Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
framåt gick det och 4:19 tittade han ut!
54 cm lång och 4060 gram
Obs gnäll.
Jag har min sista dag innan igångsättning. Känslorna är minst sagt både uppåt och nedåt, snart får vi träffa våran son men samtidigt sörjer jag lite över att inte få uppleva att det drar igång av sig självt. Sorgen bottnar sig väl i att det tog så lång tid att bli gravid att jag är rädd att det kanske blir den enda graviditeten och förlossningen jag får uppleva. Känns lite som att bli fråntagen endel av förlossningen liksom.
Imorgon vill jag att de gör ett ul för att säkerställa hur han ligger då det länge vart lite oklart om det verkligen är huvudet nedåt. Sen hoppas jag att de kan sätta ballong på mig och att det resulterar i att de kan ta hål på hinnorna senare och att det räcker. Dvs en medicinfri igångsättning.
Idag får man väl ta tillfället att snygga till hemma när man ändå ska få en tidsbeställd förlossning. Typ bädda rent och låta dammsugaren gå ett varv.
Vi började med babysemp men han har ätit nan pro i en vecka nu. Bajset är bättre men magknipet är ändå kvar sas. Sett att det finns "mildare" Nan också, ska rådgöra lite med BVC om dom tänkte jag.Vilken ersättning ger ni? Min erfarenhet är att NAN är lite snällare mot magen än vad Semper är, så ett byte kanske skulle kunna hjälpa?
Tack för input!Och jag måste igen tipsa om Amningshjälpen här Inte för att tvinga fram någon amning, det finns andra alternativ, men om man som mamma vill amma så finns det hjälp att få. De är otroligt erfarna och har varit med om "alla" problem. Jag hade aldrig fortsatt amma de första månaderna utan stöd från ett par av hjälpmammorna där. Och att läsa på deras facebooksidor gör att man inser att man inte är ensam!
Det är superkämpigt, men det går över! Och vad du släpper till pumpen ska du inte titta på, brösten släpper sällan lika effektivt till pump som till bebis, särskilt inte om man är stressad.
heart
Tack för ett viktigt perspektiv! Amningen är ju i sig inte superviktig för mig, skulle det funka - fine, men när det är så mycket krångel och meck blir det ganska oviktigt. Det svåra för mig är bara att känna när det är nog.Jag förstår precis hur du känner.
Själv orkade jag inte. Kände att jag börjar må dåligt av att amningen inte funkade så bra. Massa skrik och gråt och allmänt olycklig bebis ledde till en ännu olyckligare mamma.
Sen tänkte jag såhär: Mamma måste må bra för att bebis ska må bra.
Blev så mycket bättre när jag beslutade mig för att flaskmata istället. Mannen tyckte också det var mysigt att få mata lilltösen .
Sen är det iaf för mig väldigt skönt att jag inte blir lika bunden till hemmet. Kan gå mina timmar i skogen med hunden eller våra kurser.
Grattis!!framåt gick det och 4:19 tittade han ut!
54 cm lång och 4060 gram
framåt gick det och 4:19 tittade han ut!
54 cm lång och 4060 gram
Vi började med babysemp men han har ätit nan pro i en vecka nu. Bajset är bättre men magknipet är ändå kvar sas. Sett att det finns "mildare" Nan också, ska rådgöra lite med BVC om dom tänkte jag.
Tack för input!
Har funderat på amningshjälpen men är inte riktigt klar över vilken väg man ska gå för att få hjälp. Har läst typ tusen sidor på nätet så jag känner att jag skulle behöva hjälp på plats isåfall, kan man få det? Har inte hittat någon info om amningsmottagning här i Linköping...
Tack för ett viktigt perspektiv! Amningen är ju i sig inte superviktig för mig, skulle det funka - fine, men när det är så mycket krångel och meck blir det ganska oviktigt. Det svåra för mig är bara att känna när det är nog.
Ser precis samma fördelar som du, tänker att jag nog skulle vara en bättre och lugnare mamma om jag dels slapp känna mig ensam med ansvaret och dels kunde få lite ensamtid ibland.
Obs gnäll.
Jag har min sista dag innan igångsättning. Känslorna är minst sagt både uppåt och nedåt, snart får vi träffa våran son men samtidigt sörjer jag lite över att inte få uppleva att det drar igång av sig självt. Sorgen bottnar sig väl i att det tog så lång tid att bli gravid att jag är rädd att det kanske blir den enda graviditeten och förlossningen jag får uppleva. Känns lite som att bli fråntagen endel av förlossningen liksom.
Imorgon vill jag att de gör ett ul för att säkerställa hur han ligger då det länge vart lite oklart om det verkligen är huvudet nedåt. Sen hoppas jag att de kan sätta ballong på mig och att det resulterar i att de kan ta hål på hinnorna senare och att det räcker. Dvs en medicinfri igångsättning.
Idag får man väl ta tillfället att snygga till hemma när man ändå ska få en tidsbeställd förlossning. Typ bädda rent och låta dammsugaren gå ett varv.
Hoppas det blir en bra upplevelse ändå. Kan känna igen mig i det du skriver. Jag var så frustrerad och besviken på min kropp som först inte fattade att den skulle bli gravid, sen inte att graviditeten skulle ta slut. Sonen var beräknad 4/2 -16, igångsättning på +15. Igångsättningen i sig var inte så farlig tycker jag, men det värkförstärkande droppet var vidrigt (men det kan man ju få även utan igångsättning). Slutade med snitt sen på bf+16 men det var för att han låg snett.
Hoppas att kroppen bara behöver en push att komma igång och att du sen får den förlossning du vill ha
Ja, det är väl själva att kroppen inte kan bete sig...
Ultraljudade man dig innan? Med tanke på att han låg snett? Tänkte om man hade kunnat upptäcka det innan man startade igångsättningen eller om han la sig snett under förloppet. Min nisse är ruckbar/rörlig nämligen. Ska jag ändå bli snittad kan de ju göra det direkt
Nej inget ultraljud... han låg neråt men var ruckbar. Så jag vet faktiskt inte om han låg snett från början eller om han liksom trycktes ner så pga igångsättningen när allt skulle skyndas på hela tiden...
Men även om det var jobbigt just under igångsättningen så är jag nöjd med hur det blev, även om det blev akutsnitt gick det väldigt lugnt och tryggt till. Absolut inget traumatiskt (mer än att gå 16 dagar över tiden... det gör jag aldrig om ) Känner att jag fick min revansch den här gången när lillan plockades ut innan bf
Jaha, jag trodde att de kunde ordna med överföring mellan sjukhusen? Men överlag tycker jag att det verkar som att organiseringen av bröstmjölksdonstioner fungerar sådär, när det var aktuellt för mig att donera så var ”frysarna fulla” trots att det hade pratats mycket om vilken bristvara det var/är...
Grattis!framåt gick det och 4:19 tittade han ut!
54 cm lång och 4060 gram
Nu orkar jag inte leta rätt på inläggen som jag tänkt att jag ska svara på utan det får bli såhär istället.
Jag har egen häst. Det funkade jättebra när stora barnet var bebis för han sov bra i både bil och vagn och långa stunder på dagarna(2-3 h oftast). Då kunde jag göra stallsysslorna och träna med hästen. Hade babyvakt med mig i fickan.
Denna bebisen är inte lika kompatibel med hästlivet eftersom hon inte gillar vagn eller bil och sover bara längre stunder om vi ligger tillsammans i sängen på dagarna. Det är klart, jag kan välja att inte helamma eller pumpa ur och så får mannen ge flaska men det orkar jag inte med. Jag tycker amningen är så smidig så då får hästlivet stå på vänt några månader. Det är precis att jag får till stallsysslorna som det är nu. Men det får vara ok, jag vet att det vänder snart
Och till det här med napp. Stora barnet tog aldrig napp. SKÖNT tyckte jag som inte gillar att släpa med en massa prylar. Och så behöver man inte vänja av något.
Min tanke har då varit att detta barnet inte heller ska ha napp. Jag har envist försökt få bilresorna bättre och tänkt att snart släpper det. Men icke. Och vi åker bil dagligen. Så då testade jag napp för ett par dagar sen och hon är betydligt mer nöjd. Så då får det väl vara så och jag får ha en hel låda nappar i bilen eller nåt