@Novali01 Absolut är det så. Hennes energi är fantastisk när jag får använda den till nåt vettigt. Dvs i dressyren. Jag försöker tänka att jag genomlider detta, men det börjar bli träligt när man bara ska genomlida hela tiden. Har inte ridit vettigt sedan januari och den här hästen är inte rolig när hon bara ska lullas runt
Sista veckan innan första skadan var jag bortrest, så den som red henne sist var medryttaren...
Men det stora problemet är storleken, hon blir för stor för mig att rå på när hon drar igång ute. Jag orkar inte riktigt med henne när hon far omkring, jag har som sagt aldrig den känslan på ponny oavsett hur mkt de bråkar. Jag reder alltid ut det och är aldrig en gnutta osäker. Den värsta osäkerheten nu känner jag när hon går ner i diken med taggtråd, elstängsel och sånt jag inte tycker är trevligt. Det är inte backandet och hoppandet i sig som gör att jag blir lätt hysterisk när hon sätter igång, utan mer risken att hon drar på sig nya skador som vi ska dras med och rehabba och sätta igång. Igen och igen och igen...
Men men. Jag får sluta jämföra henne med ponny och tänka att det hade varit så mkt skönare att ha en liten. Jag kommer ju antagligen inte att sälja den här hästen nånsin med den historiken hon har dragit på sig nu, åtminstone inte ännu på flera år då det krävs en del meritering osv för att det ska väga upp ryggsäcken och bli det minsta intressant och säljbart. Så jag måste försöka se glädjen i detta istället för att se det som nåt att uthärda. Då går man ju under.
Jag hade gärna velat ha två, mkt av den anledningen att ha nåt som känns lite lättsammare, men tyvärr har jag inte möjlighet nu på länge.