hur jag vill att saker och ting ska vara, (det gillade jag inte att mina föräldrar hade synpunkter på gällande mig) så det har jag inte.

Pratade med en bekant idag som verkligen var knäckt över att de vuxna barnen valt att fira julafton med barnens "mormor och morfar" medan "farmor och farfar" (alltså hon) fick lov att vänta till juldagen med att få hem barnbarnen. Alltså verkligen ledsen, sårad. kränkt. Men kämpade tappert för att inte visa barnen detta. (men det måste de förstås märka ändå)

Jag skulle bli galen om någon försökte bestämma över vad jag ska göra och var jag ska vara.

Vad har ni andra för tankar och erfarenheter?

Jag njuter för fullt av julen (men det gör jag ju vid alla högtider)! Vi åker iväg efter Kalles med spark eller bil beroende på före och firar hos mina föräldrar med övrig släkt och vänner. Vi äter ett fantastiskt julbord ( knytis), har julkappsutdelning och sedan är det julklappsspelet som barnen tycker är absolut roligast. Ytterst njutbart!

 

[TygerTyger]

Jag älskar julmat och att träffa familjen. För mig finns det två problem med julen:

• Julklappar: Det är ovanligt att någon lyckas köpa något åt mig som är bättre än jag hade kunnat skaffa själv, och jag tror sannerligen inte bättre om mig själv när jag shoppar åt andra. Det innebär att det blir väldigt ineffektivt om vi försöker shoppa åt varandra. Som tur är har vi avskaffat julklappar inom familjen, vilket känns lite avstressande och väldigt miljövänligt.
• Datum: Varför är det så jäkla viktigt att allt firande ska ske på rätt dag(ar)? Om vi hade kunnat sprida ut familjeträffarna över flera dagar än julafton (och juldagen) så hade det blivit mindre stressigt och färre intressekonflikter.

Nu när jag är gift så skruvades visst förväntningarna på att fira tillsammans med min man(!!!11) upp men eftersom båda våra mammor vill fira den 24:e så delar vi på oss och firar med våra respektive ursprungsfamiljer. Sen hade hans släkt lyckligtvis inga planer på juldagen så då åker vi båda till min pappa, där många släktingar samlas. Det ska bli kul.

Ett år när min syster bodde utomlands och skulle komma först efteråt så försökte jag flytta julfirandet ett par dagar men det gick inte - den 24:e ska det vara. Det fick mig att fundera lite på familjens prioriteringar.

 

[Paddington]

Jag lider

Det min familj (syskon å föräldrar) inte förstår är att MIN familj är bara jag själv och jag är helt tillfreds med det. Utan i deras ögon måste jag ständigt räddas från det hemska ödet att tillbringa julen helt ensam eftersom jag absolut inte kan sitta ensam på jul. Så varje jul blir det ett krig om vem jag ska vara hos å väljer jag den ena (där jag trivs bäst) blir det sura miner hos den andra samtidigt som morsan blir så otrolgit besviken om jag inte bor hos henne hela julhelgen. Och varje morgon vaknar jag till hennes hulkande gråt och det är även det sista jag hör när jag ska sova och det gör det ju inte bättre nu med hennes begynnande demens...

Mitt livs bästa jul senaste 6 åren var förra året när jag äntligen stod på mig själv och firade julen hemma alldeles ensam. I år får jag inte ihop det på något annat sätt så nu sitter jag här igen, nästan färdig för harakiri...

Nää, jag gillar verkligen inte julen.....

 

[sassiball]

Älskade julen förut. Sen när jag inte kunde fira som jag ville så kände jag bara ångest. Sen la jag ner skiten och insåg att jag inte ens saknar att fira den. Känns så skönt att inte engagera sig ett enda dugg. Blir bara irriterad på alla hysteriska julälskare. Soeciellr när dom försöker tala om hur fantastisk julen är. Köper julklappar gör jag om jag har pengar över. Ger hellre än får. Får ångest av att ta emot. Träffa familjen kan jag göra när som så jag ser inget speciellt med att samlas. Julmat kan kvitta. Jag är ingen matfantast utan ser mat som ett nödvändigt ont. särskilt julmat. Och i år kommer allt bara kännas fruktansvärt då morsan gick bort för några veckor sen.

Beklagar sorgen

 

[sassiball]

I år är jag ledig Julen och får vara med när barnen öppnar julklapparna Det absolut bästa med hela julen Det är så roligt att se de förväntansfulla små ansiktena. Hoppas de inte blir besvikna bara, särskilt den äldsta börjar bli svår att köpa till.
Vi har inte så många måsten till Jul, förutom julklappsköp till ungarna då men det är ju mer ett nöje.

Brukar åka till svärföräldrarna och bli bortskämda med god mat.

Jag känner ingen vidare stress över julen, tycker den är mysig Lite sorglig kanske på äldre dagar, man tänker på alla man mist under åren, man påminns om sina barndoms Jular.
Så inget trauma för mig med Julfirandet.

 

[nightcrawler]

Beklagar sorgen

Tack

 

[Lena Furberg]

Nu kom jag på det enda traumatiska jag upplevt vid jul haha. När jag var liten runt 10-12 år och skulle köpa julklapp till farfar hade jag av förståeliga skäl inte jättemycket pengar men jag lade 200:- vilket var mycket för mig på en armbandsklocka till honom. Då tyckte jag den var fin men idag förstår jag ju att man mest får skrutt för de summorna. Min farfars reaktion när han öppnade den var ett skratt och "Vad är det här för skit?". Då blev jag riktigt ledsen faktiskt.

NEEEJJJ så sorgligt!!!!!

 

[Heulwen]

NEEEJJJ så sorgligt!!!!!

Ja, ganska faktiskt. Idag har jag kommit över det dock. Nästan.

 

[Sonic76]

Alldeles ensam imorgon och inte ett dugg ångest.
Ska äta julmat hos kompisarna bara.
Så skönt att inte behöva tänka på julböket.
Blir väl en liten minijul när dottern kommer, men annars är det bara jag och katten och kaninen

 

[Sar]

Älskade julen förut. Sen när jag inte kunde fira som jag ville så kände jag bara ångest. Sen la jag ner skiten och insåg att jag inte ens saknar att fira den. Känns så skönt att inte engagera sig ett enda dugg. Blir bara irriterad på alla hysteriska julälskare. Soeciellr när dom försöker tala om hur fantastisk julen är. Köper julklappar gör jag om jag har pengar över. Ger hellre än får. Får ångest av att ta emot. Träffa familjen kan jag göra när som så jag ser inget speciellt med att samlas. Julmat kan kvitta. Jag är ingen matfantast utan ser mat som ett nödvändigt ont. särskilt julmat. Och i år kommer allt bara kännas fruktansvärt då morsan gick bort för några veckor sen.

Beklagar sorgen och skickar en stor tröstkram!

 

[åke]

Tycker att jag ser reportage om det "överallt" , vad man ska tänka på för att inte stressa ihjäl sig, inte hamna i bråk med släktingar, inte bli besviken, inte drabbas av relationskris, inte såra någon genom sitt val av mat, julklappar, val av ställe att fira på, val av sällskap att fira med .... osv osv Och jag märker på många jag pratar med att det verkar vara en oerhörd balansgång för att inte såra någon.

Alltså, det är ju hemskt. ÄR det verkligen så? Lider alla eller finns det några som ändå kan njuta av julen?

Jag kan känna krav från mina vuxna barn på hur de vill att saker att ting ska vara. Fattar inte hur de blev så förtjusta i traditioner??? Själv trodde jag att det viktiga var att jag inte skulle ställa krav på dem om hur jag vill att saker och ting ska vara, (det gillade jag inte att mina föräldrar hade synpunkter på gällande mig) så det har jag inte.

Pratade med en bekant idag som verkligen var knäckt över att de vuxna barnen valt att fira julafton med barnens "mormor och morfar" medan "farmor och farfar" (alltså hon) fick lov att vänta till juldagen med att få hem barnbarnen. Alltså verkligen ledsen, sårad. kränkt. Men kämpade tappert för att inte visa barnen detta. (men det måste de förstås märka ändå)

Jag skulle bli galen om någon försökte bestämma över vad jag ska göra och var jag ska vara.

Vad har ni andra för tankar och erfarenheter?

Ja . Julen är hemsk.

 

[Septicemia]

Jag får nog sälla mig till skaran jultraumatiserade, även om det har blivit mer avdramatiserat med åren. Det är kravet på umgänge med familjen som stressar, hur mycket jag än tycker om min familj!
Släkten bor i allt för olika ändar av landet med bonusbarn, bonusföräldrar och bonusmor/farföräldrar för att julhelgen ska vara möjlig att fira samlat ens med de närmaste släktingarna. Som liten var det fruktansvärt, jag blev/blir väldigt trött och dränerad på energi av att ha mycket folk runt mig, och att fira jul från 23-30 december var definitivt ett bra sätt att lära sig hata julen på. När jag blev tonåring så gömde jag mig i stallet hela jullovet.

I år firar vi på sambons vis, med julafton hos hans föräldrar och lutfisk med hela hans släkt (som har möjlighet att ta sig ner till Skåne) på annandagen. Nästa år firar vi på mitt vis, hemma själva med champagne, sushi och filmmaraton

 

[nickan1]

Julafton är en dag på året. Det finns 364 dagar till. Exakt vilken dag man umgås spelar ingen roll för mig. Sen kan jag förstå att det är krångligare f många idag med många som är skilda och har bildat nya familjer med olika konstellationer. Sen tror jag mor- och farföräldrar kan underlätta genom att inte ställa krav på var barn och barnbarn ska vara. Sen har varje vuxen människa ett ansvar både mot sig själv och eventuella barn att se till att varje dag blir så bra och stressfri som möjligt.