Vinterföräldrar 2014/2015

[pudsey]

Vi har inte handlat nått än, men jag har börjat sy lite kläder i olika storlekar. Bra tidsfördrift när man bara går hemma :-)

 

[Blueberry]

Jag berättade för mina kollegor i dag. De är så fina

Jag börjar få lite mage också, upptäckte jag till min stora förskräckelse i morse.

 

[Donnatello]

Jag ska till Ullared på fredag så jag får nog ta mig en kik på vad vi har i klädväg innan dess. Vi har ärvt en himlans massa kläder och grejer från sonens kusiner så vi behöver nog inte komplettera med så mkt den första tiden. Är dock lite osäker på vad det är för storlekar på ytterplaggen, sonen är född i augusti så då behövdes inte så mkt varma plagg.

 

[Toltmoppe]

Har också börjat få en liten mage såg jag igår, och kände för det var inte bekvämt med jeans när man sitter hela dagen Men jag vägrar ta fram mammajeansen innan jag sett att den i magen lever!

 

[Blueberry]

WOHO!
Jag mår inte illa.
Jag har fortfarande inte spytt sedan i lördags.

Kan den värsta perioden hittills i mitt liv verkligen vara över?

 

[Toltmoppe]

Börjar bli jobbigt att sitta som på nålar och känna efter om jag börjat blöda eller inte....livrädd varje gång jag är på toa. Så kommer det nog vara även om allt visar sig vara bra på torsdag, men jag kan pusta en stund iallafall. Mycket enklare när barnet är på rätt sida så man ser det!

 

[Sofie.S]

Jag har inte haft någon blödning under graviditeten men idag har det kommit någon brunaktig flytning, inte mycket, bara så att det syns på trosskyddet - jag blir super nojjig!
Efter lite googlade så verkar det dock ganska normalt? Så länge det inte är rött?

Är i v 23. Bör jag ringa BM imorrn?

 

[WBanna]

Jag har inte haft någon blödning under graviditeten men idag har det kommit någon brunaktig flytning, inte mycket, bara så att det syns på trosskyddet - jag blir super nojjig!
Efter lite googlade så verkar det dock ganska normalt? Så länge det inte är rött?

Är i v 23. Bör jag ringa BM imorrn?

Jag blödde också lite ett par gånger, det var pga att slemhinnorna är känsliga när man är gravid. Men ring 1177, så att du slipper oroa dig.

 

[Meooow]

I morgon är det en vecka till RUL. Jag kan inte vänta! Kan man ringa i morgon och be om att få en tidigare tid?
Känner lite buffar långt ner i magen några gånger om dagen, det måste ju vara sparkar, mina tarmrörelser känns inte alls sådär och tarmarna sitter inte så långt ner heller.

 

[Meooow]

Jag börjar få lite mage också, upptäckte jag till min stora förskräckelse i morse.

Men hur mår du egentligen? Det verkar som du har panik över att din kropp kommer att bli större nu med graviditeten, kan det inte vara så att du kan behöva lite hjälp att få prata om detta, du verkar ha en del kroppskomplex. Nu är jag inte dömande, bara lite orolig!
Jag själv har lite halvångest för att garderoben sakta men säkert inte passar längre. Dessutom känns det som att årets höstkollektion i affärerna är bra roligare än på många år...

 

[Sofie.S]

@WBanna 1177 hänvisade till förlossningen eftersom jag gått förbi v 22. Fick prata med en jätte trevlig BM som lugnade mig, man ska inte oroa sig så länge det inte är rött blod. Brunaktiga flytningar kan man få pga känsliga slemhinnor, precis som du skrev. Men skönt ändå att få det bekräftat av någon som vet. Ska avvakta och se, fortsätter det så kunde jag be om extra UL för att lugna nerverna.

Ang. Diskussionen om vikt och kroppskomplex så räcker jag upp handen, jag hade smått panik i början och sambo fick övertyga mig om att jag blev större pga bebisen växte och att det inte var övervikt, låter jätte töntigt men ja.. Nu känner jag mig mer bekväm och klär mig gärna för att framhäva magen. Som sambo säger, det är nyttigt för mig att "bli större" utan att vara tjock, behöver få lite perspektiv, vad gäller min egna kropp.

 

[Blueberry]

Men hur mår du egentligen? Det verkar som du har panik över att din kropp kommer att bli större nu med graviditeten, kan det inte vara så att du kan behöva lite hjälp att få prata om detta, du verkar ha en del kroppskomplex. Nu är jag inte dömande, bara lite orolig!
Jag själv har lite halvångest för att garderoben sakta men säkert inte passar längre. Dessutom känns det som att årets höstkollektion i affärerna är bra roligare än på många år...

Du har helt rätt, det är jättejobbigt för mig att "ge upp och släppa kontrollen" över kroppen. Jag har satt en gräns på 9 kilo, den betyder egentligen ingenting - kroppen gör väl som den vill. Men om jag inte går upp mer än så kommer jag att vara väldigt, väldigt lättad.

Helt ärligt så är det antagligen därför jag inte sökte hjälp för att få bukt på illamåendet. Att kräkas kändes helt okej, på ett närmast bulimiskt sätt. Jag vet att det inte är sunt. Under hösten blir det förhoppningsvis mer träning och motion, jag känner att orken kommer tillbaka mer och mer.

 

[Toltmoppe]

Jag gick upp 17 kg med dottern och tyckte det va rätt lagom. Hoppades på att inte gå över 20 och så tänker jag nu också. Hade inga problem med att ha stor mage sist (även fast jag inte hade superstor mage) och gick gärna klädd i tighta tröjor :-) Magen får gärna börja synas så snart vi vet att allt är bra där inne. Men den behöver inte växa jättefort för jag vill rida så länge det går ;-)

 

[Pinnsky]

Jag har varit superdåligt på att uppdatera här! Desto flitigare med att följa alla er andra.

Är nu i vecka 18 ( 17+2 ) och har verkligen mått kanon hela tiden. Hade en period under två veckor som jag mådde illa. Och det var inte riktigt illamående utan bara lite irriterande. Kräkts 1 gång under alla dessa veckor, så jag ska ju verkligen inte klaga.

Hamnade på akuten idag med njursten och mitt i allt det onda och dåliga ville dom dubbelkolla bebis. Vilket innebar att vi fick se den lille innan RUL!
Hen låg och sparkade och vinkade för fullt. Så härligt att se!

Nu ser vi fram emot den 26/8 då
det är dags att få se den lille åter igen.

 

[Meooow]

Du har helt rätt, det är jättejobbigt för mig att "ge upp och släppa kontrollen" över kroppen. Jag har satt en gräns på 9 kilo, den betyder egentligen ingenting - kroppen gör väl som den vill. Men om jag inte går upp mer än så kommer jag att vara väldigt, väldigt lättad.

Helt ärligt så är det antagligen därför jag inte sökte hjälp för att få bukt på illamåendet. Att kräkas kändes helt okej, på ett närmast bulimiskt sätt. Jag vet att det inte är sunt. Under hösten blir det förhoppningsvis mer träning och motion, jag känner att orken kommer tillbaka mer och mer.

Men 9 kg är ju ingenting! Barnet väger runt 3500-4000 gram när det kommer ut, så ska det finnas fostervatten och så ska du ha lite extra att ta av för att barnet ska klara sig sen.
Min BM verkar vara knäpp, hon har ju redan hånat mig för att jag gått upp 3 kg mellan två möten (1½ månad emellan) och enligt henne får jag gå upp max 6 kg under graviditeten eftersom jag är lite mullig. Tjena, det visste jag direkt att det var omöjligt.
En vän till mig som fick barn i maj gick upp 18 kg, på en vecka vägde hon som innan hon blev gravid eftersom det mesta är vätska.
Var inte orolig om du går upp mer, alla går upp en hel del. Sen när de ammar har man oftast gått ner en del och kanske till och med hela vikten och sen har jag hört att många rasar i vikt när de slutar amma så ingen panik!

Snälla, du måste på något sätt ändra ditt tankesätt, det är inte bra för dig! Blir ju lite mammig här nu.
Jag har också tänkt att det är därför du inte sökt hjälp med ditt kräkande, men det är inte bra för vare sig dig eller ditt barn att du inte får behålla någonting, det finns inget att ta av att skapas av då.
Skönt att det verkar gå åt det bättre hållet på det sättet i alla fall!

 

[Meooow]

Hur mår ni nu rent psykiskt?

Jag har mått asdåligt senaste dygnet och själv intalat mig att barnet i magen inte lever så vaknade svintidigt i morse och låg i två timmar och glodde på klockan för att kunna ringa till barnmorskan för att kanske kunna tidigarelägga mitt RUL. Men jag fick komma in och de lyssnade efter fosterljud och när de där supersnabba hjärtslagen hördes så rann tårarna av lycka!
Stackars bm-mottagningen, alla dessa hormoner som gravida kvinnor har är inte lätt att jobba med.

Nu LÄNGTAR jag till nästa onsdag!

 

[pudsey]

Hur mår ni nu rent psykiskt?

Jag har mått asdåligt senaste dygnet och själv intalat mig att barnet i magen inte lever så vaknade svintidigt i morse och låg i två timmar och glodde på klockan för att kunna ringa till barnmorskan för att kanske kunna tidigarelägga mitt RUL. Men jag fick komma in och de lyssnade efter fosterljud och när de där supersnabba hjärtslagen hördes så rann tårarna av lycka!
Stackars bm-mottagningen, alla dessa hormoner som gravida kvinnor har är inte lätt att jobba med.

Nu LÄNGTAR jag till nästa onsdag!

Jag går också omkring och oroar mej, nu har vi ju redan sett lillen en gång men jag är ändå nervös att något hänt. Imorgon ska vi på nytt ul och ta lite blod, nupp/kub, så får se hur det ser ut då. Verkar som det är rätt vanliga tankar vi har ändå, att man går och oroar sej.

En annan sak jag inte ser fram emot imorgon är att gå till den sk bmi bm, jag vet att jag är fet och vill inte få det slängt i ansiktet under hela graviditeten, mår redan dåligt över min vikt, antar att jag mejst är rädd för att jag ska komma dit och hon säger att jag är fet och ser ner på mej.

 

[Donnatello]

Hur mår ni nu rent psykiskt?

Jag har mått asdåligt senaste dygnet och själv intalat mig att barnet i magen inte lever så vaknade svintidigt i morse och låg i två timmar och glodde på klockan för att kunna ringa till barnmorskan för att kanske kunna tidigarelägga mitt RUL. Men jag fick komma in och de lyssnade efter fosterljud och när de där supersnabba hjärtslagen hördes så rann tårarna av lycka!
Stackars bm-mottagningen, alla dessa hormoner som gravida kvinnor har är inte lätt att jobba med.

Nu LÄNGTAR jag till nästa onsdag!

Jag får nog säga att jag är lyckligt lottad och oroar mig inte alls faktiskt. Jag hade ju en väldigt okomplicerad graviditet förra gången och jag har aldrig fått något missfall så jag tänker inte så mycket på det som KAN hända. Jag mår fint och bebisen verkar må fint för den sparkar som sjutton många ggr per dag.

 

[miiiiiiia]

Hur mår ni nu rent psykiskt?

Jag har mått asdåligt senaste dygnet och själv intalat mig att barnet i magen inte lever så vaknade svintidigt i morse och låg i två timmar och glodde på klockan för att kunna ringa till barnmorskan för att kanske kunna tidigarelägga mitt RUL. Men jag fick komma in och de lyssnade efter fosterljud och när de där supersnabba hjärtslagen hördes så rann tårarna av lycka!
Stackars bm-mottagningen, alla dessa hormoner som gravida kvinnor har är inte lätt att jobba med.

Nu LÄNGTAR jag till nästa onsdag!

Jag mår bättre och bättre, innan RUL var jag väldigt orolig och gick och nojjade och trodde jag var skengravid typ men efter det och vi fick se liten så har jag släppt nästan allt, fortfarande lite orolig över förlossningen, inte över smärtan men över att gå sönder massa, det är jag mest orolig över, men min BM verkar fantastisk så jag hoppas att hon kan hjälpa mig med det. Det har blivit mycket bättre i takt med att jag har läst på hur allt funkar och vad som kommer hända, antar att man "mognar" lite i takt med att graviditeten fortgår?

 

[nagelbitarn]

Jag får också för mig att jag är skengravid, längtar till rul! Är i v.16+4 och det syns, men ändå så tvivlar jag .

I övrigt så är jag lite instabil, har ett mycket svängande humör. Oroar mig en smula för "kvinnofällan" och tjatar en del på min sambo om det. Vill inte bli hembiträde som mammaledig, gör redan mest hemma och tycker inte det är ok.
Petitesser egentligen, men något som jag funderar över.

men mest vill jag se den lille, att den är frisk så jag kan börja köpa allt som behövs