Äntligen, ÄNTLIGEN!

[sjoberga]

Jag menar inte att diagnoser är fel eller kontraproduktiva. Jag pekar bara på att jag ser risken att människor reducerar sig själva till sin diagnos. Jag har sett det på nära håll och det är inte roligt.

 

[monster1]

Jag menar inte att diagnoser är fel eller kontraproduktiva. Jag pekar bara på att jag ser risken att människor reducerar sig själva till sin diagnos. Jag har sett det på nära håll och det är inte roligt.

Tror du inte att personen reducerat sig till sitt problem oavsett om den fått ett namn på det eller ej?
Jag tror det mer handlar om bristen på stöd, hjälp och förståelse/empati i samhället. Det är ju lite som handikapporganisationerna säger, en funktionsnedsättning är bara ett handikapp om samhället gör det till det. Så det är egenligen lika viktigt att vi kan bemöta och stötta personer med psykiska besvär som att vi ser till att ta bort trösklar i byggnader och sätter ned rillade plattor vid övergrånställen. Men sanningen är att det är jättesvårt att få stöd och hjälp när man har ett funktionshinder som inte syns på utsidan. Det är så självklart att man inte kan gå om man sitter i rullstol men ingen tror en om man säger att man faktiskt inte KAN fullfölja en uppgift när man har ett koncentrations handikapp, utan de tror att det handlar om "inställning".

 

[sjoberga]

Nej, jag har sett det gå överstyr för flera individer sedan de fått sin diagnos. Men jag menar verkligen inte att det är fel att diagnostisera, det är bara viktigt att förstå att alla människor är mer komplexa än en diagnos. Och att bara för att det står i en bok, måste det inte betyda att man inte klarar det. Alla människor kan behöva kämpa med att göra saker; oavsett om de är sjuka, har diagnos eller är normalstörda. Om man med diagnosen som alibi; vägrar att ens försöka, är man farligt ute på hal is.

Jag säger att risken finns. Är man medveten om den risken och inte vill hamna där - tror jag att de flesta klarar att hantera det.

 

[Saeta]

Tror du inte att personen reducerat sig till sitt problem oavsett om den fått ett namn på det eller ej?
Jag tror det mer handlar om bristen på stöd, hjälp och förståelse/empati i samhället. Det är ju lite som handikapporganisationerna säger, en funktionsnedsättning är bara ett handikapp om samhället gör det till det. Så det är egenligen lika viktigt att vi kan bemöta och stötta personer med psykiska besvär som att vi ser till att ta bort trösklar i byggnader och sätter ned rillade plattor vid övergrånställen. Men sanningen är att det är jättesvårt att få stöd och hjälp när man har ett funktionshinder som inte syns på utsidan. Det är så självklart att man inte kan gå om man sitter i rullstol men ingen tror en om man säger att man faktiskt inte KAN fullfölja en uppgift när man har ett koncentrations handikapp, utan de tror att det handlar om "inställning".

Du skriver så himla himla klokt! Detta borde fler lära sig.

 

[monster1]

Nej, jag har sett det gå överstyr för flera individer sedan de fått sin diagnos. Men jag menar verkligen inte att det är fel att diagnostisera, det är bara viktigt att förstå att alla människor är mer komplexa än en diagnos. Och att bara för att det står i en bok, måste det inte betyda att man inte klarar det. Alla människor kan behöva kämpa med att göra saker; oavsett om de är sjuka, har diagnos eller är normalstörda. Om man med diagnosen som alibi; vägrar att ens försöka, är man farligt ute på hal is.

Jag säger att risken finns. Är man medveten om den risken och inte vill hamna där - tror jag att de flesta klarar att hantera det.

Dessa människor levde alltså ett fullgott liv och plötsligt kliver någon in och diagnostierar dem vilket leder till att deras liv fallerar?

Nej alla människor behöver inte kämpa lika hårt. Om ens liv blir sämre efter en diagnos så beror det ju på att vården och samhället inte lyckats stötta upp efteråt. Diagnosen sätts ju för att man ska kunna få hjälp, kommer det ingen hjälp så finns det ju ingen anledning att ställa diagnosen.

 

[Hippocampus]

@chio Förstår att det måste varit skönt för er båda!

För att citera det min psykolog (som jag tyckte förklarade det hela så bra) som gjorde bedömningen/utredningen så skrev han så här om mig:

Molly har svårigheter att:
- Över tid upprätthålla uppmärksamhet vid aktivitet som inte omedelbart upplevs som spännande och intressant. Svårt att motivera sig för långsiktiga mål, stimulusstyrd av omgivningen.
- Fokusera. Lättdistraherad, uppfattas som om inte lyssnar.
- Strategiskt sortera, prioritera och använda information.
- Komma igång och att avsluta uppgifter.
- Planera/organisera beteende/aktivitet i flera steg.
- Flexibelt anpassa aktivitet efter situation.
- Aktivt bearbeta flera saker samtidigt, arbetsminne.
- Minnessvårigheter, svårigheter att komma ihåg ex. avtalade möten.
- Känsloreglering, snabba humörssvängningar.
- Slappna av. Spänd, känner en ständig inre oro.
Molly har utöver funktionshindret konstaterats lida av tidigare recidiverade depressioner, agorafobi,, social fobi, GAD, bulimia nervosa, vilket ställer ytterligare krav på stödinsatser och behandling.

Så kort sagt kan man väl säga att det är på dessa plan min ADD utmärker sig.

Får jag fråga om detta är grunden till diagnosen? Alltså man behöver inte ha mer grundmaterial än så? Isåfall känns det verkligen som jag har ADD också. Jag har ansett det som stresssymptom på mig.

 

[GotAsecret]

En tanke som slog mig, du verkar ju ha väldigt nära till en Ica-butik. Hör dig för där om praktikplats (som då inte innebär att sitta i kassan, utan plocka upp varor och hålla fint på hyllorna - vilket du inte kommer behöva göra ensam) och se om du kan få vara där några timmar i veckan?
Det är varken stressigt, tungt (i längden som heltidsanställd kanske) eller komplicerat, du har folk omkring dig som kan/vill hjälpa dig - och det är många som börjar sina yrkesliv i just matvarubutiker (från 16-18 års ålder...)
DET skulle t.om. du klara av (det kräver heller inga förkunskaper) det är jag helt och hållet övertygad om. Men det är du som måste övertyga dig själv...vi kan inte göra det åt dig, diagnosen kan inte göra det åt dig, arbetsförmedlingen kan inte göra det åt dig, vården kan inte göra det åt dig...
Så, vad har du för ursäkt till att inte ge det ett försök?
Frågar du får du i värsta fall ett nej - fokuserar du på dina dåliga sidor så får du definitivt ett nej, och så kommer det alltid att vara (vilket ju blir ohållbart i längden, det kommer du antagligen få lära dig den hårda vägen om du inte börjar försöka nu) men säg typ "hej, jag heter Molly och jag undrar om det finns möjlighet att få göra praktik hos er några timmar i veckan? Jag är glad, positiv (vilket du beskriver dig själv som i din blogg, om jag inte minns fel) och VILL lära mig att ta ansvar och utvecklas som person!"
Svårare än så behöver det faktiskt inte vara.
Jag hjälper dig mer än gärna att skriva ihop ett mail om det känns enklast för dig (ifall du inte vill gå dit, eller ringa och fråga)
Kanske kan det vara svårare så här på sommaren, när de tar in sommarjobbare och fyller ut med vikarier - men då kan du ju bara lägga till något i stil med "jag förstår om det kanske är svårt så här på sommaren, men jag ville höra mig för om möjligheten, om inte nu så framöver, jag är öppen för förslag".

Ifall du nu missade detta...

Du skriver så himla himla klokt! Detta borde fler lära sig.

De flesta skriver oerhört kloka saker även i denna tråd, som vi alla (inklusive du) borde/kan lära oss av.

 

[Saeta]

Får jag fråga om detta är grunden till diagnosen? Alltså man behöver inte ha mer grundmaterial än så? Isåfall känns det verkligen som jag har ADD också. Jag har ansett det som stresssymptom på mig.

Njae, detta är ju skrivet individuellt för mig. Sen finns det ju såklart en massa bakomliggande faktorer som spelar in. Mycket har ju bedömts sen jag föddes fram tills nu. Hur jag upplevde barndomen osv. Men känner du igen dig i detta och det är ett hinder för dig att kunna leva "normalt" så skulle jag absolut ta upp det!

 

[Saeta]

Ifall du nu missade detta...

De flesta skriver oerhört kloka saker även i denna tråd, som vi alla (inklusive du) borde/kan lära oss av.

Nej, jag missade inte det.

Nja, det kan jag inte hålla med om. Det är flera som skriver bra saker, men jag tycker inte att alla gör det, och många går in med en oerhört hård ton vilket varken gynnar mig eller någon annan (eller den själv). Så nej, de flesta skriver faktiskt inte oerhört kloka saker. Jag sållar ut det jag tycker är bra skrivet och väljer att lyssna på det som jag anser fungera bäst för mig.

 

[Kattennizze]

Jag menar inte att diagnoser är fel eller kontraproduktiva. Jag pekar bara på att jag ser risken att människor reducerar sig själva till sin diagnos. Jag har sett det på nära håll och det är inte roligt.

Precis så är det. Det är ju trevligare för en individ att ha sin identitet som sjuk än som långtidsarbetslös.

 

[Hippocampus]

Oki tack! Normalt och normalt, det är väl en definitionsfråga. Men jag fortsätter och tro att det är stress så får vi se sen.

 

[Kattennizze]

Ifall du nu missade detta...

De flesta skriver oerhört kloka saker även i denna tråd, som vi alla (inklusive du) borde/kan lära oss av.

Jag håller med och jag gillar din attityd, du verkar ha haft mycket svårigheter i livet och ändå försöker du hjälpa andra, det är bra gjort.

 

[Saeta]

Oki tack! Normalt och normalt, det är väl en definitionsfråga. Men jag fortsätter och tro att det är stress så får vi se sen.

Absolut är det det, men jag menar, känner du själv att det inte är normalt för Dig, så är det ju inte det. Och tvärtom

 

[Niyama]

Jag menar inte att diagnoser är fel eller kontraproduktiva. Jag pekar bara på att jag ser risken att människor reducerar sig själva till sin diagnos. Jag har sett det på nära håll och det är inte roligt.

Precis, och har man läst TS tidigare trådar så är det klart det känns som att det är en stor risk att hon "blir" sin diagnos.

 

[Saeta]

Precis, och har man läst TS tidigare trådar så är det klart det känns som att det är en stor risk att hon "blir" sin diagnos.

Även fast jag har skrivit tusen gånger att så inte är fallet?

 

[monster1]

Precis så är det. Det är ju trevligare för en individ att ha sin identitet som sjuk än som långtidsarbetslös.

Jag förstår inte vad du menar här? Inget av de båda alternativen är väll "trevligt" och resultatet är ju detsamma? Samhället har ju på ett eller annat sätt fallerat i båda fallen.

 

[Niyama]

Även fast jag har skrivit tusen gånger att så inte är fallet?

Ja, jag tror inte att man aktivt väljer att "bli sin diagnos".

 

[GotAsecret]

Fast allt du skriver/förmedlar tyder ju på att du anser att det som fungerar bäst för dig är att säga/tycka/tänka "kan inte, vill inte, orkar inte, går inte..." och det är ju det vi vill försöka hjälpa dig att komma ifrån.
Men det funkar ju liksom inte om du bara läser det du själv vill, och faktiskt skiter i alla som vill/kan/försöker hjälpa dig, i tråd efter tråd. Eller hur?
För det är ju så uppenbart att du bara vill ha medhåll och förståelse.
De flesta här har full förståelse för funktionsnedsättningar, men mindre förståelse för att man faktiskt använder det aktivt som skäl till att inte göra ett dugg med sitt liv.
Jag förstår inte varför du skapar tråd efter tråd om samma saker, när du slår ifrån så fort någon faktiskt kommer med konkreta tips, råd och uppriktiga försök att faktiskt aktivt hjälpa dig.
Vad tjänar du på det? Vad vill du uppnå?

 

[MM]

@aiquen

Det är exakt det här jag menar, men som jag nog inte lyckats få fram. Det är näst intill omöjligt att söka jobb (eller ja, söka kan väl alla) och jag skulle nog våga påstå att det faktiskt är omöjligt att FÅ ett jobb med den bakgrunden och problematik som jag har. Men med hjälp av min diagnos nu så kommer jag alltså kunna få stöd och precis som du säger, lönebidrag eller vad det nu heter.

Det är inte alltid det hjälper med lönebidrag. Det ska finnas en arbetsgivare som vill anställa en också. Och det hjälper ju inte direkt att du vill saker när du inte gör saker.
Menar inget illa men jag hade inte anställt dig efter att ha läst alla dina trådar här på buke. Jag skulle inte räkna med att du kommer till jobbet. Google is your friend och det är många arbetsgivare som googlar innan dom anställer. Och där hjälper inte ett lönebidrag...

 

[Saeta]

Bara för att många uppfattar det jag skriver som att jag inte vill, kan inte osv, betyder ju inte det att JAG tycker eller tänker så. Sen tror jag att det har blivit lite av en grej att de flesta här inne har bestämt sig för att jag tycker att jag inte orkar OSV.

Fast va? Jag skiter i de som jag inte tycker skriver vettigt. Och varför ska man lyssna på skitsnack? Det mål väl ingen bra av. Därför sållar jag bort sånt. Förr lyssnade jag alldeles för mycket på skitsnack och det gjorde att jag mer och mer trodde på vad dessa människor sa. Nu i efterhand skrattar jag bara åt det. Så ja, jag skiter fullständigt i det som jag inte tycker är intressant/passar mig.

Med det sagt betyder inte det att jag inte tar till mig av konstruktiv kritik. Men åter igen, bara om det skrivs/sägs på ett pedagogiskt sätt som jag anser kan vara värt att prova. Och tro mig, flera saker många har tipsat om har jag faktiskt provat på. En del av det har fungerat, en del av det har fungerat lite sisådär och vissa saker har varit grymt bra och givande!

Så du kan ju inte säga att jag skiter i alla som vill/kan/försöker hjälpa mig. För det stämmer inte.

Förståelse vill jag absolut ha. Alla vill väl bli förstådda?
Medhåll, det är svårare eftersom alla tycker olika. Så den biten kan jag inte svara på.

Ja, många här har förståelse för funktionsnedsättningar och andra psykiska och fysiska svårigheter/sjukdomar. Det är jag mycket väl medveten om. Men bara för den sakens skull så betyder ju inte det att alla kan sätta sig in i hur det är för den enskilda individen.

Den här tråden var ju inte direkt en tråd där jag bad om hjälp vilket jag tycker framgår väldigt tydligt i första inlägget.