Vinterföräldrar 21/22 del 2

En ny insikt för min del är hur få (barn)sånger jag kan. Trollmors vaggvisa, Blinka lilla stjärna (hur krånglig text har inte den då? "Fjärran lockar du min syn") och någon mer kan jag få ur mig, men sen blir det Håkan Hellström istället :angel:

Trösten är att min partner tydligen är ännu sämre, han kan bara nationalsången så det blir mycket av den... och jag har även insett att min partner är helt tondöv :p
 
En ny insikt för min del är hur få (barn)sånger jag kan. Trollmors vaggvisa, Blinka lilla stjärna (hur krånglig text har inte den då? "Fjärran lockar du min syn") och någon mer kan jag få ur mig, men sen blir det Håkan Hellström istället :angel:

Trösten är att min partner tydligen är ännu sämre, han kan bara nationalsången så det blir mycket av den... och jag har även insett att min partner är helt tondöv :p
Ni får göra som min sambo. Ta en melodi och hitta på text själva (här har t.ex hoppe hare hoppat över ån och sen blivit bortspolad av regnet…).

Men annars är nationalsånger ett vinnande koncept har jag hört. :rofl:
 
En ny insikt för min del är hur få (barn)sånger jag kan. Trollmors vaggvisa, Blinka lilla stjärna (hur krånglig text har inte den då? "Fjärran lockar du min syn") och någon mer kan jag få ur mig, men sen blir det Håkan Hellström istället :angel:

Trösten är att min partner tydligen är ännu sämre, han kan bara nationalsången så det blir mycket av den... och jag har även insett att min partner är helt tondöv :p
Samma här! Har hittat en bra sida på nätet med texter 😅 annars blir det mest "vem kan segla" om och om igen..😁
 
En ny insikt för min del är hur få (barn)sånger jag kan. Trollmors vaggvisa, Blinka lilla stjärna (hur krånglig text har inte den då? "Fjärran lockar du min syn") och någon mer kan jag få ur mig, men sen blir det Håkan Hellström istället :angel:

Trösten är att min partner tydligen är ännu sämre, han kan bara nationalsången så det blir mycket av den... och jag har även insett att min partner är helt tondöv :p

Det finns så mycket märkliga barnsånger! Jag byter ut lite ord där jag inte kommer ihåg annars hittar jag på texter lite som jag vill :angel: Vi har även haft på Spotify med barnvisor och jag inser att nästan alla ha fler verser, här har man bara sjungit den första om och om igen hela livet.
 
Det finns så mycket märkliga barnsånger! Jag byter ut lite ord där jag inte kommer ihåg annars hittar jag på texter lite som jag vill :angel: Vi har även haft på Spotify med barnvisor och jag inser att nästan alla ha fler verser, här har man bara sjungit den första om och om igen hela livet.
Igenkänning på det sista! Typ vyssan (byssan?!) lull har ju asmånga verser jag aldrig hört! :down:
 
Idag nådde vi en ny rock bottom. Ebba har mått väldigt dåligt och gallskrikit hela dagen, tillslut bröt jag ihop och störtgrät en timme. Maken fick komma hem från jobbet och gå runt och vanka på henne på sin stukade fot. Liten har ont och är trött, mamma och pappa har ont och är trötta.

Jag känner mig som världens sämsta mamma och känner att jag behöver göra upp med min egen självbild mitt i allt. Innan vi fick barn kände jag lite irritation över personer som ständigt klagar på sina barn. De sover inte, skriker, äter inte, stökar ner osv. och jag tänkte i mitt stilla sinne att ja.. barn tar plats. Det är inte rättvist att klaga på dem, de är små och gör sitt allra bästa. Jag trodde att jag skulle vara den mildaste och mest kärleksfulla modern som fanns. Nu finner jag mig trött, har ont, och när det blir som värst så stänger jag ner. Jag orkar inte sjunga för henne, och orkar inte prata med henne. Jag bara vankar fram och tillbaks i tysthet och hon är sååå ledsen. Det är hemskt att se mig själv såhär, att den goda modern i mig liksom falnar :( Hon förtjänar inte det.

Nu har jag fått sova ett tag och har ny energi. Vi ska till BVC på onsdag på 2-månaders kontroll och tänkte prata om hennes mage och ta hjälp. Annars hankar vi på en dag i taget. Vi har inte testat magdroppar eller pysventil ännu så det finns fortfarande saker att testa. Vi får nog även växla upp magmassagen ytterligare. Nu har hon äntligen somnat på mitt bröst så kramar och pussar på henne så mycket jag bara kan.
 
Liten sessa :heart

B0F86FB4-9CBF-47E8-9B35-5E46BA0C8492.jpeg
 
Idag nådde vi en ny rock bottom. Ebba har mått väldigt dåligt och gallskrikit hela dagen, tillslut bröt jag ihop och störtgrät en timme. Maken fick komma hem från jobbet och gå runt och vanka på henne på sin stukade fot. Liten har ont och är trött, mamma och pappa har ont och är trötta.

Jag känner mig som världens sämsta mamma och känner att jag behöver göra upp med min egen självbild mitt i allt. Innan vi fick barn kände jag lite irritation över personer som ständigt klagar på sina barn. De sover inte, skriker, äter inte, stökar ner osv. och jag tänkte i mitt stilla sinne att ja.. barn tar plats. Det är inte rättvist att klaga på dem, de är små och gör sitt allra bästa. Jag trodde att jag skulle vara den mildaste och mest kärleksfulla modern som fanns. Nu finner jag mig trött, har ont, och när det blir som värst så stänger jag ner. Jag orkar inte sjunga för henne, och orkar inte prata med henne. Jag bara vankar fram och tillbaks i tysthet och hon är sååå ledsen. Det är hemskt att se mig själv såhär, att den goda modern i mig liksom falnar :( Hon förtjänar inte det.

Nu har jag fått sova ett tag och har ny energi. Vi ska till BVC på onsdag på 2-månaders kontroll och tänkte prata om hennes mage och ta hjälp. Annars hankar vi på en dag i taget. Vi har inte testat magdroppar eller pysventil ännu så det finns fortfarande saker att testa. Vi får nog även växla upp magmassagen ytterligare. Nu har hon äntligen somnat på mitt bröst så kramar och pussar på henne så mycket jag bara kan.
Det är ingen tröst, men det blir bättre. Vi har haft en liten magunge, när hon var mellan 2-6 månader var det enda som hjälpte att sitta i selen och dansa. Vet inte hur många böcker jag läste gåendes runt i lägenheten. Minns en gång när jag kom hem från jobbet (började jobba när hon var 6 v) och min sambo skulle iväg, såg på stegräknaren att jag bara gått 2000 steg och tänkte ta en promenad på kvällen, när kvällen var slut hade vi inte promenerat men jag hade gått 17000 steg på 95 kvadrat 🙄.
Vår dotters mage har varit tjorvig fram tills hon i vintras (drygt två) slutade med blöja och började bajsa på pottan. Jag önskar vi hade börjat med babypotting (?) tidigt, jag vet att det är många härinne som har erfarenhet av det men har ingen jag kan tagga riktigt. För jag är övertygad om att vi hade sluppit mycket magont med tidigare pottning, det blev tydligt när hon blev äldre och gick på tå och höll sig, gör ju jätteont jämfört med att få sitta i grodsits och göra sina behov..
 
Idag nådde vi en ny rock bottom. Ebba har mått väldigt dåligt och gallskrikit hela dagen, tillslut bröt jag ihop och störtgrät en timme. Maken fick komma hem från jobbet och gå runt och vanka på henne på sin stukade fot. Liten har ont och är trött, mamma och pappa har ont och är trötta.

Jag känner mig som världens sämsta mamma och känner att jag behöver göra upp med min egen självbild mitt i allt. Innan vi fick barn kände jag lite irritation över personer som ständigt klagar på sina barn. De sover inte, skriker, äter inte, stökar ner osv. och jag tänkte i mitt stilla sinne att ja.. barn tar plats. Det är inte rättvist att klaga på dem, de är små och gör sitt allra bästa. Jag trodde att jag skulle vara den mildaste och mest kärleksfulla modern som fanns. Nu finner jag mig trött, har ont, och när det blir som värst så stänger jag ner. Jag orkar inte sjunga för henne, och orkar inte prata med henne. Jag bara vankar fram och tillbaks i tysthet och hon är sååå ledsen. Det är hemskt att se mig själv såhär, att den goda modern i mig liksom falnar :( Hon förtjänar inte det.

Nu har jag fått sova ett tag och har ny energi. Vi ska till BVC på onsdag på 2-månaders kontroll och tänkte prata om hennes mage och ta hjälp. Annars hankar vi på en dag i taget. Vi har inte testat magdroppar eller pysventil ännu så det finns fortfarande saker att testa. Vi får nog även växla upp magmassagen ytterligare. Nu har hon äntligen somnat på mitt bröst så kramar och pussar på henne så mycket jag bara kan.
Och bilden av den goda modern är en nidbild skulle jag nästan drista mig till att säga. Så otroligt mycket mer förståelse jag fått för mina egna föräldrar sen jag blev förälder själv. Man orkar inte vara bäst jämt, och man behöver inte heller vara det. Man måste tillgodose sitt barns behov och se till att man förmedlar att det är älskat och värdefullt som det är. Men man måste oxå få vara astrött på att vara förälder och längta tills barnet sover. Eller blir 18 ;)
 
Idag nådde vi en ny rock bottom. Ebba har mått väldigt dåligt och gallskrikit hela dagen, tillslut bröt jag ihop och störtgrät en timme. Maken fick komma hem från jobbet och gå runt och vanka på henne på sin stukade fot. Liten har ont och är trött, mamma och pappa har ont och är trötta.

Jag känner mig som världens sämsta mamma och känner att jag behöver göra upp med min egen självbild mitt i allt. Innan vi fick barn kände jag lite irritation över personer som ständigt klagar på sina barn. De sover inte, skriker, äter inte, stökar ner osv. och jag tänkte i mitt stilla sinne att ja.. barn tar plats. Det är inte rättvist att klaga på dem, de är små och gör sitt allra bästa. Jag trodde att jag skulle vara den mildaste och mest kärleksfulla modern som fanns. Nu finner jag mig trött, har ont, och när det blir som värst så stänger jag ner. Jag orkar inte sjunga för henne, och orkar inte prata med henne. Jag bara vankar fram och tillbaks i tysthet och hon är sååå ledsen. Det är hemskt att se mig själv såhär, att den goda modern i mig liksom falnar :( Hon förtjänar inte det.

Nu har jag fått sova ett tag och har ny energi. Vi ska till BVC på onsdag på 2-månaders kontroll och tänkte prata om hennes mage och ta hjälp. Annars hankar vi på en dag i taget. Vi har inte testat magdroppar eller pysventil ännu så det finns fortfarande saker att testa. Vi får nog även växla upp magmassagen ytterligare. Nu har hon äntligen somnat på mitt bröst så kramar och pussar på henne så mycket jag bara kan.
Jag har turen att ha en enkel unge, men jag orkar ändå inte alltid vara min bästa version av en mamma. Ibland blir det ingen sång eller prat när han är ledsen, utan just bara ett vankande. Du är inte ensam, och det gör varken dig eller mig till sämre föräldrar. Vi är fortfarande där och vi vankar på, och ibland får det räcka.

Bra att du ska ta hjälp av BVC och våga nyttja familj och vänner. Jag tror de allra flesta kan tänka sig att gå en promenad i vårsolen en timme, även om barnet skriker konstant, för att avlasta en trött vän.
 
Idag nådde vi en ny rock bottom. Ebba har mått väldigt dåligt och gallskrikit hela dagen, tillslut bröt jag ihop och störtgrät en timme. Maken fick komma hem från jobbet och gå runt och vanka på henne på sin stukade fot. Liten har ont och är trött, mamma och pappa har ont och är trötta.

Jag känner mig som världens sämsta mamma och känner att jag behöver göra upp med min egen självbild mitt i allt. Innan vi fick barn kände jag lite irritation över personer som ständigt klagar på sina barn. De sover inte, skriker, äter inte, stökar ner osv. och jag tänkte i mitt stilla sinne att ja.. barn tar plats. Det är inte rättvist att klaga på dem, de är små och gör sitt allra bästa. Jag trodde att jag skulle vara den mildaste och mest kärleksfulla modern som fanns. Nu finner jag mig trött, har ont, och när det blir som värst så stänger jag ner. Jag orkar inte sjunga för henne, och orkar inte prata med henne. Jag bara vankar fram och tillbaks i tysthet och hon är sååå ledsen. Det är hemskt att se mig själv såhär, att den goda modern i mig liksom falnar :( Hon förtjänar inte det.

Nu har jag fått sova ett tag och har ny energi. Vi ska till BVC på onsdag på 2-månaders kontroll och tänkte prata om hennes mage och ta hjälp. Annars hankar vi på en dag i taget. Vi har inte testat magdroppar eller pysventil ännu så det finns fortfarande saker att testa. Vi får nog även växla upp magmassagen ytterligare. Nu har hon äntligen somnat på mitt bröst så kramar och pussar på henne så mycket jag bara kan.

Tufft det låter ❤️
Men så bra att du ringde hem maken!

Bra att ni ska prata med BVC, men jag hade absolut testat magdroppar och Miniform till henne. Och vår bästa grej, Coracorsjalen. Har funkat varje gång Signe varit skrik och panik-ledsen. Hon slappnar verkligen av där i och somnar.
 
Idag nådde vi en ny rock bottom. Ebba har mått väldigt dåligt och gallskrikit hela dagen, tillslut bröt jag ihop och störtgrät en timme. Maken fick komma hem från jobbet och gå runt och vanka på henne på sin stukade fot. Liten har ont och är trött, mamma och pappa har ont och är trötta.

Jag känner mig som världens sämsta mamma och känner att jag behöver göra upp med min egen självbild mitt i allt. Innan vi fick barn kände jag lite irritation över personer som ständigt klagar på sina barn. De sover inte, skriker, äter inte, stökar ner osv. och jag tänkte i mitt stilla sinne att ja.. barn tar plats. Det är inte rättvist att klaga på dem, de är små och gör sitt allra bästa. Jag trodde att jag skulle vara den mildaste och mest kärleksfulla modern som fanns. Nu finner jag mig trött, har ont, och när det blir som värst så stänger jag ner. Jag orkar inte sjunga för henne, och orkar inte prata med henne. Jag bara vankar fram och tillbaks i tysthet och hon är sååå ledsen. Det är hemskt att se mig själv såhär, att den goda modern i mig liksom falnar :( Hon förtjänar inte det.

Nu har jag fått sova ett tag och har ny energi. Vi ska till BVC på onsdag på 2-månaders kontroll och tänkte prata om hennes mage och ta hjälp. Annars hankar vi på en dag i taget. Vi har inte testat magdroppar eller pysventil ännu så det finns fortfarande saker att testa. Vi får nog även växla upp magmassagen ytterligare. Nu har hon äntligen somnat på mitt bröst så kramar och pussar på henne så mycket jag bara kan.
Fy vad tufft! Och man får tycka det är jobbigt! Det där hade jag också brutit ihop av, utan tvekan. Hoppas det blir lättare för er alla snart. :heart:

Long shot, för övrigt, men dricker du kaffe? Vet en vars bebis fick ont i magen av att hon drack kaffe då hon ammade. Men ingen aning om det är nåt som är vanligt generellt.
 
Tufft det låter ❤️
Men så bra att du ringde hem maken!

Bra att ni ska prata med BVC, men jag hade absolut testat magdroppar och Miniform till henne. Och vår bästa grej, Coracorsjalen. Har funkat varje gång Signe varit skrik och panik-ledsen. Hon slappnar verkligen av där i och somnar.
Är coracorsjal nån speciell variant? Har ju en sjal här hemma men inte kommit för mig att lära mig hur man knyter så den har inte använts än. Men de senaste dagarna har lillen börjat gråta när han är väldigt trött - dvs kvällarna och han kommer liksom inte till ro i famnen i soffan då. Det enda som hjälper är att antingen gå runt och titta på saker eller gå och lägga oss i sängen (men det vill jag inte alltid göra vid åtta, även om vi har TV i sovrummet :D). Men en sjal i det läget kanske skulle funka för att få honom att slappna av.
 
Är coracorsjal nån speciell variant? Har ju en sjal här hemma men inte kommit för mig att lära mig hur man knyter så den har inte använts än. Men de senaste dagarna har lillen börjat gråta när han är väldigt trött - dvs kvällarna och han kommer liksom inte till ro i famnen i soffan då. Det enda som hjälper är att antingen gå runt och titta på saker eller gå och lägga oss i sängen (men det vill jag inte alltid göra vid åtta, även om vi har TV i sovrummet :D). Men en sjal i det läget kanske skulle funka för att få honom att slappna av.

Nä, ett märke på en trikåsjal bara. Väldigt mjuk och skön.
De har bra knytvideos på Youtube, om du vill ha hjälp med att knyta den du har 😁
Sjalade Signe första gången på Neo, och hon har verkligen gillat det från start ❤️
 
Är coracorsjal nån speciell variant? Har ju en sjal här hemma men inte kommit för mig att lära mig hur man knyter så den har inte använts än. Men de senaste dagarna har lillen börjat gråta när han är väldigt trött - dvs kvällarna och han kommer liksom inte till ro i famnen i soffan då. Det enda som hjälper är att antingen gå runt och titta på saker eller gå och lägga oss i sängen (men det vill jag inte alltid göra vid åtta, även om vi har TV i sovrummet :D). Men en sjal i det läget kanske skulle funka för att få honom att slappna av.

Det är en trikåsjal (som det finns många märken av :) )
 
Idag nådde vi en ny rock bottom. Ebba har mått väldigt dåligt och gallskrikit hela dagen, tillslut bröt jag ihop och störtgrät en timme. Maken fick komma hem från jobbet och gå runt och vanka på henne på sin stukade fot. Liten har ont och är trött, mamma och pappa har ont och är trötta.

Jag känner mig som världens sämsta mamma och känner att jag behöver göra upp med min egen självbild mitt i allt. Innan vi fick barn kände jag lite irritation över personer som ständigt klagar på sina barn. De sover inte, skriker, äter inte, stökar ner osv. och jag tänkte i mitt stilla sinne att ja.. barn tar plats. Det är inte rättvist att klaga på dem, de är små och gör sitt allra bästa. Jag trodde att jag skulle vara den mildaste och mest kärleksfulla modern som fanns. Nu finner jag mig trött, har ont, och när det blir som värst så stänger jag ner. Jag orkar inte sjunga för henne, och orkar inte prata med henne. Jag bara vankar fram och tillbaks i tysthet och hon är sååå ledsen. Det är hemskt att se mig själv såhär, att den goda modern i mig liksom falnar :( Hon förtjänar inte det.

Nu har jag fått sova ett tag och har ny energi. Vi ska till BVC på onsdag på 2-månaders kontroll och tänkte prata om hennes mage och ta hjälp. Annars hankar vi på en dag i taget. Vi har inte testat magdroppar eller pysventil ännu så det finns fortfarande saker att testa. Vi får nog även växla upp magmassagen ytterligare. Nu har hon äntligen somnat på mitt bröst så kramar och pussar på henne så mycket jag bara kan.
Jag känner verkligen igen mig i det du skriver om självbilden, precis som du hade jag nån tanke om att jag alltid skulle vara lugn och ha tålamod och aldrig känna att det var jobbigt, men gud så många gånger jag inte orkat vara den mamma jag vill vara. Sen har jag dåligt samvete hela dagen därpå för att mina barn kanske kände av att jag var trött på dem. Det är tillåtet att inte alltid orka, du finns ju där för henne och det är det hon känner av. Jag tror just det dåliga samvetet kanske är den grej av föräldraskapet som varit mest oväntad för mig, jag har ständig ångest över att jag kanske borde göra mer eller göra andra saker osv.
 
Idag nådde vi en ny rock bottom. Ebba har mått väldigt dåligt och gallskrikit hela dagen, tillslut bröt jag ihop och störtgrät en timme. Maken fick komma hem från jobbet och gå runt och vanka på henne på sin stukade fot. Liten har ont och är trött, mamma och pappa har ont och är trötta.

Jag känner mig som världens sämsta mamma och känner att jag behöver göra upp med min egen självbild mitt i allt. Innan vi fick barn kände jag lite irritation över personer som ständigt klagar på sina barn. De sover inte, skriker, äter inte, stökar ner osv. och jag tänkte i mitt stilla sinne att ja.. barn tar plats. Det är inte rättvist att klaga på dem, de är små och gör sitt allra bästa. Jag trodde att jag skulle vara den mildaste och mest kärleksfulla modern som fanns. Nu finner jag mig trött, har ont, och när det blir som värst så stänger jag ner. Jag orkar inte sjunga för henne, och orkar inte prata med henne. Jag bara vankar fram och tillbaks i tysthet och hon är sååå ledsen. Det är hemskt att se mig själv såhär, att den goda modern i mig liksom falnar :( Hon förtjänar inte det.

Nu har jag fått sova ett tag och har ny energi. Vi ska till BVC på onsdag på 2-månaders kontroll och tänkte prata om hennes mage och ta hjälp. Annars hankar vi på en dag i taget. Vi har inte testat magdroppar eller pysventil ännu så det finns fortfarande saker att testa. Vi får nog även växla upp magmassagen ytterligare. Nu har hon äntligen somnat på mitt bröst så kramar och pussar på henne så mycket jag bara kan.
Så himla jobbigt för er allihop! :heart:heart:heart

Förstår verkligen det med tålamodet, känner igen mig även om vår tjej inte skriker hela tiden utan i perioder och mest missnöjd däremellan. Bra att du tar upp detta med BVC, försköna inget utan säg precis allt!

Hur är det, har ni hittat någon annan sjal/sele? Selen är absolut vår räddning när inget annat hjälper..hoppas ni hittar något som kan hjälpa till, även om hon fortsätter knorra är det ju nödvändigt så ni inte sliter ut er fysiskt i allt bärande.

20220319_102558.jpg


Vår plutta som däckat efter skrikfest..då vågar man inte ta ut henne, blivit många middagar ätna för oss med henne såhär.
 
Ibland är hon på bra humör också, vår lilla! 🥰:heart
IMG_05671.jpg


På BVC igår tyckte hon att vi ska testa Minifom också, som ska ges inför varje mål? Känns bökigt på natten..kan man börja testa bara på dagtid först, eller måste man ge hela tiden för att se någon effekt? Ni som gett detta; hur har ni gjort?
 

Liknande trådar

  • Låst
Gravid - 1år Eftersom vi fyllt den gamla tråden startar jag en ny. Kopierar in vad jag tror är den senaste listan. Mars 28/2, KarinStarfighter, 33...
102 103 104
Svar
2 071
· Visningar
117 162
Senast: lillebill
·
Gravid - 1år Scrollade i gamla tråden och tror att jag hittade sista listan. Ber om ursäkt om det fanns en senare och någon är missad. September 9/9...
18 19 20
Svar
391
· Visningar
28 067
  • Låst
Gravid - 1år Återigen dags för en ny tråd för vinterföräldrar (som autocorrect vill ha till vinterförvaring :p ) och vinterbarn. Lägger in listan...
99 100 101
Svar
2 003
· Visningar
97 284
Senast: YaHilweh
·
  • Låst
Småbarn Ny tråd! Vi får väl hoppas att @pollex bebis behagar att titta ut i den här tråden:D Listan: Januari 2 - Venus_in_furs, första barnet...
99 100 101
Svar
2 002
· Visningar
87 146
Senast: Heulwen
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Valp 2025
  • Avels fråga
  • Akvarietråden V

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp