Uppskattar man att ha en fast skötplats eller är man lite var som ändå? Det är ju så svårt att sätta sig in i hur det kommer att bli...
Det där verkar vara ganska personligt.. De flesta vänner och bekanta jag känner varierar ganska stort. Råkar de vara med en trött bebis i sovrummet åker någon form av plastad frotté/underlägg/dyna fram, är de i köket kanske en filt på golvet blir använd. Däremot när bebisen blir lite större börjar de jag känner använda sin fasta plats mer. Är de iväg hemifrån duger precis allt.
Själv är jag ganska nojjig idag, då jag börjat äta en medicin som sänker hastigheten på mitt hjärta. Då jag redan har lågt blodtryck känns det ganska olustigt, men läkarna ligger på så jag fick ge med mig till slut. Överläkaren försäkrade mig att eventuella biverkningar på bebisen är väldigt ovanliga, men det kan i värsta fall innebära fosterdöd. Tankarna går överallt men jag försöker inbilla mig att det är för det bästa. Så fort jag inte känner någon spark blir jag orolig och försöker knuffa till magen för att få någon respons.
Hur gör man för att släppa alla tankar och oro? Jag får inte äta medicinen hemma på morgonen då jag är själv och sedan ska köra till jobbet, då den eventuellt kan påverka reaktionsförmågan.
Imorgon blir det hemmajobb och sedan del tre av föräldragruppen, och går då jag även in i vecka 30. Det känns ganska avlägset, men det är bara 10 veckor kvar nu. Makalöst, det känns som igår jag låg hemma och kräktes av illamående, men det är ju faktiskt ett halvår sedan.