Vinterföräldrar 21/22 del 2

[Kilauea]

Så glad att så många av er skrivit om detta. Jag var verkligen säker på att jag skulle orka hur mycket som helst, och det gör man ju, eftersom man måste. Men det är ju inte med enkelhet eller glädje alltid. Jag ville så gärna vara en mamma som bara tycker att allting är så bra jämt, även när det är tufft, att allt är bra och som det ska. Att det skulle vara okej att sova lite och ha ett ledset barn. Men fasen.. det här var tuffare än jag någonsin kunde föreställa mig som barnlös. Det tar emot att erkänna men så är det.

Tror man antagligen kommer ha dåligt samvete resten av livet. Men det är väl också ett tecken på den där oändliga kärleken. Att hur mycket man än gett så tycker man alltid att barnen förtjänar ännu mer.

Tycker inte det går att sätta sig in i hur det är att ha barn förrän man är där.
Ville vara en pysselmamma, men jag tycker det är ganska tråkigt att pyssla med dom för det blir ju mest kladdigt .

För att inte tala om att försöka hålla sig lugn när snart 4-åringen får utbrott. Oj vad jag faktiskt tycker han är jobbig ibland då. Även om jag vet att han inte kan rå för det och att han måste få känna det han känner.

Älskar mina barn och ångrar dom inte, men det är skönt att vara på jobbet ibland .


Tillägg: inser att jag låter rätt tråkig, men jag både leker och pysslar med ungarna .

 

[Voeux]

Tycker inte det går att sätta sig in i hur det är att ha barn förrän man är där.
Ville vara en pysselmamma, men jag tycker det är ganska tråkigt att pyssla med dom för det blir ju mest kladdigt .

För att inte tala om att försöka hålla sig lugn när snart 4-åringen får utbrott. Oj vad jag faktiskt tycker han är jobbig ibland då. Även om jag vet att han inte kan rå för det och att han måste få känna det han känner.

Älskar mina barn och ångrar dom inte, men det är skönt att vara på jobbet ibland .


Tillägg: inser att jag låter rätt tråkig, men jag både leker och pysslar med ungarna .

Man behöver ju både avlastning och kontraster i sitt liv, utan att det innebär att man älskar sina barn mindre. Jag har aldrig förstått de som säger ”varför skaffar man barn om man inte vill vara med dem” i exempelvis diskussion om tid på förskola. Man vill väl visst vara med sina barn men kanske inte 24 h om dygnet 365 dagar om året och det har inget med bristande kärlek att göra.

PS. Själv skulle jag nog älska att pyssla men denna tjej är just nu mer av en virvelvind, så vi får väl se om hon kommer gilla det

 

[Voeux]

Idag känns livet helt annorlunda. Lillan har varit lugn och mysig i två dagar, och idag fick jag hem selen som jag köpt. Det blev en Najell Easy och herregud vilken skillnad från deras sjal. Ryggen fick ett helt annat stöd och jag kan bära henne utan att få ont. Det känns som ett helt nytt liv. Nu har vi varit ute på en timmes promenad utan smärta och utan kontant stress för skrik som det varit när jag har henne i vagnen. Solen skiner, hunden hade vårkänslor, Ebba och jag slapp vara inpackade i fem ton kläder. Amningen har slutat göra ont. Även om hon kanske fortfarande kommer ha ont i magen så känns det som att en hel del andra stenar lyfts från mina axlar. Jag ser ljuset

 

[superstar]

Idag känns livet helt annorlunda. Lillan har varit lugn och mysig i två dagar, och idag fick jag hem selen som jag köpt. Det blev en Najell Easy och herregud vilken skillnad från deras sjal. Ryggen fick ett helt annat stöd och jag kan bära henne utan att få ont. Det känns som ett helt nytt liv. Nu har vi varit ute på en timmes promenad utan smärta och utan kontant stress för skrik som det varit när jag har henne i vagnen. Solen skiner, hunden hade vårkänslor, Ebba och jag slapp vara inpackade i fem ton kläder. Amningen har slutat göra ont. Även om hon kanske fortfarande kommer ha ont i magen så känns det som att en hel del andra stenar lyfts från mina axlar. Jag ser ljuset

Åh va härligt att läsa

 

[Human]

Lillan, förutom magen, har dessutom ett himla humör. Hon blir sur som utgångspunkt när man gör något, vad som helst. Lägger henne på mage eller rygg i babygymmet, lägger henne i vagnen, lyfter upp henne.. det kommer alltid en riktigt sur min och några skrik innan hon inser att det här var ju helt okej och blir glad igen Vill hon att man ska upp och gå med henne, och hennes mamma är dum nog att testa sitta kvar i soffan en stund och guppa lite på henne för att se om det fungerar, så kan hon hänga sig i håret och skrika en centimeter från ansiktet så det känns som om hela huvudet ska blåsa bort. Ja, låt säga att det är en fröken med humör. Hon kommer definitivt bli en såndär skitunge som lägger sig raklång på backen och gallskriker för att strumpan har fått ett veck i skon

Vi pratade om det häromdagen, att vi läst att mycket av en människas personlighet finns redan på plats i spädbarnstiden. Vi upplever H som en lugn och lite eftertänksam person. Om din unge är den som ligger raklång på backen då är min nog den som sitter för sig själv i sandlådan och käkar sand

 

[Imogen]

Vi pratade om det häromdagen, att vi läst att mycket av en människas personlighet finns redan på plats i spädbarnstiden. Vi upplever H som en lugn och lite eftertänksam person. Om din unge är den som ligger raklång på backen då är min nog den som sitter för sig själv i sandlådan och käkar sand

Mina ”stora” barn är 7 och 4,5. De har väldigt olika personligheter på många sätt, och dessa kunde man absolut se redan när de var pyttebebisar. På gott och ont

 

[Human]

Mina ”stora” barn är 7 och 4,5. De har väldigt olika personligheter på många sätt, och dessa kunde man absolut se redan när de var pyttebebisar. På gott och ont

Vad spännande! Kul att höra från någon som kan utvärdera på stora barn. Jag tycker det ska bli väldigt spännande att i efterhand se vad av det som vi idag uppfattar som personlighetsdrag som finns kvar när han växer till sig och kan uttrycka sig mer

 

[superstar]

Jag har ju två barn som är väldigt olika och jag minns att de var väldigt olika redan som bebisar men kan inte riktigt koppla ihop hur de var då med hur de blev som större. Men det är klart, tvåan var missnöjd och gnällig och sov väldigt lite och det har nog faktiskt fortsatt Nej då, men hon har alltid haft ett litet sämnbehov och ett häkla humör. Nu är hon ju 3 år med allt vad det innebär och är väldigt argsint, ofta. Däremellan en påhittig tjej, vild med hög integritet. Ettan som är sju år är lugn, känslig ochfunderar alltid en och tre gånger innan hon gör något nytt.

Den lilla som är bebis nu är ganska lugn och tillfreds för det mesta, sover mycket och bra men har en väldigt kort stubin och är långsint När hon väl tröttnat, dvs gnällt till en gång, så är hon verkligen URLESS och det ska åtgärdas omedelbart annars skriker hon en halvtimme Återstår att se hur det utvecklas.

 

[superstar]

Ang. det här med om barn är tidiga eller inte. Handlar det inte mycket om att det är så kul att de utvecklas och lär sig nya saker att man ser det som positivt när det sker, snarare än att det egentligen spelar någon roll om det är "tidigt" eller "sent". Och tidigt eller sent i förhållande till vadå, kan man ju fundera på, alla är ju olika. Jag märker att jag såklart jämför mina egna barns utveckling med varandra men å andra sidan har jag så dåligt minne för när de utvecklade nya färdigheter.

Med minstingen nu tycker jag att allt sker för tidigt, jag vill att hon ska vara en liten, liten spädis länge till, är inte alls redo för att hon ska bli ett litet barn som vill undersöka nya saker och intryck, jag vill bara ligga hud mot hud och amma för alltid Men det är ju bara att hänga med, det sker ju vare sig man vill eller ej.

 

[Imogen]

Jag har ju två barn som är väldigt olika och jag minns att de var väldigt olika redan som bebisar men kan inte riktigt koppla ihop hur de var då med hur de blev som större. Men det är klart, tvåan var missnöjd och gnällig och sov väldigt lite och det har nog faktiskt fortsatt Nej då, men hon har alltid haft ett litet sämnbehov och ett häkla humör. Nu är hon ju 3 år med allt vad det innebär och är väldigt argsint, ofta. Däremellan en påhittig tjej, vild med hög integritet. Ettan som är sju år är lugn, känslig ochfunderar alltid en och tre gånger innan hon gör något nytt.

Den lilla som är bebis nu är ganska lugn och tillfreds för det mesta, sover mycket och bra men har en väldigt kort stubin och är långsint När hon väl tröttnat, dvs gnällt till en gång, så är hon verkligen URLESS och det ska åtgärdas omedelbart annars skriker hon en halvtimme Återstår att se hur det utvecklas.

Din beskrivning av dina stora barn är en exakt beskrivning av mina också Fast mitt mellanbarn är 4,5 och fortfarande med allt vad det innebär att vara tre typ eller rättare sagt det är bergodalbana himmel och pannkaka! Ena sekunden sitter hon och läser ord med små bokstäver eller vill att man ska fråga henne om mattetal. Andra sekunden ligger hon på golvet och gallskriker en kvart för att strumpan är för hård

 

[superstar]

Din beskrivning av dina stora barn är en exakt beskrivning av mina också Fast mitt mellanbarn är 4,5 och fortfarande med allt vad det innebär att vara tre typ eller rättare sagt det är bergodalbana himmel och pannkaka! Ena sekunden sitter hon och läser ord med små bokstäver eller vill att man ska fråga henne om mattetal. Andra sekunden ligger hon på golvet och gallskriker en kvart för att strumpan är för hård

Haha va härligt, risk att det blir en lång "fas" alltså

 

[vemsomhelst123]

Idag känns livet helt annorlunda. Lillan har varit lugn och mysig i två dagar, och idag fick jag hem selen som jag köpt. Det blev en Najell Easy och herregud vilken skillnad från deras sjal. Ryggen fick ett helt annat stöd och jag kan bära henne utan att få ont. Det känns som ett helt nytt liv. Nu har vi varit ute på en timmes promenad utan smärta och utan kontant stress för skrik som det varit när jag har henne i vagnen. Solen skiner, hunden hade vårkänslor, Ebba och jag slapp vara inpackade i fem ton kläder. Amningen har slutat göra ont. Även om hon kanske fortfarande kommer ha ont i magen så känns det som att en hel del andra stenar lyfts från mina axlar. Jag ser ljuset

Vad härligt. Vår sele var värd sin vikt i guld. Otroligt smidig att ha vid tex skogsutflykter även när hon var större men kanske inte orkade gå jättelångt.

 

[underensten]

Ang. det här med om barn är tidiga eller inte. Handlar det inte mycket om att det är så kul att de utvecklas och lär sig nya saker att man ser det som positivt när det sker, snarare än att det egentligen spelar någon roll om det är "tidigt" eller "sent". Och tidigt eller sent i förhållande till vadå, kan man ju fundera på, alla är ju olika. Jag märker att jag såklart jämför mina egna barns utveckling med varandra men å andra sidan har jag så dåligt minne för när de utvecklade nya färdigheter.

Med minstingen nu tycker jag att allt sker för tidigt, jag vill att hon ska vara en liten, liten spädis länge till, är inte alls redo för att hon ska bli ett litet barn som vill undersöka nya saker och intryck, jag vill bara ligga hud mot hud och amma för alltid Men det är ju bara att hänga med, det sker ju vare sig man vill eller ej.

Jag håller med dig där. Man blir stolt för allt nytt barnen lär sig. Oavsett när de gör det.

 

[Voeux]

Tittade precis på Titanic. Alltså, jag ser Ebba i varenda unge som gråter i den filmen och går fullständigt sönder. Att Jack dör är liksom INGENTING i jämförelse med att en mamma dör med sitt spädbarn i famnen som man aldrig sett tidigare i filmen. Ska man bli såhär känslig?

 

[Emtherlia]

Tittade precis på Titanic. Alltså, jag ser Ebba i varenda unge som gråter i den filmen och går fullständigt sönder. Att Jack dör är liksom INGENTING i jämförelse med att en mamma dör med sitt spädbarn i famnen som man aldrig sett tidigare i filmen. Ska man bli såhär känslig?

Japp! Du kommer aldrig mer kunna kolla på något där ett barn far illa.

 

[PathOfClovers]

Tittade precis på Titanic. Alltså, jag ser Ebba i varenda unge som gråter i den filmen och går fullständigt sönder. Att Jack dör är liksom INGENTING i jämförelse med att en mamma dör med sitt spädbarn i famnen som man aldrig sett tidigare i filmen. Ska man bli såhär känslig?

Åh!

Upplever samma förändring hos mig själv..typ kriget i Ukraina, dör inombords när man ser barnen i rapporteringarna. Klart man tyckt synd om dem innan, men en helt annan nivå nu. Kollade även förlossningsberättelser igår på Youtube, tårarna forsade!

 

[clusia]

Tittade precis på Titanic. Alltså, jag ser Ebba i varenda unge som gråter i den filmen och går fullständigt sönder. Att Jack dör är liksom INGENTING i jämförelse med att en mamma dör med sitt spädbarn i famnen som man aldrig sett tidigare i filmen. Ska man bli såhär känslig?

Åh jag är lika känslig tyvärr så är rädd att det inte blir bättre. Som jag gråtit över barn i filmer och det är inte i närheten av känslorna som svämmat över situationen i Ukraina.

 

[Voeux]

Japp! Du kommer aldrig mer kunna kolla på något där ett barn far illa.

Åh!

Upplever samma förändring hos mig själv..typ kriget i Ukraina, dör inombords när man ser barnen i rapporteringarna. Klart man tyckt synd om dem innan, men en helt annan nivå nu. Kollade även förlossningsberättelser igår på Youtube, tårarna forsade!

Åh jag är lika känslig tyvärr så är rädd att det inte blir bättre. Som jag gråtit över barn i filmer och det är inte i närheten av känslorna som svämmat över situationen i Ukraina.

Håller helt med om bilderna från kriget. Kan inte föreställa mig hur det skulle vara att behöva fly med henne under armen. I fredags kväll var vi hos vänner och promenerade hem sent med henne i vagnen. Folk på gatan var fulla, det var trångt och folk rökte. Jag tyckte det var riktigt obehagligt bara det. Tänk om någon bara skulle få för sig att ta henne? Tänk om någon skulle ramla in i vagnen och välta den? Tänk om någon tappar en fimp i vagnen? Jag nästan halvsprang hem och lovade mig själv att aldrig vara ute på stan med henne så sent igen. Tänk då och fly ett krig med ett så skört litet barn. Oförståeligt.

 

[Voeux]

Har precis fått vila en stund med detta gostroll på bröstet. Finns det något sötare än såhär små händer?

 

[clusia]

Håller helt med om bilderna från kriget. Kan inte föreställa mig hur det skulle vara att behöva fly med henne under armen. I fredags kväll var vi hos vänner och promenerade hem sent med henne i vagnen. Folk på gatan var fulla, det var trångt och folk rökte. Jag tyckte det var riktigt obehagligt bara det. Tänk om någon bara skulle få för sig att ta henne? Tänk om någon skulle ramla in i vagnen och välta den? Tänk om någon tappar en fimp i vagnen? Jag nästan halvsprang hem och lovade mig själv att aldrig vara ute på stan med henne så sent igen. Tänk då och fly ett krig med ett så skört litet barn. Oförståeligt.

Kom ihåg att om tankarna blir för begränsade så finns det hjälp att få.

När mitt barn var någon månad gammal skedde terror attacken på Drottninggatan. Jag blev jättebegränsad mentalt. Ville inte vistas i folksamlingar. Om jag gjorde det så skapade jag flyktplaner. Ett tag gick jag inte ens promenad längs strandpromenaden för tänk om det skulle komma en lastbil.

Ja men du fattar. Jag blev väldigt begränsad och tog upp det med sköterskan jag hade på MVC som menade på att tankarna är normala men det får inte bli begränsande. Fick träffa en kurator och det hjälpte mig mycket.