Varför slår du på dig själv? Du kämpar med en svår sjukdom och då skall fokus vara på det. Hästarna kan vila, ogräset kan växa och så tar du tag i det någon gång senare - kanske nästa vecka, kanske nästa månad, kanske i höst eller kanske nästa år.Vackert väder ute. Höll på en stund i trädgården. Fick en gråtattack igen så fick gå in.
Stallet fullt fast det är söndag. På söndagar brukar det vara mer utspritt under dagen men nu är alla verkligen här samtidigt.
Fick panik när en person närmade sig mig. Hon är jättetrevlig men pratar så mycket. Och jag orkar knappt prata med partner ens hur ska jag fixa att snicksnacka med alla hurtiga. Orken finns inte!
Akut vinsug - som ett brev på posten.
Ska ha lektion sen. Men jag är sån fejk. Har knappt motionerat eller gjort något med mina egna hästar denna veckan. Nu måste jag ladda om och ge tips och input.
Sen är jag en vecka försenad skoning på en herre också. Och på honom är det verkligen inte bra att gå med för långa fötter.
Skäms! Inte kan jag hålla trädgården i ok skick, hovar, ridning eller nånting. Och inte har jag berättat för mamma heller. Hon har själv haft behov av att prata ur sig och jag har lyssnat och hållt med.
Älskade mamma! Varför är det så svårt för??!