Är jag överkänslig eller beter han sig illa?

[Lovisaleonora]

Du skrev att det handlade om självkänsla.

Och var skrev jag svag?! Är självkänsla liktydigt med svag så tror jag att det är fel på antingen ditt eller mitt synonymlexikon.

(edit: mitt säger självkänsla: medvetenhet om sitt eget människovärde)

 

[stjarnhimmel]

Och var skrev jag svag?! Är självkänsla liktydigt med svag så tror jag att det är fel på antingen ditt eller mitt synonymlexikon.

(edit: mitt säger självkänsla: medvetenhet om sitt eget människovärde)

Nej du har inte skrivit svag.
Men jag tycker inte det är viktigt att diskutera exakta ord. När du skriver att det beror på låg självkänsla tycker jag det är nedlåtande.

 

[Lovisaleonora]

Nej du har inte skrivit svag.
Men jag tycker inte det är viktigt att diskutera exakta ord. När du skriver att det beror på låg självkänsla tycker jag det är nedlåtande.

Och det får du tycka. Men det är inte det jag menar, och inte det jag skriver. Tolkningsföreträde kan vara vanskligt när det finns en underliggande agenda.

 

[stjarnhimmel]

Och det får du tycka. Men det är inte det jag menar, och inte det jag skriver. Tolkningsföreträde kan vara vanskligt när det finns en underliggande agenda.

Ok. Förklara gärna hur du menar med låg självkänsla och att det inte kan hända alla.

 

[Trani]

Så ju mer kännedom om mönstret med normaliseringsprocessen och den kontrollerande mannen, egen inre styrka och stabilt socialt skyddsnät man har från början; desto bättre chans att ta sig ur det, tänker jag.

Det är SÅ viktigt att vi pratar om det här. Buke är bäst.

Jag håller med dig. De som blir utsatta för våld i nära relationer är en bred grupp. Rent vetenskapligt är den starkast gemensamma nämnaren att förövaren är en man, i övrigt är det alla möjliga olika människor med olika bakgrund, ålder, yrken, omgivning etc. Vem som helst kan bli drabbad och det tror jag är det viktigaste att få med sig både förebyggande och om man har hamnat i skarpt läge - Att jag är inte skyddad.

 

[tott]

Jag ser att det har diskuterats en del om lägre självkänsla kan bidra till sådana här förhållanden och jag kan bara berätta om hur det var för mig. Jag var på topp när vi träffades, jag tror aldrig att jag känt mig så stark och så lycklig. Jag hade ett krävande jobb, en egen häst, egen bil, egen lägenhet... Mitt liv var precis som jag ville att det skulle vara och jag var så nöjd över hur jag ordnat med allt för mig själv. Jag törstade inte efter något förhållande eller närhet utan jag blev kär i det som verkade vara en jättefin kille.
Jag vet inte vilket "hål" han kom in igenom eller hur han tog kontrollen. Det är klart att jag såhär i efterhand känner mig dum att det har blivit såhär. Varför såg jag inga blinkade varningslampor? Varför var jag så mesig och bara följde med och gjorde som han ville? Varför förstod jag inte?

Tror inte alls att det är sådana med dålig självkänsla som drabbas av "dåliga män", utan jag tror som någon annan skrev här, att vem som helst kan drabbas. De dåliga kommer så sakta smygande och även den starkaste och den smartaste kan "luras" med i det hela. Kanske är det så att de starka har lättare att inse vad som händer och har därmed kanske lättare att sig ur det dåliga förhållandet "i tid". Jag vet inte... Men jag är numera övertygad att vem som helst kan "hjärntvättas" till en viss del iaf.
Kämpa vidare @Hemligaste och tro på att ert förhållande inte är sunt. Men jag förstår din ambivalens!

 

[tott]

Jag arbetar med det som verkat till att jag gjort mig tillgänglig för den här typen av personer. Och att jag inte känt det som tokfel när det började gå på fel håll. Utan fortsatt att försöka och försöka till det inte finns något kvar av det som är jag.

[/QUOTE]

Tror jag missförstod det jag citerade.

 

[Houdinie]

Vem som helst kan bli drabbad...

Det håller jag med om. Det enda gemensamma draget jag sett hos de av mina bekanta som råkat ut för denna typen av predatorer är att de är människor som är hjälpsamma, omtänksamma och godhjärtade. Det är knappast egenskaper som man vill göra sig av med bara för att det finns manipulativa idioter som utnyttjar dem. Vad vi måste göra är att bli bättre på att känna igen varningstecknen och att stötta och hjälpa de utsatta.

Sedan tror jag att dessa predatorer kan se en stark och självständig kvinna som en "utmaning", så att endast kvinnor med dåligt självförtroende är i riskzonen tror jag inte på.

@Hemligaste : Jag har tyvärr inget att erbjuda förutom att jag hejar på dig och tycker att du är typ tokhäftigt jättestark!

 

[athena]

Sedan tror jag att dessa predatorer kan se en stark och självständig kvinna som en "utmaning", så att endast kvinnor med dåligt självförtroende är i riskzonen tror jag inte på.

Det tror jag också är väldigt vanligt. De som känner mig väl, som jag berättar min historia för, häpnar. Jag har aldrig haft låg självkänsla, utom just under de åren. Jag gick in i det precis som TS beskriver; Bra jobb, på väg till drömutbildning (som inte blev av), bil (som jag fick sälja), hästar (slutade rida), egen lägenhet, livet lekte. Jag skulle inte ha nån karl ens, jag var ganska nybliven singel och skitnöjd helt enkelt. Men det blir inte alltid som man tänkt sig.

 

[cirkus]

Jag ser att det har diskuterats en del om lägre självkänsla kan bidra till sådana här förhållanden och jag kan bara berätta om hur det var för mig. Jag var på topp när vi träffades, jag tror aldrig att jag känt mig så stark och så lycklig. Jag hade ett krävande jobb, en egen häst, egen bil, egen lägenhet... Mitt liv var precis som jag ville att det skulle vara och jag var så nöjd över hur jag ordnat med allt för mig själv. Jag törstade inte efter något förhållande eller närhet utan jag blev kär i det som verkade vara en jättefin kille.
Jag vet inte vilket "hål" han kom in igenom eller hur han tog kontrollen. Det är klart att jag såhär i efterhand känner mig dum att det har blivit såhär. Varför såg jag inga blinkade varningslampor? Varför var jag så mesig och bara följde med och gjorde som han ville? Varför förstod jag inte?

Du förstod ju nu! Din trådstart är ju ditt första steg i att förstå och inse att han smugit in genonom något hål och sen så har du själv backat tillbaka och sett en massa saker som du tidigare inte sett. Jag tror att det är precis så det är. Själva händelserna smyger på, tillslut så frågar man sig själv - precis som du gjort i trådstarten - överreagerar jag? Det är då man i själva verkar frågar sig har jag underreagerat länge? Vad är det som egentligen har hänt och hur hamnade jag här? Hur tar jag mig härifrån, nu menar jag mer det mentala tillståndet att man inte själv känner igen sig, snarare än bort från relationen

 

[mandalaki]

Du förstod ju nu! Din trådstart är ju ditt första steg i att förstå och inse att han smugit in genonom något hål och sen så har du själv backat tillbaka och sett en massa saker som du tidigare inte sett. Jag tror att det är precis så det är. Själva händelserna smyger på, tillslut så frågar man sig själv - precis som du gjort i trådstarten - överreagerar jag? Det är då man i själva verkar frågar sig har jag underreagerat länge? Vad är det som egentligen har hänt och hur hamnade jag här? Hur tar jag mig härifrån, nu menar jag mer det mentala tillståndet att man inte själv känner igen sig, snarare än bort från relationen

Så tänker jag också. @Hemligaste s varningsklockor ringer ju nu, de brölar för fullt. Det är inget fel på henne.

(Pluspoäng för toppenordet "underreagera"! )

 

[mandalaki]

För att han var skicklig! De här männen är alltid skickliga. Det är ju därför ni fastnade.

Jag läste något så bra i en roman för ett tag sedan. Då handlade det om flirt, huvudpersonen sa till sin väninna att mannen som var gift med hennes bästa vän inte alls raggade på henne (på huvudpersonen alltså).

Då sa väninnan: Det är de som gör det så att man inte märker att de gör det som är de skickligaste.

Det passar så bra in på förtryckande män också, tycker jag.

Och det är inte ditt fel!

Det slår mig att det där med "skicklighet" låter så medvetet. Men det tror jag inte att det är. Åtminstone inte för alla. Processen är subtilare än så.

På samma sätt som kvinnor som @Hemligaste tar små steg bakåt, ett efter ett, utan att märka det, så tar nog de här männen små steg fram. De märker inte heller vad som pågår, vad de gör. I bästa fall inser de det när hon dragit för att hans kontrollbehov fullständigt slog slint - i sämsta fall aldrig.

 

[Lovisaleonora]

Sedan tror jag att dessa predatorer kan se en stark och självständig kvinna som en "utmaning", så att endast kvinnor med dåligt självförtroende är i riskzonen tror jag inte på.

Du lyckas skickligt undvika den springande punkten. Det kommer alltid att finnas mördare, pedofiler, idioter och solochvårare.

Det handlar inte om vem som är i riskzonen. Det handlar om att känna igen och gå därifrån. Vi kommer alla hamna i sällskap av dårar fler gånger under ett liv. Att undvika DET är ju en ren utopi.

 

[Red_Chili]

Men @Lovisaleonora, du pratar alltså om att återkommande destruktiva relationer inte är något som drabbar alla, för att vissa tar reda på hur saker hänger ihop och sedan agerar mer klokt i tid? Förstår jag dig rätt? Kan du då hålla med om att vem som helst skulle kunna hamna i en destruktiv relation en gång? En första?

Jag håller nämligen i så fall med om en sak, att om en person hamnar i en destruktiv relation flera gånger, då har personen uppenbarligen inte lärt sig något mellan gångerna. Jag är dock fullständigt övertygad om att vem som helst skulle kunna bli drabbad en första gång. Hur länge en person då stannar, det tror jag har mer att göra med på vilket sätt partnern manipulerar snarare än hur stark självkänsla den drabbade har.

 

[Riru]

Du lyckas skickligt undvika den springande punkten. Det kommer alltid att finnas mördare, pedofiler, idioter och solochvårare.

Det handlar inte om vem som är i riskzonen. Det handlar om att känna igen och gå därifrån. Vi kommer alla hamna i sällskap av dårar fler gånger under ett liv. Att undvika DET är ju en ren utopi.

Ja har man väl varit i situationen en gång tidigare så är det kanske lättare att känna igen de små sakerna som tyder på att något är fel och kommer utvecklas åt fel håll. Men det är knappast något som dessa män skyltar med när man träffar dem, det kan ta lång tid innan de visar tendenser till att vara rena psykopater.

Jag har själv varit i en sådan relation, men det tog drygt ett år för honom att visa några förändringar, nästan som att han behövde tid först för att veta hur jag fungerade och hur han skulle kunna styra över mig. Och det började då med småsaker som jag inte alls var speciellt brydd, allt kan ju inte vara perfekt jämt och ständigt. Och jag var beredd att ta motgångar då jag inte är den som sticker så fort något blir jobbigt utan är beredd på att jobba för att förhållandet ska fungera.
Han lärde sig att spela på mitt samvete först och sedan blev det bara värre och värre, utan att jag la märke till det förrns det var för sent.

TS
Det tog flera år för mig att ta mig ur min situation, och det var gräsligt jobbigt att göra det trots att han var en så hemsk människa, så jag förstår dig att det är svårt att ta det där steget. Jag var nära på att ångra mig bara minuter efter jag drog men det tog inte lång stund innan jag kände hur jag kunde börja andas och jag visste att det var det bästa jag någonsin gjort.

 

[Hyacinth]

Jag har några vänner med fenomenal bullshit-detektor som jag har svårt se hamna i dylika fällor. De skriker så fort de anser något orätt eller det minsta obekvämt, medan jag har haft en tendens att istället anpassa mig. Så jag antar att vissa har sämre förutsättningar för att få äran att ha destruktiva relationer.

Min egen radar är usel, men jag jobbar på den.

 

[monster1]

Det slår mig att det där med "skicklighet" låter så medvetet. Men det tror jag inte att det är. Åtminstone inte för alla. Processen är subtilare än så.

På samma sätt som kvinnor som @Hemligaste tar små steg bakåt, ett efter ett, utan att märka det, så tar nog de här männen små steg fram. De märker inte heller vad som pågår, vad de gör. I bästa fall inser de det när hon dragit för att hans kontrollbehov fullständigt slog slint - i sämsta fall aldrig.

Jag tror inte heller att det är medvetet alltid (även om det fortfarande är egoistiskt). Min fd sa flera gånger efter att det tog slut att jag var så himla attraktiv när jag var självständig och stark, fastän det var han som var en del i att jag inte var det när vi var ett par. Alltså det här "fostrandet" av vuxna människor där den ena parten i relationen anser sig ha rätt att bestämma över den andra parten är extremt vanlig. Min fd partner var helt övertygad om att jag inte skulle klara mig själv när vi bröt upp, så han trodde nog att det han gjorde var "för mitt eget bästa".

 

[vallhund]

Du lyckas skickligt undvika den springande punkten. Det kommer alltid att finnas mördare, pedofiler, idioter och solochvårare.

Det handlar inte om vem som är i riskzonen. Det handlar om att känna igen och gå därifrån. Vi kommer alla hamna i sällskap av dårar fler gånger under ett liv. Att undvika DET är ju en ren utopi.

Jag har nog extremt höga o tjocka murar o tillåter inga övertramp. Min sons far försökte styra mig med passiv aggressivitet efter att vi separerat på mitt initiativ, vilket hans föräldrar satte stop för. De värnade om sitt barnbarns integritet.

 

[Singoalla]

Jag slänger mig in lite kort i tråden och vill bidra med mina egna erfarenheter.

För det första, det är ett förenklat sätt att se på det om man tänker att han först var snäll och sedan blev elak. Det finns alltid två sidor av myntet och det är precis det som gör det så komplicerat. Min samtalskontakt som jag har nu har hjälpt mig att förstå det här. Män som går över gränsen gör det ofta åt båda hållen. För ett halvår sedan så sa jag följande om min exsambo: "Han är den bästa, och det värsta, jag någonsin träffat i hela mitt liv." Men jag förstod inte då att det var precis det här jag började få insikt om. De varmaste och mest kärleksfulla stunderna jag har haft i mitt liv har jag haft med mitt ex. Han har öppnat sig för mig, pratat med mig, tagit hand om mig på ett sätt som ingen annan har. Vår relation har varit så naken och så äkta på så många sätt. Han har också varit den mest kontrollerande, impulsiva och manipulativa jag träffat. Det innebär inte att han är det ena eller det andra, först det ena och sedan det andra. Det innebär att han har båda sidorna, och dessvärre måste den ena bort för att en relation ska vara hälsosam. Vilket den sällan gör, och då måste man lämna. Min samtalskontakt har tryckt på detta. Det är nämligen enkelt att tänka: "Det var lika bra att hans sanna sida kom fram!". Sanningen är att människor är komplexa och har flera sidor. Styrkor och svagheter. Man måste bara bestämma sig för vilka svagheter som fungerar i en relation, och vilka som inte gör det. Min exsambos svagheter skadade mig, och därför har vi inte en relation idag.

För det andra, utan att säga vem som har sagt vad i tråden, så vill jag bara säga att en relation med en manipulativ man inte har det minsta med svaghet eller låg självkänsla att göra. De som känner mig skulle inte hålla med om att jag har någon utan de svagheterna. Alla som är människor, med alla känslor och egenskaper som hör där till, riskerar att hamna i en ohälsosam relation. Så ja, det känns förminskande om någon skulle uttrycka de orden. Jag har alltid haft män omkring mig. Uppvaktning, bekräftelse, kärlek eller sex är ett telefonsamtal bort. Jag har stannat hos mitt ex för att jag älskat, beundrat och haft en stark vänskap med just honom.

Däremot tror jag att erfarenhet kan hjälpa till att inte hamna i en destruktiv relation ytterligare gånger. Eventuellt att man haft en nära anhörig som levt i en destruktiv relation och man har fått lära sig om det på så väg. Jag tror att jag i högre grad skulle se, och känna av, varningssignaler nu på ett sätt som jag inte gjort innan. Men utan den erfarenheten hade jag nog löpt lika stor risk som alla andra. Hur stark jag än är och hur mycket självkänsla jag än har.

 

[Raderad medlem 6459]

Min egen radar är usel, men jag jobbar på den.

Min radar var urusel men efter att ha blivit behandlad som skräp av en manipulativ jävla assbag så har jag noll tolerans för bullshit. Reagerar på en gång och blir avtänd och skeptisk, lägger ner och går vidare. Ett tag var jag förmodligen överkänslig men spela roll, jag behövde skydda mig själv och det var viktigast för mig.