Vinterföräldrar 2014/2015

[Thalia]

@Blueberry
Ska försöka svara på dina frågor.

Jag började känna av värkar nån gång på eftermiddagen. Det gjorde inte alls ont då, men jag märkte att magen blev hård och det kom med regelbundna intervaller. Då förstod jag inte att det startat eller så förnekade jag det.

Sen mot kvällen började värkarna kännas av mer och jag förstod att det var värkar på riktigt. Jag kände bara av värkarna i magen och ingen annan stans. Ringde förlossningen ca 19 (i Stockholm) och de hade fullt, så de ville att jag skulle vara kvar hemma eftersom jag inte hade så ont.
Värkarna fortsatte och höll i sig nån minut och kom kanske med tre minuter emellan. Vi ringde hundvakten som hämtade hunden. Ringde till förlossningen igen, som fortfarande hade fullt och rekommenderade alvedon och dusch. Hade fortfarande bara ont i magen och värkarna var hanterbara med andning.
När jag stod i duschen blev värkarna intensivare och jobbigare. Min man ringde förlossningen och då var vi välkomna att åka dit. Tror att klockan var ca 23 då.
Så då satte vi oss i bilen och åkte dit.

Hur känns det i början?
Att magen blev hård. Som mensvärk, mitt satt enbart i magen.

Hur startar det liksom?
Mitt startade med värkar.

Hur vet en att det är en för-/värk och inget annat?
Jag i princip inga förvärkar, så kan inte riktigt svara på det. Men några nätter innan förlossningen startade vaknade jag och hade ont. Men då gick det alltid över med varm vetekudde. Och tycker att jag bara visste när det var på riktigt.

 

[miiiiiiia]

Idag var sista träffen med föräldragruppen, nu känns det verkligare än någonsin..
Tanken slog mig dock idag, ska man gå en profylax kurs? Tänkte lite naivt att det inte skulle vara så krångligt, men efter lite googlande så verkar det som ett helt företag att lära sig? Försökte hitta någon gratis video bara för att se hur andningen fungerade, men hitta bara online kurser som kostar, en hel del..

Någon annan som funderat på detta?

Jag och min sambo var på profylaxkurser i helgen, vi har fått så mycket hjälp, hade gärna gått igen som repetition, men det var inte alls som jag tänkte innan. Vi pratade mycket andning, framförallt djupandning, inte mycket till flåsande där inte...sen pratade vi mycket om vad partnern kan göra, hur stöttar man, olika massagetekniker, och framförallt AVSLAPPNING och VILA, det är alltid mer vila i en förlossning...

Sen har jag även börjat på yoga med samma lärare som på profylaxen och även där ligger ju andningen och avslappning i centrum, känns hur bra som helst.

Jag har vart vrålrädd för förlossningen fram till i helgen, efter lite samtal med BM i fredags och sen även profylax och början på yoga känner jag nu för första gången att jag börjar bli redo och lite förväntansfull på förlossningen! Jag känner att vi förbereder så gott vi kan och nu har jag lite verktyg att jobba med

 

[Hyacinth]

Jag kan ju bara relatera till hur avelsstona har varit, och de trampar ju runt en hel del när det drar igång...

Tack för att du delar med dig, @Hyacinth
Mitt uppdrag är att hjälpa hjärnan att skapa nya (mer realistiska) visioner av hur det kan gå till.

Fram tills nu har det varit typ:
Smärta, mörker, snöstorm, blixthalka, tårar, omöjligt att få parkeringsplats, ångest, mer smärta, medvetslöshet, en apatisk version av mig själv och en ren och skär postapokalyptisk tillvaro. Skräckfilm liksom.

Och BM tyckte att det var dags att ändra lite på det.
Jag kan förstå varför.

Sorry, men det var väldigt odramatiskt jag tyckte det bar tydligt när jag inte ville vara hemma längre, det vi borde tänkt på va att packa lite prylar att ha med, så som långbyxor och snuttefilt till den blivande modern. Jag kom in som jag var, utan en pinal.

 

[FengurLaugar]

Jag svarar gärna också @Blueberry även fast jag blev utputtad från den här tråden

Jag började känna att något inte var som vanligt onsdag natt. Dottern är född fredag kväll. Jag fick aldrig några jättetäta och starka värkar förrän krystvärkarna började så jag hade svårt att avgöra när det var dags att åka. Sammandragningar hade jag haft i flera veckor men nu var dom hårdare och höll i lite längre. Gjorde inte jätteont. Det avtog ibland och kom tillbaka ibland så det hände inte så mycket. Torsdag kväll åkte vi in för en koll eftersom jag hade så svårt att veta eftersom det var något som hände men ändå hade jag inte ont. Då var jag öppen 3 cm men hade inga egentliga värkar enligt ctgn utan det var under en lugn period vi åkte in. Vi fick åka hem igen om vi ville så det gjorde vi. När vi kom hem på natten så drog det igång mer. Ibland kunde de komma med bara några minuters mellanrum och gjorde ondare (men inte så jag inte klarade av dom) ibland kunde det ta 20 min till nästa värk. Jag orkade vara hemma ända till fredag kväll då jag sa att nu får vi åka in så jag får sova lite i alla fall. Så då satte vi oss i bilen och for till Karlstad Resten är väldigt odramatiskt också så säg till när du är redo för nästa del.

 

[Blueberry]

Tack, både @Thalia och @FengurLaugar

Hittills låter det ju väldigt lugnt och att det ganska lång tid från kännig till bilfärd och att en hinner med i processen liksom.

 

[FengurLaugar]

Tack, både @Thalia och @FengurLaugar

Hittills låter det ju väldigt lugnt och att det ganska lång tid från kännig till bilfärd och att en hinner med i processen liksom.

Innan så trodde jag lite som dig att det skulle vara panik! Att man inte hade knappt någon tid från första värken till då man var tvungen att åka. Men så var det ju verkligen inte. Inte för mig i alla fall Vi var ute och gick, jag badade badkar och vi slappade i soffan framför tvn en del innan jag bestämde att vi får åka in så jag får sova.

 

[hvala]

@Blueberry: så här började det för mig. Jag hade gått över ca en vecka och gick bara och väntade. Fredag kväll började jag få sammandragningar som kom var tjugonde minut. De gjorde inte ont men eftersom de ändå kom med en viss rytm började jag hoppas att det snart skulle hända något. Under natten hände ingenting.

Lördag förmiddag vid 11 kom första värken när jag klev ur sängen. Det kändes lite som mensvärk smärtmässigt men var absolut inte svårt att hantera. Jag förstod att det var en värk eftersom sammandragningen och smärtan liksom "synkade" och kom som en våg. Jag bestämde mig för att gå en promenad för att komma ut, det var så fint väder. I början kunde jag fortsätta gå trots att det kom värkar. Efter en stund fick jag pausa under värkarna. Jag minns inte att det gjorde speciellt ont. Jag kom hem, åt lunch, la mig på soffan och började klocka värkar. De kom i snitt med 6 minuters mellanrum och höll i sig i 45-120 sekunder. Jag tittade på tv och surfade på nätet, och tiden gick förvånansvärt fort. Jag försökte vila men det var ju så spännande att det äntligen var på gång! Värkarna tog i mer och mer. Vid 19 på kvällen började de bli jobbiga. Jag använde den TENS jag hyrt men i takt med att värkarna blev starkare fick den allt mindre verkan. Vid 20 hoppade jag in i duschen och duschade hett. Vid 21 åkte vi in till förlossningen. Vi blev inskrivna då undersökningen visade att jag var öppen nästan 5 cm.

 

[Donnatello]

@Blueberry
För mig började det med att vattnet gick vid 13-14 någon gång. Det var inte alls som en fors sommarn hört om ibland utan det sipprade lite då och då. Detta var 11 dagar innan BF så jag fattade nog inte riktigt att det var på gång. Hade inte packat några grejer och hade bestämt träff med en stallkompis på kvällen för att vi skulle jobba med vår unghäst. Jag ringde henne och sa att jag nog kanske inte kunde komma för det verkar som att vattnet gått men ev kunde jag komma en stund iaf jag struntade i stallet iaf och ringde förlossningen som sa att jag kunde komma in ngn gång på kvällen/em och kolla läget. Jag hade inga värkar utan bara något som liknade svaga sammandragningar. Runt 18-19 åkte vi och lämnade hundarna hos svärföräldrarna och sedan åkte vi in och kollade läget. Väl inne hade jag fortfarande inga direkta värkar och var inte mkt öppen. De skickade hem oss en stund och av någon outgrundlig anledning åkte vi och hämtade hundarna igen, ett tips gör inte det
Vi var hemma i ca två timmar sedan var värkarna så starka att jag vägrade vara hemma. Lämna hundarna IGEN och sedan vidare mot förlossningen

 

[Appleflower]

.
Kan ni, som redan har fött barn en gång, berätta för mig hur förloppet var från det att ni kände att "Oj, nu är det nog dags" tills ni satte er i bilen för att åka in.

Jag vill/ska/bör inte veta något läskigt eller otäckt, men behöver veta förloppet i det stora hela.
Och jag har några frågor:
Hur känns det i början?
Hur startar det liksom?
Hur vet en att det är en för-/värk och inget annat konstigt?

Jag behöver som sagt en slags överblick: vad som händer, ungefär i vilken ordning det vanligtvis och hur det går att känna igen. Sen tror jag att det kan vara bra att veta ungefär hur lång tid det handlar om, från första kännet tills en sätter sig i bilen.
Och snälla, stoppa när ni har hamnat i bilen. Jag är inte riktigt redo för resten än.

Mitt började mer rosafärgat på pappret efter att jag hade kissat på kvällen innan det var dags att sova. Googlade och fick till svar att det kunde vara start på förlossningen.
Började få lite värkar som inte gjorde ont och brösten började läcka råmjölk.
Sedan åkte vi in när jag inte orkade vara hemma längre.

Utgick från att det var riktiga värkar med tanke på att jag inte hade haft en enda förvärk innan dess samt att jag hade andra tecken som den lätta blödningen (som fortsatte) och bröstläckaget.

 

[Fibusen]

December
8/12 - miiiiiiia, 26 år, första barnet
13/12 - Sofie.S, 21 år, första barnet
18/12 - @Donnatello, 29 år, andra barnet (2011)
31/12 - @Miks, 33år, andra barnet(2009)
Januari
2/1 - @SaraXX , andra barnet (2011)
2/1 - @proxygirl555 , andra barnet (2011)
5/1 - lillajag, två första barnen, tvillingar
9/1 - Sorbe, 26 år, första barnet, pojke
26/1- Pinnsky, 26 år, första barnet pojke
25/1 - nagelbitarn,28 år, första barnet
29/1 - @Appleflower , andra barnet

Februari
6/2 - @westernsuzie, 30 år, andra barnet (2013)
8/2 - skiesabove, 27 år, första barnet
16/2 - Pudsey, 30 år, första barnet en tjej
19/2 - Blåbär, 28, första barnet
21/2 - @Thalia , 33 år, andra barnet

Ursäkta min skamlösa taggning här, men jag behöver lite hjälp med läxan som jag fick när jag var på mitt samtal.

Kan ni, som redan har fött barn en gång, berätta för mig hur förloppet var från det att ni kände att "Oj, nu är det nog dags" tills ni satte er i bilen för att åka in.

Jag vill/ska/bör inte veta något läskigt eller otäckt, men behöver veta förloppet i det stora hela.
Och jag har några frågor:
Hur känns det i början?
Hur startar det liksom?
Hur vet en att det är en för-/värk och inget annat konstigt?

Jag behöver som sagt en slags överblick: vad som händer, ungefär i vilken ordning det vanligtvis och hur det går att känna igen. Sen tror jag att det kan vara bra att veta ungefär hur lång tid det handlar om, från första kännet tills en sätter sig i bilen.
Och snälla, stoppa när ni har hamnat i bilen. Jag är inte riktigt redo för resten än.

Jag hade inte haft några förvärkar alls,iaf inte så pass att det gjorde ont. Sammandragningar hade jag,men dom gjorde inte ont (på mig),magen spände sig och vart stenhård,sen kändes det som om bebisen tryckte ut mot magen. Våran son var planerad till den 18 januari,så när jag vaknade natten mellan 23-24 December så trodde jag att det var förvärkar,eftersom jag inte haft några sånna. Somnar om,vaknar igen av "mensvärk",somnar om,vaknar,och vid 05.30 ungefär beslutar jag mig för att stiga upp. Har mensvärk till och från hela dagen,men åker ut till stallet och gör klart allt,dvs det var verkligen inte outhärdigt. Jag skulle tom med mannen ut på en körtur,men valde att stanna kvar och mocka boxarna istället då jag inte ville skumpa runt ute i vagnen i skogen.

När jag börjar packa spån så börjar det göra lite ondare,men absolut ingen fara,får släppa allt och andas några sekunder,då släppte det. När vi var klara med allt och åker hemåt så säger jag till mannen att undrar om det verkligen bara är förvärkar,för även om jag inte klockat så inser jag själv att det är nog ganska regelbundet. åker hem och ringer förlossningen som tycker jag ska åka in eftersom jag bara är i v 35+6,men jag menar på att SÅ ont har jag inte,så vi beslutar att jag ska prova alvedon och varmt bad,vilket gör att det släpper lite. Går några timmar sen börjar det dra igång igen,klockar då för första gången och det är ca 5-6 minuter mellan värkarna,så regelbundna,men inte täta. Ringer igen till förlossningen och då säger dom åt oss att nu SKA vi in. (Kul att åka dit kvällen innan julafton liksom...)

Åker in och blir uppkopplad på ctg-kurvan,regelbundna värkar,och undersökningen visade 3 cm öppen. Får bricanyl och alvedon i hopp om att stoppa det. Vi fick det vid 21 ca,och vid 03 vaknade jag sista gången av värk,sen som jag enda tills dom väckte oss strax efter 7. Då kollade vi ny ctg kurva,och inga värkar reggades,så jag vart utskickad på minst 30 min promenad runt sjukhuset innan jag fick åka hem. (jag ville ju hem och fira jul!!!!) Som sagt,gick runt där och inget hände,lite tyngdkänsla,men ingen fara, inga verkar registrerades efter promenaden heller så jag fick åka hem. Skulle bara ha 15 min in till bb från min mamma där vi skulle fira jul,så det var ju lugnt. Åker hem och duschar,sen börjar det kännas lite mensvärk igen, åker då hem till min mamma. Vid 16-17 så börjar det göra riktigt ont,spänner och drar i ländryggen och jag måste släppa allt för att stå framåthukad och andas. Då bestämmer vi oss för att åka in. Kommer in och blir inlagd direkt (eftersom jag var där för bara någon timme sen) och nu var jag 4 cm öppen,och får då höra: Jaha,i kväll får du jobba! Vaddå jobba? Jaa,ni kommer nog bli föräldrar redan ikväll!

Detta var ju lite av en chock för mig eftersom han inte skulle komma förrens 18 Januari,sen några dagar över tiden också,detta var ju en månad innan vad jag hade planerat!

Allt gick iaf jättebra,och på juldagsmorgon kom en liten kille! Allt stannade av lite när jag fick ryggbedövningen,så dom fick lov att ta hål på hinnorna (så mitt vatten gick alltså inte av sig självt) och så fick jag värkstimulerande tillslut och då satte det bättre fart igen.

Mina tecken jag hade innan var att slemproppen började lossna ca 1 vecka innan förlossningen. Jag var inte helt säker på att det var den eftersom man hade så mycket flytningar på slutet endå ( ) men detta var extra slemmigt,och nästan lite gulgrönt. Jag hade ju förväntat mig blodstrimmor som det står överallt att det brukar vara,men mitt var mer förkylningssnor!

Vart även dålig i magen på julaftons morgon,bara rann ur mig,och vet flera som upplevt detta. Det sägs att tarmen tömmer sig för att förbereda mer plats åt bebis.

 

[Blueberry]

Jag hade inte haft några förvärkar alls,iaf inte så pass att det gjorde ont. Sammandragningar hade jag,men dom gjorde inte ont (på mig),magen spände sig och vart stenhård,sen kändes det som om bebisen tryckte ut mot magen. Våran son var planerad till den 18 januari,så när jag vaknade natten mellan 23-24 December så trodde jag att det var förvärkar,eftersom jag inte haft några sånna. Somnar om,vaknar igen av "mensvärk",somnar om,vaknar,och vid 05.30 ungefär beslutar jag mig för att stiga upp. Har mensvärk till och från hela dagen,men åker ut till stallet och gör klart allt,dvs det var verkligen inte outhärdigt. Jag skulle tom med mannen ut på en körtur,men valde att stanna kvar och mocka boxarna istället då jag inte ville skumpa runt ute i vagnen i skogen.

När jag börjar packa spån så börjar det göra lite ondare,men absolut ingen fara,får släppa allt och andas några sekunder,då släppte det. När vi var klara med allt och åker hemåt så säger jag till mannen att undrar om det verkligen bara är förvärkar,för även om jag inte klockat så inser jag själv att det är nog ganska regelbundet. åker hem och ringer förlossningen som tycker jag ska åka in eftersom jag bara är i v 35+6,men jag menar på att SÅ ont har jag inte,så vi beslutar att jag ska prova alvedon och varmt bad,vilket gör att det släpper lite. Går några timmar sen börjar det dra igång igen,klockar då för första gången och det är ca 5-6 minuter mellan värkarna,så regelbundna,men inte täta. Ringer igen till förlossningen och då säger dom åt oss att nu SKA vi in. (Kul att åka dit kvällen innan julafton liksom...)

Åker in och blir uppkopplad på ctg-kurvan,regelbundna värkar,och undersökningen visade 3 cm öppen. Får bricanyl och alvedon i hopp om att stoppa det. Vi fick det vid 21 ca,och vid 03 vaknade jag sista gången av värk,sen som jag enda tills dom väckte oss strax efter 7. Då kollade vi ny ctg kurva,och inga värkar reggades,så jag vart utskickad på minst 30 min promenad runt sjukhuset innan jag fick åka hem. (jag ville ju hem och fira jul!!!!) Som sagt,gick runt där och inget hände,lite tyngdkänsla,men ingen fara, inga verkar registrerades efter promenaden heller så jag fick åka hem. Skulle bara ha 15 min in till bb från min mamma där vi skulle fira jul,så det var ju lugnt. Åker hem och duschar,sen börjar det kännas lite mensvärk igen, åker då hem till min mamma. Vid 16-17 så börjar det göra riktigt ont,spänner och drar i ländryggen och jag måste släppa allt för att stå framåthukad och andas. Då bestämmer vi oss för att åka in. Kommer in och blir inlagd direkt (eftersom jag var där för bara någon timme sen) och nu var jag 4 cm öppen,och får då höra: Jaha,i kväll får du jobba! Vaddå jobba? Jaa,ni kommer nog bli föräldrar redan ikväll!

Detta var ju lite av en chock för mig eftersom han inte skulle komma förrens 18 Januari,sen några dagar över tiden också,detta var ju en månad innan vad jag hade planerat!

Allt gick iaf jättebra,och på juldagsmorgon kom en liten kille! Allt stannade av lite när jag fick ryggbedövningen,så dom fick lov att ta hål på hinnorna (så mitt vatten gick alltså inte av sig självt) och så fick jag värkstimulerande tillslut och då satte det bättre fart igen.

Mina tecken jag hade innan var att slemproppen började lossna ca 1 vecka innan förlossningen. Jag var inte helt säker på att det var den eftersom man hade så mycket flytningar på slutet endå ( ) men detta var extra slemmigt,och nästan lite gulgrönt. Jag hade ju förväntat mig blodstrimmor som det står överallt att det brukar vara,men mitt var mer förkylningssnor!

Vart även dålig i magen på julaftons morgon,bara rann ur mig,och vet flera som upplevt detta. Det sägs att tarmen tömmer sig för att förbereda mer plats åt bebis.

Tack

(Jag hann sluta läsa i tid i alla fall )

 

[Energi]

@Blueberry
Jag kan också svara lite snabbt.
Min mage blev inte märkbart hård under värkarna. För mig gjorde det ont på samma ställe som man har mensvärk, men en helt annorlunda smärta.
När det var riktiga värkar kunde jag inte vara stilla, höfterna gungade åt sidorna automatiskt liksom.

Från första värk dröjde det 11 timmar innan vi åkte in, enbart för att jag var så uttråkad hemma. Då var jag öppen 4 cm.

Hemma tittade jag på film, sov mellan värkarna och badade.

 

[hjärter_dam]

@Blueberry

Mitt vatten gick på natten till fredag nio dagar innan bf. Inga som helst känningar innan dess. Fick svaga värkar direkt som bara kändes i ryggen, precis som mensvärk. Natten till lördag blev det lite jobbigare, fick resa mig upp varje värk. Lördag eftermiddag blev värkarna starkare och då kändes det i rygg, mage och ljumskar. Andades lugnt genom värkarna, min sambo tryckte hårt i ländryggen eller höll en varm vetenskap mot ryggslutet.

Söndag morgon kände jag att det var ännu mer intensivt så då åkte vi in. Fick åka till en ort ca sju mil bort eftersom det var fullt i vår hemstad men det var aldrig någon stress att bebisen skulle komma i bilen.

Eftersom det tog ganska lång tid från att vattnet gick tills det var dags att åka in fick vi god tid på oss att förbereda oss. Vi hade två fina dagar tillsammans hemma med mycket närhet och intimitet oss emellan.

Nåt som jag hade stor nytta av mentalt var att varje värk är en värk närmre målet och att inga värkar kommer tillbaka. Dessutom består en förlossning (oftast) av mer vila än värk, det kände jag var trösterikt.

 

[Miks]

@Blueberry
Jag gör ett försök, det är lite dimmigt. Jag har inte riktigt mentalt gått igenom det själv tror jag så det kanske blir en övning även för mig
Berättelsen stannar när vi verkligen är på väg till bb. Vi satte oss i bilen 2 gånger under 5 minuter så du kan läsa till slutet.

Någon gång mitt i veckan lossnade slemproppen. Superslime deluxe

Natten mellan torsdag och fredag gick jag på toaletten. När jag reste mig hann jag inte få upp trosorna i tid (jag kanske var tjock och trött) och då hamnade det något blött på golvet. Sås med små gröna prickar i. Jag messade mannen som låg och sov 10 meter bort som kom springandes. Han inspekterar och får torka upp.

Vi kommer tillsammans överens om att det där var ju mysko. Vi kollar med BM imorgon. Går och lägger oss men jag sover dåligt.

Mannen stannar hemma på fredagen. BM besök på morgonen som kändes rätt värdelöst. Fredagen på eftermiddagen fick jag nog första värken. Dessa fortsatte sporadiskt på kvällen och natten. Jag har svårt att sova och lägger mej i soffan. Tidigt på morgonen blir jag sällskapssjuk och mannen får ligga i vardagsrummet en stund.

Nu börjar det bli luddigt. Nångång låg jag i sängen. Då ringde vi förlossningen. Borde varit lördag morgon. Jag var tvungen att prata med nån tant som klockade mina värkar. Jag duschade efter det, tror jag. Rakade ben och fiffin, det vet jag . Mer sås med prickar kom ut i duschen.

Jag hinner få torrt hår. Jag tycker inte det är ok att vara hemma längre. Tror vi ringde igen, jag kanske pratade med någon. Vi får lov att åka. Packar in oss i bilen. Hinner åka 100 meter och jag vill åka hem och byta trosor. Börjar då inse att det där såsiga med prickar kanske är vattnet som gått. Åker hem. Byter trosor. In i bilen igen. Hann 200 meter samma visa igen. Tvingar då mannen att stanna på Ica och köpa bindor (det är ett av hans värsta minnen ). Byter trosor och sätter på binda i garaget under Ica.

Där kan vi stoppa!

Detta är förloppet mellan torsdag natt till lördag förmiddag.

Mvh Miks

 

[Blueberry]

@Blueberry
Jag gör ett försök, det är lite dimmigt. Jag har inte riktigt mentalt gått igenom det själv tror jag så det kanske blir en övning även för mig
Berättelsen stannar när vi verkligen är på väg till bb. Vi satte oss i bilen 2 gånger under 5 minuter så du kan läsa till slutet.

Någon gång mitt i veckan lossnade slemproppen. Superslime deluxe

Natten mellan torsdag och fredag gick jag på toaletten. När jag reste mig hann jag inte få upp trosorna i tid (jag kanske var tjock och trött) och då hamnade det något blött på golvet. Sås med små gröna prickar i. Jag messade mannen som låg och sov 10 meter bort som kom springandes. Han inspekterar och får torka upp.

Vi kommer tillsammans överens om att det där var ju mysko. Vi kollar med BM imorgon. Går och lägger oss men jag sover dåligt.

Mannen stannar hemma på fredagen. BM besök på morgonen som kändes rätt värdelöst. Fredagen på eftermiddagen fick jag nog första värken. Dessa fortsatte sporadiskt på kvällen och natten. Jag har svårt att sova och lägger mej i soffan. Tidigt på morgonen blir jag sällskapssjuk och mannen får ligga i vardagsrummet en stund.

Nu börjar det bli luddigt. Nångång låg jag i sängen. Då ringde vi förlossningen. Borde varit lördag morgon. Jag var tvungen att prata med nån tant som klockade mina värkar. Jag duschade efter det, tror jag. Rakade ben och fiffin, det vet jag . Mer sås med prickar kom ut i duschen.

Jag hinner få torrt hår. Jag tycker inte det är ok att vara hemma längre. Tror vi ringde igen, jag kanske pratade med någon. Vi får lov att åka. Packar in oss i bilen. Hinner åka 100 meter och jag vill åka hem och byta trosor. Börjar då inse att det där såsiga med prickar kanske är vattnet som gått. Åker hem. Byter trosor. In i bilen igen. Hann 200 meter samma visa igen. Tvingar då mannen att stanna på Ica och köpa bindor (det är ett av hans värsta minnen ). Byter trosor och sätter på binda i garaget under Ica.

Där kan vi stoppa!

Detta är förloppet mellan torsdag natt till lördag förmiddag.

Mvh Miks

Gröna prickar?! Det låter lite som typ rymdsås
Uppenbarligen verkar de gröna prickarna vara någon anledning till panik eftersom ni inte behövde åka förrän ni behövde åka in, så att säga.

Jag sover inte ens med trosor. Borde kanske investera i lite plastad frotté till madrassen snart...

Tack för att du förklarade och lugnade mig redan i början av berättelse , det kändes väldigt tryggt.

 

[Miks]

@Blueberry

Jag kan förklara såsen med gröna prickar:

Spoiler: Sås med gröna prickar

Det var vattnet som hade gått. De gröna prickarna var bebisen som hade bajsat i fostervattnet. Han var stressad för att jag hade mycket förvärkar. Får man sås med prickar ska man in på en gång.

Du behöver nog inte börja sova med trosor . Går vattnet när man sover säger det antingen splooosh och plastad frotté hjälper nog inte. Eller så blir det pyspunka och då kanske det hamnar på golvet så mannen får torka

Mvh Miks

 

[Miks]

Tillägg, man ska berätta om sås med gröna prickar för förlossningen. Såna äckliga grejer är visst deras specialintresse

Mvh Miks

 

[Flixon]

@Blueberry

Jag kan förklara såsen med gröna prickar:

Spoiler: Sås med gröna prickar

Det var vattnet som hade gått. De gröna prickarna var bebisen som hade bajsat i fostervattnet. Han var stressad för att jag hade mycket förvärkar. Får man sås med prickar ska man in på en gång.

Du behöver nog inte börja sova med trosor . Går vattnet när man sover säger det antingen splooosh och plastad frotté hjälper nog inte. Eller så blir det pyspunka och då kanske det hamnar på golvet så mannen får torka

Mvh Miks

Nu dyker jag in här med en dum fråga som jag funderat över länge. Hur fasen räddar man bäddmadrassen?! Förutsatt att vattnet går i sängen. Eller bilsätet för den delen, eller soffan?

 

[Miks]

Jag t

Nu dyker jag in här med en dum fråga som jag funderat över länge. Hur fasen räddar man bäddmadrassen?! Förutsatt att vattnet går i sängen. Eller bilsätet för den delen, eller soffan?

Jag misstänker att bäddmadrassen dör?!? Jag sov på en fleecefilt sista veckorna.

Vi hade skinnsäten i bilen. Mannen hotade med plastpåse under rumpan men insåg att det inte var läge så jag satt på en handduk.

Mvh Miks

 

[Flixon]

Jag t

Jag misstänker att bäddmadrassen dör?!? Jag sov på en fleecefilt sista veckorna.

Vi hade skinnsäten i bilen. Mannen hotade med plastpåse under rumpan men insåg att det inte var läge så jag satt på en handduk.

Mvh Miks

Men... då måste vi alltså köpa ny bäddmadrass om det blir några barn gjorda i det här hushållet. Vilket bök!