Då är vi två
I princip helt säker på att det är vattnet för min del, även om det mest är småläckande och inte någon filmisk kaskadVärkarna började i princip samtidigt som vattnet för ett par timmar sedan, går lite fram och tillbaka i frekvens. Som tätast 3 per 10 min men nu har det lugnat ner sig.
Hoppas på bebis för oss båda idag
och värkar ungefär var 6-10 minut. Då är vi två
I princip helt säker på att det är vattnet för min del, även om det mest är småläckande och inte någon filmisk kaskad
Hoppas på bebis för oss båda idag
Stort lycka till båda två, snart har ni bebisar! Massa bebisar på gång nu
Jag kan inte flytta min till idag, så här blir det i morgon i vilket fallDet hade ju varit kul om alla prickade in imån
Jo, vi pratar mycket om det
han märker ju att jag är nedstämd ibland och så kan vi resonera om varför. Han är betydligt mer chill än jag, och ganska rationell, och det blir ju en bra motvikt till alla katastroftankar, men lyckas inte ta bort dom helt, så att säga.
T
Jo, vi pratar mycket om det
Sen tror jag iofs att det är svårt för männen att riktigt greppa vad vi går igenom kring graviditet och förlossning eftersom det frisätter så enormt starka hormoner hos oss och det hormonpåslaget upplever ju aldrig dom på samma sätt. Men ändå skönt att kunna ventilera och bara få vara ett känslomässigt vrak emellanåt! Exakt så. Sambon vet ju om allt det här med hur irrationella känslor en kan få av alla hormoner, men det är ändå svårt för honom att ta in. Första dippen på BB satt han bredvid mig och bad mig förklara vad han gjort/sagt för fel, varpå jag fick hulka fram att han inte gjort något fel alls - tvärtom, för att sen övergå till "allt kretsar för fan inte runt dig!"
Skönt att kunna ventilera och få stöttning där ifrån.
) måste det få komma ut., psd osv osvTack för att du delar med dig! Det låter likt mig, jag har tex aldrig varit rädd för att trilla i trappan tidigare, men nu ser jag bara hur vi tumlar nerför båda två och slår ihjäl oss, typJag hade jättemycket katastroftankar med stora barnet. De varade länge, några månader minst, men klingade av allteftersom. Det var tankar om att jag skulle tappa honom, ramla i trappan med honom, glömma honom någonstans
Det fick mig till att se till att vara klarvaken när jag ammade på nätterna så att jag kunde lägga honom i nestet/spjälsängen på rygg. Så är det verkligen inte denna gången! Tankarna for igenom mitt huvud några gånger de första dagarna men sen har det varit lugnt.
De jag pratade med om katastroftankarna hade alla känt lika, mer eller mindre.
Ful-hulkgrät nästan hela dag 3 efter förlossningen och stängde in mig i ett rum för att inte göra stora barnet illa till mods
Men låter åtminstone hoppfullt att det går över..!Grattis!07:14 föddes vår dotter
Även min man hade en släng av katastroftankar. Första dagarna kollade han typ varannan minut så att bebis andades.Tack för att du delar med dig! Det låter likt mig, jag har tex aldrig varit rädd för att trilla i trappan tidigare, men nu ser jag bara hur vi tumlar nerför båda två och slår ihjäl oss, typ
Grattis!07:14 föddes vår dotter
Exakt så. Sambon vet ju om allt det här med hur irrationella känslor en kan få av alla hormoner, men det är ändå svårt för honom att ta in. Första dippen på BB satt han bredvid mig och bad mig förklara vad han gjort/sagt för fel, varpå jag fick hulka fram att han inte gjort något fel alls - tvärtom, för att sen övergå till "allt kretsar för fan inte runt dig!"
Men ja, prata om det är bra, och jag har alltid haft nära till känslorna, så tänker att vare sig det är gråt eller skratt (har förvisso också skrattat så att bebis tappat taget om bröstet
Han förstår nog inte riktigt alls vad jag gick igenom och upplevde. Han fattar ju att jag hade väldigt ont och att det slutade i snitt som jag verkligen inte ville, och när dom meddelade det så grät han och jag sa bara igen och igen att det blir bra till honom, till och med så att personalen frågade varför det jag som tröstade honom. Men det vara ju inte av rädsla eller oro han grät utan för att han blev så ledsen för min skull, så empatin finns där men inte förståelsen om man kan förklara det så? För jag tror verkligen inte att dom kan förstå, fullt ut.Grattis!!07:14 föddes vår dotter
