@Saeta
Jag förstår att du är glad över att du fått en diagnos som förklarar varför vissa saker är svåra för dig. Men jag förstår också varför folk inte bara jublar över dina inlägg eftersom jag är en av dem som försökt ge dig konkreta råd och tips i flera av dina tidigare trådar eftersom jag själv fick diagnosen ADD som vuxen. Då känns det minst sagt lite trist nu när du skriver att det inte funnits något du kunnat göra själv eftersom du behövt en diagnos och du fortfarande väntar med att ta tag i saker du kan jobba med själv. Det är hela tiden något nytt som måste hända - nu har du diagnosen men då måste du få komma igång med kuratorsamtalen och så måste ni skaffa eget boende...
Jag är ledsen men det fungerar inte att resonera så. Försök i stället tänka så att kuratorsamtalen är körskola och att få ordning på dina mat- och sovvanor är övningskörning hemma. Om du inte har fått ordning på det mest basala, d v s äta och sova vettigt, så kommer kuratorsamtalen inte göra så mycket nytta som de skulle kunna göra och framför allt kommer du slösa tid som du kunde fått ut mycket mer av!
Du KAN göra saker på egen hand! Det är inte omöjligt för saker med ADD att få saker gjorda, bara svårare. Jag vet personer som fått sin ADD-diagnos i pensionsåldern och även om deras liv har varit besvärligare än de skulle behövt vara så lyckades de utarbeta strategier som gjorde att de kunde hantera det funktionshinder som de inte ens visste om att de hade. En av dem har berättat om hur hen då och då insåg att studentrummet verkligen var tvunget att röjas upp och hen då hade en timme då hen hade mantrat GÖRGÖRGÖR - det spelade ingen roll vad hen gjorde bara det gjordes NÅGOT. Det är faktiskt ett tips jag har anammat när det börjar bli lite väl stökigt här hemma...
I övrigt har du fått så mycket tips i tidigare trådar att det bara är att gå tillbaka och läsa där, så lycka till!
Jag förstår att du är glad över att du fått en diagnos som förklarar varför vissa saker är svåra för dig. Men jag förstår också varför folk inte bara jublar över dina inlägg eftersom jag är en av dem som försökt ge dig konkreta råd och tips i flera av dina tidigare trådar eftersom jag själv fick diagnosen ADD som vuxen. Då känns det minst sagt lite trist nu när du skriver att det inte funnits något du kunnat göra själv eftersom du behövt en diagnos och du fortfarande väntar med att ta tag i saker du kan jobba med själv. Det är hela tiden något nytt som måste hända - nu har du diagnosen men då måste du få komma igång med kuratorsamtalen och så måste ni skaffa eget boende...
Jag är ledsen men det fungerar inte att resonera så. Försök i stället tänka så att kuratorsamtalen är körskola och att få ordning på dina mat- och sovvanor är övningskörning hemma. Om du inte har fått ordning på det mest basala, d v s äta och sova vettigt, så kommer kuratorsamtalen inte göra så mycket nytta som de skulle kunna göra och framför allt kommer du slösa tid som du kunde fått ut mycket mer av!
Du KAN göra saker på egen hand! Det är inte omöjligt för saker med ADD att få saker gjorda, bara svårare. Jag vet personer som fått sin ADD-diagnos i pensionsåldern och även om deras liv har varit besvärligare än de skulle behövt vara så lyckades de utarbeta strategier som gjorde att de kunde hantera det funktionshinder som de inte ens visste om att de hade. En av dem har berättat om hur hen då och då insåg att studentrummet verkligen var tvunget att röjas upp och hen då hade en timme då hen hade mantrat GÖRGÖRGÖR - det spelade ingen roll vad hen gjorde bara det gjordes NÅGOT. Det är faktiskt ett tips jag har anammat när det börjar bli lite väl stökigt här hemma...
I övrigt har du fått så mycket tips i tidigare trådar att det bara är att gå tillbaka och läsa där, så lycka till!
