Äntligen, ÄNTLIGEN!

[tuaphua]

Men det är det väl ingen som gör? Det är massor av Bukare i tråden, som själv har erfarenhet (d v s det trådstarten efterlyste) och delar med sig av den.

Att belägga med munkavle på ett diskussionsforum - nej, faktiskt inte. Diskussionen lever sitt liv, och det är ingen som ska bli censurerad så länge det håller sig inom forumreglerna.

Snarare är det väl så att TS kan låta bli att läsa och svara på det som inte anses relevant?

Jag tror att många med ADD och ADHD ofta genom uppväxt tex fått höra att man klarar mycket mer än man gör.
Man har ofta en begåvning iaf en bit över medel och kan ibland glimra till och lyckas leverera fullt.
Då vet folk att man är begåvad, intelligent, whatever..
Och man antas mest bara vara just lat, olydig, stökig etc.
De med ADD har det ofta lite svårare på så sätt iom att de inte är utåtagerande på samma vis. Då ses bara att de inte gör. Inte att de gör fel, buar, bråkar etc. För den stressen bär de inom sig.

Förstå den ångesten man lever med då man ständigt, ständigt vill och försöker göra det folk förväntar sig - mn inte klarar.
Och alla bara säger "skärp dig", "du kan visst" etc..

Jag är lite äldre än TS och har också levt ett liv som tidigt gav mig träning i hur man bör tänka "rätt" för att må bra.
Jag har alltså släppt den skammen och ångesten hyfsat. Och känslan av att vara en looser.
Det kanske inte TS har. Hon kanske skäms enormt över att hon inte förmår. Hon kanske känner sig som en looser.

Lite medkänsla tycker jag nog man kan visa även över nätet.
Att försöka hjälpa är en grej. Men att gå på in absurdum när man inser att man inte når fram. Why?
Vem vinner på det?

 

[monster1]

Fast jag skulle ju inte söka bekräftelse i det hänseende på ett diskussionsforum. Bekräftelse som i "jag finns och lämnar ett märke, folk ser mig och svarar" - absolut. Men bekräftelse som i "du har alltid rätt, grattis, du är bäst" - nej, inte på ett öppet diskussionsforum.

Vill jag ha bekräftelse skriver jag en rad på Facebook där jag bekräftar hur bra jag är "Sjutton så bra gjort, snacka om att jag är stolt över mig själv för att jag ...... " (fyll i valfritt alternativ). De som känner mig (vilket alltså är mina vänner på Facebook) vet vad jag pratar om, hur situationen ser ut och ger den respons jag i det fallet är ute efter.

Att på ett diskussionsforum fika efter enbart medhåll är ett effektivt sätt att utsätta sig för vad som måste kännas som ett slag i ansiktet i förhållande till förväntningarna...

Nej, men det är ju du det, din situation kanske inte ser ut som ts? Bekräftelse för mig är förövrigt "jag finns, se mig". Jag tycker man ser otroligt många bevis på behovet av att bli bekräftad inte i sin tes utan som person både här och i övriga livet och det är inget som är konstigt alls.

 

[sjoberga]

Jag har aldrig trott på att diskussioner går att styra upp till en enhetlig kör av "ja, så är det, gud vad du är bra/har rätt"-jubel.

Är man bara ute efter medhåll och inget annat får man nog ta det IRL och hårduppfostra bekantskapskretsen.

Dessutom lär man bli av med de delar av bekantskapskretsen som faktiskt bryr sig.

 

[avslutat medlemskap]

Att bli bekräftad är ett mänskligt behov, det har även du annars skulle du inte visstas här. Det finns inget fel eller dåligt med att söka bekräftelse här, det är det ju många som gör.

Där har du fel, jag har inget bekräftelsebehov alls för jag vet vilka kvaliteer jag besitter, liksom mina begränsningar.

 

[monster1]

Där har du fel, jag har inget bekräftelsebehov alls för jag vet vilka kvaliteer jag besitter, liksom mina begränsningar.

Vad gör du här då?

 

[Lovisaleonora]

Nej, jag köper inte detta med att bara stryka medhårs.

TS har kommit med helt lösa antaganden (att alla skulle tycka... se tidigare diskussion) och nej, jag jamsar inte med i sånt. Det går inte att bluffa sig ur, försöka få det till något annat än det är. Nu ville TS att hela världen var emot, så var det inte. Det var ingen som sagt något ens i närheten av vad TS påstod. Det står inte oemotsagt, vill man beskylla får man också svara upp.

Nej, min situation ser inte ut som TS. INGENS situation ser ut som någon annans. I det avseendet kan ingen någonsin uttala sig om någonting. Blir inte mycket till diskussion då.

 

[tuaphua]

Där har du fel, jag har inget bekräftelsebehov alls för jag vet vilka kvaliteer jag besitter, liksom mina begränsningar.

Så du skulle inte bry dig alls om ingen bekräftade dig? Dvs aldrig frågade vad du tyckte, aldrig såg på dig och aldrg talade till dig?
Jag tror alla människor behöver bekräftelse i någon form. Det är inte fult.

 

[avslutat medlemskap]

Vad gör du här då?

Samma sak som dig, diskuterar, ehuru detta är ett diskussionsforum,,,,,om jag inte missminner mig alldeles.

 

[avslutat medlemskap]

Så du skulle inte bry dig alls om ingen bekräftade dig? Dvs aldrig frågade vad du tyckte, aldrig såg på dig och aldrg talade till dig?
Jag tror alla människor behöver bekräftelse i någon form. Det är inte fult.

Inte mycket, nej. Nu svarade jag ju angående detta diskussionsforum men jag kan ärligt säga att viss tid på året träffar jag inte en käft på 2 veckor, ännu mindre pratar med nån för det behövs inte då jag har annat för mig.

 

[Philosophia]

Nej, jag köper inte detta med att bara stryka medhårs.

TS har kommit med helt lösa antaganden (att alla skulle tycka... se tidigare diskussion) och nej, jag jamsar inte med i sånt. Det går inte att bluffa sig ur, försöka få det till något annat än det är. Nu ville TS att hela världen var emot, så var det inte. Det var ingen som sagt något ens i närheten av vad TS påstod. Det står inte oemotsagt, vill man beskylla får man också svara upp.

Nej, min situation ser inte ut som TS. INGENS situation ser ut som någon annans. I det avseendet kan ingen någonsin uttala sig om någonting. Blir inte mycket till diskussion då.

Men det är ju din tolkning - att TS bara vill att alla ska stryka medhårs. TS kan möjligen (vad vet jag, jag har inte läst hennes andra trådar) uppfattas som det. Men det kan också vara ett tecken på vanmakt - att man faktiskt inte förmår ta till sig nog så konstruktiva råd.

 

[Philosophia]

Men det är det väl ingen som gör? Det är massor av Bukare i tråden, som själv har erfarenhet (d v s det trådstarten efterlyste) och delar med sig av den.

Att belägga med munkavle på ett diskussionsforum - nej, faktiskt inte. Diskussionen lever sitt liv, och det är ingen som ska bli censurerad så länge det håller sig inom forumreglerna.

Snarare är det väl så att TS kan låta bli att läsa och svara på det som inte anses relevant?

Att säga saker i syfte att motverka att ge bekräftelse för osunda tankar är att leka psykiater. Tycker jag. Man kan göra mycket dumt (och saker som kan vara direkt skadliga) även om man säger saker som man tror är till hjälp.

De inlägg som faktiskt svarar på ursprungsfrågan "Hur upplevde du … ?" är ytterst få. Övriga inlägg tycks mest syfta till att tala om för TS att hon inte ska tro att diagnosen kommer att ändra hennes situation - vilket ju inte var det som efterfrågades. Och det kan ju faktiskt inte andra människor veta ett smack om. En diagnos ändrar egentligen inget, men kan ha en inverkan på TS motivation och inställning till att den hjälp som hon får är meningsfull. Allt som påverkar TS motivation och inställning positivt är väl av godo?

 

[Saeta]

Alltså seriöst! Jag orkar inte mer! Känner att vad jag än säger så går det inte in, ingen idé att forstätta.

Jag gjorde tråden för att jag ville veta hur det var för andra när dom fick sin diagnos. Jag var superglad att jag äntligen fått min diagnos. Och så får jag mest bara skit ändå. Det är som vanligt.

 

[tuaphua]

Inte mycket, nej. Nu svarade jag ju angående detta diskussionsforum men jag kan ärligt säga att viss tid på året träffar jag inte en käft på 2 veckor, ännu mindre pratar med nån för det behövs inte då jag har annat för mig.

Jag kan också uppskatta att vara ensam. Mycket och under långa tidsperioder. Men helt utan bekräftelse inser jag att jag inte skulle må bra.
Det handlar inte om att folk ska hålla på att ge mig komplimanger, säga att jag är bäst eller dalta. Men att bekräfta mig genom att de intresserar sig för mig, att jag finns och betyder något för tex mina vänner och familj. Eller för den delen mina djur..
Vem som helst mår ju bra av det.

 

[Philosophia]

Alltså, förändra är väl något som kanske inte går att göra helt fullt ut. Dock kommer jag få stöd och hjälp att lära mig hantera vardagen utifrån mina behov. Jag står i kö för att få träffa en kurator, en psykolog, en arbetsterapeut och en läkare. Kuratorn kommer hjälpa mig med att hitta någon aktivitet att göra samt så jag kan få någon form av inkomst. Och det är väl där det hela kommer börja. Sen får man helt enkelt jobba bit för bit för att hitta just de verktygen jag behöver för att kunna passa in så gott jag kan!

Jag vill bara putta upp det här inlägget och önska dig all lycka till! Sug åt dig all hjälp du kan få och våga lita på att den leder dig åt rätt håll även när det känns tveksamt, jobbigt och krokigt. Du kommer att klara det här!

 

[tuaphua]

Alltså seriöst! Jag orkar inte mer! Känner att vad jag än säger så går det inte in, ingen idé att forstätta.

Jag gjorde tråden för att jag ville veta hur det var för andra när dom fick sin diagnos. Jag var superglad att jag äntligen fått min diagnos. Och så får jag mest bara skit ändå. Det är som vanligt.

Folk vill bara hjälpa dig. Men vet inte hur.
Gör dig inte till ett offer. Det är ett val du har. Fastna inte i det som varit.
Se framåt och fokusera på nu och det som blir bra.
Lycka till!

 

[Saeta]

Jag vill bara putta upp det här inlägget och önska dig all lycka till! Sug åt dig all hjälp du kan få och våga lita på att den leder dig åt rätt håll även när det känns tveksamt, jobbigt och krokigt. Du kommer att klara det här!

Sant sant tack!! Och tack alla som kommer med kloka, trevliga och förstående inlägg

Sen det där om att alla inte söker bekräftelse... Jag har blivit utfryst i ungefär hela mitt liv. Aldrig känt att jag passat in och alltid känt mig som lite utanför. Säger inte att det beror på diagnosen. Jag är väldigt tillbakadragen, lugn och försiktig som person och det hade jag nog med största sannolikhet varit utan diagnos också.
Jag hatar att vara ensam. Jag hatar att folk inte ser mig. Jag klarar inte av det. Jag vill också känna att jag är lika mycket värd som alla andra. Och jag har alltid haft ett stort bekräftelsebehov.

 

[sjoberga]

Med en dåres envishet försöker jag hävda att en diagnos visst kan spela stor roll; på gott och ont. Det kan vara lättare att få hjälp. Det kan vara lättare att hitta metoder för att få hjälp. Och man kan hitta en högst kontraproduktiv identitet där man låter diagnosen ta över ens liv - alltför vanligt och destruktivt som satan. Det är liksom inte svart och vitt.

 

[Korven]

Sant sant tack!! Och tack alla som kommer med kloka, trevliga och förstående inlägg

Sen det där om att alla inte söker bekräftelse... Jag har blivit utfryst i ungefär hela mitt liv. Aldrig känt att jag passat in och alltid känt mig som lite utanför. Säger inte att det beror på diagnosen. Jag är väldigt tillbakadragen, lugn och försiktig som person och det hade jag nog med största sannolikhet varit utan diagnos också.
Jag hatar att vara ensam. Jag hatar att folk inte ser mig. Jag klarar inte av det. Jag vill också känna att jag är lika mycket värd som alla andra. Och jag har alltid haft ett stort bekräftelsebehov.

Jag ser dig alltid när jag träffar dig det vet du. Men du ser ut som du ber om ursäkt för att du finns, vilket du inte alls behöver göra. Ta plats för det finns plats för dig.

 

[Saeta]

Jag ser dig alltid när jag träffar dig det vet du. Men du ser ut som du ber om ursäkt för att du finns, vilket du inte alls behöver göra. Ta plats för det finns plats för dig.

Självklart, och det känner jag du är alltid så oerhört omtänksam!! Stor kram, och ge H en puss på mulen!

 

[Rosett]

@Saeta

Jag som inte hängt med undrar lite varför du inte anser att du kan sköta ett jobb?

Vad är det som gör att du inte alltid kommer dyka upp? Var på vägen brister det?

Jag menar, du styr väl ändå din kropp? De flesta människor skulle nog välja att ligga kvar i sängen vissa morgnar, men man masar sig upp för man är så illa tvungen om man vill ha sitt jobb kvar.

Hur påverkar ADD:n detta?

Eller är det mer att du har så låga tankar om dig själv att du lika gärna kan fortsätta misslyckas, av gammal vana? (Nu till på köpet med en diagnos som är bra att hänvisa till när man misslyckats...)

Jag kanske kan svara på det här.
När personer utan ADD ska göra något så kan de tänka framåt och få en tillfredsställelse innan de gjort det de ska. Det sker en kemisk reaktion i hjärnan som ger tillfredsställelse innan man utfört en uppgift.
Personer med ADD får inte denna kemiska reaktion så vi blir inte tilfredsställda på samma sätt. Vi måste gå igenom idé-motivation-handling utan att få den kemiska reaktionen som ni andra får redan innan ni utfört en uppgift.
(Om jag förstått det rätt).

Man kan säga att vi har ett annat operativsystem. Om ens operativsystem fungerar på ett visst sätt är det väldigt svårt att göra på ett annat sätt.