Tack hörni.
Jag har pratat mer med honom under förmiddagen och tydligen var inte hela dagen jobbig igår, även om jag bara får höra det jobbiga. Såklart.
Han är bra på att gå in i försvar och så fort han känner sig det minsta trängd så är anfall bästa försvar. Det är svårt att diskutera när jag hela tiden behöver anstränga mig för att vara tillräckligt diplomatiskt för att det inte ska bli konflikt, speciellt när jag känner mig cirka 0 % diplomatisk. Han trodde att jag var arg och ledsen för i natt - men jag är liksom arg och ledsen för hela våren och sommaren. Det var så stor skillnad när han var hemma på heltid, efter att han började jobba igen så gick det ganska snabbt utför...
Jag tror ärligt talat att det bästa vore om vi först gick på varsitt enskilt samtal innan vi tog något gemensamt. Annars kommer det kännas som att jag sitter och kastar bajs på honom en hel session, och det är inte så konstruktivt - så det är bättre att någon annan har fått ta den smällen först. Jag vet inte ens om han kan tänka sig att gå dit, misstänker att han inte kommer göra det frivilligt.
Hur som helst - har ventilerat med kompis som varit i samma sits och blivit rekommenderad både en terapeut/psykolog/vad fan det nu är med KBT-inriktning och en person som håller på med hypnosterapi (alltså något slags medium, så sjukt skeptisk men det är TREDJE personen som rekommenderar den här personen, alla rekommendationer är helt oberoende av varandra - så något bra måste det ju vara..?)
Jag börjar med mig själv, känner jag.