Alkohol

[karamelldrottningen]

Första inlägget som tydligen är under annat nick säger allt. Jag är inte alkoholist men.. det är typ mottot för alkoholister som ännu inte supit bort sina liv och hamnat på parkbänken ihop med de andra a-lagarna.

Det var egentligen medvetet att skriva så just därför med ett men

 

[karamelldrottningen]

Precis! Dessutom det klassiska att personen inte tror att omgivningen vet om det. Det har dom vetat länge när personen med problemet börjar inse det själv.

I mitt fall är det ju så att folk inte ens vet. Och de som vet verkar ju ändå inte riktigt fatta. Därför jag också bitvis tvekar. Men men så är det

 

[Valerianovna]

Första inlägget som tydligen är under annat nick säger allt. Jag är inte alkoholist men.. det är typ mottot för alkoholister som ännu inte supit bort sina liv och hamnat på parkbänken ihop med de andra a-lagarna.

Jag håller helt med om detta, att man skyddar sig med att "jag har minsann jobb samt X och Y och jag är INTE som de där a-lagarna", eftersom just a-lagarna är den vanligaste bilden folk får upp i huvudet när man säger "alkoholist".
Just därför använde vi i vår behandling termen "beroende" istället, både för att det stämmer överens med diagnoskriterier och att det uttrycket inte dras med samma stigma som många upplever kring beteckningen alkoholist och alkoholism. Att förlika sig med bilden av en alkoholist när man kanske är precis i början av missbruket och ännu har allting kvar, eller bara när man är i ett annat skede än den inre bilden av hur en härjad alkoholist ser ut och lever leder till kognitiv dissonans, och detta står i vägen för tillfrisknandet.

 

[eventingmania]

I mitt fall är det ju så att folk inte ens vet. Och de som vet verkar ju ändå inte riktigt fatta. Därför jag också bitvis tvekar. Men men så är det

Förnekelse är alkoholistens bästa vän! Tro mig när jag säger att de vet mer än vad du tror/hoppas/fantiserar om att de ska göra. Men det är inte heller särskilt lattjo och enkelt att erkänna att man är medberoende.

Men in the end of the day är den enda som kan hjälpa alkoholisten alkoholisten själv. Inga program i världen, genetiska drag eller informationsfoldrar kommer sätta stopp för drickandet om inte alkoholisten själv vill.

Att erkänna och själv inse att man har problem måste anses vara ett av de största gigantiska kliv en alkoholist person kan ta gällande den personliga utvecklingen.

 

[karamelldrottningen]

Förnekelse är alkoholistens bästa vän! Tro mig när jag säger att de vet mer än vad du tror/hoppas/fantiserar om att de ska göra. Men det är inte heller särskilt lattjo och enkelt att erkänna att man är medberoende.

Men in the end of the day är den enda som kan hjälpa alkoholisten alkoholisten själv. Inga program i världen, genetiska drag eller informationsfoldrar kommer sätta stopp för drickandet om inte alkoholisten själv vill.

Att erkänna och själv inse att man har problem måste anses vara ett av de största gigantiska kliv en alkoholist person kan ta gällande den personliga utvecklingen.

Jag förnekar inte men tycker det är svårt. Och sen är det olika hur jag tänker kring allt. Blir enormt trött på mig själv när det gäller det. Kanske just för att jag ändå har det hyfsat bra jag vet inte.

 

[Hazel]

Jag förnekar inte men tycker det är svårt. Och sen är det olika hur jag tänker kring allt. Blir enormt trött på mig själv när det gäller det. Kanske just för att jag ändå har det hyfsat bra jag vet inte.

Det känns som att du genomgående försöker se ditt problem som ett problem med att bestämma dig. Att du bara behöver skärpa dig lite så löser det sig, problemet är att ingen kan gå genom livet och bara skärpa sig. Någonstans måste du börja ta tag i varför du använt alkoholen som ångestdämpning istället för att bara klandra dig själv. För det kommer fler skitjobbiga dagar där du måste kunna ge dig själv anledningar till att inte gå tillbaka i gamla hjulspår och det kommer inte hjälpa att du bara ser dig själv som dålig för att du har svårt att låta bli

 

[eventingmania]

Jag förnekar inte men tycker det är svårt. Och sen är det olika hur jag tänker kring allt. Blir enormt trött på mig själv när det gäller det. Kanske just för att jag ändå har det hyfsat bra jag vet inte.

Jo du förnekar och du kommer med undanflykter. Alla andra kan se det men inte du, iallafall inte nu. Men en dag kan du förhoppningsvis komma tillbaka till den här tråden och tänka: Holy shit, var det där verkligen jag?

 

[Inte_Ung]

Jag förnekar inte men tycker det är svårt. Och sen är det olika hur jag tänker kring allt. Blir enormt trött på mig själv när det gäller det. Kanske just för att jag ändå har det hyfsat bra jag vet inte.

Du har ju mått dåligt av alkoholen, så bra har det ju inte varit.
Något gör ju att du inte tycker att du är värdefull nog att vara rädd om.
Försök att vara snäll mot dig själv i stället för att ta på dig skulden för allt.
Och skaffa hjälp att reda ut dina tankar om dig själv och den ångest som du försöker dämpa med alkohol.

 

[Valerianovna]

Och skaffa hjälp att reda ut dina tankar om dig själv och den ångest som du försöker dämpa med alkohol.

This. Gemensamt för alla jag känner som blivit nyktra är att de erkänt sitt beroende, slutat skjuta på att ta tag i det (eller fått hjälp av samhället efter att de fallit in i brott eller det blivit fråga om barnens välfärd) tagit emot någon slags hjälp, om det så är behandling, terapi, gruppterapi, AA, kyrkan, eller vad som helst. Ensam är alla svaga mot beroendet.

 

[karamelldrottningen]

Kommer garanterat ångra att jag postar detta men skriver oavsett. Har nu nästan druckit upp hela mitt framför ögonen på min partner som i sin tur dricker juice fast vin är ju nästan som saft hade varit värre med whiskeyn men ändå. Hade önskat jag kunde nöja mig med ett glas. Imorgon full rulle. Klart jag fixar det han var orolig jag skulle bli påverkad vi åker tidigt imorgon bitti. Och nej jag ska ju inte dricka alls.

 

[karamelldrottningen]

This. Gemensamt för alla jag känner som blivit nyktra är att de erkänt sitt beroende, slutat skjuta på att ta tag i det (eller fått hjälp av samhället efter att de fallit in i brott eller det blivit fråga om barnens välfärd) tagit emot någon slags hjälp, om det så är behandling, terapi, gruppterapi, AA, kyrkan, eller vad som helst. Ensam är alla svaga mot beroendet.

Jag ska ta tag i detta! Jag har inte jättestora problem men visst är det stundtals helt kaos. Klarar inte detta själv riktigt.
Just nu går det ok men känns som jag när som helst kan tappa det.

 

[karamelldrottningen]

Förlåt till er som läser. Önskar jag var starkare. Ska jobba på det

 

[Motacilla]

Ta hand om dig och gå till VC och säg att du behöver få prata. Om det känns för jobbigt att säga, ta med en lapp som du ger till läkaren.

Läkare har sett och hört det mesta, och kommer inte att skälla på dig.

Det hjälper inte att skälla eller vara sträng.

Du vet ju själv att du har problem, och det bästa är att få den hjälpen tidigt.

Alla människor har nån ovana som är svår att ta itu med. Att lägga om sina vanor kräver stöd och förståelse från kompetent personal.

 

[Mineur]

Förlåt till er som läser. Önskar jag var starkare. Ska jobba på det

Du ska absolut inte känna att du behöver be om ursäkt till oss. Jag förstår hur du tänker, men tror att det är viktigt att du känner att det här är något du tar tag i för DIN skull, ingen annans. Du ska inte känna att du behöver bevisa något för någon annan än dig själv (även om viss extern motivation såklart kan hjälpa). I längden är det dock du och ditt inre som kommer att göra den verkliga, långsiktiga skillnaden. Du är viktig och du förtjänar att bli frisk

 

[tuaphua]

Kommer garanterat ångra att jag postar detta men skriver oavsett. Har nu nästan druckit upp hela mitt framför ögonen på min partner som i sin tur dricker juice fast vin är ju nästan som saft hade varit värre med whiskeyn men ändå. Hade önskat jag kunde nöja mig med ett glas. Imorgon full rulle. Klart jag fixar det han var orolig jag skulle bli påverkad vi åker tidigt imorgon bitti. Och nej jag ska ju inte dricka alls.

Du skrev att du inte har jättestora problem. Men om din partner blir orolig känns det ju som en varning. Plus att om du själv kan dra i dig en hel flaska vin utan att dels bli mer påverkad än du är nu. Jag hade nog spytt innan jag fått i mig en flaska iom att jag inte är tillvand. Och sen att du inte blir mer risig dagen efter är ju också en signal om att du har druckit så mkt att toleransnivån höjts. Jag hade mått skit dagen efter!
Vin är verkligen inte som saft. Ja, whiskey etc är starkare. Men vin är ändå inte så "svagt".

Jag tror vi är många som haft de där i vår närhet som klarar av att dölja det först, får jobb att funka tex. Men som förskjuter gränserna för när och hur mycket som är lämpligt att dricka. Det blir "en liten öl/glas vin" som bara blir fler och fler och oftare och oftare. Men man är noga med att det bara är "ett litet glas" mentalt oavsett om man sedan dricker 5 till. Och "öl eller vin är ju inte lika illa som vodka" typ.

Det är sjukt jobbigt att vara den som ser hur det bra blir värre och värre och hur den med beroendet försöker försköna det/är i förnekelse. Just för att man kan inte bli bättre förrän man ser det för vad det verkligen är.

Hoppas du kan få hjälp med att må bättre och komma ur det här!

 

[Valerianovna]

Jag ska ta tag i detta! Jag har inte jättestora problem men visst är det stundtals helt kaos. Klarar inte detta själv riktigt.
Just nu går det ok men känns som jag när som helst kan tappa det.

Du behöver inte be om ursäkt till oss, vi är här för att stötta dig och alla är här av egen vilja. Eftersom jag gått igenom resan själv vill jag göra något för dig om jag kan. En gång stod jag också där med jobb, hem och partner som precis börjat få upp ögonen för att min relation till alkoholen inte var oproblematisk. För det kan du väl hålla med om, att det är problematiskt att bara "råka" köpa hem sprit fast du inte skulle? Och att dricka det inför din partner fast det går över dina egna gränser, leder till ångest, och troligtvis ger din partners tilltro till dig en rejäl törn? Känner du någon annan som kan dricka en hel vinare utan att bli särskilt påverkad? Har du någon gång undrat om den vännen eller bekanta inte har problem med spriten?

Det jag vill säga till dig är att det är inte DU som är problemet, det är SPRITEN. Bara du kan välja livet över spriten. Ett gammalt AA-mantra är "Jag måste, jag vill, jag kan", först vill man inte sluta men konsekvenserna börjar komma, man mår sämre, känner skam, och livet fungerar sämre. Sen vill man, men vet inte hur det ska gå till. Hur kan man leva utan det där som man behöver? Ens trygga vän som tar bort dåliga känslor, kanske det som gör att man når ut till andra, något som gör att man kan glömma, eller kanske ett sätt att släppa spänningarna, varför man dricker är individuellt och det är jobbigt att skiljas från vad det nu är man bär på. Kanske vill du inte på riktigt än, utan du vill fortsätta dricka men utan de tråkiga konsekvenserna. Det är okej att känna så, alla beroende känner så i början när insikten om att man har problem finns men man inte är "klar" ännu. Oftast måste man nå sin botten först.

 

[karamelldrottningen]

Men är jag inte i botten redan?
Så skör så labil. Vet varken in eller ut. Tvivlar på allt.
Men det är kanske ok. Eller hyfsat iaf.
Är så enormt trött på mig själv så det finns inte.
Saker som låter så lätta är sjujäkla komplicerade.
Jag vill bara må bra. Skiter i allt annat nästan. Bara jag och mina nära och kära, djuren mår bra. Det är prio nr 1. Viktigaste.
Men jag mår ju bitvis skit. Riktigt uruselt. Sen om det beror på beroende eller annat det vet jag inte.
Jag hanterar inte motgångar bra. Sväljer och låtsas som ingenting men går sönder inombords.
Kanske därför jag älskar att känna att jag fått i mig lite. Helst inte för mycket då blir det istället tvärtom. Men med lite alkohol mår jag prima. Helt fantastiskt. Sen vet jag inte men det blir som motsatt effekt efter ett tag. Sjukt störigt. Och nej. Jag har inte riktigt den kollen som förväntas eller behövs. Allt blir som det blir. Dvs kaos.

 

[karamelldrottningen]

Jag hoppas kunna bli gravid under kommande året. 2023. Men om jag ska hålla på så här hit och dit så vet jag inte.
Allt känns så rörigt och oklart. Vad är vad? Jag säger en sak men menar jag vad jag säger?
Eftersom detta är prio och stort fokus varför dricker jag då?
Fattar ingenting.
Kanske är jag bara dum i huvudet eller så ligger det mer bakom. Allt känns väldigt oklart.

 

[karamelldrottningen]

Inte bara detta med familj. Utan jag har blivit så jäkla trög de senaste åren.
Förr fastnade saker direkt.
Jag behövde sällan plugga utan läsa en gång så satte det sig sedan.
Visst en del grejer kan jag och kanske mer än vissa andra vad vet jag. Men jag känner mig jäkligt trög. Har jag läst nånting en gång så ska det sitta sen. Men nej så är det inte längre alltid. Och det skaver enormt mycket. Så tror jag skadar hjärnan kontinuerligt. Lite pö om pö. Precis som farfar och precis som min pappa.

 

[pepp]

Kanske därför jag älskar att känna att jag fått i mig lite. Helst inte för mycket då blir det istället tvärtom. Men med lite alkohol mår jag prima. Helt fantastiskt. Sen vet jag inte men det blir som motsatt effekt efter ett tag. Sjukt störigt. Och nej. Jag har inte riktigt den kollen som förväntas eller behövs. Allt blir som det blir. Dvs kaos.

Alkohol har ju den effekten, man mår ju skitbra just i stunden, not so much efteråt då det även triggar igång ångest.
Här finns mycket nyttigt att läsa om du orkar
https://www.hjarnfonden.se/om-hjarnan/diagnoser/beroende/