Äntligen, ÄNTLIGEN!

[Saeta]

Hjälper det dig att skapa rutiner för sömn, kost och motion om du har diagnosen på papper? Ett jobb som du ändå måste göra själv, med precis samma verktyg som folk i dina trådar delat med sig av.

Nu trodde jag du menade jobb som i att arbeta och tjäna pengar...

 

[virra]

Fast TS var redan då övertygad om sin diagnos och fick råd som var just till personer med denna diagnos.

Det visste jag inte. Då kanske mitt inlägg inte är lika relevant. Jag kan iofs tänka mig att den övertygelsen kanske ändå betvivlades av TS själv eller att det kan vara en lättnad när hjälp söks och när omgivningen ska hanteras. Men det jag skriver är bara spekulationer och tankar Det är självklart väldigt viktigt att vara öppen för hjälp, även om hjälpen känns motig och det ligger nära till hands att misstänka personalen är okunnig, illvillig eller dålig. Det är ju ofta så när man ska ta tag i sina problem, att man pendlar mellan ett slags agg mot de som försöker hjälpa och en nästan himmelsk tacksamhet. Det är inte alltid så lätt att ta emot hjälp... Men jag vet ju ingenting om TS och har inte läst särskilt många tidigare trådar. Förhoppningen är ändå att en diagnos på papper kommer att hjälpa TS

 

[Niyama]

Nu trodde jag du menade jobb som i att arbeta och tjäna pengar...

Nej, jag skrev:
"Det du kan göra själv är ju att skapa rutiner för sömn, motion och kost. Det har ju varit uppe i typ alla dina trådar. Du har också fått massor av förslag på hur du kan göra detta, delvis av personer som själva har diagnosen."

Hur går det med det? Det är ju en jättebra sak att se till att få ordning på under sommaren.

 

[Squie]

Jag som inte följt TS sedan förut. Har någon lust att återberätta vilken typ av exempel på hjälp som TS har fått?

 

[Saeta]

@Niyama nej så skrev du ju ändå inte. Så här skrev du:

"Hjälper det dig att skapa rutiner för sömn, kost och motion om du har diagnosen på papper? Ett jobb som du ändå måste göra själv, med precis samma verktyg som folk i dina trådar delat med sig av."

Och på det svarade jag att jag trodde du menade jobb som i att arbeta och få lön.

---

Jag har försökt under lång tid och nej, det har inte fungerat särskilt bra. Antagligen kommer det fungera bättre när vi har eget boende.

 

[GotAsecret]

För det första har jag aldrig skrivit att jag vill leva på bidrag och inte göra något alls. Varför säger du så?
Jag skrev ju till och med nyss att min dröm är att jobba och få en inkomst. Trodde det var rätt uppenbart att det var så. Finns väl ingen som vill leva på bidrag och inte göra något alls?

Alltså jag vill fortfarande bli undersköterska, dock är det en mer långsiktig plan.
Jag vill också helst ha praktisk utbildning. Learning by doing Liksom.

Jag har inte uteslutit något heller.

Det är den känslan du förmedlar bara...
Jag tänker också det som @Niyama skriver - om vikten av kost/motion o.s.v.
Inom psykiatrin i uppsala finns grymt bra dietister som säkert skulle kunna hjälpa dig att få någon ordning, och så undrar jag om du inte skulle kunna fixa en kontaktperson som hjälper dig att komma igång med motion?
(promenader, dans, gym - vad som helst, tyvärr biter inte argumentet "jag har inte råd med det" utan du får prioritera helt enkelt. Den ekonomiska biten kan du säkert lösa på något sätt. Så dyrt är det inte (finns gym med MASSOR av möjligheter till varierad träning/dans för typ 199:-/månad) att det skulle vara ett argument att låta bli.
Svårt att komma iväg? Ja, som sagt, en kontaktperson, boendestöd eller ledsagare (DET har du faktiskt rätt till om du har ADD, så utnyttja det här nu då!)

Med din/vår problematik är kosten faktiskt oerhört viktig! För att hålla en bra energinivå, att hålla blodsocker och kroppens funktioner igång så att sårbarheterna minskar (irritation, sömnsvårigheter, "virrighet", trötthet, orkeslöshet o.s.v.) så jag tror faktiskt en bra och balanserad kost vore A och O för dig.
(därför rekommenderar jag verkligen dietisterna vi har, de kommer göra det VÄLDIGT enkelt för dig att förstå hur lite som faktiskt behövs för att uppnå den förändring som du FAKTISKT behöver.)

" Antagligen kommer det fungera bättre när vi har eget boende."
Vad är det som skulle göra det bättre?
Kan du hålla bättre ordning om du/ni bor ensamma?
Sköta maten?
Hålla ordning på ekonomin?
Kommer det bli lättare för dig att ta dig iväg på saker?

 

[Niyama]

Jag som inte följt TS sedan förut. Har någon lust att återberätta vilken typ av exempel på hjälp som TS har fått?

TS har fått massor av förslag på hur man kommer tillrätta med rutiner om man har den diagnosen hon nu fått. Alla dessa förslag minns jag inte och har inte kunskap om själv.

Men det har handlat om scheman, lappar, alarm på mobilen osv. Det har handlat om sömnhygien. Men alla råd har förkastats, för det går inte, fungerar inte, kan inte, orkar inte, vill inte.

Hon har fått massor av hjälp av vården men där slutar det i princip alltid med att hon inte tar sig dit så hon inte får fortsätta. Då fick hon hjälp av Hikikomori så hon skulle börja klara av att ta sig iväg, de åkte t.o.m hem till henne och hämtade henne. Men då var inte det bra heller, så hon slutade där. Hon ville ha kontaktperson så jag ringde och skulle fixa det åt henne, men efter att jag pratat med handläggaren ångrade hon sig och skulle få hjälp med det genom Hikikomori (eller nåt annat?) istället, dvs det sköts på framtiden.

 

[Niyama]

@Niyama
Jag har försökt under lång tid och nej, det har inte fungerat särskilt bra. Antagligen kommer det fungera bättre när vi har eget boende.

Så skjuter du det på framtiden, igen. Får du inte gå upp när du vill och äta när du vill där du bor nu?

 

[Squie]

Niyama - Det kanske är en del av diagnosen? Att faktiskt förhala allt.

 

[Niyama]

Hur gick det med din och @ASKAPLASKA s plan? Där hade du väl t.o.m möjlighet att bo?

 

[Niyama]

Niyama - Det kanske är en del av diagnosen? Att faktiskt förhala allt.

Javisst, men ingen annan kommer ta tag i det åt henne. Man måste göra det själv, trots att det är svårt, tar emot, är jobbigt. Och dessutom är vi många som försökt ta tag i en del åt henne för att underlätta.

 

[Saeta]

Aha! För det är ju inte det jag skriver, utan bara något du uppfattat.

Nej nej jag säger inte något för att inte träna. Jag VILL ju träna! Och jag tränar ju liksom redan så som det är nu. Jag står på våran crosstrainer ett par dagar i veckan och det ger resultat. Men som sagt är det ju roligare med dans/gym/gruppträningar och jag skulle mer än gärna vilja gå på det. Det här har jag pratat om med min psykolog och det är en av grejerna jag kommer få hjälp med. Vi har även pratat lite om kontaktperson/boendestöd/något liknande.

Det som är, är att jag har min smärta i kroppen. Det var därför jag hoppade av tantgympan och dels en av anledningarna till att jag slutade med dansen. För bortsett från värken så var det riktigt riktigt kul och en bra träningsform för mig. Därför passar crosstrainern bättre. Den är mer skonsam för min kropp och min smärta. Men det håller jag också på att kolla upp (det har delvis med hypotyreosen att göra).

Vad är det som skulle göra det bättre? - Det blir lättare för mig att sköta allt mitt själv utan att någon lägger sig i.
Kan du hålla bättre ordning om du/ni bor ensamma? - Nja, kanske inte. Men jag slipper blanda in fler i min röra och på så sätt kommer det bli lättare.
Sköta maten? Ja definitivt mycket lättare. Visst lagar jag mat (ja!! Jag har lärt mig att laga mat!!) här hemma till och från ett par dagar i veckan, men trots det så är det väldigt väldigt svårt att själv bestämma över vad som ska serveras till middag = jag kan alltså inte äta det jag vill då jag helt enkelt inte har råd att handla egen mat till bara mig.
Hålla ordning på ekonomin? - Ja, till skillnad från nu så kommer jag ju ha en egen ekonomi när jag flyttar.
Kommer det bli lättare för dig att ta dig iväg på saker? - Det är ju det jag planerar iallafall. Men nej, inte i början. Det kommer inte vara någon skillnad.

 

[Squie]

Javisst, men ingen annan kommer ta tag i det åt henne. Man måste göra det själv, trots att det är svårt, tar emot, är jobbigt. Och dessutom är vi många som försökt ta tag i en del åt henne för att underlätta.

Jag förstår att ni är många som har försökt hjälpa och stötta. Jag förstår frustrationen.

Jag kan inte skriva så mkt mer då det inte skulle bli positivt för TS

 

[GotAsecret]

Niyama - Det kanske är en del av diagnosen? Att faktiskt förhala allt.

Ja, man skjuter upp saker - det gör man, men det är något man faktiskt kan träna på - och helt enkelt bara "just do it!"
Men det kommer oftast en massa "Jag ska bara..." "och så kan jag ju passa på att..." "just ja, jag måste ju...".
Vilket man kan få lära sig den hårda vägen att det inte är hållbart.
Typ du blir vräkt för att du skjuter upp betalning av hyran/inte sköter om lägenheten.
Lägenheten (eller huset) blir en enda stor röra, för att det blir övermäktigt när "jag ska bara..." tar över, vilket resulterar i att ingenting av det blir gjort.
Men har man t.ex. dessa problem är boendestöd till stor hjälp.

 

[Saeta]

TS har fått massor av förslag på hur man kommer tillrätta med rutiner om man har den diagnosen hon nu fått. Alla dessa förslag minns jag inte och har inte kunskap om själv.

Men det har handlat om scheman, lappar, alarm på mobilen osv. Det har handlat om sömnhygien. Men alla råd har förkastats, för det går inte, fungerar inte, kan inte, orkar inte, vill inte.

Hon har fått massor av hjälp av vården men där slutar det i princip alltid med att hon inte tar sig dit så hon inte får fortsätta. Då fick hon hjälp av Hikikomori så hon skulle börja klara av att ta sig iväg, de åkte t.o.m hem till henne och hämtade henne. Men då var inte det bra heller, så hon slutade där. Hon ville ha kontaktperson så jag ringde och skulle fixa det åt henne, men efter att jag pratat med handläggaren ångrade hon sig och skulle få hjälp med det genom Hikikomori (eller nåt annat?) istället, dvs det sköts på framtiden.

Det här är ju sett utifrån Dig. Vad du tror dig veta om det hela. Men eftersom vi inte känner varandra (längre, om vi ens har känt varandra...) så verkar det lite konstigt om du vet exakt hur allt ligger till.

Och det är mycket av det du skriver här som inte stämmer ett dugg, faktiskt.

 

[GotAsecret]

Värk i kroppen?
Har du några fysiska skador som gör att du inte får träna alls, eller är det bara att du ger upp för att det kanske gör ont (och inte ser det långsiktiga, att ju mer du tränar upp kroppen - desto mindre värk får du)
Jag dansar 2-6 ggr/v trots skador OCH övrig problematik.

Så jag tror helt enkelt att du måste hitta grunden till din värk - och jobba MED den, inte MOT den.
Ja, det kommer alldeles säkert göra ondare i början, det kommer säkert bli skitjobbigt, du kommer säkert fokusera mycket mer på värken som kanske tillfälligt förvärras, än vad som händer med den i långa loppet.
Min värk har på det stora hela förbättrats sedan jag började röra mer på mig, men självklart kommer det bakslag då och då.


Återigen, det blir vad DU gör det till.

 

[Wingates]

Det här är ju sett utifrån Dig. Vad du tror dig veta om det hela. Men eftersom vi inte känner varandra (längre, om vi ens har känt varandra...) så verkar det lite konstigt om du vet exakt hur allt ligger till.

Och det är mycket av det du skriver här som inte stämmer ett dugg, faktiskt.

Fast, vi är ju fler som läst dina trådar och fått samma uppfattning som @Niyama

 

[avslutat medlemskap]

Jag dansar 2-6 ggr/v trots skador OCH övrig problematik.

Jag paddlar kajak, tar skogspromenader och har börjat jogga så smått samt dyker en del trots att jag "inte kan" för mina skador egentligen men alla problem har en lösning och smärta är bara vekhet som lämnar kroppen.

Man kan allt man vill, och det man brinner för. Dessutom sover jag utomhus i hängmatta stor del av året och det räddar ryggen.

 

[GotAsecret]

Jag paddlar kajak, tar skogspromenader och har börjat jogga så smått samt dyker en del trots att jag "inte kan" för mina skador egentligen men alla problem har en lösning och smärta är bara vekhet som lämnar kroppen.

Man kan allt man vill, och det man brinner för. Dessutom sover jag utomhus i hängmatta stor del av året och det räddar ryggen.

That´s why i like you!

(apropå det, jag somnade nästan hos tatueraren, där - på en hård brits, med en tunn plastkudde under huvudet och någon som plågade min stackars arm i konstig vinkel medan han gjorde konturerna...hemma har jag tempurmadrass, "ergonomisk" nackkudde och ställbar säng...sover dåligt och vaknar med ont )
Hängmatta? Ingen dum idé om den hade fått plats (alt. jag hade fått plats i den )

 

[Lovisaleonora]

Jag VILL ju träna! ... Men som sagt är det ju roligare med dans/gym/gruppträningar och jag skulle mer än gärna vilja gå på det.

Det som är, är att jag har min smärta i kroppen. Det var därför jag hoppade av tantgympan och dels en av anledningarna till att jag slutade med dansen. För bortsett från värken så var det riktigt riktigt kul och en bra träningsform för mig. Därför passar crosstrainern bättre.

Nu fattar jag ingenting. Du vill göra det som är roligare (grattis! jag tror hela jordens befolkning hellre hade ägnat sig åt roliga saker hela tiden), men i nästa stycke berättar du att du inte ens klarar tantgympa och att du inte klarar av dans. Hur i hela friden ska det då gå ihop med gruppträningar på gymet?

Jag håller med tidigare inlägg, jag har också sporadiskt läst i dina trådar. Diagnos eller ej, oavsett VARFÖR så har du de problem du har. Och det finns en rad olika lösningar för att JOBBA med dessa problem. Men det är inga som är lätta, roliga och som kommer att fungera som ett trollspö. Det kommer att vara precis samma lösningar och lika tråkigt med diagnos, som utan diagnos. Det är liksom samma saker som måste tas itu med. Bara det att du har diagnosen på ett papper. Det finns bara ett visst antal olika sätt att angripa problem, oavsett om man har diagnos eller inte. Problemen är ju desamma, oavsett underliggande orsak.

Du sätter upp massor av hinder för dig själv. Du kan inte jobba, inte plugga - men NU när du har diagnosen kommer allt att lösa sig m e m automatiskt. Jag misstänker att du kommer bli besviken. Diagnosen ändrar INGET.