Alltså usch vilken förmiddag. Jag var på ultraljud idag för att kolla hur moderkakan låg (om den fortfarande satt lågt).
På magultraljudet konstaterade barnmorskan att den fortfarande satt lågt. Utifrån vad hon såg satt den för lågt. Hon började prata om planerat snitt, ungefär när man brukar göra det isf och att det kanske kunde kännas skönt för mig eftersom hon såg i journal att jag var väldigt orolig inför vaginal förlossning (och eg helst önskade snitt). Men hon sa att vi bokar ändå in ett vaginalt ultraljud så de får kolla ordentligt.
Tack och lov fanns det tid för vaginalt ultraljud bara 1,5 timma senare. Så jag och sambon gick och åt lunch för att komma tillbaka sen. Jag kände mig så oerhört, oerhört lättad och glad. Knäppt när det är en komplikation men det var så skönt. Det lät också så definitivt på barnmorskan, som att det vaginala ultraljudet bara skulle göras för att bekräfta det hon redan sett typ.
På det vaginala ultraljudet visade det sig såklart att moderkakan låg tillräckligt långt ifrån. Ingen fara alls för vanlig förlossning alltså. Fan!
Så jag blev såklart ledsen och har nu haft jättesvårt att ställa om igen. Det hade varit så ofantligt skönt om någon medicinsk orsak bara indicerat kejsarsnitt så var allt ur världen.
Blev så himla dumt med första barnmorskan, som att vi fick upp värsta hoppet/blev inställda på nåt och sen var det inte alls så. Läkaren som gjorde det vaginala ultraljudet är också exakt samma läkare vi ska träffa imorgon för att diskutera snitt. Hon var så kylig och kall! Det var det första även sambon sa ”Gud hon hälsade inte ens på mig, vilken otroligt stel stämning det var i rummet”. När jag upplyste honom om att det är just henne vi ska träffa imorgon blev även han både orolig och bekymrad. Har jätteont i magen inför besöket imorgon nu. Det absolut hemskaste i allt är att bemötas så kallt och oförstående.
Usch. Hemsk dag. Sitter på jobbet nu och har svårt att fokusera på nåt alls. Bara gråter och gråter.