ÄR julen ett trauma?

[escodobe]

Jag måste erkänna att par av de senaste bukedygnets trådar om jul stressar mig.
"Jag vill styra hur min vän äter " " jag vill styra mina vänners samtalsämnen" osv

Inte konstigt att folk har det jobbigt på jul med sådana problem...

 

[Inglorion]

Jag måste erkänna att par av de senaste bukedygnets trådar om jul stressar mig.
"Jag vill styra hur min vän äter " " jag vill styra mina vänners samtalsämnen" osv

Inte konstigt att folk har det jobbigt på jul med sådana problem...

Lägg till "du måste" framför precis allting. Det inkluderar vilka du måste umgås med (t.ex. familjen även om man inte vill).

Hemma hos min familj börjar stressen efter den perfekta julen några veckor innan, det skriks och gapas för att någon sätter en liten fot fel och man är så stressad för att man inte hunnit något. Jag har gömt mig i ett av uthusen och jobbat de senaste veckorna för att undvika skiten.

Personligen är det en gåta varför man liksom ens har dessa krav på julen. Ännu större är gåtan över vad det är som inte hinns? Eller varför det ens måste göras från första början. Eller vad kraven ens är? För ibland finns det liksom grejer som ska göras men gör man dem får man skäll, gör man dem inte blir det skäll och allra helst ska det gnällas och skällas även när det görs och görs rätt Alla mina syskon är faktist vuxna och jag tycker det är lite överreklamerat med hela julklappsgrejen men det vågar jag inte ens trycka på. Men de år jag gett hemmagjord sylt, godis osv osv som jag spenderat timmar på blev det rätt sura miner orka köpa liksom när inget duger, de får vad de får i år men jag total vägrar sen några år tillbaka att stressa runt med julhandel, i år var den väl avklarad på en timme kanske. Jag lägger pengar på presenter om jag råkar se något jag tycker passar, så skickar jag det då (jag tycker nämligen om att ge grejer, men spela roll om det är födelsedag eller jul). Jag vill definitivt inte ha något av någon om personen ska må dåligt för att skaffa det, det räcker gott med att umgås med personen.

Nu är det möjligt att det är lite överdrivet eftersom jag har haft väldigt enrom stress under hösten som resulterat i vissa stress symptom. Visserligen insåg jag inte att jag var ljud känslig igen men det var rätt uppenbart när jag var på vippen att få ångestattacker konstant när jag var inne och familjen var samlad. Däremot tycker jag inte att det var någon större skillnad mot hur jag kom ihåg det som barn, men vad jag vill ha under julen har definitivt ändrats.

Julafton ska vi inte tala om när båda föräldrarna är involverade, då är det stress delux tills alla är helt slut. har man tur är det lugnt under Kalle och på kvällen är väl de flesta helt slut i tid för Karl Bertil och orkar inte vara stressiga skrikiga monster längre. Jag vill ha det lugnt och rofyllt och är hellre själv Min jul är nog rätt kravlös, och jag skulle säga att min familj skulle behöva sätta lite mindre krav på sin egen jul de med.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag måste erkänna att par av de senaste bukedygnets trådar om jul stressar mig.
"Jag vill styra hur min vän äter " " jag vill styra mina vänners samtalsämnen" osv

Fast det där är fult tycker jag, att dra igång nåt om vad användare skrivit men i en helt annan tråd. Ta det i rätt tråd istället så att personerna som skrivit det har en chans att bemöta det?

 

[Snowball]

Nu kom jag på det enda traumatiska jag upplevt vid jul haha. När jag var liten runt 10-12 år och skulle köpa julklapp till farfar hade jag av förståeliga skäl inte jättemycket pengar men jag lade 200:- vilket var mycket för mig på en armbandsklocka till honom. Då tyckte jag den var fin men idag förstår jag ju att man mest får skrutt för de summorna. Min farfars reaktion när han öppnade den var ett skratt och "Vad är det här för skit?". Då blev jag riktigt ledsen faktiskt.

Det var riktigt elakt sagt

 

[escodobe]

Fast det där är fult tycker jag, att dra igång nåt om vad användare skrivit men i en helt annan tråd. Ta det i rätt tråd istället så att personerna som skrivit det har en chans att bemöta det?

Nej Det är rätt tråd. Jag blev stressad.

 

[nightcrawler]

Beklagar sorgen och skickar en stor tröstkram!

Tack

 

[SaraMara]

Tycker att jag ser reportage om det "överallt" , vad man ska tänka på för att inte stressa ihjäl sig, inte hamna i bråk med släktingar, inte bli besviken, inte drabbas av relationskris, inte såra någon genom sitt val av mat, julklappar, val av ställe att fira på, val av sällskap att fira med .... osv osv Och jag märker på många jag pratar med att det verkar vara en oerhörd balansgång för att inte såra någon.

Alltså, det är ju hemskt. ÄR det verkligen så? Lider alla eller finns det några som ändå kan njuta av julen?

Jag kan känna krav från mina vuxna barn på hur de vill att saker att ting ska vara. Fattar inte hur de blev så förtjusta i traditioner??? Själv trodde jag att det viktiga var att jag inte skulle ställa krav på dem om hur jag vill att saker och ting ska vara, (det gillade jag inte att mina föräldrar hade synpunkter på gällande mig) så det har jag inte.

Pratade med en bekant idag som verkligen var knäckt över att de vuxna barnen valt att fira julafton med barnens "mormor och morfar" medan "farmor och farfar" (alltså hon) fick lov att vänta till juldagen med att få hem barnbarnen. Alltså verkligen ledsen, sårad. kränkt. Men kämpade tappert för att inte visa barnen detta. (men det måste de förstås märka ändå)

Jag skulle bli galen om någon försökte bestämma över vad jag ska göra och var jag ska vara.

Vad har ni andra för tankar och erfarenheter?

Julen är fantastisk tycker jag. Älskar att pynta, köpa och klä granen, fylla huset med ljus, hyacinter och amaryllis och att få ljus överallt i trädgården. I år är den extremt stressfri, vi valde att inte ha släkten här i år utan istället låta min mamma ha hand om julen och även om det är väldigt mysigt att ha alla här så är det en ofantlig skillnad i att inte behöva tokstäda pga allergisk bror, putsa fönstren, handla flera kundvagnar med mat och dryck och laga mat, bära fram avlastningsbord, duka och vara värdpar. Nu chillar vi framför julkalendern, käkar skinkmacka, myser med dottern, tar stallet i lugn och ro, promenera med hunden och åker sedan iväg till dukat bord. Vilken lyx!

Vi har också lagt ned klappbyte för oss vuxna sedan några år tillbaka så slipper man en pank januari och all stress, i år blir det dottern som får julklappar bara, även om hon är för liten för att förstå så kan hennes förälskade omgivning inte låta bli...

 

[Raderad medlem 6459]

Nej Det är rätt tråd. Jag blev stressad.

Fast det är jävligt ofint och dålig netikett tycker jag att skriva om någon utan att tagga den. Att dessutom göra det i en annan tråd är ännu fulare.

Om du blir stressad av att läsa härinne röstar jag snarare för att du tar en paus än att du skriver syrliga inlägg om folk i andra trådar.

 

[Hyacinth]

Jag sitter mitt i julfirandet, vi har ätit grötfrukost och en liten lätt sillunch. Nu sover de som vill middag, vi övriga tar en kopp kaffe. Vi firar bara med mina föräldrar och syskon, övriga släktingar firar nån annan stans. Det minskar ju stressen, det är en ordinär familjesammankomst som alla ser fram mot då det är ett av få tillfällen då vi ses allihop.

 

[Inglorion]

Pappa kom över på kaffe idag "alltså det här var sista året vi gör julklappar, den minsta är ju vuxen nu. Nästa år får ni bara köpa en julklapp var till en person".

Jag tyckte det lät bra och tyckte att de kanske skulle sluta stressa generellt inför jul, typ känner någon för att koka knäck får den väl göra det. Annars är det väl skit sak samma. Han såg fundersam ut men insikten verkar ju ha kommit att jul är inte kul om det mest är stressigt.

Det kanske hjälper att man blivit lite äldre och frispråkig och faktist vågar klaga

 

[Tonto]

Jag och sambon firar själva med hundarna! Han har ingen övrig familj och jag har klippt kontakten med alla på "min sida". I år blir det inte mycket firande då vi packar och förbereder flyttkaos. Men vanligtvis så äter vi gott, går på långpromenad med hundarna. Men den 25 såklart. Det är otroligt kravlöst och härligt.

 

[Sol]

Jag är så jäkla glad över att vara vuxen och kunna bestämma själv. Som skilsmässobarn var varenda jul ett ångestmoment för hur jag än valde var det ju någon som blev ledsen över att jag inte firade jul med dem.

Att fira jul hemma med maken, barnen och djuren är så himla skönt. Inga krav om hur saker "ska" vara från föräldrar eller svärföräldrar. Men det tig många år innan vi insåg att vi "kunde" ge fasen i att fira med släkten.

 

[Emor]

Jag vill ta det lugnt på jul. Känna mig bekväm i sällskapet och sen vi fick barn, slippa kuska runt. Därför har vi de senaste fem åren firat jul hemma, bortsett från att vi efter stallet äter julgröt med mannens släkting pga supertrevligt. Det är snabbt överstökat och det är nästan det bästa...
Sen är vi hemma hela kvällen, lagar bara den maten vi tycker om, går en promenad, bygger lego och umgås med familjen. De sura minerna från nära och kära att vi inte dyker upp kan jag leva med, de prioriterar inte att dyka upp här heller och det finns fler dagar att hinna umgås på. Vägrar stressa runt den 24 bara för att.

I år är jag dessutom inte fräsch och det var länge oklart om jag ens skulle få fira jul hemma eller inlagd. Huset är ostädat, maten nerdragen till ett minimum av fix och inga julklappar har jag köpt heller förutom en var till barnen, och det blev en bra jul iaf!

 

[Lena Furberg]

Detta var första året vi inte orkade med hela, inte ens halva, Kalle Anka..... Det kändes ok.

Mannen hade köpt oss ett Trivial Pursuit, Master Edition, från England (så att även han ska fatta frågorna) och vi satt sen hela kvällen och försöker få NÅN fråga rätt. Vi kände oss obeskrivligt obildade och korkade. Vi fick ändra på reglerna ideligen för att nåpnsin bli klara, annars hade vi suttit en vecka till.

Så det kändes lugnt och skönt. Våra familjer bor långt bort (Västerbotten och England/Nya Zealand) så där finns ingen vi måste köra hem till för att fira vidare. Det är både bra och lite ledsamt.

Så, i år blev julstressen aningen mindre. Jag tror man måste bestämma sig för vad som verkligen betyder nåt och är viktigt på riktigt, och sen inte skämmas över att skippa somligt.

 

[Raderad medlem 6459]

Vi har världens finaste jul i år, bara jag och maken. Vi sov ut, åt god frukost, gick på en långpromenad i världens vackraste natur och sen hem för spansk-svensk jullunch med det godaste från respektive land. Sen öppnade vi paket och spelade kort resten av kvällen innan det blev dags för pizza och seriemaraton.

Lugnt och skönt och mysigt .

 

[the_connemara]

Känner typ inte igen det alls. Inte mer än standardproblemen i släkten liksom (att alla inte vill fira ihop). Jag älskar julen o firar traditionellt men mer än så är det inte.

 

[Lenis]

Jag är ju sån där att jag kör på Våga Vägra Drama och dessutom har ju jobbet inom vården satt käppar i hjulen för att kunna flänga runt en massa även om jag velat försöka. Jag får liksom sällan helledigt en julhelg. Vilket kan ha fördelen att orkar man inte med nåt visst evenemang skyller man på jobbet om det kniper Men jag gör det jag känner för, firar med släkten i den mån jag pallar, och blir nån lite ledsen så blir det att prioritera den nästa gång det är möjligt. Försöker alltid prioritera att titta förbi den äldsta generationen om jag kan, eftersom jag aldrig vet om de finns med nästa år.

Jag gillar julen och försöker gärna skapa lite julstämning, och tar det nog väldigt enkelt. I år åt vi jullunch med större delen av närmaste släkten, och sen åkte vi hem och softade med film hela kvällen, risgrynsgröt har jag haft gravidcravings på länge så det åt jag o så var vi nöjda med det. Bytte några paket i all enkelhet gjorde vi också. Och kollade faktiskt på Kalle, hehe. Nästa år kommer vi ha bebis (god willing) och hus så då får vi nog ett gäng på besök och tja pallar jag inte laga massa mat blir det att prioritera det jag tycker är kul och köpeversion alt knytis av resten. Jag tror liksom på att det blir vad man gör det till och hade någon förpestat stämningen hade jag inte firat med den. Tar det på bitch/ålderskontot att blod inte är tjockare än vatten.