kl
Jag har en dotter som är 19 år och har Downs syndrom, jag blev så himla ledsen och arg när jag läste artikeln, tänk att folk kan tycka så om min dotter och hennes kompisar, att de skulle vara någon sorts monster.
Att folk har de här åsikterna beror väl till stor del att de är rädda, det man inte vet så mycket om känns säkert skrämmande. Jag tycker att man ska försöka få in de funktionshindrade människorna mycket mer i samhället på ett naturligt vis. Inte bygga särskilda särskolor utan låta särskolan vara en del i en "vanlig" skola, så att det blir naturligt för "normala" barn att det faktiskt finns "onormala" barn. Det har ju blivit bättre mot hur det var tidigare när man satte alla som avvek från normen på institution, men det kan absolut bli bättre.
När min dotter var kanske 10 ville hon börja på gympa, hon var ju inte som en "normal" 10-åring utan hon fick börja med ett gäng 6-åringar, jag blev väldigt förvånad en dag när gympafröken kommer fram till mig och berättar att en annan förälder hade kommit till henne och berättat att hennes dotter var så rädd för min dotter att hon inte ville fortsätta på gympan om min dotter skulle vara med! Gympafröken läste lusen av föräldern och talade om för henne att det var hennes förbannade skyldighet att lära sitt barn att det finns människor som inte är som "alla andra". All heder åt henne! Min dotter fortsatte iallafall med gymnastik i flera år sedan.
