Sv: Apropå Barnmorskan som vägrar abort
"Man ska sätta sig i..." så en 12åring som blir gravid med sin farbror har "satt sig i den situationen"? Eller en våldtagen 28åring?
Fast jag gissar att du tycker att vid den sortens av extrem situation så är det en annan sak? Men var går gränsen? Det verkar vara en svårighet utifrån flera diskussioner vi haft - att du ser gränsen som svart-vit och vi andra pratar om miljoner av grå nyanser.
Det kan ju vara enkelt att tycka och säga att "en knarkare som blir gravid och inte gör något förrän i v 17 får skylla sig själv". MEN det kan vara så att den knarkaren samtidigt är en sådan person som faktiskt har mens hela tiden (det händer då och då att kvinnor har det och inte fattar att de är gravida). Men då; för att hon är knarkare; så "borde hon inte ha satt sig i den situationen"? Det kan vara enkelt för dig eller mig med någorlunda styrsel i våra liv, med en kontrollerad tillvaro att tala om för andra vad de BORDE ha gjort annorlunda. Men; fördömande fungerar sällan. Det ger skam, obehag och hjälper sällan t ex en missbrukande kvinna. Hon är ju inte dum i huvudet och knarkar under graviditet för att hon inte vet bättre. Hon känner inte att hon har kontroll. Och det enda hon i alla fall KAN kontrollera är att hon kan göra en abort (tidig eller sen må vara sak samma).
Dina resonemang är fördömande, nedvärderande och enögda.
Vad är ett nog friskt barn och hur vet man det? Ett barn som har ett hjärtfel som går att operera och leva ett helt vanligt liv för resten av sin tid? Ett barn som har gomspalt? Ett barn som det finns 50 % risk för att det drabbas av en svår muskelsjukdom som gör att hen tynar bort? Ett likadant barn där risken bedöms vara 75 %?
Fri abort är FRI abort för att den kvinna som av vilket skäl som HELST ska kunna välja det. UTAN fördömanden från andra; vare sig inom vården eller här på nätet.
"Man ska sätta sig i..." så en 12åring som blir gravid med sin farbror har "satt sig i den situationen"? Eller en våldtagen 28åring?
Fast jag gissar att du tycker att vid den sortens av extrem situation så är det en annan sak? Men var går gränsen? Det verkar vara en svårighet utifrån flera diskussioner vi haft - att du ser gränsen som svart-vit och vi andra pratar om miljoner av grå nyanser.
Det kan ju vara enkelt att tycka och säga att "en knarkare som blir gravid och inte gör något förrän i v 17 får skylla sig själv". MEN det kan vara så att den knarkaren samtidigt är en sådan person som faktiskt har mens hela tiden (det händer då och då att kvinnor har det och inte fattar att de är gravida). Men då; för att hon är knarkare; så "borde hon inte ha satt sig i den situationen"? Det kan vara enkelt för dig eller mig med någorlunda styrsel i våra liv, med en kontrollerad tillvaro att tala om för andra vad de BORDE ha gjort annorlunda. Men; fördömande fungerar sällan. Det ger skam, obehag och hjälper sällan t ex en missbrukande kvinna. Hon är ju inte dum i huvudet och knarkar under graviditet för att hon inte vet bättre. Hon känner inte att hon har kontroll. Och det enda hon i alla fall KAN kontrollera är att hon kan göra en abort (tidig eller sen må vara sak samma).
Dina resonemang är fördömande, nedvärderande och enögda.
Det är DIN definition som säger att "friska" barn inte ska/bör aborteras. Det är DU som säger att friskhet är någon slags villkor. Även här är det enkelt att vara svart-vit och säga t ex Downs syndrom = inte frisk. Men är verkligheten alltid given att det är ett jätteproblem att ha den diagnosen?
Vad är ett nog friskt barn och hur vet man det? Ett barn som har ett hjärtfel som går att operera och leva ett helt vanligt liv för resten av sin tid? Ett barn som har gomspalt? Ett barn som det finns 50 % risk för att det drabbas av en svår muskelsjukdom som gör att hen tynar bort? Ett likadant barn där risken bedöms vara 75 %?
Fri abort är FRI abort för att den kvinna som av vilket skäl som HELST ska kunna välja det. UTAN fördömanden från andra; vare sig inom vården eller här på nätet.
