@Jfrelin Menade förstås inte att du vart sur över min kommentar, verkade som om Tuapua tog det lite mer åt sig. Men är väl lika bra att kolla henne och göra ridprov så veterinären verkligen får se hur hon håller på. Hade ju varit intressant om det går att prova henne med bedövning där. Jag har varit med på två vet.besök där si-leden varit boven, den ena hästen var rätt ung och ville inte gå framåt och inte galoppera. När den reds med bedövning var den magisk, så det var rätt enkelt diagnostiserat. Det var hos Jonas Thornell och bedövningsnålen var horribelt lång.vet inte om alla veterinärer lägger den sortens bedövning. Den andra hästen ville som sagt inte byta men funkade i övrigt. Den var hos annan veterinär och diagnosen tog rätt mycket längre tid att få.
Oavsett har inte detta att göra med att du är dålig på något sätt!
Varför jag reagerade var av fler skäl.
Dels blev jag tvungen att svara iom anledningar jag redan dragit.
Men jag kan förtydliga varför jag responderade på JFrelins svar till mig om SI-led.
Jag hade inte läst ditt eller annat svar om det då jag svarade. Men förstod så klart att någon tipsat om just det iom att JFrelin kände det till mig i svaret trots att jag iaf inte nämt det.
Och det blev ju som du nu ser en oro där man googlat och nojat pga era svar om just den diagnosen.
Och det blir jättekladdigt när man gör sånt pga symptom som en uppsjö andra problem kan ge.
I många hästar som är smärtfria för stunden kan finnas exteriöra "svagheter/defekter" som leder till att man kan gissa sig fram till vad som kommer bli paj om ngt blir det.
I JFrelins häst skulle nog många utbildade inom både träning och medicinskt bli förvånade om det var just SI-ledsproblematik.
I den hästens fall finns det annat som borde drabbas först om något. Och det har man kommunicerat live, som utbildat proffs som dessutom gått igenom hästen både i träning och medicinskt.
Men som hästägare blir man så klart jävligt orolig när andra börjar prata om diagnoser.
Det är inte första gången en människa blir orolig.
I vissa fall väljer man en veterinär som är bra på just den diagnosen. Och hittar inte problemet.
Veterinärer är bra på olika saker. Så bäst är att låta de som ser vad problemet är rekommendera rätt veterinär som dels själv är bra på den problematiken och dels för stunden är vid en klinik som har utrustning till det.
Därför sa jag det jag gjorde.
För jag möter många oroliga hästägare och jag möter många felbehandlade hästar som får gå med problem för länge. Och det ofta för att man lyssnat på halvduktiga kompisar som faktiskt inte är nog insatta inom varken det medicinska eller senaste om alla vet.
Att påtala att man misstänker smärta är en sak. Det kan vara bra!
Men att dra det till diagnoser och veterinärrekommendationer kan väldigt ofta bara bli kladd.