Som av en händelse fick jag upp ett facebook-minne från tre år sedan, och en väldigt varm och fin inledning på september när jag varit och njutit ett kvällsdopp denna dag.
"Minns, i fucking november, denna ljuva september. Minns i djävla november - när fingrarna är stela och förfrusna av att skrapa nerisade bilrutor - den vackra september; en bonus av sommarkväll med ljummet havsbad.
Minns i hatade november - när stövlarna sjunker tre decimeter i kall gyttja vid grinden till hästarnas hage - den underbara september med ridturer där solen strålade varmt på bara armar.
Och minns i vidriga november - när mörkret omsluter en som en sotarröv mest hela dygnet och det är tortyr att gå upp på morgonen - hur skymningen långsamt övergick i månsken, en stilla lördagskväll, en alldeles särskilt ljuvlig september, på min egen favoritplats vid min egen favoritstrand.
*suck* (November är ändå så otäckt nära, och maj så sorgligt långt bort)
:-( "
Men trots denna klagosång så är jag vanligtvis rättså förlåtande mot hösten. Tröstar mig med tända ljus och mysiga växthuskvällar, tända en brasa i murspisen när det är ännu kallare, äppelpaj, soppa och nybakt bröd, tv-program och bio, teater och museer och böcker, göra någon lite längre vandring med matsäck någon helgdag - allt det där som jag inte hinner när trädgårds- och utesäsongen är helt maxad.
Och så träning, och mitt universalvapen mot mörkret: en värstingpannlampa så jag inte känner mig som en fånge inomhus utan kan rida och springa om det inte blåser storm och ösregnar samtidigt.
Januari är min mest deprimerande månad när det ännu är så mörkt och kallt och djävligt, men då kan man börja förodla de tidigaste fröerna så hjälper det upp lite att handgripligen börja hantera våren och sommaren.