Ok, han glömde ge vatten direkt med gröten, han tror att badvattnet var nån grad för kallt, dr hann inte sova nåt och han hittade ingen långärmad body som passade (kaos i garderoben), men hade ändå läget under kontroll och Knoddrick verkade nöjd. Så...Tack. Det känns bra att veta att jag inte är ensam eller dum i huvet.
Idag ska jag rida. Pratade om det med maken igår kväll igen. Hoppas på att det ska funka idag, mentalt för mig. Han behöver ju få hitta sina vägar som pappa utan mig. Om Knoddrick vill äta så finns ju ersättning och gröt och vatten. Och hon lär vara mer nöjd här hemma än att följa med till stallet och sitta i vagnen (som hon inte tycker så värst mycket om). Här kan de åla runt i sängen, gymma, äta gröt, busa med katterna och ifall inget annat funkar; ta en tur med bilen.
Jag vill liksom att det ska funka 100% med maken innan det ska funka med nån annan. Och för det mesta funkar det...men sen kommer den där gången när inget funkar och då backar vi igen.
Jag tänkte inte på dem förrän på vägen hem. Känns riktigt bra.