Äntligen, ÄNTLIGEN!

[Lovisaleonora]

F
Du m.fl. skriver gång på gång att hon kommer bli sin diagnos och inte vill hjälpa sig själv.

Citera mig där jag skriver att hon kommer bli sin diagnos.

 

[morgaine]

Det är ju också upp till samhället att se till att det finns plats för ALLA. Det gör det inte idag, så det ligger ju inte enbart på individen att lösa "sin" situation. Vi som samhälle har skapat det här utanförskapet, då får vi också delta i lösningen.

Detta är ju så sant. I gårdagens samhälle smälte många diagnospersoner in. Man behövde inte åka iväg för att jobba, man gick ut i ladugården och satte igång. Blev man trött så satte man sig en stund.

 

[morgaine]

Citera mig där jag skriver att hon kommer bli sin diagnos.

Jag skrev du m.fl. Flera i tråden har skrivit att hon kanske kommer skylla på diagnosen och att hon inte tar till sig "hjälpen" hon får i form av goda råd. Personligen tycker jag många av råden inte var så goda, om de gällt mig hade de varit helt uteslutna.
Det jag skrev till dig menade jag som en blink att ni faktiskt gör likadant som ts i tråden. Dvs läser in saker. Helt rätt, så fungerar ju språket. Men i vissa situationer används det som en sorts teknik att "överbevisa" genom att säga att man inte sagt en sak ordagrant. Typ när en mobbare flinar och säger ironiskt " kul att du är här". Alla vet att det inte betydde det, men när den ställs mot väggen heter det " men vaddååå, jag sade ju att det var kul att den var här?"

 

[Saeta]

Eftersom hon efterlyste tips om att "lära sig" komma upp på morgonen, och då hon inte hade annan sysselsättning. Det var en massa tips som hon själv efterlyste, men hon antingen sket i dem helt eller ignorerade dem. Därför kändes det som någon sa tidigare, som att hon helst bara vill få höra hur synd det är om henne o.s.v.

Du har så fel.
Jag varken sket i eller ignorerade alla tips jag fick i tidigare trådar.
Du borde läsa igenom tråden igen (denna alltså), för jag har skrivit flera gånger att jag visst har provat många tips av dom jag fick. Vissa funkade superbra, vissa funkade inte alls. Vissa funkade i början men inte efter ett tag, osv.
Och jag har aldrig någonsin sagt att det är synd om mig. Det tycker jag inte heller. Jag har nog med tankar som snurrar runt i huvudet som jag måste fokusera på.

 

[Kattennizze]

Det jag undrar är på vilket sätt du tror att den här hjälpen du får nu efter din diagnos kommer att skilja sig från den hjälpen du fått tidigare?

 

[Saeta]

Det jag undrar är på vilket sätt du tror att den här hjälpen du får nu efter din diagnos kommer att skilja sig från den hjälpen du fått tidigare?

Som tidigare sagts så finns det mer hjälp att få när man fått en diagnos. Innan jag fick min diagnos så fanns det ju självklart tillgång till hjälp. Många klarar sig väl jättebra av den hjälpen om det passar dom. Men eftersom jag inte hade någon diagnos ansågs jag som "lat, ovillig, trög" och att bli stämplad som sådan är fruktansvärt. Speciellt eftersom jag kämpade (kämpar) dag för dag med att bara försöka leva.
Nu med diagnos så finns det mer hjälp att få som inriktar sig på folk med NPF diagnoser.

 

[Kattennizze]

Som tidigare sagts så finns det mer hjälp att få när man fått en diagnos. Innan jag fick min diagnos så fanns det ju självklart tillgång till hjälp. Många klarar sig väl jättebra av den hjälpen om det passar dom. Men eftersom jag inte hade någon diagnos ansågs jag som "lat, ovillig, trög" och att bli stämplad som sådan är fruktansvärt. Speciellt eftersom jag kämpade (kämpar) dag för dag med att bara försöka leva.
Nu med diagnos så finns det mer hjälp att få som inriktar sig på folk med NPF diagnoser.

Men har du inte haft någon diagnos tidigare? Jag trodde att man alltid först gav en diagnos för att kunna ge rätt hjälp? Jag menar lat, ovillig och andra nedsättande begrepp är ju ingen diagnos.

 

[Saeta]

Men har du inte haft någon diagnos tidigare? Jag trodde att man alltid först gav en diagnos för att kunna ge rätt hjälp? Jag menar lat, ovillig och andra nedsättande begrepp är ju ingen diagnos.

Nej jag har inte haft någon diagnos tidigare.
Dessa begrepp vart jag titt som tätt kallad för av vad som skulle vara professionell personal.

 

[Squie]

Nej jag har inte haft någon diagnos tidigare.
Dessa begrepp vart jag titt som tätt kallad för av vad som skulle vara professionell personal.

Och troligen också från andra "vanliga" människor.

Det finns många här på buke och andra forum som vittnar om människors okunskap. Inkl jag själv i vissa områden.

 

[Saeta]

Och troligen också från andra "vanliga" människor.

Det finns många här på buke och andra forum som vittnar om människors okunskap. Inkl jag själv i vissa områden.

Ja gud ja, allra minst här på buke !
Men att höra sånt av folk som inte jobbar inom det yrket, inte är pålästa eller inte har någon erfarenhet är inte lika "illa" som att höra det från någon inom yrket som jobbar just med folk med dessa svårigheter. Det gör det såklart inte mer okej om man är ovetande om vad som innebär att ha ADD (elelr något annat), men ja. Värre om det kommer från någon inom yrket.

Vet man ingenting så frågar man och lär sig av svaret, helt enkelt efter varje enskild individ såklart.

 

[morgaine]

Det bästa med att få diagnos är att man får tillgång till medicin. Med din diagnos tror inte jag att en psykolog kan göra särskilt mycket. Det är inte prat som behövs, för du vet som bör göras och du vill göra det men orkar inte. Har du tur kan medicin få igång dig bra.
Överskatta inte hjälpen du hoppas få, då riskerar du att bli besviken och uppgiven. Samhället har inte så mycket hjälp att erbjuda dessa diagnoser. Kurator, visst, men prat är inte ditt problem.
Arbetsterapeut är bra om du har fysiska problem, men jag förstår inte riktigt vad den kan göra åt add-problematik?
Det som finns som är den mest påtagliga hjälpen är lönebidrag, rätt till praktik och att du kan få medicin. Samt boendestöd då tydligen.

Varför har du inte fått medicin genast? Ring läkaren och fråga!

 

[Saeta]

Det bästa med att få diagnos är att man får tillgång till medicin. Med din diagnos tror inte jag att en psykolog kan göra särskilt mycket. Det är inte prat som behövs, för du vet som bör göras och du vill göra det men orkar inte. Har du tur kan medicin få igång dig bra.
Överskatta inte hjälpen du hoppas få, då riskerar du att bli besviken och uppgiven. Samhället har inte så mycket hjälp att erbjuda dessa diagnoser. Kurator, visst, men prat är inte ditt problem.
Arbetsterapeut är bra om du har fysiska problem, men jag förstår inte riktigt vad den kan göra åt add-problematik?
Det som finns som är den mest påtagliga hjälpen är lönebidrag, rätt till praktik och att du kan få medicin. Samt boendestöd då tydligen.

Varför har du inte fått medicin genast? Ring läkaren och fråga!

Okej tydligen har dom rätt ont om läkare, men jag står i kö och ska få prata med en läkare så fort som möjligt.
Visst är det skönt att prata med en psykolog, men jag tror inte riktigt heller att det är något som egentligen kan hjälpa mig. Inte med ADD problematiken iallafall. Men med ätstörningen, depressionen, ptsd och fobierna så kan nog en psykolog vara till hjälp. Dock tror jag att får jag testa medicin, och om den hjälper, så kommer nog fler problem lösa sig vart eftersom.

 

[Niyama]

Det bästa med att få diagnos är att man får tillgång till medicin. Med din diagnos tror inte jag att en psykolog kan göra särskilt mycket. Det är inte prat som behövs, för du vet som bör göras och du vill göra det men orkar inte. Har du tur kan medicin få igång dig bra.
Överskatta inte hjälpen du hoppas få, då riskerar du att bli besviken och uppgiven. Samhället har inte så mycket hjälp att erbjuda dessa diagnoser. Kurator, visst, men prat är inte ditt problem.
Arbetsterapeut är bra om du har fysiska problem, men jag förstår inte riktigt vad den kan göra åt add-problematik?
Det som finns som är den mest påtagliga hjälpen är lönebidrag, rätt till praktik och att du kan få medicin. Samt boendestöd då tydligen.

Varför har du inte fått medicin genast? Ring läkaren och fråga!

Enligt vad TS tidigare skrivit har hon även ptsd, emetofobi och depression. Medicinen lär knappast hjälpa mot emetofobi och ptsd.

 

[Saeta]

Enligt vad TS tidigare skrivit har hon även ptsd, emetofobi och depression. Medicinen lär knappast hjälpa mot emetofobi och ptsd.

Medicinen är inte till för något annat än ADDn...

 

[Lovisaleonora]

Jag skrev du m.fl. "

Och det betyder ju ordagrant "jag och fler med mig säger...".

Om jag nu har skrivit det, får du nog citera mig där jag skriver det. Annars har jag svårt att förstå varför du skriver att jag (med flera) uttryckligen har skrivit just detta.

 

[Saeta]

Och det betyder ju ordagrant "jag och fler med mig säger...".

Om jag nu har skrivit det, får du nog citera mig där jag skriver det. Annars har jag svårt att förstå varför du skriver att jag (med flera) uttryckligen har skrivit just detta.

Jag tror inte att @morgaine menar att du eller någon annan har skrivit det, utan att jag just har läst mellan raderna. Precis som ni gör när ni läser det jag skriver.

 

[morgaine]

Enligt vad TS tidigare skrivit har hon även ptsd, emetofobi och depression. Medicinen lär knappast hjälpa mot emetofobi och ptsd.

Nej, men nu menade jag ju medicin mot add. Självklart hjälper inte andra mediciner mot add...

 

[Niyama]

Medicinen är inte till för något annat än ADDn...

Nej, jag svarade på att morgaine skrev att en psykolog inte skulle kunna göra särskilt mycket.

 

[morgaine]

Nej, jag svarade på att morgaine skrev att en psykolog inte skulle kunna göra särskilt mycket.

Aha, nu fattar jag vad du menade. Jag menade att psykologen inte kan göra så mycket för add. Mot de andra sakerna är det givetvis bra.
Mitt uttalande gällde att det är dumt att bygga upp stort hopp om atte n psykolog skall avhjälpa problem som rör add, för då är det bäddat för besvikelse. Add är inte en psykisk sjukdom och kan inte botas med samtal.

 

[Saeta]

Nej, jag svarade på att morgaine skrev att en psykolog inte skulle kunna göra särskilt mycket.

Jaha, ok.