Sv: Vinterföräldrar 2011
*kl*
Ännu en här som fastnat i bubblan.
Tänkte iaf slänga in en liten uppdatering+förlossningsberättelse medans lillskiten sover!
Jag gick ju över 13 dagar så vi fick tid för bedömning inför en ev igångsättning till den 23 februari. På morgonen när vi åt frukost och slösurfade lite såg vi att kronprinsessan fått sin bebis så vi skämtade om att våran skulle komma samma dag med bara för det.. Intet ont anande
Kl 8.30 fick vi komma in och de gjorde ett ultraljud för att se hur bebisen mådde varvid de upptäckte att det nästan inte var något fostervatten kvar. Dessutom var jag redan öppen 1,5 cm så det var inte så mycket att debattera om.
10.30 tar de fosterhinnorna. Det kommer dock inget vatten då huvudet sitter som en propp så vi går på promenad för att se om något mer händer. Fortfarande är det dock bara mindre/förvärkar som jag haft i flera dagar redan. Kl 12.40 sätter de in värkstimulerande dropp. Tyvärr var jag lite väl mottaglig för det dock så värkarna satte igång direkt och blev fort väldigt starka och täta. Efter någon halvtimme är det knappt någon paus mellan dom så de får gå och sänka droppet hela tiden. Dessutom går bebisens hjärtljud ner vid varje värk så jag får lägga mig på sidan och då blir det bättre. De fäster även en skalpelektrod på bebisens huvud för att ha lite bättre koll.
Vid 15-snåret börjar värkarna bli extremt jobbiga (och sambons hand bli blå
) så då räcker inte lustgasen längre och jag ber om EDA. Den sätts 15.30 och börjar verka någon halvtimme senare....underbart! Efter hur det var innan känns det plötsligt som en piece of cake och jag sitter på min pilatesboll och skämtar med barnmorskan.
Detta tills krystvärkarna börjar då.. I början kände jag inte riktigt hur jag skulle krysta för det ska väl inte kännas som att man ska skita på sig? Det skulle det visst så sen gick det bättre.
Efter en timmes krystvärkar och sammanlagt 7 timmar var han så äntligen ute!
Jobbigast var helt klart sista minuterna när huvudet stod längst ner och man inte fick krysta för att man inte skulle spricka. Det märktes dock att de visste vad de gjorde för jag sprack bara lite på insidan och det krävdes bara 2 stygn och eg hade de inte ens behövt sy.
Lille V var väldigt pigg och aktiv redan från början och både läkare och barnmorskor har anmärkt på att han varit väldigt "med" redan från början. Han skrattade och log mot oss väldigt tidigt också. Vi har kommit igång bra med amningen igen nu också efter problemen med brösten/bröstvårtorna och ammar ca hälften nu och så får han ersättning resten. Han är verkligen inte kräsen med maten iaf och har redan gått upp 1 kg sen födseln, imorgon fyller han 1 månad!
Han var ju inte planerad men han är helt underbar och vi är så lyckliga varje gång vi ser honom, även när det är mitt i natten och man inte ens kommer ihåg sitt eget namn.
