Usch ja, det är inte klokt vad man kan längta efter grå och tråkig vardag när man är i den situationen du är i. Jag minns hur jag längtade efter att få ha bebis på höften och tömma diskmaskin... För mig kändes allt så overkligt så länge man var kvar på sjukhuset.
Viker inte från min sida, är dock sketsur för att hon inte får sova i sängen längre. Här är lillfian redan 11 dagar. Dagarna flyter på, hon sover mest. Äter, sover och bajsar. Fast hon vill bara sova på en, precis som storebror gjorde när han var nyfödd, så det blir mest att man sitter parkerad i soffan hela dagarna så får sambon sköta markservicen och underhålla storebror. Ska ta fram selen så småningom när snittet inte är så ömt längre tänkte jag.
Idag var Bvc på hembesök, vikten går åt rätt håll. 4240g när hon föddes, 3970g var utskrivningsvikten på BB tror jag. I fredags på Bvc vägde hon 3990g, så inte så stor skillnad från BB. Men idag hade hon gått upp till 4060g, så nu är det på rätt sida kilo-strecket iaf. Skönt att mjölken verkar ha kommit igång (märker det inte direkt, läcker inget, inga spända bröst eller så, men det verkar ju finnas).
En annan sak - det här med avslag. På BB rann det ju en del, och första dagarna efter födseln kom det ju ut lite. Men de senaste dagarna har det inte varit något alls? Kanske någon fläck på toapappret men skulle egentligen inte ens behövt något skydd (har inte vågat ta bort ifall det skulle börja rinna). Det har ju bara gått 11 dagar, senaste veckan har det varit extremt lite. Är det för att jag mest suttit still kanske
Känns helt normalt att inte förstå
Apropå fiber så skulle vi idag ha hit hantverkare (2 olika) för att installera luftvärmepump och dra in fiber. Självklart blev den ene sjuk (värmepumpen) och de andra hade fel utrustning med sig
Kuratorn har inte direkt gett något alls tyvärr. Hon är ny på neo, och har inte jobbat med så många familjer där än som jag förstod det. Ska träffa sjukhuspsykologen på måndag, får se om det blir mer givande.Usch ja, det är inte klokt vad man kan längta efter grå och tråkig vardag när man är i den situationen du är i. Jag minns hur jag längtade efter att få ha bebis på höften och tömma diskmaskin... För mig kändes allt så overkligt så länge man var kvar på sjukhuset.
Är samtalen med kuratorn givande? Vi hade en som bara arbetade med neo-iva-föräldrar. Det var guld värt för att hon förstod så väl situationen man befann sig i.
Mga styrkekramar till er!
Usch vad tufft ni har det.Kuratorn har inte direkt gett något alls tyvärr. Hon är ny på neo, och har inte jobbat med så många familjer där än som jag förstod det. Ska träffa sjukhuspsykologen på måndag, får se om det blir mer givande.
Var på amningsmottagningen idag pga mina problem med mjölkstockning (varför skulle nåt funka bra liksom...), dom konstaterade att det mest troligt beror på för hög stressnivå. Och den är oerhört svår att göra något åt i dagsläget
Värst är nog ändå att samtliga i personalen säger att så små barn inte klarar av för mycket ljud utan att det påverkar andningen, och ändå är lokalen dåligt ljuddämpad så hon påverkas av att dom pratar i båset intill (det är alltså inte ens riktiga väggar emellan). Det är skitjobbigt när hon får andningsuppehåll pga andras prat och ljud (det piper mycket hos grannbarnet), när det är något som skulle kunna förebyggas. Idag höjdes trycket för andningen med just det som anledning, att det var för mycket prat utanför vårt bås.
Hoppas att det kan vända lite snart. Andningsuppehållen är jobbiga. Vad dåligt att det pratas på sådan nivå att det påverkar! Det är ju av yttersta vikt att ljudnivån är på låg nivå på de avdelningarna. Det räcker ju med alla larm som ljuder mer eller mindre frekvent.Ja det är jättejobbigt att se hur saturationen dyker ner utan att kunna göra någotUsch vad tufft ni har det.
.Min flicka hade också jättemkt andningsuppehåll trots att hon var född så mkt senare än din. Det gick inte bort förrän hon var fullgången.Ja det är jättejobbigt att se hur saturationen dyker ner utan att kunna göra något
Det blir lite moment 22 av det hela också. Hon får inte komma ut i familjerum innan hon är mer stabil i andningen, men hon svajar i andningen pga ljud i intensivvårdsrummet.
Tänk om de som ritar hur sjukhusen ska byggas kunde haft en bra dialog med personalen på avdelningarna i fråga före, då kanske det hade gått fortare med tillfrisknandet hos många patienter.
Å vad jobbigt för er!Kuratorn har inte direkt gett något alls tyvärr. Hon är ny på neo, och har inte jobbat med så många familjer där än som jag förstod det. Ska träffa sjukhuspsykologen på måndag, får se om det blir mer givande.
Var på amningsmottagningen idag pga mina problem med mjölkstockning (varför skulle nåt funka bra liksom...), dom konstaterade att det mest troligt beror på för hög stressnivå. Och den är oerhört svår att göra något åt i dagsläget
Värst är nog ändå att samtliga i personalen säger att så små barn inte klarar av för mycket ljud utan att det påverkar andningen, och ändå är lokalen dåligt ljuddämpad så hon påverkas av att dom pratar i båset intill (det är alltså inte ens riktiga väggar emellan). Det är skitjobbigt när hon får andningsuppehåll pga andras prat och ljud (det piper mycket hos grannbarnet), när det är något som skulle kunna förebyggas. Idag höjdes trycket för andningen med just det som anledning, att det var för mycket prat utanför vårt bås.
Vår hade inga sånna alls förut. Alltid skött andningen perfekt, tills hon hamnade i sånna här situationer på nya sjukhuset
Skaffa en förstärkare. Det har vi . Funkar kalas i hela husetVi har precis dragit fiber. Grymt skönt, men nu har vi istället problem med att routern inte räcker i huset, utan vi har mest wifi i vardagsrummet
Ja det är ju så dags 2 dagar innan .Du boar in dig ordentligt.
Bättre sent än aldrig!
(Säg till om det är en för privat fråga jag hade ju lite funderingar över det igår och är lite i allmänhet nyfiken på vad andra tänkt ta med i sina brev...)Bättre sent än aldrig!
Vad tar du upp i förlossningsbrevet?
@RuggeTänker lite i dessa banor:
- öppen för alla former av smärtlindring
- har ingen uppfattning om att jag vill/måste föda i någon viss position. (Mao tänker jag att det kan vara bra att förmedla att jag är flexibel på dessa punkter och litar på förlossningspersonalens kunskap)
- Jag är rädd för hur jag kommer reagera på smärtan + pga oron jag haft till och från under graviditeten tror jag det är viktigt att inte känna mig "bortviftad" i mina rädslor
- jag behöver pepp och stöd utan kroppskontakt
- ang amning och direkt efter födseln känner jag mig osäker och vill på något sätt förmedla mina "issues", och att jag vill ha stöd utan att känna mig pushad.
Känns mest som en massa "lite som men inte helt så, utan liksom mittemellan", tycker det är jättesvårt att hitta en bra nivå och få med det viktigaste..
Mina funderingar är lite som ovan, och kanske lägga till något kort om hur jag fungerar med motivation och liknande. Men som sagt, svårt att hitta "nivån", och jag vill inte dra ihop en hel roman som ingen hinner läsa heller.
