Vinterföräldrar 2014/2015

[Blueberry]

Hur mår ni nu rent psykiskt?

Det har väl inte undgått någon här att jag inte direkt mår som en prinsessa...
Jag brottas mycket med vetskapen om att vi faktiskt ska få ett barn, att livet aldrig mer kommer bli som det har varit, att det antagligen ligger flera år av sömnbrist framför mig och att det kommer vara slitsamt för äktenskapet. Helt ärligt så ser jag inte det där underbara och ljuvliga (som antagligen kan ske, många föräldrar verkar ju ha det ganska bra?) över huvud taget, jag ser mest att det kommer bli jävligt jobbigt under jävligt lång tid.

Sedan jag fick reda på att jag var gravid har jag varit förföljd av ett mörkt moln. Jag väntar verkligen på lite sol, men den håller sig undan. Jag har mycket skuldkänslor för att jag inte känner mig så där lycklig "som man ska vara", och för att jag säkert verkar vara så himla otacksam.

Jag tycker hittills att det mesta är jäkligt läskigt och jobbigt. Jag fick mage över en natt, som om någon hade varit framme med cykelpumpen... Fick en sån jäkla chock när jag insåg att det är farväl till byxor och hello trikåer, bara över en natt. Byxorna jag hade dagen innan fanns det inte en chans att jag skulle få på mig i går. Då blir jag ganska orolig. Jag har ingen kontroll längre, det spelar ingen roll vad jag gör. Jag vet och förstår inte vad som händer och orkar inte sätta mig in i det eftersom det är så skrämmande att jag bara gråter och stänger av.

Däremot är jag inte det minsta orolig för att det ska hända något med bebisen.
Den kommer säkert att klara sig alldeles utmärkt genom både graviditet och förlossning. Det är värre ställt med mig.

Och ja, jag väntar på hjälp.
Innan vecka 20 kommer jag att få hjälp i form av samtalsstöd på kvinnokliniken.

 

[Toltmoppe]

Då var kub gjort och allt var bara bra med lillen! Den sprattlade som bara den och vi fick en låg risk på testet. Känner en himla lättnad just nu Jag är nog snarare i vecka 11+6 istället för 12+4 som vi trodde. Fick inget exakt men hon ville flytta rul en vecka mot det datum vi fått så jag ändrade mitt bf till 27 feb istället för 22, stämmer nog rätt bra.

 

[Toltmoppe]

December 8/12 - miiiiiiia, 26 år, första barnet
13/12 - Sofie.S, 21 år, första barnet
18/12 - Donnatello, 29 år, andra barnet (2011)
31/12 - Miks, 33år, andra barnet(2009)

Januari
2/1 - SaraXX, andra barnet (2011)
2/1 - Proxygirl, andra barnet (2011)
5/1 - lillajag, två första barnen, tvillingar
9/1 - Meooow, första barnet
18/1- Pinnsky, 25 år, första barnet
28/1 - Appleflower, andra barnet
28/1 - nagelbitarn, första barnet

Februari
7/2 - Amk, 27 år, första barnet
16/2 - Pudsey, 30 år, första barnet
20/2 - Blåbär, 28, första barnet
27/2 - Toltmoppe, 25 år, andra barnet

 

[pudsey]

Det gick bra för oss idag, liten körde kickboxning och ville hellre visa framsidan än från sidan. Bmi bm besöket gick bra det med, med hon rekomenderade inte att flyga runt jul/nyår så vi avbokar vår sverige semester och så får jag boka in en höstresa istället.
Anmälde mej till en träningsgrupp som startar i september, yoga o liknande plus en halvtimme prat om graviditet o annat, sen får man 10 veckots träningskort på gym/pool inkl klasser allt helt gratis.

 

[WBanna]

Det har väl inte undgått någon här att jag inte direkt mår som en prinsessa...
Jag brottas mycket med vetskapen om att vi faktiskt ska få ett barn, att livet aldrig mer kommer bli som det har varit, att det antagligen ligger flera år av sömnbrist framför mig och att det kommer vara slitsamt för äktenskapet. Helt ärligt så ser jag inte det där underbara och ljuvliga (som antagligen kan ske, många föräldrar verkar ju ha det ganska bra?) över huvud taget, jag ser mest att det kommer bli jävligt jobbigt under jävligt lång tid.

Sedan jag fick reda på att jag var gravid har jag varit förföljd av ett mörkt moln. Jag väntar verkligen på lite sol, men den håller sig undan. Jag har mycket skuldkänslor för att jag inte känner mig så där lycklig "som man ska vara", och för att jag säkert verkar vara så himla otacksam.

Jag tycker hittills att det mesta är jäkligt läskigt och jobbigt. Jag fick mage över en natt, som om någon hade varit framme med cykelpumpen... Fick en sån jäkla chock när jag insåg att det är farväl till byxor och hello trikåer, bara över en natt. Byxorna jag hade dagen innan fanns det inte en chans att jag skulle få på mig i går. Då blir jag ganska orolig. Jag har ingen kontroll längre, det spelar ingen roll vad jag gör. Jag vet och förstår inte vad som händer och orkar inte sätta mig in i det eftersom det är så skrämmande att jag bara gråter och stänger av.

Däremot är jag inte det minsta orolig för att det ska hända något med bebisen.
Den kommer säkert att klara sig alldeles utmärkt genom både graviditet och förlossning. Det är värre ställt med mig.

Och ja, jag väntar på hjälp.
Innan vecka 20 kommer jag att få hjälp i form av samtalsstöd på kvinnokliniken.

Vet du, det är jättevanligt att man inte svävar på rosa moln bara för att man är gravid, det ska du absolut inte ha skuldkänslor för. Jag var inte heller sådär sprudlande lycklig och tyckte verkligen inte att det var underbart att vara gravid, snarare tvärtom. Jag kan fortfarande inte förstå dem som tycker att det är så mysigt och fantastiskt. Tyckte bara att det var jobbigt att må illa och att inte få bära tungt osv.

Självklart blir livet annorlunda när man har fått barn, men så himla jätteannorlunda behöver det inte bli, det är lite vad man gör det till. Jag har aldrig varit intresserad av barn och kunde ingenting om barn, det enda jag har vetat var att jag nog ville ha ett barn någon gång i framtiden, men sedan vi fick Felix, så har jag inte tyckt att en enda hel dag har varit jobbig hittills (nu är han 1,5 år). Alla barn är ju självklart olika och kräver olika mycket, men mycket beror ju även på hur man är själv, det behöver inte vara så komplicerat om man inte komplicerar till det själv. Jag lovar att det inte kommer att bli jävligt jobbigt under jävligt lång tid. Det blir säkert jävligt jobbigt några gånger, men jävligt kul ännu fler gånger!

Visst är man lite trött emellanåt, men man får passa på att sova samtidigt som bebisen ibland. Felix har även fått vara hos sin mormor & morfar några gånger, bara för att vi föräldrar ska få sova ut i lugn och ro, och bara få umgås med varandra några timmar. Såna små "pauser" gör susen, trots att man längtar efter sin unge hela tiden.

Min kompis mådde också jättedåligt under graviditeten, men fick väldigt bra hjälp och stöd av BM m fl, så det är jättebra att du har sökt hjälp.

Hoppas att det ordnar sig för dig, och komihåg att inte ha några skuldkänslor!

 

[Blueberry]

Vet du, det är jättevanligt att man inte svävar på rosa moln bara för att man är gravid, det ska du absolut inte ha skuldkänslor för. Jag var inte heller sådär sprudlande lycklig och tyckte verkligen inte att det var underbart att vara gravid, snarare tvärtom. Jag kan fortfarande inte förstå dem som tycker att det är så mysigt och fantastiskt. Tyckte bara att det var jobbigt att må illa och att inte få bära tungt osv.

Självklart blir livet annorlunda när man har fått barn, men så himla jätteannorlunda behöver det inte bli, det är lite vad man gör det till. Jag har aldrig varit intresserad av barn och kunde ingenting om barn, det enda jag har vetat var att jag nog ville ha ett barn någon gång i framtiden, men sedan vi fick Felix, så har jag inte tyckt att en enda hel dag har varit jobbig hittills (nu är han 1,5 år). Alla barn är ju självklart olika och kräver olika mycket, men mycket beror ju även på hur man är själv, det behöver inte vara så komplicerat om man inte komplicerar till det själv. Jag lovar att det inte kommer att bli jävligt jobbigt under jävligt lång tid. Det blir säkert jävligt jobbigt några gånger, men jävligt kul ännu fler gånger!

Visst är man lite trött emellanåt, men man får passa på att sova samtidigt som bebisen ibland. Felix har även fått vara hos sin mormor & morfar några gånger, bara för att vi föräldrar ska få sova ut i lugn och ro, och bara få umgås med varandra några timmar. Såna små "pauser" gör susen, trots att man längtar efter sin unge hela tiden.

Min kompis mådde också jättedåligt under graviditeten, men fick väldigt bra hjälp och stöd av BM m fl, så det är jättebra att du har sökt hjälp.

Hoppas att det ordnar sig för dig, och komihåg att inte ha några skuldkänslor!

Tack snälla, det är så fint och skönt att någon förstår.

 

[WBanna]

Tack snälla, det är så fint och skönt att någon förstår.

När vår föräldragrupp fick information om amning, så visade barnmorskan en film om detta. En riktigt klyschig propagandafilm, där mamman typ gick omkring topless hela dagarna med ungen hängades vid brösten och pappan skötte allt annat (handlade, diskade, lagade mat osv). Efteråt frågade barnmorskan: "Vad tycker ni, verkar det mysigt att amma!" Det blev helt knäpptyst i rummet och till slut sa en av tjejerna: "Nääää, mysigt vet jag inte om jag kan kalla det..."
Det var jätteskönt att få inse att det inte bara var jag som inte svävade på dom där rosa molnen!

 

[Toltmoppe]

När vår föräldragrupp fick information om amning, så visade barnmorskan en film om detta. En riktigt klyschig propagandafilm, där mamman typ gick omkring topless hela dagarna med ungen hängades vid brösten och pappan skötte allt annat (handlade, diskade, lagade mat osv). Efteråt frågade barnmorskan: "Vad tycker ni, verkar det mysigt att amma!" Det blev helt knäpptyst i rummet och till slut sa en av tjejerna: "Nääää, mysigt vet jag inte om jag kan kalla det..."
Det var jätteskönt att få inse att det inte bara var jag som inte svävade på dom där rosa molnen!

Haha nej det där med amningen tyckte jag mest lätt besvärlig Ammade sen i 6 månader men pumpade också så även min man kunde mata och jag fick göra något annat. Tyckte verkligen inte att amningen var det bästa och mysigaste jag gjort! Men det var lättvindigt på natten för vi slapp gå upp

 

[Toltmoppe]

Störande att bli flyttat tillbaka en vecka, det blir fel i min hjärna Gick in i vecka 13 idag om man går efter det nya. Men men, bara det gått en vecka nu så är jag back on track igen känns det som.

 

[Thalia]

Tänkte ta och göra er sällskap i tråden. Väntar mitt andra barn i slutet av februari och har läst ett tag. Nu efter KUB så känns det mer verkligt när vi vet att det bor nån i magen.

December
8/12 - miiiiiiia, 26 år, första barnet
13/12 - Sofie.S, 21 år, första barnet
18/12 - Donnatello, 29 år, andra barnet (2011)
31/12 - Miks, 33år, andra barnet(2009)

Januari
2/1 - SaraXX, andra barnet (2011)
2/1 - Proxygirl, andra barnet (2011)
5/1 - lillajag, två första barnen, tvillingar
9/1 - Meooow, första barnet
18/1- Pinnsky, 25 år, första barnet
28/1 - Appleflower, andra barnet
28/1 - nagelbitarn, första barnet

Februari
7/2 - Amk, 27 år, första barnet
16/2 - Pudsey, 30 år, första barnet
20/2 - Blåbär, 28, första barnet
21/2 - Thalia, 33 år, andra barnet
27/2 - Toltmoppe, 25 år, andra barnet

 

[Toltmoppe]

Välkommen @Thalia

 

[miiiiiiia]

Idag har jag, från och till, haft smärtor i magen, skulle likna det med svagt skärande smärtor...vet inte om jag ska ringa BM eller vad jag ska göra? Liten har härjat ungefär som vanligt.. Känner mig hyfsat lugn men samtidigt börjar jag nojja över vad det kan vara.. Är i vecka 23+3 idag.

 

[Appleflower]

@miiiiiiia jag hade ringt bm om inget annat för att få lite råd. Jag har problem med mina tarmar och det är lite bökigt nu när jag är gravid och inte riktigt känner vad som är vad längre. Men hiten tills har det bara varit tarmar.

 

[miiiiiiia]

Självklart har dom bara teletid på morgonen... Får väl avvakta och se, är det 1177 man ringer annars eller vem vänder man sig till?

 

[Appleflower]

Mitt psyke mår nog varken bra eller dåligt. Jag mår som jag brukar förutom att jag är tröttare och känner av blodsockerfall (normalt sett kan jag gå hela dagen och vara hungrig om jag måste utan att det påverkar mig).
Däremot ska jag väl erkänna att denna gång har jag nog 100ggr svårare att acceptera att jag förändras både utseende och saker som hunger och blodsockerfall samt att det är så mycket gott jag inte får äta eller åtminstone måste begränsa (ostar, kaffe). Förra gången var det mysigt med magen som växte och väntan och längtan efter bebisen. Jag vet inte varför det är svårare denna gång, jag skulle nog helst vilja att bebisen kom med storken skulle lösa dilemmat med att ungen ska ut också

Jag kan inte förneka att det är små sparkar jag känner iaf och det lyser upp tillvaron. De små små rörelserna är ganska mysiga i eländet med mage som växer och att vi går mot mörkare tider.
Idag är det två veckor kvar till ul och det ska bli spännande och se om den lilla busen mår lika bra som det verkar.

 

[Appleflower]

Självklart har dom bara teletid på morgonen... Får väl avvakta och se, är det 1177 man ringer annars eller vem vänder man sig till?

Du är så långt gången så du kan ringa förlossningen också.

 

[Fibusen]

Idag har jag, från och till, haft smärtor i magen, skulle likna det med svagt skärande smärtor...vet inte om jag ska ringa BM eller vad jag ska göra? Liten har härjat ungefär som vanligt.. Känner mig hyfsat lugn men samtidigt börjar jag nojja över vad det kan vara.. Är i vecka 23+3 idag.

Man ska alltid ringa när man är orolig,men för att lugna dig lite förhoppningsvis så började jag få lite smärtor till och från i dom veckorna däromkring,allt såg bra ut och BM gissade att det bara var ligament och lite fästen för bla livmodern och sånt som töjde ut sig. En gång högg det till så jag tappade det jag höll på mig och fick lägga mig i soffan i fosterställning några minuter innan det släppte,då vart jag rädd,men vart inget av det,och samma smärta kom inte tillbaka igen.

 

[miiiiiiia]

Man ska alltid ringa när man är orolig,men för att lugna dig lite förhoppningsvis så började jag få lite smärtor till och från i dom veckorna däromkring,allt såg bra ut och BM gissade att det bara var ligament och lite fästen för bla livmodern och sånt som töjde ut sig. En gång högg det till så jag tappade det jag höll på mig och fick lägga mig i soffan i fosterställning några minuter innan det släppte,då vart jag rädd,men vart inget av det,och samma smärta kom inte tillbaka igen.

Känns lite lugnare, tror jag..men ska ringa i alla fall tror jag. Tack för tipset @Appleflower det tänkte jag inte ens på.

 

[lillajag]

Nu har jag blivit sjukskriven 100 % i en månad pga massa olika komplikationer. Jag har blött hela graviditeten från och till, nu har jag fått en cysta på ena äggstocken, har blodhärdar runt fostersäckarna och fri vätska i buken. Sen har jag enorma kramper och smärtor från livmodern men det är från min sjukdom endometrios så nu är ordinationen vila, vila och åter vila för att bebisarna ska stanna kvar så länge som möjligt. Detta har inte varit någon rolig graviditet och det lär bli den enda graviditeten jag går igenom, så jag är glad att det kommer två små bebisar ur det. Vi vill ju ändå ha två barn =)
Det som känns lite tråkigt är att jag hann med två dagar på det nya jobbet innan jag fick gå hem. Det är lite pinsamt, men som tur är verkar chefen vara väldigt förstående. Jag tror inte jag lär komma tillbaka till jobbet förrän efter mammaledigheten för jag lär nog bli fortsatt sjukskriven grav ut.

Nu har jag i alla fall tid att sitta på ebay och tradera och shoppa lite smått och gott till de små =) Man måste se något positivt med det hela!! =)

 

[Thalia]

@lillajag
Jobbigt med så mycket besvär, men skönt att du ser positivt på shoppandet.