Äntligen, ÄNTLIGEN!

[Saeta]

Ta emot hjälp ska du självklart göra, men vänta inte på hjälp utan kör igång! Det är ändå du som ska dra det tunga lasset .

Tyvärr blir det nog svårt att köra igång själv då jag väntar på att få komma till en kurator, psykolog osv

 

[Saeta]

Kände väl typ ingenting, hjälp fick jag redan då och den fortsatte. Diagnoserna förändrade ingenting.

Fast vad ska du med en diagnos till om du ändå inte har behov av att ha den på papper? Om du redan fick hjälp liksom... Då känns det ju rätt onödigt att ha en diagnos. Man vill väl inte ha en diagnos bara "för att" :P

 

[Niyama]

Tyvärr blir det nog svårt att köra igång själv då jag väntar på att få komma till en kurator, psykolog osv

Fast du har ju under åren fått hur mycket tips som helst från människor med samma diagnos på vad du kan göra själv.

 

[Saeta]

Fast du har ju under åren fått hur mycket tips som helst från människor med samma diagnos på vad du kan göra själv.

Yes. Men som sagt har det inte funnits något jag kan göra, eftersom jag behövde diagnosen på papper.

 

[avslutat medlemskap]

Tyvärr blir det nog svårt att köra igång själv då jag väntar på att få komma till en kurator, psykolog osv

Ska du vänta på att "nån annan" ska fixa det så hinner du dö av ålderdomssvaghet, den enda som kan fylla din tillvaro med det du vill göra är du själv. Fokusera på möjligheterna istället för svårigheterna.

 

[Niyama]

Fast vad ska du med en diagnos till om du ändå inte har behov av att ha den på papper? Om du redan fick hjälp liksom... Då känns det ju rätt onödigt att ha en diagnos. Man vill väl inte ha en diagnos bara "för att" :P

Psykiatrin vill ha in folk i rätt fack och det underlättar t.ex. vid sjukskrivning. Dessutom behövs det för att t.ex. motivera att jag fick terapi hos privatpraktiserande psykolog betald.

 

[Niyama]

Yes. Men som sagt har det inte funnits något jag kan göra, eftersom jag behövde diagnosen på papper.

Varför behövde du diagnosen på papper för att börja jobba med sånt du kan förändra själv?

 

[Saeta]

Ska du vänta på att "nån annan" ska fixa det så hinner du dö av ålderdomssvaghet, den enda som kan fylla din tillvaro med det du vill göra är du själv. Fokusera på möjligheterna istället för svårigheterna.

Men det är ju en möjlighet att jag får komma till en kurator och få hjälp!

 

[Saeta]

Varför behövde du diagnosen på papper för att börja jobba med sånt du kan förändra själv?

För att det finns inget jag kan göra själv, som inte kräver en diagnos.

 

[hagel]

Tyvärr blir det nog svårt att köra igång själv då jag väntar på att få komma till en kurator, psykolog osv

Ja? De är självklart en del av det hela och medicin är en annan del (det som hjälpt mig allra allra allra mest), men ingen annan än du själv kan förändra din situation! Vänta inte mer nu, du har väntat nog för att få diagnosen och nu börjar du vänta på hjälpen . Vad ska väntas på härnäst?

Ta det inte som kritik, det jag säger utan en spark i röven rent ut sagt. Jag har samma diagnos och samma problem som du, men det ÄR ingen ursäkt för att "vänta".

 

[avslutat medlemskap]

Det är också en möjlighet att ta tag i sitt liv och arbeta sig sakta uppåt. Jag vaknar med huvudvärk precis varje morgon, måste mjukstarta, klarar inte av ditten och datten men är lycklig iallafall och fyller mitt liv med intressanta och spännande projekt och umgås med människor som gillar mig för den jag är. Det behövs ingen psykolog för att komma på nåt sånt, det är en helt vanlig fatta-själv-övning.

 

[MM]

Fast vad ska du med en diagnos till om du ändå inte har behov av att ha den på papper? Om du redan fick hjälp liksom... Då känns det ju rätt onödigt att ha en diagnos. Man vill väl inte ha en diagnos bara "för att" :P

Ibland väljer man inte själv om man vill utredas. Tex jag har inte valt att utredas för adhd och asperger utan det är min psykolog som vill att jag gör det och har tryckt på väldigt mycket på att jag ska göra det, så gick med på det.
I mitt fall tänker jag att det blir nog lättare med en diagnos för min egna del då jag har stora problem med att komma ut i arbetslivet och att få ner mina svårigheter på papper kan bara hjälpa mig i detta fallet.
Men jag har otroligt bra hjälp ändå fastän jag inte har dessa diagnoser på papper. Men just adhdn kan jag inte få någon medicin för om diagnosen inte finns på papper.

 

[GotAsecret]

Jag tror du skulle ha STOR hjälp av DBT!
Det är det bästa som hänt mig med mina svårigheter att organisera, få saker gjorda, kontrollera impulser, hantera relationer, slappna av, minska stress, minska utbrott, bli mer uppmärksamhet på allt, alla och mig själv. O.s.v.
Det har varit sjukt tufft - men under detta 1,5 år har jag slutat röka, börjat träna, bli mer uppmärksam, mer organiserad, har lättare för att få som jag vill (gentemot chefer, myndigheter, handläggare inte minst) klarat av att byta om bland andra (slutade skolidrotten i 5:an delvis p.g.a ovanstående problematik) och har sedan en tid även klarat av att dansa/träna i grupp flera gånger i veckan.
Och det senaste då, hanterat mammas sjukdom och bortgång.
INGET av det här hade hänt utan DBT:n, den räddade livet på mig. Bokstavligen.

DBT riktar sig främst mot borderline, men även affektiva har sk. färdighetsträning där man får lära sig hantera känslor, situationer, stress, relationer, medvetenhet, uppmärksamhet o.s.v.
Ta upp det med någon av dina kommande behandlare vet jag.

 

[GotAsecret]

Det är också en möjlighet att ta tag i sitt liv och arbeta sig sakta uppåt. Jag vaknar med huvudvärk precis varje morgon, måste mjukstarta, klarar inte av ditten och datten men är lycklig iallafall och fyller mitt liv med intressanta och spännande projekt och umgås med människor som gillar mig för den jag är. Det behövs ingen psykolog för att komma på nåt sånt, det är en helt vanlig fatta-själv-övning.

Du och jag McG, du och jag! (eller ok, jag behövde en knuff på traven för att komma till riktig insikt - men det mesta har jag ju klurat ut själv )

 

[avslutat medlemskap]

Du och jag McG, du och jag! (eller ok, jag behövde en knuff på traven för att komma till riktig insikt - men det mesta har jag ju klurat ut själv )

Haha, ja och din vattenfobi gick från "det går aldrig, jag kommer att DÖÖÖ" till att jag fick gasta "kom in med kajaken NUUU för det är matdags".

 

[GotAsecret]

Hahhaha ja! "DU SKA I!" "jahapp...okej dååå..." vips satt man där ute i böljan den blå, ensam trampandes i en liten liten kajak...och det vill jag göra om!
I sommar kanske? (men bara om vi tar en sväng förbi det där stället med den urgoda glassen sedan )
Ok, nog med trådkap - sorry @Saeta
(men man blir så glad av att minnas, och prata om, sådant man faktiskt klarat av - du vet? )

 

[Saeta]

Hahhaha ja! "DU SKA I!" "jahapp...okej dååå..." vips satt man där ute i böljan den blå, ensam trampandes i en liten liten kajak...och det vill jag göra om!
I sommar kanske? (men bara om vi tar en sväng förbi det där stället med den urgoda glassen sedan )
Ok, nog med trådkap - sorry @Saeta
(men man blir så glad av att minnas, och prata om, sådant man faktiskt klarat av - du vet? )

Hehe trådkapa på du! man behöver minnas sånt man klarat av, och som man blir glad av!!
Tack för tips om DBT!

 

[Squie]

För att det finns inget jag kan göra själv, som inte kräver en diagnos.

Hur tänker du nu? Jag är inte alls med i ditt tänk.

I sommar kanske? (men bara om vi tar en sväng förbi det där stället med den urgoda glassen sedan )

Nyfiken. Vilken glass pratar vi om?

 

[GotAsecret]

För att det finns inget jag kan göra själv, som inte kräver en diagnos.

Vad menar du med detta? Det finns HUR mycket som helst som du kan/borde/vill/ska kunna göra - diagnos eller ej.
Det är väl just denna inställning som gör att man lätt ser dig som lat/bekväm. Det har ingenting med din diagnos att göra på så sätt.
Det är i alla fall du som kommer få göra jobbet, så vad är det du automatiskt kommer kunna nu p.g.a en stämpel, som du inte kunnat innan?

@Squie - jag tror @MacGyver har bättre svar på det, minns bara att den var sååå goood! (och neråt i landet någonstans? Runt typ kolmården?)

 

[Kamomilla]

Glass? Varvarvar