Sv: Aggressivt beteende (ej aggressiv)
Måste hålla med här.
Jag har 2 omplaceringar som jag inte vet ngt om nästan vad gäller första tiden, uppväxt osv. Pudelkorsningen vet jag att pappan var stressad med problem. Fick pudeln när han var 13 månader. Vinthunden fick jag vid ca 3 år tror de. Han har bättre nerver.
Båda gör utfall på promenader och speciellt vinthunden skäller.
Vinthunden kan man säga till och han tar åt sig. Pudeln blir bara värre. SÅ den ena hunden kan jag ta tag i och gå vidare men den andre måste jag ändra känslan hos och träna " titta" på andra hundar, träna in ett beteeende som han ska göra istället som sitt eller kontakt samt ge godis. Tar jag tag i honom spär jag på osäkerhet/aggression + att han tror han har med mig i gapandet. Han är besvärlig i möten pga en djup osäkert, dåligt självförtroende. Vinthunden är bara lite osäker på hur man ska göra i möten kopplad och härmar pudeln.
I miljöer där pudeln är mer trygg som hemma tex kan man säga åt honom och han lyssnar OM inte stressen är för hög. Tex försökte jag länge med ligga kvar när gäster kom in till oss. Det kan jag säga fungerar INTE. Det som fungerade är att låta honom hälsa men med ett BEN i munnen. Han måste får något annat fokusera på. Vi förstärkte detta genom att berömma, klappa och hälsa bara om han hade ngt i munnen eftersom han då inte hoppar eller skäller/slickar. OCH pudeln är en dundersnäll hund som har starka bithämningar ÄNDÅ så kan man inte " säga till " honom.
Min erfarenhet är att det är bara trygga hundar med små problem som man kan ta tag i och säga till.
Men absolut att de behöver rutiner och krav! Min är t ex mycket tryggare ute och går bättre i koppel sedan han får nosa och kissa på kommando!
Måste hålla med här.
Jag har 2 omplaceringar som jag inte vet ngt om nästan vad gäller första tiden, uppväxt osv. Pudelkorsningen vet jag att pappan var stressad med problem. Fick pudeln när han var 13 månader. Vinthunden fick jag vid ca 3 år tror de. Han har bättre nerver.
Båda gör utfall på promenader och speciellt vinthunden skäller.
Vinthunden kan man säga till och han tar åt sig. Pudeln blir bara värre. SÅ den ena hunden kan jag ta tag i och gå vidare men den andre måste jag ändra känslan hos och träna " titta" på andra hundar, träna in ett beteeende som han ska göra istället som sitt eller kontakt samt ge godis. Tar jag tag i honom spär jag på osäkerhet/aggression + att han tror han har med mig i gapandet. Han är besvärlig i möten pga en djup osäkert, dåligt självförtroende. Vinthunden är bara lite osäker på hur man ska göra i möten kopplad och härmar pudeln.
I miljöer där pudeln är mer trygg som hemma tex kan man säga åt honom och han lyssnar OM inte stressen är för hög. Tex försökte jag länge med ligga kvar när gäster kom in till oss. Det kan jag säga fungerar INTE. Det som fungerade är att låta honom hälsa men med ett BEN i munnen. Han måste får något annat fokusera på. Vi förstärkte detta genom att berömma, klappa och hälsa bara om han hade ngt i munnen eftersom han då inte hoppar eller skäller/slickar. OCH pudeln är en dundersnäll hund som har starka bithämningar ÄNDÅ så kan man inte " säga till " honom.
Min erfarenhet är att det är bara trygga hundar med små problem som man kan ta tag i och säga till.
Men absolut att de behöver rutiner och krav! Min är t ex mycket tryggare ute och går bättre i koppel sedan han får nosa och kissa på kommando!
Om man skapar raka regler som faktiskt galler och har en struktur och ordning som barnet/hunden kan lara sig sa finner de trygghet i det. Det betyder inte att man maste vara hard och sla eller skrika pa vare sig hundar eller barn ... bara att man har en strucktur pa livet som gjor att de vet vad som galler. For de flesta racker det, det behover oftast inte vara mer markvardigt ... men for manga ar det inte tankbart att lyfta rumpan ur soffan och se till att halla pa regler och ordning alltid sa hunden (barnet) vet plotsligt inte riktigt vad som galler och nar.
