Status
Stängd för vidare inlägg.
Hade du vetat vem jag var hade du ju kunnat börja med att kolla om jag körde eller inte. Så hade du märkt att jag låtit bilen stå.
Men du... det är såklart bra att din bil står nu, men du har skrivit att du kört när du druckit förut (och även om du skriver att du inte känt dig berusad så är jag helt övertygad om att du vet att det ändå kan ge utslag på mätare och sämre reaktionsförmåga). Skulle inte du ha reagerat om någon du bryr dig om sagt att den dricker och sedan kört bil/tänker köra?
 
Vilken värdelös dag igår. Kastade bort den helt genom att dricka känns det som.

Dricker kaffe nu och försöker tänka.
Vill och behöver verkligen berätta för min mamma. Varför tar det emot så mycket?
Varför säger jag inte bara exakt så som det är?

Gårdagen var en påminnelse till mig att jag är gräsligt dålig på att möta motgångar och sorger. Och inte ska ha alkohol hemma.

En dag i taget. Tjatigt men det enda som funkar. Kan denna dagen bli den då jag berättar?
 
Vilken värdelös dag igår. Kastade bort den helt genom att dricka känns det som.

Dricker kaffe nu och försöker tänka.
Vill och behöver verkligen berätta för min mamma. Varför tar det emot så mycket?
Varför säger jag inte bara exakt så som det är?

Gårdagen var en påminnelse till mig att jag är gräsligt dålig på att möta motgångar och sorger. Och inte ska ha alkohol hemma.

En dag i taget. Tjatigt men det enda som funkar. Kan denna dagen bli den då jag berättar?
Du behöver verkligen ta upp det med din mamma.
Jag tror det är det som tynger dig väldigt mycket.
Är det svårt att ta upp det face2face så skicka ett sms.

Det kvittar på vilket sätt du tar upp det bara du tar upp det.
Förhoppningsvis startar hon konversationen irl sen och de blir lättare för dig.

Du kan!! 💪🏻💪🏻
 
Vilken värdelös dag igår. Kastade bort den helt genom att dricka känns det som.

Dricker kaffe nu och försöker tänka.
Vill och behöver verkligen berätta för min mamma. Varför tar det emot så mycket?
Varför säger jag inte bara exakt så som det är?

Gårdagen var en påminnelse till mig att jag är gräsligt dålig på att möta motgångar och sorger. Och inte ska ha alkohol hemma.

En dag i taget. Tjatigt men det enda som funkar. Kan denna dagen bli den då jag berättar?
Denna dagen blir vad du gör. Klyscha kanske men ingenting ”blir” utan du gör. Så gör det. Idag.
 
Vilken värdelös dag igår. Kastade bort den helt genom att dricka känns det som.

Dricker kaffe nu och försöker tänka.
Vill och behöver verkligen berätta för min mamma. Varför tar det emot så mycket?
Varför säger jag inte bara exakt så som det är?

Gårdagen var en påminnelse till mig att jag är gräsligt dålig på att möta motgångar och sorger. Och inte ska ha alkohol hemma.

En dag i taget. Tjatigt men det enda som funkar. Kan denna dagen bli den då jag berättar?
En av anledningarna till att det tar emot att berätta för henne kan vara att du inte riktigt erkänner för dig själv att du är alkoholist och att din mamma kan förse dig med alkohol så länge hon är ovetande. Ditt beroende är fortfarande högst manipulativt, även för dig själv. Och just därför behöver du hjälp, både professionell och från andra i samma sits.

Du är oerhört modig och du behöver egentligen bara vara modig en gång till och berätta för din mamma. ❤️
 
Vilken värdelös dag igår. Kastade bort den helt genom att dricka känns det som.

Dricker kaffe nu och försöker tänka.
Vill och behöver verkligen berätta för min mamma. Varför tar det emot så mycket?
Varför säger jag inte bara exakt så som det är?

Gårdagen var en påminnelse till mig att jag är gräsligt dålig på att möta motgångar och sorger. Och inte ska ha alkohol hemma.

En dag i taget. Tjatigt men det enda som funkar. Kan denna dagen bli den då jag berättar?

Jag tror gårdagen var jätteviktig för dig! För att du skulle se att nej, det blir inte bättre med alkohol och du kan inte kontrollera ditt intag. Och också för att du ska börja inse att du är alkoholist, annars kommer det bli svårt att bli helt nykter och frisk.
 
Vilken värdelös dag igår. Kastade bort den helt genom att dricka känns det som.

Dricker kaffe nu och försöker tänka.
Vill och behöver verkligen berätta för min mamma. Varför tar det emot så mycket?
Varför säger jag inte bara exakt så som det är?

Gårdagen var en påminnelse till mig att jag är gräsligt dålig på att möta motgångar och sorger. Och inte ska ha alkohol hemma.

En dag i taget. Tjatigt men det enda som funkar. Kan denna dagen bli den då jag berättar?
Jag kan förstå om gårdagen känns så, men jag tror så som andra har skrivit, att den kommer ge dig många lärdomar framöver.

Skulle det kännas lättare att ha någon med dig när du berättar, till exempel din partner? Om du tycker att din mamma blir svår att prata med kanske han kan bryta? Det brukar kunna underlätta. Men jag förstår också att det är en jättesvår sak att berätta.

Ta hand om dig idag (och framöver, självklart). :heart Vi finns här för dig, även fast vi kan låta väldigt hårda. Vi vill ju också att du ska klara detta.
 
Vilken värdelös dag igår. Kastade bort den helt genom att dricka känns det som.

Dricker kaffe nu och försöker tänka.
Vill och behöver verkligen berätta för min mamma. Varför tar det emot så mycket?
Varför säger jag inte bara exakt så som det är?

Gårdagen var en påminnelse till mig att jag är gräsligt dålig på att möta motgångar och sorger. Och inte ska ha alkohol hemma.

En dag i taget. Tjatigt men det enda som funkar. Kan denna dagen bli den då jag berättar?
Ny dag - nya tag. Nu kör du möte varje kväll i en vecka och kommer på banan igen!

Har du läst dina inlägg från igår än? Jag tror att du också kan se där att den personen du blir när du har druckit är inte en rolig, härlig och trevlig person. Din nyktra personlighet verkar vara mycket finare.

Apropå mamma så har du ju redan sagt A i ett sms nu så det är bara att ladda inför att säga B. Om du faktiskt vill bli nykter dvs.
 
Vilken värdelös dag igår. Kastade bort den helt genom att dricka känns det som.

Dricker kaffe nu och försöker tänka.
Vill och behöver verkligen berätta för min mamma. Varför tar det emot så mycket?
Varför säger jag inte bara exakt så som det är?

Gårdagen var en påminnelse till mig att jag är gräsligt dålig på att möta motgångar och sorger. Och inte ska ha alkohol hemma.

En dag i taget. Tjatigt men det enda som funkar. Kan denna dagen bli den då jag berättar?

En dag i taget i all ära men det du verkligen behöver är faktiskt en plan. En plan som inte bara innhåller att inte ha alkohol hemma utan som innebär att du vet hur du ska göra när saker händer. Du har skaffat dig massa stöd som du helt enkelt vägrat använda när du sitter i skiten, sluta säga "jag ska kanske gå på möte ikväll" "jag ska kanske berätta" och gör en plan som faktiskt går emot beroendet istället för att bara hoppas att det ger med sig.

Möten VARJE DAG
KONTAKTA din sponsor när det är jobbigt
Berätta för din mamma
 
På samma tema som @lilstar :

Igår skrev jag att det var två saker du "måste" göra. Men sedan ändrade jag "måste" till "behöver" eftersom det kändes som att "måste" i ditt dåvarande tillstånd snarare var stjälp än hjälp. Nu är en ny och nykter dag, så nu skriver jag samma sak fast nu lägger jag in "måste" för jag är (från mitt amatör på Buke-perspektiv) övertygad om att det är "måste"!

1. Din mamma. Du måste se till att hon får veta! Naturligtvis är det bäst om du berättar själv helt rakt och ärligt, men om det inte fungerar så får du hitta på en annan lösning. Men det kan inte vara så att din mamma tar med sig vin hem till dig, sitter där och dricker och sedan lämnar det som är kvar. Uppenbart har hon inte alls förstått hur sjuk du är. Du kan inte ha alkohol hemma, du bör ett tag hålla dig undan från ställen där alkohol konsumeras. Så din mamma måste få veta.

2. Du själv och din behandling - du måste ta tag i den och du måste göra det nu! Du återkommer ständigt med undanflykter och bortförklaringar. Även efter ett antal dagars nykterhet hittar du återkommande på femtielva anledningar att inte gå på möten, uttalar dig nedsättande om personer du bedömer ha alkoholproblem och kommer med dryga kommentarer om att du inte alls har problem och det är snömos, typ. Från mitt perspektiv är det tydligt att du gör det för att distansera dig från det faktum att du är alkoholist. Det är inte fråga om att du festat för mycket ett tag och tar en break med en vit månad. Du dricker i alla möjliga sammanhang, alla möjliga och omöjliga tider på dygnet, väjer inte för en del saker som bara i tanken skulle vara no-no för många, gömmer flaskor - ja listan kan göras lång. Det är inte så troligt att du klarar ut det här själv utan du behöver mer hjälp. Någon form av behandling, inte bara lida igenom det hela och ta lite random AA-möten.

Du är just nu i en situation där du ändå har mycket som är värt att kämpa för. Alkoholen kan ta ifrån dig allt det och det kan gå fort. Du behöver sluta ljuga för dig själv, verkligen inse att du är alkoholist och ta hjälp för att kunna tillfriskna.
 
På samma tema som @lilstar :

Igår skrev jag att det var två saker du "måste" göra. Men sedan ändrade jag "måste" till "behöver" eftersom det kändes som att "måste" i ditt dåvarande tillstånd snarare var stjälp än hjälp. Nu är en ny och nykter dag, så nu skriver jag samma sak fast nu lägger jag in "måste" för jag är (från mitt amatör på Buke-perspektiv) övertygad om att det är "måste"!

1. Din mamma. Du måste se till att hon får veta! Naturligtvis är det bäst om du berättar själv helt rakt och ärligt, men om det inte fungerar så får du hitta på en annan lösning. Men det kan inte vara så att din mamma tar med sig vin hem till dig, sitter där och dricker och sedan lämnar det som är kvar. Uppenbart har hon inte alls förstått hur sjuk du är. Du kan inte ha alkohol hemma, du bör ett tag hålla dig undan från ställen där alkohol konsumeras. Så din mamma måste få veta.

2. Du själv och din behandling - du måste ta tag i den och du måste göra det nu! Du återkommer ständigt med undanflykter och bortförklaringar. Även efter ett antal dagars nykterhet hittar du återkommande på femtielva anledningar att inte gå på möten, uttalar dig nedsättande om personer du bedömer ha alkoholproblem och kommer med dryga kommentarer om att du inte alls har problem och det är snömos, typ. Från mitt perspektiv är det tydligt att du gör det för att distansera dig från det faktum att du är alkoholist. Det är inte fråga om att du festat för mycket ett tag och tar en break med en vit månad. Du dricker i alla möjliga sammanhang, alla möjliga och omöjliga tider på dygnet, väjer inte för en del saker som bara i tanken skulle vara no-no för många, gömmer flaskor - ja listan kan göras lång. Det är inte så troligt att du klarar ut det här själv utan du behöver mer hjälp. Någon form av behandling, inte bara lida igenom det hela och ta lite random AA-möten.

Du är just nu i en situation där du ändå har mycket som är värt att kämpa för. Alkoholen kan ta ifrån dig allt det och det kan gå fort. Du behöver sluta ljuga för dig själv, verkligen inse att du är alkoholist och ta hjälp för att kunna tillfriskna.
Plus att du skrev när du gick på första mötet sa de andra att de var alkoholister men du skrev att du inte sa så. Redan där är förnekande. Det är viktigt att säga saker högt. Viktigt för dig. Viktigt för att erkänna, bekräfta.
 
Vilken värdelös dag igår. Kastade bort den helt genom att dricka känns det som.

Dricker kaffe nu och försöker tänka.
Vill och behöver verkligen berätta för min mamma. Varför tar det emot så mycket?
Varför säger jag inte bara exakt så som det är?

Gårdagen var en påminnelse till mig att jag är gräsligt dålig på att möta motgångar och sorger. Och inte ska ha alkohol hemma.

En dag i taget. Tjatigt men det enda som funkar. Kan denna dagen bli den då jag berättar?
:heart
Vad glad jag blir av att läsa ditt inlägg idag!

Du kom till en fantastisk insikt av att gårdagens idé var urdum, idiotisk och bortkastad - DET är vad en enda månads nykterhet har gett dig :up: Det är starkt jobbat! :heart

Keep up the good work. Jag tror bestämt att du fixar det här! :heart
 
Vilken värdelös dag igår. Kastade bort den helt genom att dricka känns det som.

Dricker kaffe nu och försöker tänka.
Vill och behöver verkligen berätta för min mamma. Varför tar det emot så mycket?
Varför säger jag inte bara exakt så som det är?

Gårdagen var en påminnelse till mig att jag är gräsligt dålig på att möta motgångar och sorger. Och inte ska ha alkohol hemma.

En dag i taget. Tjatigt men det enda som funkar. Kan denna dagen bli den då jag berättar?

En liten text/dikt till dig idag (jag vet inte vem som har skrivit den):

”Dagen i dag är en märklig dag.
Den är din.
Gårdagen föll ur dina händer.
Den kan inte få mer innehåll
än du redan givit den.
Morgondagen vet du ingenting om.
Men dagen i dag har du.
Använd dig av det.
I dag kan du glädja någon.
I dag kan du hjälpa en annan.
Dagen i dag är en märklig dag.
Den är din.”

♥️
 
:heart
Vad glad jag blir av att läsa ditt inlägg idag!

Du kom till en fantastisk insikt av att gårdagens idé var urdum, idiotisk och bortkastad - DET är vad en enda månads nykterhet har gett dig :up: Det är starkt jobbat! :heart

Keep up the good work. Jag tror bestämt att du fixar det här! :heart

Instämmer! Tyckte det var jättefint att läsa ditt inlägg idag @karamelldrottningen
 
Vackert väder ute. Höll på en stund i trädgården. Fick en gråtattack igen så fick gå in.
Stallet fullt fast det är söndag. På söndagar brukar det vara mer utspritt under dagen men nu är alla verkligen här samtidigt.
Fick panik när en person närmade sig mig. Hon är jättetrevlig men pratar så mycket. Och jag orkar knappt prata med partner ens hur ska jag fixa att snicksnacka med alla hurtiga. Orken finns inte!

Akut vinsug - som ett brev på posten.
Ska ha lektion sen. Men jag är sån fejk. Har knappt motionerat eller gjort något med mina egna hästar denna veckan. Nu måste jag ladda om och ge tips och input.
Sen är jag en vecka försenad skoning på en herre också. Och på honom är det verkligen inte bra att gå med för långa fötter.
Skäms! Inte kan jag hålla trädgården i ok skick, hovar, ridning eller nånting. Och inte har jag berättat för mamma heller. Hon har själv haft behov av att prata ur sig och jag har lyssnat och hållt med.
Älskade mamma! Varför är det så svårt för??!
 
Eller skriv ett brev till mamma där du förklarar att du skäms så mycket och är så rädd för hennes reaktion att du väntat alldeles för länge med att berätta. Om tonåringar i kristna amerikanska familjer kan komma ut som gay inför sin familj så kan du komma ut som alkoholist inför sin mamma. Du riskerar väldigt lite i jämförelse
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag har insett att det är dags för mig att tackla min tandvårdsrädsla.. fobi.. men hur gör man? Jag har inte varit hos tandläkaren på...
Svar
9
· Visningar
313
Kropp & Själ Det här kan vara ett känsligt ämne för vissa, men jag känner att jag behöver prata om det här och kanske få några kloka ord/råd... För...
Svar
2
· Visningar
718
Senast: miumiu
·
Kropp & Själ Det finns säkert 100 sådana här trådar redan. Men jag behöver lite stöttning. Jag ska opereras den 30e, alltså nästa torsdag. Och jag är...
4 5 6
Svar
115
· Visningar
6 766
Senast: SiZo
·
Hundhälsa Hej! Min mellanpudel är 7 år och har ätit kortison sedan han var drygt 1 år pga IBD. Han har stått på lägsta dos och det har fungerat...
Svar
9
· Visningar
821
Senast: Lillkin
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Vinterridbyxor
  • Hästen har ingen respekt för bommar
  • Föl 2023

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp