Åå jag blir så ledsen.. Kanske extra ledsen pga hormonerna.
Som jag skrev i mitt första inlägg så har vi försökt att bli gravida i 3 år.
Detta är så himla stort för oss och jag har längtat efter att 50% ska komma upp på gravidappen.
För då skulle vi lägga ut till alla nära och kära på fb att vi väntade en pojk.
Men igår la sambons mamma ( jag vägrar kalla henne svärmor av diverse anledningar) ut att hon skulle bli farmor.
Hon ryckte ifrån mig den största nyheten i mitt liv känns det som.
Jag gör här på jobbet med brännande ögonlock och känner mig inte ens motiverad att berätta vår nyhet längre..
Överreagerar jag? Ska jag skylla på mina hormoner eller hur hade ni känt?
Som jag skrev i mitt första inlägg så har vi försökt att bli gravida i 3 år.
Detta är så himla stort för oss och jag har längtat efter att 50% ska komma upp på gravidappen.
För då skulle vi lägga ut till alla nära och kära på fb att vi väntade en pojk.
Men igår la sambons mamma ( jag vägrar kalla henne svärmor av diverse anledningar) ut att hon skulle bli farmor.
Hon ryckte ifrån mig den största nyheten i mitt liv känns det som.
Jag gör här på jobbet med brännande ögonlock och känner mig inte ens motiverad att berätta vår nyhet längre..
Överreagerar jag? Ska jag skylla på mina hormoner eller hur hade ni känt?