Sambon har bråkat med sin mamma. Tråkigt att hon inte kan ta att han säger åt henne att lugna ner sig lite och att vi hälsar på när vi orkar/har lust.
Hon var här och kollade katterna i helgen utan att höra med oss först. Min kattvakt upptäckte det när hon steg innanför dörren och hon satt i soffan. Inte okej! Det såg ut som fan hemma då vi var så stressade inför resan och den kattvakten jag fixat bryr sig inte om hur vi har det hemma. Hon vet att det är tillräckligt jobbigt som det är utan att behöva ha ett skinande rent hem också.
Det jag fattade av det lilla jag hörde var att hon ångrade att hon köpte vagnen åt oss, hon fick ju ändå inte träffa E, att vi sa att vi inte ville ha någon hjälp med vagnen lyssnade hon inte på, något spydigt om att vi tror vi är bäst på både bebisar och katter, på hennes tid låg de på BB i sex dagar för att lära sig, vi skulle få hennes schema så vi slapp träffa henne när vi hälsade på etc etc. Hon ifrågasatte till och med att vi åkte till Stockholm för att träffa min 91åriga mormor
Det är tråkigt. Jätte tråkigt att det ska vara så här. Jag ser på min sambo att det tar på honom. Han är så stolt över att vara pappa åt E, han älskar att "visa" upp henne för hans föräldrar. Nu vill inte han heller åka dit.
Jag ska väl egentligen inte älta det här så mycket men det är skönt att skriva av sig här även fast det blir mycket upprepning.