Sv: Är det 1½ år ner i toaletten??
Jag var inte intresserad av att inleda relationer övht förrän jag var 21 och när jag väl träffade "honom" så meddelade jag, när konstaterad ömsesidig förtjusning uppstått, att jag inte ville kasta bort tid på något som inte kändes som att det kunde vara livet ut - så ja, jag har alltid haft den här inställningen.
Killen jag träffade var lika ansträngt romantiskt konservativ som jag i den här frågan och skrämdes inte av mitt ställningstagande varvid vi flyttade ihop.
Sedan levde vi i en berg- och dalbana i åtta år innan vi accepterade att vi inte skulle leva ihop.
Den relationen var alltså bortkastad tid.
I dagsläget är jag inne på min andra seriösa relation och även om jag och min sambo har skitkul mest hela tiden så kan jag nu sitta här, och titta på honom som jag älskar mer än någon annan, och tänka att om det inte håller till vi är gamla och dör ifrån varandra - så kommer jag anse att tiden var bortkastad.
Jag hade lika gärna kunnat vara själv och skapat egna exklusiva minnen som jag inte delar med någon annan.
Hade jag haft en kristallkula som visade mig en framtid där jag och sambon skulle gå isär om 20 år skulle jag börja packa mina grejer i detta nu för att inte kasta bort en enda sekund mer än jag anser mig ha råd att förlora.
Poängen med relationer för mig är att leva med någon jag älskar minst lika mycket som mig själv, att vandra med genom livet med, lifetime companion, att dela kärlek och sorg med. En person som känner mig utan och innan, som kan min historia som delvis är vår historia.
När jag träffar gamla par som levt ett helt liv ihop och som fortfarande uttrycker kärlek gentemot varandra kan jag faktiskt känna avund - avund är annars är en mycket främmande känsla för mig.
Min sambo har precis deklarerat att poängen med relationer är regelbundet sex och delad ekonomi som gör att man kan köpa roliga saker. Vi är alltså nästan eniga
Jag var inte intresserad av att inleda relationer övht förrän jag var 21 och när jag väl träffade "honom" så meddelade jag, när konstaterad ömsesidig förtjusning uppstått, att jag inte ville kasta bort tid på något som inte kändes som att det kunde vara livet ut - så ja, jag har alltid haft den här inställningen.
Killen jag träffade var lika ansträngt romantiskt konservativ som jag i den här frågan och skrämdes inte av mitt ställningstagande varvid vi flyttade ihop.
Sedan levde vi i en berg- och dalbana i åtta år innan vi accepterade att vi inte skulle leva ihop.
Den relationen var alltså bortkastad tid.
I dagsläget är jag inne på min andra seriösa relation och även om jag och min sambo har skitkul mest hela tiden så kan jag nu sitta här, och titta på honom som jag älskar mer än någon annan, och tänka att om det inte håller till vi är gamla och dör ifrån varandra - så kommer jag anse att tiden var bortkastad.
Jag hade lika gärna kunnat vara själv och skapat egna exklusiva minnen som jag inte delar med någon annan.
Hade jag haft en kristallkula som visade mig en framtid där jag och sambon skulle gå isär om 20 år skulle jag börja packa mina grejer i detta nu för att inte kasta bort en enda sekund mer än jag anser mig ha råd att förlora.
Poängen med relationer för mig är att leva med någon jag älskar minst lika mycket som mig själv, att vandra med genom livet med, lifetime companion, att dela kärlek och sorg med. En person som känner mig utan och innan, som kan min historia som delvis är vår historia.
När jag träffar gamla par som levt ett helt liv ihop och som fortfarande uttrycker kärlek gentemot varandra kan jag faktiskt känna avund - avund är annars är en mycket främmande känsla för mig.
Min sambo har precis deklarerat att poängen med relationer är regelbundet sex och delad ekonomi som gör att man kan köpa roliga saker. Vi är alltså nästan eniga
