Omplacerings hund som nu bitit en i familjen.

[Scata]

En bekant hade en golden som de skaffade som 8 v valp från uppfödaren. När den var några år gammal attackerade den barnet i familjen och min bekant fick brotta ner hunden (ta i ordentligt!) för att få bort den från barnet. Innan dess hade den varit knepig men inte bitit.

Vet dom orsaken?
Det låter ju som en latent hjärntumör.

 

[Lingon]

Vet dom orsaken?
Det låter ju som en latent hjärntumör.

Ingen aning. De avlivade den då de hade små barn och inte kunde riskera nåt. Den hade varit knepig hela tiden även innan den bet.

 

[Fetaost]

Precis som människor så kan hundar få förlossningsskador, syrebrist, missbildningar mm. De behöver inte nödvändigtvis ha ont men kan vara ”skadade” ändå.
Sånt är svårt att ta reda på i efterhand. En seriös och uppmärksam uppfödare kan ha noterat en svår förlossning eller första valptid och se ett samband.

 

[hastflicka]

Precis som människor så kan hundar få förlossningsskador, syrebrist, missbildningar mm. De behöver inte nödvändigtvis ha ont men kan vara ”skadade” ändå.
Sånt är svårt att ta reda på i efterhand. En seriös och uppmärksam uppfödare kan ha noterat en svår förlossning eller första valptid och se ett samband.

Way back when nar jag tog nagra kullar fran mina alskade siames katter sa kom moderkakan till en unge innan en annan unge och moderkaka kom. Jag beholl sjalv ungen som var kvar lange med moderkakan redan ute och inlindad i en annan moderkaka. Jag misstanker att hon fick syrebrist, for hon var verkligen inte som andra katter.

 

[Sesca]

Det kan ju också vara så illa att barnfamiljen han kom ifrån, inte lärde sina barn hur man umgås med hundar och att han då aldrig fick vara ifred, och fick banor när han försökte så gott han kunde visa att han ville bli lämnad i fred.

Håller med. Har haft en del omplaceringar från barnfamiljer som var knepiga. Men inga som bet skarpt. Kanske en kombination av smärta och inte få vara ifred?

 

[Keb71]

Jag har fått tid nu hos veterinären för undersökning på torsdag, har även pratat med några andra jag känner som är duktiga på hund och även dom håller med om att hittar man ingen anledning till beteendet hos veterinären så är det bästa att han får somna in.

Det är inte hållbart när beteendet ökar och det får ju inte hända igen varken hos oss eller någon annan. Att omplacera finns inte med i min tanke då jag inte vill lämna över ett så stort ansvar att ha en hund som har detta problem men också för hunden mår ju inte bra av att gå runt och bete sig så här heller.

Vi får se hur det går på torsdag.

Hur har det gått?

 

[Redfox]

Hur har det gått?

Samma dag som vi åkte in upplevde jag att han hade ont, hans bitandet mot sin bakdel har ökat med tiden. Han vägrade hoppa in i bilen fast han annars älskar att åka bil, väl på djursjukhuset hade han jättesvårt att sätta sig ner och upplevde obehag av det.

Veterinären kunde kolla framtill utan större problem, öron/huvud och lyssna på hjärtat. Men så fort veterinären närmade sig magen, ryggen och baktill. Gick det inte längre, var både sköterska och veterinär med, bara dom rörde han så sa han ifrån. (Tur att munkorgen var på).

Fick ge honom lugnande för att testa ta tempen och kolla bakdelen, men inte ens det gick. Trots att han var drogad och det bara rörde vid svansen eller bakdelen, så flög han upp som nyvaken igen och ville inte att det var i närheten där.

Misstanke om dels prostatan, analsäckar, problem med ländrygg eller annan smärta var det veterinären skulle kunna misstänka. Som förstärker hans beteende.

Det kunde ta in han på operation direkt för att söva honom för att kunna göra en korrekt undersökning med koll av prostata, analsäckar, och kolla hela bakdelen.

Men med mycket övervägande och diskussion med veterinär, att även om det är något vi kan börja behandla så skulle han inte tillåta det. Varken jag eller någon veterinär.

Så vi valde att låta honom somna in, otroligt svårt beslut och jag har inte smält det en. Bara för en vecka sen hade vi andra planer och nu finns hans inte ens med oss längre.

Jag tror att han hade väldigt ont och just när vi var hos veterinären visade han så tydligt på det.

 

[Red_Chili]

Samma dag som vi åkte in upplevde jag att han hade ont, hans bitandet mot sin bakdel har ökat med tiden. Han vägrade hoppa in i bilen fast han annars älskar att åka bil, väl på djursjukhuset hade han jättesvårt att sätta sig ner och upplevde obehag av det.

Veterinären kunde kolla framtill utan större problem, öron/huvud och lyssna på hjärtat. Men så fort veterinären närmade sig magen, ryggen och baktill. Gick det inte längre, var både sköterska och veterinär med, bara dom rörde han så sa han ifrån. (Tur att munkorgen var på).

Fick ge honom lugnande för att testa ta tempen och kolla bakdelen, men inte ens det gick. Trots att han var drogad och det bara rörde vid svansen eller bakdelen, så flög han upp som nyvaken igen och ville inte att det var i närheten där.

Misstanke om dels prostatan, analsäckar, problem med ländrygg eller annan smärta var det veterinären skulle kunna misstänka. Som förstärker hans beteende.

Det kunde ta in han på operation direkt för att söva honom för att kunna göra en korrekt undersökning med koll av prostata, analsäckar, och kolla hela bakdelen.

Men med mycket övervägande och diskussion med veterinär, att även om det är något vi kan börja behandla så skulle han inte tillåta det. Varken jag eller någon veterinär.

Så vi valde att låta honom somna in, otroligt svårt beslut och jag har inte smält det en. Bara för en vecka sen hade vi andra planer och nu finns hans inte ens med oss längre.

Jag tror att han hade väldigt ont och just när vi var hos veterinären visade han så tydligt på det.

Jag beklagar Men det låter som att ni fattade helt rätt beslut. Så skönt att han slipper ha ont nu.

 

[fio]

Samma dag som vi åkte in upplevde jag att han hade ont, hans bitandet mot sin bakdel har ökat med tiden. Han vägrade hoppa in i bilen fast han annars älskar att åka bil, väl på djursjukhuset hade han jättesvårt att sätta sig ner och upplevde obehag av det.

Veterinären kunde kolla framtill utan större problem, öron/huvud och lyssna på hjärtat. Men så fort veterinären närmade sig magen, ryggen och baktill. Gick det inte längre, var både sköterska och veterinär med, bara dom rörde han så sa han ifrån. (Tur att munkorgen var på).

Fick ge honom lugnande för att testa ta tempen och kolla bakdelen, men inte ens det gick. Trots att han var drogad och det bara rörde vid svansen eller bakdelen, så flög han upp som nyvaken igen och ville inte att det var i närheten där.

Misstanke om dels prostatan, analsäckar, problem med ländrygg eller annan smärta var det veterinären skulle kunna misstänka. Som förstärker hans beteende.

Det kunde ta in han på operation direkt för att söva honom för att kunna göra en korrekt undersökning med koll av prostata, analsäckar, och kolla hela bakdelen.

Men med mycket övervägande och diskussion med veterinär, att även om det är något vi kan börja behandla så skulle han inte tillåta det. Varken jag eller någon veterinär.

Så vi valde att låta honom somna in, otroligt svårt beslut och jag har inte smält det en. Bara för en vecka sen hade vi andra planer och nu finns hans inte ens med oss längre.

Jag tror att han hade väldigt ont och just när vi var hos veterinären visade han så tydligt på det.

Oj, vad klokt gjort! Det hör inte till vanligheterna. Tycker du gjorde hunden en tjänst även om det såklart är svårt och jobbigt.

 

[Keb71]

Samma dag som vi åkte in upplevde jag att han hade ont, hans bitandet mot sin bakdel har ökat med tiden. Han vägrade hoppa in i bilen fast han annars älskar att åka bil, väl på djursjukhuset hade han jättesvårt att sätta sig ner och upplevde obehag av det.

Veterinären kunde kolla framtill utan större problem, öron/huvud och lyssna på hjärtat. Men så fort veterinären närmade sig magen, ryggen och baktill. Gick det inte längre, var både sköterska och veterinär med, bara dom rörde han så sa han ifrån. (Tur att munkorgen var på).

Fick ge honom lugnande för att testa ta tempen och kolla bakdelen, men inte ens det gick. Trots att han var drogad och det bara rörde vid svansen eller bakdelen, så flög han upp som nyvaken igen och ville inte att det var i närheten där.

Misstanke om dels prostatan, analsäckar, problem med ländrygg eller annan smärta var det veterinären skulle kunna misstänka. Som förstärker hans beteende.

Det kunde ta in han på operation direkt för att söva honom för att kunna göra en korrekt undersökning med koll av prostata, analsäckar, och kolla hela bakdelen.

Men med mycket övervägande och diskussion med veterinär, att även om det är något vi kan börja behandla så skulle han inte tillåta det. Varken jag eller någon veterinär.

Så vi valde att låta honom somna in, otroligt svårt beslut och jag har inte smält det en. Bara för en vecka sen hade vi andra planer och nu finns hans inte ens med oss längre.

Jag tror att han hade väldigt ont och just när vi var hos veterinären visade han så tydligt på det.

Beklagar verkligen, förstår att det känns tungt, men du tog rätt beslut!

 

[Sel]

Samma dag som vi åkte in upplevde jag att han hade ont, hans bitandet mot sin bakdel har ökat med tiden. Han vägrade hoppa in i bilen fast han annars älskar att åka bil, väl på djursjukhuset hade han jättesvårt att sätta sig ner och upplevde obehag av det.

Veterinären kunde kolla framtill utan större problem, öron/huvud och lyssna på hjärtat. Men så fort veterinären närmade sig magen, ryggen och baktill. Gick det inte längre, var både sköterska och veterinär med, bara dom rörde han så sa han ifrån. (Tur att munkorgen var på).

Fick ge honom lugnande för att testa ta tempen och kolla bakdelen, men inte ens det gick. Trots att han var drogad och det bara rörde vid svansen eller bakdelen, så flög han upp som nyvaken igen och ville inte att det var i närheten där.

Misstanke om dels prostatan, analsäckar, problem med ländrygg eller annan smärta var det veterinären skulle kunna misstänka. Som förstärker hans beteende.

Det kunde ta in han på operation direkt för att söva honom för att kunna göra en korrekt undersökning med koll av prostata, analsäckar, och kolla hela bakdelen.

Men med mycket övervägande och diskussion med veterinär, att även om det är något vi kan börja behandla så skulle han inte tillåta det. Varken jag eller någon veterinär.

Så vi valde att låta honom somna in, otroligt svårt beslut och jag har inte smält det en. Bara för en vecka sen hade vi andra planer och nu finns hans inte ens med oss längre.

Jag tror att han hade väldigt ont och just när vi var hos veterinären visade han så tydligt på det.

Jag beklagar, så otroligt jobbigt och sorgligt för er! Samtidigt är jag glad att han hamnade just där han hamnade - hos någon som såg problemet och tog ett realistiskt och humant beslut för allas bästa. Han kunde inte ha landat i bättre händer.
Ta hand om er!

 

[Fibusen]

Beklagar!

Jag har också erfarenhet av det där vaktandet, och i det fallet handlade det om smärta/starr, och flytt. Hunden gick från att alltid vara glad och trevlig, till att börja vakta och göra utfall i luften.

Vi hade precis flyttat och hunden kände inte igen sig, samtidigt som den inte såg riktigt heller. Enligt veterinären var det väldigt smärtsamt med starren han hade, och det var ett snabbt förlopp, på max 3 månader skulle hunden vara helt blind. Han fick somna in på det veterinärbesöket, dels för att han hade ont, och dels för att vi hade småbarn. Han hade dessutom spondylos sen innan, och det blev ju sämre på vintern när det var kallt ute, och nu var vi inne i November så jag visste att han skulle ju få en tyngre period framför sig.

Det svåraste och samtidigt det enklaste beslut jag tagit.

 

[Ajda]

Beklagar, men du gjorde rätt.

 

[Hermelin]

Tråkigt! Det är ansvarsfullt att låta en hund somna in när han har så ont. Men det är så klart trist att mista en hund.