Sv: 07rnas tråd nummer 6.
Lotta hade bara 30 epg, så jag är riktigt nöjd.
Jag har inte uppdaterat på ett tag, för jag har varit sååå trött. Fullt upp i skolan och noll ork när jag väl kommer hem. Dessutom är min bärbara dator på rehabresa med sambob till Spanien, så jag kan inte sitta och halvsova på soffan och kombinera TV och dator. Då blir det inte så många surftimmar, helt plötsligt. Men nåja, en liten uppdatering tänkte jag bjuda på idag.
Igår var veterinären ute igen, för botulism-spruta #2. Lotta blev jättespänd så fort hon såg veterinären och tyckte inte alls att det var kul, så det blev lite smekningsterapi med veterinären. (Jag är så glad över att jag har en så himla bra veterinär som tar sig tid till sånt!) Förhoppningsvis är Lotta lite mer avslappnad om en månad, när det är dags för #3.
I måndags var hovslagaren ute. Lottas hovar går verkligen från klarhet till klarhet. Vilket känns bra, nu när jag vill kunna göra klart inkörningen. Vill helst slippa skor i år, om det går. Lotta stod mest och sov den här gången och från att ha provat alla möjliga olika ställningar och sprättelkombinationer till att bara stå och slappna av...ja, det värmer ett blödigt hönsmammahjärta.
I övrigt så har Lotta och hennes två valacker fått börja äta gräs lite smått. De har fått tillgång till två mindre gräshagar där deras uppdrag har varit att beta ner det ganska hårt. En paint, en travare och en ardenner klarar av det väldigt bra, kan jag meddela - och väldigt snabbt!
De får ju fortfarande mat i hagen, så de håller sig nöjda.
Jag har haft fullt upp, så Lotta har fått vila en hel del. Vilket hon verkar ha behövt, för det har börjat knaka till i kroppen igen. (Knaka är inget ljud utan en visuell grej - hon växer.) Har tömkört lite, gått lite promenader och bara stått och ätit gräs. I söndags tömkörde jag förbi "läskiga gården" där det alltid är full liv och rörelse, med kläder på tork ute, barn i trädgården, folk överallt, traktorer...ja, fullt liv. Lotta ville inte gå först och försökte att komma undan neer på åkern, komma bakom mig, frysa fast, ja allt sånt naturligt. Jag peppade och stöttade och drev lugnt henne framåt och jag är verkligen jättenöjd! Inte en enda gång försökte hon resa på sig eller sparkas. (Jag tror att hon börjar mogna i huvet nu!
) Vi kom förbi gården, vi travade lite på vägen efter gården (även förbi både brunnar och vita papperskassar i diket - utan någon större reaktion) och sen vände vi hemåt. Jag avslutade tömkörningen en bra bit innan gården och ledde henne hem och även om gården var lite läskig fortfarande så följde Lotta mig väldigt duktigt. Duktig tjej!
I helgen får jag hem lite hjälp, så vi får se om vi hänger på draglinor eller om jag sitter upp en sista gång innan sommaren. Nåt utav det blir det i a f.