Vinterföräldrar 2019/2020

[underensten]

De brukar ta blodprov, prata lite om mat under graviditeten, hur upplägget är med besök på MVC. Mående, funderingar.
De brukar inte kolla att man fortfarande är gravid. Alla MVC har inte ens ultraljud.

De kollar inte hCG stegring i blodprovet då?

 

[kmt]

Är det någon som har koll på vad man brukar göra på inskrivning? Kollar de att man fortfarande är gravid? Jag har gjort positivt test men har lite svårt att ta till mig det. Tänker att det är mycket som kan gå fel. Kan nog lite handla både om tidigare missfall och att jag inte har så mycket sympotom (än?).

Jag var på ett första hälsosamtal i v7 där barnmorskan informerade om mat, droger och alkohol.., min inskrivning är inte förrän 19/7 i v12. Då kommer ett blodprov tas, men det är för att vi bestämt att göra KUB, vilket görs veckan efter. Någon koll på att jag faktiskt är gravid görs inte vid det samtalet utan först vid KUB.

Jag valde mvc utefter att de faktiskt har ultraljud på plats, om du berättar om din oro inför inskrivningen kanske du kan få göra ett tidigt ultraljud? Annars vet jag flera som gjort en viabilitetsskanning privat i veckan 8-10.
För oss ingick en sådan på ivf-kliniken vilket var oerhört skönt. Vi fick se att embryot fäst på rätt plats och att det fanns ett litet hjärta som tickade.
Jag har haft väldigt svårt att förstå att jag är gravid, dels för att vi kämpat så länge för det, men också för att symptomen inte är så starka för mig heller.

 

[kmt]

@kmt Då är vi två som är rädda för förlossning (och alla skador det kan ge). Usch! Skönt att du fortfarande mår bra i graviditeten iaf

Har du pratat med din barnmorska om det eller du har inte träffat någon än?

 

[Kilauea]

De kollar inte hCG stegring i blodprovet då?

Nej det brukar vara glukos och hb som tas. Fast det kanske tom är lite senare.

 

[cherie]

Har du pratat med din barnmorska om det eller du har inte träffat någon än?

Nej, jag har inte träffat någon än. Första gången är i morgon. Helt ärligt känns det jobbigt att berätta. Vet inte om jag kommer göra det imorgon, bara om jag får direkt fråga tror jag. Det är nog dels för att jag skäms på något sätt, men allra mest är jag rädd av att mötas av en oförstående vägg. Innerst inne skulle jag egentligen önska att det gick att få till en snitt, men i mitt landsting är man mycket restriktiv med det (bland de mest restriktiva i hela Sverige). Jag inbillar mig att det är totalt omöjligt, oavsett grad av rädsla, och tänker att jag kommer bli än mer stressad av att få smak på den omöjligheten på nåt sätt. Då är plötsligt vaginal förlossning det enda alternativet och den tanken gör att jag får lite panik. Jag är ganska rejält övertygad om att jag inte kommer fixa förlossningen i sig (vilket kommer innebära risk för barnet), inte fixa förlossningsskadorna efteråt och med ganska stor sannolikhet kommer åka på en förlossningsdepp efteråt pga erfarenheterna under förlossningen. Ja, du hör katastroftankarna.

Har du berättat?

 

[KarinStarfighter]

Nej, jag har inte träffat någon än. Första gången är i morgon. Helt ärligt känns det jobbigt att berätta. Vet inte om jag kommer göra det imorgon, bara om jag får direkt fråga tror jag. Det är nog dels för att jag skäms på något sätt, men allra mest är jag rädd av att mötas av en oförstående vägg. Innerst inne skulle jag egentligen önska att det gick att få till en snitt, men i mitt landsting är man mycket restriktiv med det (bland de mest restriktiva i hela Sverige). Jag inbillar mig att det är totalt omöjligt, oavsett grad av rädsla, och tänker att jag kommer bli än mer stressad av att få smak på den omöjligheten på nåt sätt. Då är plötsligt vaginal förlossning det enda alternativet och den tanken gör att jag får lite panik. Jag är ganska rejält övertygad om att jag inte kommer fixa förlossningen i sig (vilket kommer innebära risk för barnet), inte fixa förlossningsskadorna efteråt och med ganska stor sannolikhet kommer åka på en förlossningsdepp efteråt pga erfarenheterna under förlossningen. Ja, du hör katastroftankarna.

Har du berättat?

Hoppar in från vårföräldrar 19-tråden eftersom jag känner igen mig mkt i det FI skriver. Jag kände hela tiden olust och rädsla inför förlossningen, men sköt det ifrån mig. Min bm tog heller inte upp ngt. Runt v. 28 fick jag panik och fick kontakt med auroramottagningen. Kände mig väldigt hjälp, kanske inte så mkt sv samtalen som av den detaljerade plan som skrevs. Jag ville också egentligen ha snitt, men fick inte igenom det och kände väl efter samtalen att det inte fanns fog för det.

Upplevde att petsonalen på förlossning verkligen följde planen och jag hade personal hos mig nästan hela tiden. Nu slutade min fl i akut snitt pga av långdraget förlopp. Jag fick till sist nog och det var jag som föreslog snitt efter att det stått helt still i typ 10 h. Tror att auroraplanen var en anledning till att de inte pushade mig att fortsätta mer.

Det enda jag ångrar är att jag inte tog den kontakten tidigare i graviditeten. Det hade varit bra.

 

[Tonks]

@Lia_ Håller med i svaret du fick om inskrivningen, men måste lägga till att de också kollade barnets blodgrupp! Det var väldigt coolt tyckte jag. Det gjorde de genom vanligt blodprov

Lägger in mig i listan också.

December
3 - Mirach, 33 år, 2:a barnet, Östergötland
21 - Tonks, 27 år, 1:a barnet, Småland

Januari
13 - cherie, 30 år, 1:a barnet, Östergötland
29 - kmt, 31 år. 1:a barnet, Skåne

Februari
23 - Förgätmigej, 28år, 1:a barnet, Blekinge

 

[Tonks]

@cherie förstår hur du känner, men som föregående talare också skriver kan det vara så himla värt senare. Du får känna efter själv men jag skickar pepp så ni kan prata lite försiktigt om det. De har fått frågan och tankarna innan, det är helt naturligt!!
Känns det jobbigt att ta upp det "bara sådär" kan du förbereda en liten frågelapp som du har med dig med frågor du vill ställa och ta upp, så kan du pricka av det på lappen. Jag tycker det är enklare att säga "jag har tagit med mig lite frågor som jag inte får glömma" än att ta upp något jobbigt ämne direkt!
Hoppas det går bra

 

[cherie]

@Tonks @KarinStarfighter Tack hörni! Barnmorskan frågade om känslor inför förlossningen och jag sa att jag det tyckte kändes väldigt jobbigt. Jag kunde inte riktigt uttrycka mer då, för jag fick tårar i halsen men jag tror hon märkte det på mig. Hon sa i slutet av samtalet att jag skulle säga till om jag behövde någon att prata med om det och så skickade hon med mig en broschyr om auroramottagningen. Det var en jättefin, lugn och trygg barnmorska men hon ska tyvärr gå i pension efter sommaren så vi får en ny till nästa träff.

 

[cherie]

Inskrivningen gick bra igår. Alla värden såg fina ut. Vi tackade ja till KUB också, det blir nästa vecka i samband med ultraljudet.

En sak som är lite jobbigt här hemma är att min partner har lite svårt att glädjas åt graviditeten på grund av allt överskuggas av oro. Han är generellt väldigt ängslig och oroligt lagd, men inte på ett sätt som hindrat honom i vardagen. Han är särskilt orolig kring sjukdomar och hälsa (hälsoångest). Men nu, sen vi plussade, så tänker han på alla faror, risker och allt som kan gå fel. Det gör att han liksom inte ”tror” på det här, inte vågar hoppas och prata om det förrän allt visat sig gå bra. För honom är det inte på riktigt/lugnt efter ultraljud - utan sen ska ju ungen ut också etc etc. Jag känner att det här påverkar mig en del också, även om jag inte är orolig så blir mitt känslomässiga engagemang också väldigt svalt Vet ni om ens partner kan få extra stödsamtal hos tex en kurator hos barnmorskan? Det är väl klokt att vänta några veckor till och se hur det känns för honom efter tex ultraljudet, men jag tycker synd om både honom och mig om hans oro ska vara så besvärlig.

 

[kmt]

Nej, jag har inte träffat någon än. Första gången är i morgon. Helt ärligt känns det jobbigt att berätta. Vet inte om jag kommer göra det imorgon, bara om jag får direkt fråga tror jag. Det är nog dels för att jag skäms på något sätt, men allra mest är jag rädd av att mötas av en oförstående vägg. Innerst inne skulle jag egentligen önska att det gick att få till en snitt, men i mitt landsting är man mycket restriktiv med det (bland de mest restriktiva i hela Sverige). Jag inbillar mig att det är totalt omöjligt, oavsett grad av rädsla, och tänker att jag kommer bli än mer stressad av att få smak på den omöjligheten på nåt sätt. Då är plötsligt vaginal förlossning det enda alternativet och den tanken gör att jag får lite panik. Jag är ganska rejält övertygad om att jag inte kommer fixa förlossningen i sig (vilket kommer innebära risk för barnet), inte fixa förlossningsskadorna efteråt och med ganska stor sannolikhet kommer åka på en förlossningsdepp efteråt pga erfarenheterna under förlossningen. Ja, du hör katastroftankarna.

Har du berättat?

Hur gick det för dig?
Jag är också expert på katastroftankar... har haft en vän på besök hela helgen och fått bra pepp från henne dock. Funderar faktiskt på att ta in en doula också, för att ha ännu mer stöd än bara från förlossningspersonalen och min man. Vill ju innerst inne föda vaginalt, men hade också älskat att bli helt bortkopplad, nedsövd och få kejsarsnitt...

Jag var på ett hälsosamtal hos BM väldigt tidigt, innan vi hade vår viabilitetsskanning och såg att det fanns ett pickande hjärta, ville inte ta upp det då när vi var så osäkra på om det verkligen var på riktigt. Har planerat att ta upp det på inskrivningen, min man kommer vara med då också och han kommer hjälpa mig ta upp det och pusha på det samtalet.

 

[Förgätmigej]

Varning för gnällinlägg
Stiftade bekantskap med herr maginfluensa i torsdags efter drygt 20års frånvaro Fruktansvärt. Kunde inte äta på nästan ett dygn och när jag väl kunde behålla mat var matlusten totaltväck. Så från fredag tills igår kväll har jag legat lealös i soffan hela dagarna och varit helt gråtfärdig vid blotta tanken på att äta. Inte varit mycket som hamnat i magen dessa dagarna. Idag har jag ätit hyfsat normalt men maten äcklar mig tills jag tagit ett par tuggor tappat bort den enorma hungern men den återkommer väl nångång.

 

[cherie]

@kmt Det låter väl klokt att ta upp det på inskrivningen! Och även att planera för eventuell doula. Min barnmorska frågade om känslor inför förlossningen på inskrivningen, så då sa jag att det kändes jobbigt och lite kort varför. Jag sa inte så mycket mer dock, men hon verkade förstå (jag fick broschyr om auroramottagningen). När är din inskrivning?

 

[cherie]

@Förgätmigej Usch stackare! Hoppas du mår bättre nu? Vad drygt att åka på maginfluensa på sommaren!

 

[Förgätmigej]

@Förgätmigej Usch stackare! Hoppas du mår bättre nu? Vad drygt att åka på maginfluensa på sommaren!

Fattar inte vart sambon hittade eländet. Jobbat som lärare i 5år nu och i vintras kräktes barnen till höger och vänster utan att jag blev dålig igår orkade jag vara med när hovslagaren kom och när en tjej red min häst lite, men sen blev det soffan igen.

 

[cherie]

@Förgätmigej Men maginfluensa så länge? Usch! Säker på att det inte är nåt gravidrelaterat illamående/kräkningar?

 

[Förgätmigej]

@Förgätmigej Men maginfluensa så länge? Usch! Säker på att det inte är nåt gravidrelaterat illamående/kräkningar?

Alltså, jag kräktes bara i torsdags. Sen har jag varit helt matt i hela kroppen men jag tror det var det att jag knappt åt torsdag- söndag, ihop med graviditeten som gjort att det tagit tid att återhämta sig. Illamående har jag inte känt av alls sen i fredags, inte ens när jag är hungrig

 

[cherie]

Åh, vad irriterad jag är nu!

I vårt landsting blir man kostnadsfritt erbjuden KUB oavsett ålder. Jag och sambon tackade ja. Vid inskrivningen sa min barnmorska att hon behövde ta blod för att t.ex. mäta järnvärderna, men att hon också såg att vi hade tid för ultraljud bara en vecka efter och ”att man då också skulle ta blodprov”. Hon föreslog därför att jag tog flera rör vid ultraljudet istället för att bli stucken två gånger så nära inpå. Jag sa att det spelar ingen roll för mig (jag är inte stickrädd), hon tyckte då att bi bestämde att alla blodprov tog i samband med ultraljudet.

Men igår kväll fick jag veta av en kompis att om vi tagit blodprov vid inskrivningen, hade vi fått veta svaret på KUB direkt på ultraljudet idag. Nu kommer resultatet istället skickas hem vilket tar typ 10 arbetsdagar. Wtf?! Jag blev jättebesviken.
Dels hade det bara varit skönt att få det överstökat idag (alltså få alla svar samtidigt - både se att barnet levde och resultat på KUB) men nu får vi liksom bara halva resultatet. Min sambo är som sagt oroligt lagd och det här blir så jäkla utdraget för honom nu! Även för mig såklart, vilket är jobbigt, men jag kommer i alla fall inte gå med en jättejobbig oro flera veckor till. Han har ju liksom längtat efter den här dagen. Jag tycker också det är dåligt att utifrån om KUB skulle visa något och man vill gå vidare och kolla upp ytterligare, så fördröjs ju processen så länge!

Nej usch!!, vad sur jag är på barnmorskan som inte informerade fullt ut vad det innebar att inte ta blodprov vid inskrivningen. Nu pratade hon bara om att jag fick vänta med att få veta mina järnvärden, och det sket jag ju fullständigt i. Nu är jag ledsen och kan inte riktigt släppa detta. Ska be ultraljudspersonalen att göra avvikelse på detta

 

[zassoo]

@cherie Vad tråkigt, det låter som att barnmorskan och du missförstod varandra. Vad jag förstår behöver de blodprovet åtminstone några dagar innan för att hinna analysera det om man ska få resultatet direkt i samband med ultraljudet.

Jag håller tummarna att allt går bra idag på ultraljudet!

 

[cherie]

@zassoo Ja, det skulle ta en vecka nu ungefär att få svar. Det lät på barnmorskan idag som att de alltid gör ultraljud + blodproverna samtidigt här i min stad (min kompis bor i en annan stad men i samma region), så jag orkade inte ta upp om det ev skett ett missförstånd mellan mig och barnmorskan förra veckan. Jag var nog också onödigt ledsen och arg i natt just för att det var natt och jag var trött!

Det kändes ändå bra att få sen liten sprattlande bebis med tickande hjärta Allt såg fint ut såhär långt. Nackspalten var dessutom långt under gränsvärdena (även om jag vet att det inte är allt man går på). Vad mycket mer verkligt det kändes nu! Vi har även berättat för våra familjer nu under dagen