Vinterföräldrar -17/18, del 5

[Heulwen]

Just nu är det inte lätt att vara mig. Stora barnet behöver komma till vårdcentralen efter en veckas sjukdom och 10 minuter innan vi skulle åka sa min rygg upp sig och jag tog mig ingenstans. Som tur var hade jag telefonen i fickan så jag kunde ringa hem mannen på stört. Men jag fixar inte bebisen på egen hand om han ska åka till vc med storebror och det funkar inte att hon åker med dem

Usch! Hoppas din rygg blir bättre snart, och att det inte är långvarigt!

 

[Heulwen]

Klädpaket är ju supersmidigt! Vi fick full uppsättning kläder tom storlek 68, men från 74 har vi inget så det är snart dags att börja handla. Tradera har jag koll på, men finns det fler bra ställen? Kanske en fråga för @Heulwen som verkar bra på det här

Jag har hittat allt på Blocket. Kollar hela landet då det är ganska billig frakt, då godset är lätt.

 

[Heulwen]

Idag har sambon och lilla A varit på ”pappsamtal” på BVC. Det är tydligen ny rutin från årsskiftet i vårt län. Har era partners erbjudits det? Edit: och har de i så fall tyckt att det varit bra?

Nej, inte erbjudits här ännu men har för mig att det togs upp i början, hmm.

 

[FeatherCloud]

Idag har sambon och lilla A varit på ”pappsamtal” på BVC. Det är tydligen ny rutin från årsskiftet i vårt län. Har era partners erbjudits det? Edit: och har de i så fall tyckt att det varit bra?

Nej, den finns tyvärr inte här. Antar att det är lite för att fånga upp pappors eventuella depressioner och hur de tycker livet med småbarn blivit? Tycker det vore bra om det var standard överallt. Tror jag nämnt det innan men de gånger sambon varit ensam på BVC med kotten har de bara pratat om hur jag mår, istället för att ta chansen att också fråga hur han mår.

Så känner jag, att jag vill vänta lite med en ev tvåa. Men samtidigt verkar ”alla” tycka att man ska ha dem tätt så att de får utbyte av varandra. Och det är klart att det måste vara kul för barnet med ett syskon rätt nära i ålder. Detta är verkligen motstridigt för mig och jag känner mig egoistisk som gärna skulle ha iaf 3 men gärna uppåt 4-5 år mellan syskon som det känns nu.

Vi diskuterar just det här hemma. Vi har ju fått ett i mina ögon hyfsat krävande barn, även om det kunde vara värre. (Han är tex nöjd i sitt babygym just nu men bara för att jag sitter bredvid, kan inte göra något annat i samma rum )
Sambon vill helst haa två barn tätt eftersom han och hans syster bara har 1,5 år mellan. Mellan mig och min bror skiljer det 3,5 år och det tycker jag låter ganska lagom Är också rätt övertygad om att jag bara vill ha ett barn till så känner mig inte så stressad även om jag fyller 33 om några veckor.
Och som jag sa till sambon, att så länge jag känner mer ångest inför att "börja på noll" igen än vad jag längtar efter bebisgos så blir det ingen tvåa. Och han tycker tack och lov att det är mest mitt beslut när det isåfall är dags, han har ju liksom sett mig den här våren och jag antar att han inte vill ha en repris

 

[FeatherCloud]

Någon tyckte att havregröt var det absolut godaste han någonsin ätit Nu håller vi tummarna att magen klarar av det...

 

[Sofie_B]

Tiden har vuxit fram i växelverkan, skulle jag säga. Ibland tror jag att jag nattar och så blir det en vakenperiod till. Men just kvällarna är rätt uppstyrda hos oss så jag tror att övriga familjens rutiner bidrar till att han liksom faller in i det (fast egentligen är inte hans läggningstid optimal. Vi försöker i möjligaste mån vara hemma båda två över de stora barnens tandborstning i alla fall, för jag kan inte alltid garantera det om jag är själv ).

Tror att det är lite så här också. Vi börjar alla göra oss iordning för natten vid 21 så då har det liksom naturligt blivit så att bebis också går och lägger sig då.

 

[Heulwen]

Båda tjejerna hostar något enormt. Vakna hela nätterna av hostande. Hoppas verkligen att det släpper nu när vi kommer hem från Öland.

Hur gör ni när bebis har hosta?

Stackarna! Felicia har bara haft lite hosta, mest snor så har inga råd.

 

[pollex]

Det kunde hen inte när jag var där i slutet av förra veckan fick jag höra att jag då blivit så rak och jämn att nu behövdes det byggas muskler och bara besök för att rätta till små snedheter som kommer på vägen. Idag var det ett väldigt bekymrat ansikte jag mötte. Det var så krampat i ryggen att hen knappt kunde göra något, fick ett par övningar och en ny tid på fredag.
Sängen skulle komma på onsdag men de ringde nyss och ändrade till måndag.
Allt händer alltid samtidigt

Nämen åh . Hur kan det bli så? Ger övningarna någon lättnad för dig eller hur har dagen alls gått?

 

[pollex]

Vilken bra grej!
Inte hört om något sådant men mitt landsting ligger ständigt efter.
Tyckte pappan att det var bra?

Jomen det tyckte han . Han tackade ja till samtalet lite med inställningen att han inte direkt kände behov av det (för att vi gjort bebisgrejen flera gånger redan) men att det är bra att det erbjuds, och han hade fortfarande samma inställning efteråt. Det är väl alltid trevligt att bli sedd, tänker jag

 

[pollex]

Idag har jag också fått smaka på den där sömnbristen Har varit ganska bortskämd innan och får oftast sova rätt bra. Inatt blev det först rätt sent, gick inte och la mig förrän närmre tolv och sen googlade jag klänningar till klockan var närmre ett. Sen fick jag gå upp med L vid 4, hon låg och vred och vände och sparkade och fäktade. Trodde hon behövde bajsa men det kom aldrig något. Vid 5 vaknade storebror också Ovanligt tidigt även för honom. Hans är ledig från förskolan nu dessutom, annars brukar jag kunna sova med L på dagen om jag behöver. Men han verkar lite loj idag, vill mest mysa i soffan vilket inte är likt honom, så undrar om det är något på gång där. Jag lyckades i alla fall få dem att sova samtidigt innan så jag fick en powernap Det tackar jag för. Enligt min Fitbit har jag totalt sovit 3 h 34 min sen jag somnade inatt.

Pust, det låter jobbigt! Tur att du fick till en liten tupplur i alla fall!

 

[Evenstar]

Det kunde hen inte när jag var där i slutet av förra veckan fick jag höra att jag då blivit så rak och jämn att nu behövdes det byggas muskler och bara besök för att rätta till små snedheter som kommer på vägen. Idag var det ett väldigt bekymrat ansikte jag mötte. Det var så krampat i ryggen att hen knappt kunde göra något, fick ett par övningar och en ny tid på fredag.
Sängen skulle komma på onsdag men de ringde nyss och ändrade till måndag.
Allt händer alltid samtidigt

Hur känns det nu? Hoppas det blivit lite bättre under dagen!

 

[Evenstar]

Pust, det låter jobbigt! Tur att du fick till en liten tupplur i alla fall!

Jag borde lära mig dricka kaffe
Men känner mig förvånansvärt pigg ändå. Men hoppas jag får sova mer inatt...
Gick förresten och väntade på den där bajsen hela dagen sen. Och sen passade hon på att släppa ut den när vi var iväg nu på kvällen såklart Men efter det kunde hon somna gott i alla fall...

 

[pollex]

Vår unge sover fortfarande bra på nätterna, alldeles oavsett hur dagssömnen har varit. Visst kan hon vara svårsövd och somna sent ibland, men de nätterna sover hon nästan alltid länge. Idag vaknade bebis och pappa kl 9 (jag själv gick upp 07:30). Ren generellt är hon en oerhört lättsam unge - om jag sätter henne i sin stol så hon kan sitta och pilla själv med sina leksaker i säkert en halvtimme. Vänner till oss var här i helgen med sin 11-månaders som är lite tvärt om: han har krävt nästan konstant underhållning sedan han bara var några månader gammal, och är fortfarande sådan. Detta gör helt ärligt att jag bävar lite för att skaffa fler barn. Jag är ju van vid en bebis som sover bra och är väldigt självständig. Det är jätteskönt och jag känner mig oerhört privilegierad som kan fortsätta ha ett väldigt aktivt "eget liv" samtidigt som vi har en bebis. Jag trodde nog att förändringen skulle bli större med barn, men jag har fortfarande ett stort behov av egentid och att få ägna mig åt mina egna intressen och inser att jag skulle må väldigt dåligt utan att kunna göra det. Skäms nästan lite för att skriva så. Givetvis älskar jag mitt barn över allt annat men att ha det som vi har det nu är helt optimalt för mig. Hur känner/tänker ni kring egentid? Ska man kanske nöja sig med ett barn om det är viktigt för en? Vi vill gärna ha syskon, ffa för hennes skull, men jag är ganska rädd för att förlora den fantastiska balans som jag känner att vi har nu.

Jag tänker nog lite grann såhär:

- att man fått en bebis av ett slag är ingen garanti för att nästa bebis kommer att bli likadan. Å andra sidan är bebistiden, åtminstone i backspegeln, kort. Precis som @Evenstar säger!
- man skaffar inte syskon ”åt” sitt barn, utan för att man själv vill ha fler barn. (Syskonskap kan vara jättefint och för mig har det helt klart varit en komponent som spelat in i valet att skaffa fler - men det har inte fått vara den yttersta anledningen).
- det är inte bråttom. Tre år är fortfarande rätt tätt. Olika åldersskillnader ger lite olika förutsättningar för syskonskapet men det finns för- och nackdelar både med tätt och längre avstånd.
- fler barn tar inte nödvändigtvis så mycket mer tid än ett barn, man har fler att bry sig om men vissa saker får de samtidigt och vissa saker får de också av varandra.
- men små barn lämnar en mindre egentid än större barn och fler barn innebär fler småbarnsår.

 

[pollex]

Nej, inte erbjudits här ännu men har för mig att det togs upp i början, hmm.

Konstigt, vi borde väl höra till samma landsting?

 

[pollex]

Nej, den finns tyvärr inte här. Antar att det är lite för att fånga upp pappors eventuella depressioner och hur de tycker livet med småbarn blivit? Tycker det vore bra om det var standard överallt. Tror jag nämnt det innan men de gånger sambon varit ensam på BVC med kotten har de bara pratat om hur jag mår, istället för att ta chansen att också fråga hur han mår.


Vi diskuterar just det här hemma. Vi har ju fått ett i mina ögon hyfsat krävande barn, även om det kunde vara värre. (Han är tex nöjd i sitt babygym just nu men bara för att jag sitter bredvid, kan inte göra något annat i samma rum )
Sambon vill helst haa två barn tätt eftersom han och hans syster bara har 1,5 år mellan. Mellan mig och min bror skiljer det 3,5 år och det tycker jag låter ganska lagom Är också rätt övertygad om att jag bara vill ha ett barn till så känner mig inte så stressad även om jag fyller 33 om några veckor.
Och som jag sa till sambon, att så länge jag känner mer ångest inför att "börja på noll" igen än vad jag längtar efter bebisgos så blir det ingen tvåa. Och han tycker tack och lov att det är mest mitt beslut när det isåfall är dags, han har ju liksom sett mig den här våren och jag antar att han inte vill ha en repris

Ja, jag har också uppfattat att det är det som är syftet! Men vad dåligt att de inte ens frågar din sambo när han till och med är där själv , det tycker jag att jag känner igen att du nämnt!

 

[pollex]

Jag borde lära mig dricka kaffe
Men känner mig förvånansvärt pigg ändå. Men hoppas jag får sova mer inatt...
Gick förresten och väntade på den där bajsen hela dagen sen. Och sen passade hon på att släppa ut den när vi var iväg nu på kvällen såklart Men efter det kunde hon somna gott i alla fall...

Blä, kaffe .

Typiskt bebisar det där med bajset! Men de vill väl liksom visa vem som bestämmer

 

[Positron]

Jag tänker nog lite grann såhär:

- att man fått en bebis av ett slag är ingen garanti för att nästa bebis kommer att bli likadan. Å andra sidan är bebistiden, åtminstone i backspegeln, kort. Precis som @Evenstar säger!
- man skaffar inte syskon ”åt” sitt barn, utan för att man själv vill ha fler barn. (Syskonskap kan vara jättefint och för mig har det helt klart varit en komponent som spelat in i valet att skaffa fler - men det har inte fått vara den yttersta anledningen).
- det är inte bråttom. Tre år är fortfarande rätt tätt. Olika åldersskillnader ger lite olika förutsättningar för syskonskapet men det finns för- och nackdelar både med tätt och längre avstånd.
- fler barn tar inte nödvändigtvis så mycket mer tid än ett barn, man har fler att bry sig om men vissa saker får de samtidigt och vissa saker får de också av varandra.
- men små barn lämnar en mindre egentid än större barn och fler barn innebär fler småbarnsår.

Där fick du nog med de flesta av mina tankar!
@leoparden jag har sju år till mitt syskon och vi hade en väldigt fin relation under uppväxten! Numera sätter tyvärr geografin käppar i hjulen.

 

[Positron]

Hur känns det nu? Hoppas det blivit lite bättre under dagen!

Ingen bättring tyvärr. Känner mig ledsen och bitter, vår gemensamma ledighet börjar till helgen och jag vill kunna göra saker

 

[leoparden]

Vi diskuterar just det här hemma. Vi har ju fått ett i mina ögon hyfsat krävande barn, även om det kunde vara värre. (Han är tex nöjd i sitt babygym just nu men bara för att jag sitter bredvid, kan inte göra något annat i samma rum )
Sambon vill helst haa två barn tätt eftersom han och hans syster bara har 1,5 år mellan. Mellan mig och min bror skiljer det 3,5 år och det tycker jag låter ganska lagom Är också rätt övertygad om att jag bara vill ha ett barn till så känner mig inte så stressad även om jag fyller 33 om några veckor.
Och som jag sa till sambon, att så länge jag känner mer ångest inför att "börja på noll" igen än vad jag längtar efter bebisgos så blir det ingen tvåa. Och han tycker tack och lov att det är mest mitt beslut när det isåfall är dags, han har ju liksom sett mig den här våren och jag antar att han inte vill ha en repris

Min sambo har inte uttryckt någon önskan om tätt (det är 1,5 år mellan honom och hans bror också, drygt två år mellan mig och min bror) utan lämnar det också till mig vilket är skönt. Jag har sagt att om han kunde vara gravid samt föda barnet så hade vi absolut kunnat ha dem tätare än vad jag vill , men det är ju inget alternativ.

3,5 år låter jättelagom enligt mig också! Hade ni ett utbyte av varandra även som små? Jag får ju erkänna att jag och min lillebror hade det, även om vi också låg i luven på varandra en hel del

Jag tänker nog lite grann såhär:

- att man fått en bebis av ett slag är ingen garanti för att nästa bebis kommer att bli likadan. Å andra sidan är bebistiden, åtminstone i backspegeln, kort. Precis som @Evenstar säger!
- man skaffar inte syskon ”åt” sitt barn, utan för att man själv vill ha fler barn. (Syskonskap kan vara jättefint och för mig har det helt klart varit en komponent som spelat in i valet att skaffa fler - men det har inte fått vara den yttersta anledningen).
- det är inte bråttom. Tre år är fortfarande rätt tätt. Olika åldersskillnader ger lite olika förutsättningar för syskonskapet men det finns för- och nackdelar både med tätt och längre avstånd.
- fler barn tar inte nödvändigtvis så mycket mer tid än ett barn, man har fler att bry sig om men vissa saker får de samtidigt och vissa saker får de också av varandra.
- men små barn lämnar en mindre egentid än större barn och fler barn innebär fler småbarnsår.

Tack för din input! Angående punkt ett så är det lite det jag inser - en kopia av vår dotter hade jag nog kunnat tänka mig men det vet man ju inte om man får! (Det är till och med sannolikt att det inte blir det.) Jag håller också med om att man inte ska skaffa syskon för sitt första barns skull, det barnet ska såklart ha ett egenvärde i sig själv. Jag vill nog gärna ha fler barn - om vi kan få fler, det är inget jag ser som självklart heller, men det känner på något konstigt vis en sorts press på att man borde vilja ha dom tätt.

 

[Positron]

Nämen åh . Hur kan det bli så? Ger övningarna någon lättnad för dig eller hur har dagen alls gått?

Det var något med en disk som flyttat sig, jag var inte särskilt mottaglig för information när jag var där.
De ger ingen direkt lättnad men syftar till att hjälpa disken till rätt plats igen. Ser jag mig själv i spegeln sitter midjan minst 5 cm högre upp på högersidan, så sned är jag

Dagen har gått. Pappan har stärkt sitt självförtroende i att rodda två barn på egen hand (förvisso ett sjukt som mest varit intresserad av att se på Pippi) och jag har legat i gästrummet och fått lyssna på det och försökt att inte lägga mig i(vilket ledde till lite huller om buller i rutinerns men det går ju bra att göra på andras sätt också)