Vinterföräldrar 21/22 del 2

[Hedinn]

Efter ytterligare lite research så är jag nästan säker på att det är gaserna som ställer till det. Hon har problem med det. Stånkar och stönar, spänner sig, skriker och så kommer det ett brak. Många gånger per dygn och det är ofta så hon vaknar, sparkar med benen och stånkar. Hon är lite hetsig när hon ammar så hon får nog i sig en del luft och hon rapar inte alltid efter heller trots att jag vankar med henne över axeln. Ofta, men inte alltid.

Gissar att det är det som gör att hon sover lättare, vilket både leder till kortare sömn på nätterna och ”mammigheten” på dagarna eftersom hon har svårt att somna tungt och därmed märker av att hon ligger själv.

Låter troligt! Möjligt att du redan gör det, men ”sitta groda” och ligga på rygg och ”cykla” med benen funkar bra här för att få fart på magen.

 

[Human]

Haha jag tycker pyjamas är hopplöst, iaf precis i början

Först är de för stora och då trampas benen ur hela tiden, dvs han ligger med benen uppe i ”magen” på pyjamasen eller har bägge benen i samma pyjamasben som en sjöjungfru. Sen passar de i typ två veckor innan de blir för små på längden

Nu i stl 56/62 är det lite bättre. De som funkar bäst är såna som bara har knäppning i benen så har nästan bara såna

Jag håller med, pyjamas var väldigt bökigt i början med en liten en som helst låg med benen upp mot magen. Nu när han är större och stadigare (storlek 56) funkar pyjamas bra, i alla fall de utan fötter.

 

[Human]

För övrigt, vad är syftet med body och byxor? Visst att det kan vara fint, men det är ju SÅ mycket mer praktiskt med pyjamas när man ska hålla på att byta blöja regelbundet. Så, förklara för mig varför man ska krångla med body och byxor istället för att låta sitt barn bo i pyjamas.

Här fyller det syftet att det ger dubbla lager kläder över rumpan vilket ger oss någon minut extra att hinna till skötbordet när det brakar till i blöjan

 

[Human]

Precis såhär för henne också. Hon sparkar upp benen i pyjamasen och ”fastnar”.

För övrigt tufft just nu. Hon vill inte ligga själv en sekund på dagarna utan att börja skrika så min rygg är helt trasig, och på nätterna så vaknar hon varje timme. Jag är så sjukt trött och har så sjukt ont just nu.

Det låter verkligen tufft! Har inga tips eller förslag utan vill bara skicka lite medlidande och hoppas att det är en fas som snart är över.

 

[Hedinn]

Enligt appen är J på väg in i språng 2 nu. Gick igenom färdigheterna som ska komma efter det och konstaterade att majoriteten redan sitter. Idag har han försökt krypa till och med (utan vidare framgång dock, men han kämpade på bra! ).

 

[PathOfClovers]

Efter ytterligare lite research så är jag nästan säker på att det är gaserna som ställer till det. Hon har problem med det. Stånkar och stönar, spänner sig, skriker och så kommer det ett brak. Många gånger per dygn och det är ofta så hon vaknar, sparkar med benen och stånkar. Hon är lite hetsig när hon ammar så hon får nog i sig en del luft och hon rapar inte alltid efter heller trots att jag vankar med henne över axeln. Ofta, men inte alltid.

Gissar att det är det som gör att hon sover lättare, vilket både leder till kortare sömn på nätterna och ”mammigheten” på dagarna eftersom hon har svårt att somna tungt och därmed märker av att hon ligger själv.

Hade kunnat vara jag som skrivit detta, precis så beter sig vår tjej också. Har dock varit så hela tiden egentligen. Stånkar, stenar, pruttar och skriker..värst på kvällarna men även i samband med att hon äter ibland resten av dagen också. Vi har just börjat med Sempers magdroppar, skadar väl inte.. bärselen är vår räddning!

 

[Guldaskig]

@Voeux och @PathOfClovers
Hoppar in och tipsar om pysventil för gasiga bebismagar

 

[Sleepan]

Och vi har gett både Sempers magdroppar och Miniform

 

[PathOfClovers]

@Voeux och @PathOfClovers
Hoppar in och tipsar om pysventil för gasiga bebismagar

Har testat..kommer inte så mycket då konstigt nog. En gång bajsade hon när jag testade den mitt i natten då hon var otröstlig. Blev så glad! Men 1 minut senare fortsatte hon tjuta..

 

[Guldaskig]

Har testat..kommer inte så mycket då konstigt nog. En gång bajsade hon när jag testade den mitt i natten då hon var otröstlig. Blev så glad! Men 1 minut senare fortsatte hon tjuta..

Vad synd att det inte gav större effekt. Bebismagar är kluriga små saker, får första hade väldiga besvär medan andra inte hade det.

 

[Heddvig]

Efter ytterligare lite research så är jag nästan säker på att det är gaserna som ställer till det. Hon har problem med det. Stånkar och stönar, spänner sig, skriker och så kommer det ett brak. Många gånger per dygn och det är ofta så hon vaknar, sparkar med benen och stånkar. Hon är lite hetsig när hon ammar så hon får nog i sig en del luft och hon rapar inte alltid efter heller trots att jag vankar med henne över axeln. Ofta, men inte alltid.

Gissar att det är det som gör att hon sover lättare, vilket både leder till kortare sömn på nätterna och ”mammigheten” på dagarna eftersom hon har svårt att somna tungt och därmed märker av att hon ligger själv.

Klen tröst kanske, men mina två hade likadant med sina magar och det var så skönt när det blev bättre, ingenting kändes jobbigt längre

 

[PathOfClovers]

Klen tröst kanske, men mina två hade likadant med sina magar och det var så skönt när det blev bättre, ingenting kändes jobbigt längre

Blev det bättre av sig själv eller fann ni någon lösning?

 

[PathOfClovers]

Hörseltest nr. 3 idag, denna gång med elektroder. De ska ju helst sova under testet, gissa vem som vaknade med skrik i väntrummet? Efter 1 timme av vaggande, matande och vyssjande blev hon GODKÄND!

SÅ skönt att kunna släppa detta!

 

[Heddvig]

Blev det bättre av sig själv eller fann ni någon lösning?

Nej tyvärr, ingen direkt lösning, bara det som lindrade bäst som att bära i sele/sjal när det var som värst. Det lättade betydligt när de blev tre månader. Med yngsta provade vi akupunktur med det hjälpte inte.

 

[PathOfClovers]

Nej tyvärr, ingen direkt lösning, bara det som lindrade bäst som att bära i sele/sjal när det var som värst. Det lättade betydligt när de blev tre månader. Med yngsta provade vi akupunktur med det hjälpte inte.

Hoppades typ på det svaret, att det går över även om man inte hittar någon lösning. Vi gör likadant, selen är det enda som funkar. Sele+dammsugaren när det är riktigt illa..

 

[Heddvig]

Hoppades typ på det svaret, att det går över även om man inte hittar någon lösning. Vi gör likadant, selen är det enda som funkar. Sele+dammsugaren när det är riktigt illa..

Haha, jag travade runt ett dressyrprogram med bebisen i sjal när det var som värst men det blev lite jobbigt i längden

 

[Voeux]

Tack för era tips och hejarop! Senaste dagarna har varit lite bättre Var även hemma hos mamma en dag i veckan när maken jobbade, och fick sova ikapp.

Jag har testat pumpa för första gången i veckan och ge med flaska. Hon sänker 150 ml utan att blinka. Känns som jättemycket för en 7 veckors

 

[inverterad]

@Voeux , har läst dina inlägg i tråden och vill bara säga att jag känner med dig. Vi hade det superkämpigt med dottern, de första tre månaderna var det skrik och fruktansvärt jobbiga nätter. Vi var båda helt slut, och då var vi ändå hemma samtidigt och kunde avlasta varandra. Jag kan inte föreställa mig hur det skulle vara att ha huvudansvaret till stor del själv, med den tröttheten och mentala påfrestningen... mitt största tips är därför att se till att få avlastning, i första hand genom att partnern tar ut några dubbeldagar (det är till såna här faser de ska användas!). Om det verkligen inte är möjligt av någon anledning så se till att få avlastning av någon annan, regelbundet, och inte bara en natt utan ett par nätter/dagar i sträck så du får lite återhämtning. Tipsar också om babysitter som var det enda som funkade för oss i perioder (vi satt ibland på nätterna och gungade den med foten medan vi halvlåg och försökte sova, för att åtminstone få någon slags paus från skrikandet...). Amningskudde är väldigt skönt om hon vill ligga på dig mycket, då behöver du inte samma muskelanspänning för att hålla henne. Netflix och massor av dryck och mat bredvid soffan och så acceptera att sådana dagar är HELT OKEJ och en del av att vara småbarnsförälder. Vid tre månader började det bli betydligt bättre för oss - men jag vet hur lång tid det kan kännas...

Ber om ursäkt för en massa ovälkomna råd, och om något känns helt fel eller som något du redan gör så bara strunta i det. Känner bara så med dig och minns hur vidrigt det var, mitt i all kärleken.

 

[Voeux]

@Voeux , har läst dina inlägg i tråden och vill bara säga att jag känner med dig. Vi hade det superkämpigt med dottern, de första tre månaderna var det skrik och fruktansvärt jobbiga nätter. Vi var båda helt slut, och då var vi ändå hemma samtidigt och kunde avlasta varandra. Jag kan inte föreställa mig hur det skulle vara att ha huvudansvaret till stor del själv, med den tröttheten och mentala påfrestningen... mitt största tips är därför att se till att få avlastning, i första hand genom att partnern tar ut några dubbeldagar (det är till såna här faser de ska användas!). Om det verkligen inte är möjligt av någon anledning så se till att få avlastning av någon annan, regelbundet, och inte bara en natt utan ett par nätter/dagar i sträck så du får lite återhämtning. Tipsar också om babysitter som var det enda som funkade för oss i perioder (vi satt ibland på nätterna och gungade den med foten medan vi halvlåg och försökte sova, för att åtminstone få någon slags paus från skrikandet...). Amningskudde är väldigt skönt om hon vill ligga på dig mycket, då behöver du inte samma muskelanspänning för att hålla henne. Netflix och massor av dryck och mat bredvid soffan och så acceptera att sådana dagar är HELT OKEJ och en del av att vara småbarnsförälder. Vid tre månader började det bli betydligt bättre för oss - men jag vet hur lång tid det kan kännas...

Ber om ursäkt för en massa ovälkomna råd, och om något känns helt fel eller som något du redan gör så bara strunta i det. Känner bara så med dig och minns hur vidrigt det var, mitt i all kärleken.

Tack snälla för alla råd. Det är verkligen tufft vissa dagar, jag har varit så inställd på att det ÄR tufft att ha en nyfödd att jag aldrig ens reflekterat över att det kanske är lite extra så för oss just nu, så jag har inte bett om så mycket hjälp. Min förmåga att köra ner huvudet och ”muddle trough” kan skjuta mig i foten ibland. Ibland känns det som att kroppen kommer gå sönder om jag behöver hålla henne en sekund till men när maken frågar om han ska ta henne så kryper jag upp i hörnet på soffan som Gollum med sin ring.

Nu har hennes mage tack och lov som sagt varit bättre ett par dagar och hon har kunnat sova 2 h ensam i sitt nest. Det har känts som oceaner av tid, som om jag är världens friaste människa helt plötsligt. Tänk om det skulle kunna fortsätta så!

 

[inverterad]

Tack snälla för alla råd. Det är verkligen tufft vissa dagar, jag har varit så inställd på att det ÄR tufft att ha en nyfödd att jag aldrig ens reflekterat över att det kanske är lite extra så för oss just nu, så jag har inte bett om så mycket hjälp. Min förmåga att köra ner huvudet och ”muddle trough” kan skjuta mig i foten ibland. Ibland känns det som att kroppen kommer gå sönder om jag behöver hålla henne en sekund till men när maken frågar om han ska ta henne så kryper jag upp i hörnet på soffan som Gollum med sin ring.

Nu har hennes mage tack och lov som sagt varit bättre ett par dagar och hon har kunnat sova 2 h ensam i sitt nest. Det har känts som oceaner av tid, som om jag är världens friaste människa helt plötsligt. Tänk om det skulle kunna fortsätta så!

Har försökt skriva ett svar men känner att jag blir så putslustig och besserwissrig så jag har strukit allt ett par gånger.

Men; att det är tufft för alla betyder inte att en ska klara av det själv. Som sagt. Dubbla föräldradagar finns av en anledning (för ungens skull såväl som för båda föräldrarnas!). Hoppas förbättringen är här för att stanna.