Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Alltså, det enda jag har sagt, är att jag tycker att det är slöseri med tid att ha (romantiska) relationer med någon annan än "den rätta", så att säga.
True love, you know, det är heligt för mig.
Det som har hänt det har ju hänt och det går det inte att ändra på så det spelar egentligen inte någon roll om man anser det vara bortkastat eller ej. Det har ingen praktisk betydelse. Tacksam kan man ju vara för att man har haft det bra. Men har man haft det jättedåligt så tycker jag inte att man behöver vara tacksam heller! Det där att man ska vara så tacksam, det undrar jag om det inte är någonting politiskt. Vi svenskar vågar inte annat än att vara tacksam. För att vi har det så bra.
Där jag kan hålla med dig är, om man levt i ett långt förhållande där man givit upp mycket av sig själv, kanske avstått från drömmar och mål för att de inte "passade in" i förhållandet - och sedan, efter många år, tar förhållandet slut och där står man, med drömmar man aldrig förverkligat, somliga kanske det är för sent att förverkliga. DÅ kan jag tänka mig att man tycker åren varit bortkastade, eller i vart fall förfelade.
Det är därför jag tycker det är SÅ viktigt att man inte ger upp sig själv och sina drömmar och mål i ett förhållande, utan låter dem leva och förverkligas, sida vid sida med partnerns.
Men jag går inte in i en relation för att "leva idag istället för imorgon"! Inte heller för att lära mig någonting eller för att utvecklas.
Att ha den synen på livet måste göra livet mycket tråkigt.Man kan ha gjort allt vad man vill och ändå tycka att förhållandet var bortkastat!
Är det en slump att jag har den här inställningen, att jag skriver så här?
... men vill du ha en man som ljuger för dig och umgås med andra som han finner attraktiva?
Jag kanske märker ord här, men jag umgås ofta med människor jag finner attraktiva. Inte ljuger jag om det (varför skulle jag?), men att sluta umgås med människor för att de är attraktiva är något jag själv vägrar göra och jag skulle inte kräva av min partner att göra det heller.
Om däremot ENDA anledningen att umgås är att människan är attraktv, då hade jag givetvis sett det som ett problem.
Enligt synonymlistan:
attraktiv - tilldragande, behaglig, stilig, sevärd, intagande, tilltalande, snygg
En attraktiv häst, ett attraktivt erbjudande, en attraktiv bil. Och en attraktiv människa. För mig handlar det inte om den andra personen, det handlar i så fall om lögnen min partner producerar. Det blir väl inte mindre underligt för att människan ifråga skulle vara (för mig) oattraktiv? Eller så kanske det är så att JAG tycker människan är attraktiv, men min partner tycker INTE människan är attraktiv. Det är fortfarande lögnen som är central, som är deal breaker.
Ser ingen anledning till att ljuga om vilka man umgås med om där inte är ngt att dölja.
Dölja det gör vi alla. Saker vi inte vill andra ska veta om oss döljer vi eller undviker att berätta. Frågan är snarare vad i den miljö personen lever är det som gör att denne inte kan berätta o vara ärlig?
Jasså?
I en långvarig kärleksrelation tror jag att ärlighet och öppenhet är väldigt viktigt för att relationen ska bli stark. Givetvis ska man kunna hålla vissa saker för sig själv vilket nog alla gör men just att umgås med andra och sen hitta på ngt annat är för mig väldigt märkligt och omoget.
Om det inte finns ngt att dölja såsom droger, otrohet etc varför skulle man då ljuga om det?
Jag tolkar det som att ts sambo nu har börjat ljuga och att det dessutom har hänt ngt i relationen sista tiden. I komb hade jag personligen trott att det kommit en tredje part med i bilden.
Men det behöver inte vara som så att han varit otrogen/intresserad av ngn annan men det låter onekligen som att ngt med det umgänget är lurt.