Går det att göra något på något annat sätt?
Jag har två kompisar som först bara var kollegor, men när ena separerade från sin man fick hon och hennes lilla barn flytta in hos den andra tills livet hade fått lite ordning igen. Det bodde alltså två ensamstående kvinnor och fyra barn i ett hus – och deras liv har aldrig varit enklare och bättre.
Hur ser ditt nätverk ut där du bor nu?
).
Jag har precis köpt lägenhet och i nödfall får jag ha en inneboende och dela sovrum med min plutt.
Först måste hästen bort ofc, men i nuläget har inte någon varit intresserad ( oförståeligt enligt mig, han är ju bäst i världen.....
Så jag har det knapert nu, mer fattigt när jag flyttar till min ganska dyra bostadsrätt.
Värst är känslan av hur lite han bryr sig.
Pengarna kan jag ordna, worst case blir det 3 skift så jag får upp lönen.
..).Tack allihopa!
Bitvis är det så jäkla tungt att vara ensam utan nätverk, men det kompenseras i alla fall av att jag faktiskt får vara med min son, se allt nytt han lär sig och hittar på!
Kan inte förstå hur hans pappa överlever dagen utan att få delta i sin unges alla äventyr...
Här är det full rulle med språket, han är grym på att ge order: "mamma Bä mäh! Mamma kjaaaaam, mamma bossta häss nu, kjöööet maha mä, äda gjöööt, inte macka!" (mamma bär mig, mamma kram, mamma jag vill borsta hästen, mamma gå till köket och så äter vi gröt, inte tråkig macka)
Han berätta vad han vill göra, vad han inte vill göra, vilka kläder han ska ha, vilken lek vi ska leka eller sång vi ska sjunga. Han frågar efter folk han gillar (min syster, min mamma och killen jag dejtar..) och han säger till när det är läggdags " Min bossta täään, Min soooa NU" ...
Han benämner sig som Min.
Min är; jag, min, mitt, din...Sjukt praktiskt
Han är fortfarande ett jäkla yrväder, nu har han äntligen börjat gilla mer stillsamma lekar som att rita, bygga med Duplo ...och så och det händer att han sover hela natten
I övrigt så älskar han att hjälpa till.
Han tar undan sin tallrik, packar ur tvättmaskinen och ger till mamma som hänger upp, han städar sina leksaker och borstar sina tänder, gillar att diska, dammsuga och.. torka bordet, näsan och snoppen...(jättebra när han storbajsat och ska ta en wipe och torka själv
Så allt tar 5 gånger så lång tid och ja, jag har fått torka många golv sedan tallriksbärandet blev en favoritsyssla.
Om jag inte är påpasslig kan han även hämta en kopp, fylla med vatten och servera = mamma får torka hela köket.
Men det bästa just nu är när han börjar sjunga och dansa, favoritlåten är "hjulen på bussen snurrar runt runt runt" samt "blinka lilla stjärna".
Dessa låtar har följande text:
"BUSSSSS JUNTJUNTJUNTJUUUUNT" och " STJÄRNAA STJÄRNAA STJÄRNAA STJÄRNAAA".
20 månaderskaoset är totalt här hemma, herregud, snart har man en tvååring
Vad hittar era busungar på?
Hon har stor egen vilja, mycket bestämd och tvärtänder på alla cylindrar om något inte går som hon vill och är som en virvelvind utan stopp! Jag brukar kalla henne för evighetsmaskinen 
(bara därför lär det ändras nu) hon lägger sej vid 19 och vaknar 06-07, sover 1.5-2h de flesta dagar, när hon inte får för sej att hon kan skippa sovandet =en lång em.Bor i Sverige nu.
Alltså - tror att den där inhalatorn är magisk.
Helt plötsligt sover ongen!
Han har varit förkyld mycket, och med förkylningen kommer hostan, och med hostan kommer ledsen och vaken liten kille. Han sover fortfarande i spjälsängen bredvid vår säng (bedside crib) eftersom det har varit så mycket störd sömn, och vi resonerar som så att det är enklare att bara klappa och trösta lite från sängen än att springa genom huset mitt i natten.
Nu känns det däremot som att vi börjar få upp hoppet för att han kanske kommer kunna sova i egen säng så småningom?
Kan inte inte berätta hur ni har tänkt och gjort?
Sover era kids i samma rum/säng som ni gör eller har de eget rum?
Hur funkar det med nattningarna?
Går det ens att natta ett barn utan att ligga i sängen bredvid?
Alltså - tror att den där inhalatorn är magisk.
Helt plötsligt sover ongen!
Han har varit förkyld mycket, och med förkylningen kommer hostan, och med hostan kommer ledsen och vaken liten kille. Han sover fortfarande i spjälsängen bredvid vår säng (bedside crib) eftersom det har varit så mycket störd sömn, och vi resonerar som så att det är enklare att bara klappa och trösta lite från sängen än att springa genom huset mitt i natten.
Nu känns det däremot som att vi börjar få upp hoppet för att han kanske kommer kunna sova i egen säng så småningom?
Kan inte inte berätta hur ni har tänkt och gjort?
Sover era kids i samma rum/säng som ni gör eller har de eget rum?
Hur funkar det med nattningarna?
Går det ens att natta ett barn utan att ligga i sängen bredvid?
Maken har gjort det någon gång men i regel inte. E sover i vanlig säng sen i somras och vi sitter hos henne tills hon somnat. Ibland klappa, eller vagga lite men det vill hon inte alltid utan hon mest bara ha oss där så hon får somna in tryggt. Hon har varit otroligt lätt att lägga hela tiden. E är lite kinkigare eftersom vi måste sitta tills hon somnat och vissa kvällar är hon rätt trög.
Vi satt bredvid och sjöng Herr Gurka. Lääääääänge.
Vi delade rum på grund av platsbrist tills BARNET var 3-4 år, det var drygt ibland... men det tog mycket tid fram tills typ 1,5-2 år? Sen låg vi ofta kvar tills hen somnat, gick vi blev det så mycket gråt.
Numer läser vi en bok, släcker och går. Sen hojtar hen efter 5 minuter att hen inte kan sova (varje kväll) vi replikerar att det kan hen visst, och sen är det tyst.
Får man fråga hur ni har det annars? Har tänkt på dig
