Ja, vi känner samma, varje gång vi hör om någon som har det lika så är det lite av en lättnad. Annars tror man ju lätt att något är fel! Här kluckar det också och sen därefter så sätter hon i halsen.Jobbigt att ni också har det lite struligt, men erkänner att det är lite skönt att man inte är ensam. Man hör liksom direkt när det börjar strula för henne, det typ kluckar när hon sväljer och sen eskalerar det. Börjar skrika, då tar man ut flaskan. Sen efter några sekunder skriker hon och vill ha flaskan igen och så håller vi på..Sen efter det blir hon sådär otröstlig.
I vårt fall hjälper inte napp (något hon annars ofta tar). Det är som att inget riktigt funkar såna kvällar och det enda vi kan göra är att ta oss igenom det. Hur tufft det än är de kvällarna. Jätteviktigt att man hjälps åt då - annars blir man ju galen!