Jag har haft sån tur att klinikhovis som är överlägset BÄST här bor bara en kvart bort. Det är halvt omöjligt att få tag i honom och han skjuter alltid på tiderna till ordinarie skoningar, men är det nånting akut är han där klockan tolv på natten om så skulle behövas och man kan verkligen lita på att det blir suveränt gjort. Det var räddningen för mig både med min lilla otursfågel 11an som hade 15 bölder på 12 månader och med min 10a som hade skräpfötter deluxe innan denna hovis på 4 år räddat hans fötter från katastrofen.
Innan har jag haft en vän som skott men det har varit trångskott och hafsigt många gånger. Jag har fått påpeka för att hen ska slå ut skorna mer osv. Men nu har jag en annan kompis som skor som gör ett toppenjobb! Hen har gått ett år på hovslagarutbildningen (började andra året nu) och är minutiöst noggrann. Det tar minst två timmar även med min otroligt lättsamma ponny som står som ett ljus på samma fläck och lyfter fötterna av sig själv. Har varit jättenöjd alla tre gånger hen hittills har skott så det är fortsatt förtroende!
Har annars fått veta att jag mister min stallkompis i höst.
Fy så tråkigt! Jag har verkligen trivts toppenbra med henne men hon har letat nytt boende hela sommaren men inget finns på orten, så nu flyttar hon till annan ort.
Jag förstår hennes beslut helt och fullt men det känns så himla ledsamt ändå. Inte nog med att man tappar sällskap och kompis utan dessutom en liten inkomst som försvinner. En inkomst jag verkligen behövt framöver när jag inte ska jobba... Har annonserat ut box men vi bor ju så avsides så jag tror inte det är så många som letar så långt ut på vischan. Hoppas kan man ju... Erbjuder i princip helpension till vrakpris. Man måste ju locka med nånting...
Annars har pålle nu fått gå för tredje gången i vagn! Första gången på hemmaplan och men min egen vagn. Hon var precis lika cool och duktig som tidigare, som om hon aldrig gjort annat! Öronen framåt från start till mål. Glada steg och härlig arbetsvilja.
Hon bjöd självmant upp till trav, första gången i vagn, och vi lät henne trava på, gjorde en massa övergångar och halter och snäv volt på en vändplan. Inga som helst bekymmer nånstans alls. Så himla glad och positiv hela tiden! Man bara såg på henne hur roligt hon tyckte att det var!
på hemvägen fick jag ta tömmarna för första gången, så underbart att äntligen få ha läder i handen! Jag har verkligen saknat att rida, men snart kan vi ut och jobba med vagn istället för sadel. Vill ha hjälp nån gång till men sen kanske jag kan våga mig ut själv bara jag får hjälp att spänna för.
Hon jobbar så himla bra min pärla. Förstår inte riktigt det där med att gå rakt fram i mitten på vägen utan böjer bara hela halsen och vinglar gärna i slalom över hela vägen när man försöker svänga. Men när jag tog tömmarna kunde vi svänga även för ytterhjälpen och då blev det plötsligt enklare.
Älskar min finaste lilla grå!
