Sv: Aggressivt beteende (ej aggressiv)
Det "hårda" jag försökte vara att låta sträng, bestämd och arg och kanske ta tag hårt i kopplet. Jag har ocå färsökt nypa hunden i örat när han vägrade lyssna med resultatet att han blev ännu värre. Ganska normala saker man tror sig hjälpa. Men det fungerade inte på min för han tolkade varje spänning i kopplet som att jag är spänd? eller i vilket fall gör det honom spänd. Så vår träning började inte egentligen under eller före hundmöten utan vår träning pågår än idag HELA TIDEN och handlar mer om vår relation under promenader och går ut på hästtänket med lösa tyglar och små, snabba korrigeringar om jag måste och sedan snabbt släppa efter. Målet är att han ska gå med löst koppel i hundmöten. Nu är han iallafall lugn och tyst. Utöver det tränar vi på i vardagen att gå nära mig fritt men med löst koppel. Något som annars förut genast betydde fara på ingång om jag helt plötsligt tog honom intill mig. Detta kombinerar jag då med att i hundmöten inte snacka så mycket utan använda framförallt 2 ljud som är starkt positivt förknippade och ett som bryter. Det som bryter är scchhhhh ett NEJ gör honom bara nervös trots att jag aldrig tränat in det hårt. Det andra ljudet är ett milt smackande öjud mer åt pusshållet som jag lockar på dem med under promenader. Dessutom det ljudet som vår nya hund först lärde sig betyder hit. Det är lustigt men av alla ord vi har så lyssnar mina hundar bäst på "ljud".
Vinthunden däremot som inte alls är lika spänd i hundmöten och inte stressar MIG lika mycket med sitt hesare skall och sitt gnällande är svårare att bryta men mindre intensiv ( lustigt nog ). Honom kan jag prata med, scch åt och bara gå förbi. Han är bara i inledningsfasen av min träning har börjat bli bättre bara av det faktum att pudeln nu är lugnare.
Vad jag lärt mig under 2 år som hundägare är att hundmöten handlar inte bara om själva mötet. Det handlar om att hunden inte vet vad som förväntas av den och hur man promenerar hunden utan störning. De flesta hanhundar skvätter men än gärna 100 ggr och styr man inte upp det och hunden är van att strosa som den vill, kanske dra och sådant och man bara styr upp den i möten så kan hunden reagera eftersom man bara gör det i hundmöten och vissa hundar kanske dessutom inte vill lyssna på ägaren när han inte ens gör det i vanliga fall?
Jag bryr mig inte heller om varför min hund gör som han gör. Däremot har jag konstaterat han är osäker och inget annat. Osäkerheten har gjort att jag förstår att jag behöver vara snäll och lugn och förmedla att jag inte tycker hunden är läskig men inte heller kommer utsätta min hund för det den tycker är läskigt.
Det "hårda" jag försökte vara att låta sträng, bestämd och arg och kanske ta tag hårt i kopplet. Jag har ocå färsökt nypa hunden i örat när han vägrade lyssna med resultatet att han blev ännu värre. Ganska normala saker man tror sig hjälpa. Men det fungerade inte på min för han tolkade varje spänning i kopplet som att jag är spänd? eller i vilket fall gör det honom spänd. Så vår träning började inte egentligen under eller före hundmöten utan vår träning pågår än idag HELA TIDEN och handlar mer om vår relation under promenader och går ut på hästtänket med lösa tyglar och små, snabba korrigeringar om jag måste och sedan snabbt släppa efter. Målet är att han ska gå med löst koppel i hundmöten. Nu är han iallafall lugn och tyst. Utöver det tränar vi på i vardagen att gå nära mig fritt men med löst koppel. Något som annars förut genast betydde fara på ingång om jag helt plötsligt tog honom intill mig. Detta kombinerar jag då med att i hundmöten inte snacka så mycket utan använda framförallt 2 ljud som är starkt positivt förknippade och ett som bryter. Det som bryter är scchhhhh ett NEJ gör honom bara nervös trots att jag aldrig tränat in det hårt. Det andra ljudet är ett milt smackande öjud mer åt pusshållet som jag lockar på dem med under promenader. Dessutom det ljudet som vår nya hund först lärde sig betyder hit. Det är lustigt men av alla ord vi har så lyssnar mina hundar bäst på "ljud".
Vinthunden däremot som inte alls är lika spänd i hundmöten och inte stressar MIG lika mycket med sitt hesare skall och sitt gnällande är svårare att bryta men mindre intensiv ( lustigt nog ). Honom kan jag prata med, scch åt och bara gå förbi. Han är bara i inledningsfasen av min träning har börjat bli bättre bara av det faktum att pudeln nu är lugnare.
Vad jag lärt mig under 2 år som hundägare är att hundmöten handlar inte bara om själva mötet. Det handlar om att hunden inte vet vad som förväntas av den och hur man promenerar hunden utan störning. De flesta hanhundar skvätter men än gärna 100 ggr och styr man inte upp det och hunden är van att strosa som den vill, kanske dra och sådant och man bara styr upp den i möten så kan hunden reagera eftersom man bara gör det i hundmöten och vissa hundar kanske dessutom inte vill lyssna på ägaren när han inte ens gör det i vanliga fall?
Jag bryr mig inte heller om varför min hund gör som han gör. Däremot har jag konstaterat han är osäker och inget annat. Osäkerheten har gjort att jag förstår att jag behöver vara snäll och lugn och förmedla att jag inte tycker hunden är läskig men inte heller kommer utsätta min hund för det den tycker är läskigt.
) som hon gått omkring i. Lilla skruttan var bara drygt 2½ månad när detta händer och hela hennes jord gick ju under. Det började med att hon pep och vankade, strök sig mot elementen, slängde sig på golvet och skrek. Sedan eskalerade det bara mer och mer. Ju mer hon sprang omkring desto mer sprang hon. Till slut fick jag ringa jourveterinären som då tipsade om att lägga in henne i en bur (efter att jag lokaliserat brännässlor under trappan) för att hon skulle stressa ner. Vad hände? Valpen pep i någon minut sen slocknade hon. Det hade hon under inga omständigheter gjort om hon fått stressa upp sig själv genom att springa runt och gapa. Helst av allt så hade jag velat ha henne i famnen och bara hålla om henne men det brann ju som eld på lilla valpen...
