Sv: Vinterförälder 2012/2013 del 2
KL
NU kan jag ge en lite bättre uppdatering,har ju en enkel stenåldersmobil,sååå dryg att surfa med.
Hur som helst,åkte ju hem för att fira jul,hann med svärmor lite halvt som halt,jag hade ont och var stressad över att få komma till mamma,dels för att hinna fira lite jul med henne,plus att jag skulle komma närmare förlossningen om det skulle sätta igång. Väl hemma hos mamma så stressade vi med att öppna julklappar,sen hann vi sätta oss till bords,ta några tuggor,sen sa jag till mannen att: Glöm maten,nu åker vi! Sen skulle han byta om från skjorta till en vanlig tröja för bekvämlighetens skull,men jag sa bara: Vi åker NU!!!
Då trodde jag att jag skulle gå sönder,herregud vilka värkar i ryggen jag hade!
Väl inne så var jag öppen 4 cm bara,dock hade bebisens huvud trängt ner mycket om man jämnförde med dagen innan. Jag badade 2 timmar och andades genom värkarna,men INGENTING hände.... Fortfarande bara öppen 4 cm...
Klev upp och lade mig på rummet,det gjorde fruktandsvärt ont nere i ryggen,så jag fick börja med lustgas. Vart en lättnad,även fast den inte tog bort SÅ mycket av själva smärtan var det iallafall något att fokusera på när värkarna kom. Vid nästa undersökning visade det sig att jag var öppen 6-7 cm,då bad jag om ryggmärgbedövning,för då kunde jag inte stå ut längre,jag trodde jag skulle gå av. Varje värk kände jag hur jag försvann liksom. Då hade jag kämpat med smärtan sen vi åkte in vid 17-tiden,nu var kl kanske 02?
Jag var skitnervös över RMB,men det var guds gåva,nästan all den där riktigt äckligt elaka smärtan försvann,nu blev värkarna mer som väldigt väldigt ond mensvärk,men jag kände att jag åter fick kontroll iallafall. Var lite läskig känsla när dom satte RMB,spände till ordentligt i ryggraden,sen kände man hur värmen kom och nästan som om någon pressade på hela ryggraden,sen kom lättnaden!
Då vart det relativt lungt fram tills 04,då tog vi hål på hinnorna,för det gick så segt,var öppen ca 8 cm. Efter det så tog det lite bättre fart,och vart nån intensivare timme,sen dog det av lite igen,så värkstimulerande dropp sattes.
Tog ett litet tag,sen drog det igång ordentligt,öppnade mig snabbt den sista biten,sen kom krystvärkarna,krystade och krystade,och trycket vart bara tyngre och tyngre neråt,men ingen bebis syntes till. Kämpade på som en tok,sen äntligen så sa BM: Ojj,han har mycket hår den här!
DÅ fattade jag att det började närma sig!
Krystade och krystade,men det gick såååååå segt,han visade huvudet lite,sen försvann han in igen. När jag tillslut började ge upp och säga att jag ORKAR inget mer (hade hållt på i 16 timmar) så kände jag hur det verkligen började spänna till där nere,och dom sa åt mig att krysta ordentligt. Gjorde fruktandsvärt förbannat ont,så jag kände liksom hur jag bara kastade mig tillbaka nästan,BM sa att jag skulle krysta,krysta,krysta,tillslut så kom jag tillbaka till verkligheten krystade till ordentligt,då brann det till,sen fick jag upp en kladdig unge på bröstet!
Lilla Milton kom till världen 08.56!
Tog alltså 16 timmar från det jag lade mig i badet,men det är värt varenda sekund!
I dag börjar jag känna mig pigg´,men sover ju MAX 1,5 timme per gång,han ska väckas varannan timme,sen tar det ju ett tag att mata också,men det är det också värt!
Älskade lilla trollunge,jag skulle göra ALLT för honom!
Gick upp 7 kg under graviditeten,och har nu gått ner 10,så jag ligger minus 3 kilo,så tur man hade lite övervikt att ta av,för man kommer väll fortsätta gå ner när man ammar.
Vi ska tillbaka i morgon igen för att kolla gulsoten,han hade ökat i det,men var inte tillräckligt högt för att hålla oss kvar,och jag ville ju verkligen hem. Jag hoppas det ser bra ut i morgon så vi inte blir inlagda igen.
Har tyvär bara en värdelös mobilbild (som sagt stenåldersmobil...) att bjuda på,har inte riktig ork att tömma kameran nu.
