@Jfrelin Det är så otroligt jobbigt att förlora en häst oavsett det är planerat eller genom en olycka. Finns som inget en som utomstående kan säga heller för att göra det bättre och alla hanterar förlust väldigt olika. När Tetris mor dog efter att de rymt från betet hade jag så fullt upp med Tetris och hennes sår att jag aldrig riktigt fattade och kunde ta in allt. Den händelsen är så tydlig i mitt minne trots att det är elva år sen. Med Tetris var det lättare på ett sätt eftersom det var planerat, men känslan och den ständiga frågan "gjorde jag rätt?" lever fortfarande med mig:/. Känns skönt att du har en så fin familj som stöttar och följer med dig till stallet!
Nu är jag dock rädd för att jag står inför samma fråga igen. Juno är halt. Tycker att han ser betydligt sämre ut än han gjorde innan op. Han cirklar bakbenen och sätter dom utanför sig, är initialhalt höger bak i trav och i nerförsbacke i skritt. Han är tydligt allmänpåverkad och låg-och det är egentligen vad som känns sämst
. Mitt hopp att han nånsin ska bli bra är nu helt obefintligt. Han ska på återbesök på onsdag och jag antar att de kommer vilja behandla honom. Känner mig så hemsk att jag nu faktiskt vill ge upp
.