Viktoperationer för eller emot?

Läste du något av mitt inlägg?

För det första ska man aldrig sluta äta när man fortfarande är hungrig utan sluta när kroppen är nöjd. Om man lär sig att ta det lugnt när man äter, känner efter om man verkligen behöver mera mat innan man tar så känner man om kroppen är nöjd. Helt enkelt när den inte är hungrig längre.

Om du lär dig att läsa inläggen innan du svarar så drygt så kanske du även se att jag måste stoppa mig från att äta det jag vill med, men det är så det är för dom flesta. Man kan inte äta precis vad man vill, ibland måste man avstå om inte vikten ska dra iväg. Det är inte att plåga sig, det är att hålla vikten. Verkligen är sällan så för folk att dom kan äta precis hur mycket dom vill och när dom vill, dom flesta behöver avstå från att överäta för att inte gå upp i vikt.
Det här var så okunnigt, korkat och drygt skrivet att jag nästan inte ids svara.

Menar du på allvar att du är mallen för hur alla andra fungerar? Att alla kan göra som du och sluta äta när kroppen är nöjd och sedan gå ner i vikt? Du inser alltså inte att problemet för många är just de att de antingen inte kan identifiera den punkten eller att de helt enkelt jämt är hungriga?

Och så kommer lilla experten och säger att, jag har också så jobbbig men till skillnad från fettsotyper så är jag så duktig och låter bli att äta för mycket. Ser du inte hur respektlös du är förutom att du follkomligt idiotförklara dig själv i mina ögon och visar med stor tydlighet att du saknar all förståelse i ämnet.
 
Som är? Att bara för att man inte är överviktig själv så får man inte uttala sig om vad som behöver göras för att gå ner i vikt?

Givetvis får du uttala dig, liksom jag kan utala mig om alla möjliga ämnen, problemet är att det du skriver totalt sakanr relevans.
 
Att du inte har den blekaste aning om hur det är varken för "de flesta överviktiga" eller någon specifik person.
Nej, det är inte en enda människa som vet hur det är för någon annan. Inte ens en överviktig person vet hur det är för en annan överviktig person. Det finns inte någon som vet om hur det är för någon annan för det är individuellt hur folk upplever saker och ting. Du har tex ingen som helst rätt att uttala dig och skriva att jag inte vet hur det känns med matproblem. Du vet ingenting om mig, så vad ger dig rätten att skriva att jag inte vet någonting om hur det är?

En smal person och en överviktig person kan ha liknande typ av problem och kamp när det gäller maten. Bara för att man inte har varit överviktig betyder inte det att man inte har någon som helst aning om hur någonting känns. Det är inte ens vikt som avgör om man har någon koll eller inte.
 
Nej, det är inte en enda människa som vet hur det är för någon annan. Inte ens en överviktig person vet hur det är för en annan överviktig person. Det finns inte någon som vet om hur det är för någon annan för det är individuellt hur folk upplever saker och ting. Du har tex ingen som helst rätt att uttala dig och skriva att jag inte vet hur det känns med matproblem. Du vet ingenting om mig, så vad ger dig rätten att skriva att jag inte vet någonting om hur det är?
Du skriver ju gång på gång hur man ska göra för att gå ner i vikt, ser du inte det själv?
 
Det finns alltid undantag, jag tror ändå majoriteten av överviktiga överäter och har inte det problemet. Det handlar ju ofta om att lära känna kroppen och lära sig när den är nöjd. Tror dom flesta äter helt enkelt tills dom är proppmätta eller tar för stora eller för många portioner

Du är inte lite fördomsfull, kolla in verkligheten lite, flertalet överviktiga har arbetat upp sin vikt under många år med kanske 1-2 kg om året. Det motsvarar ingalunda massa jätteportioner såsom du föreställer dig. Det är som att äta som du men kanske en sked extra då och då, inte mer.


Såg på tv ett program om överviktiga där en sa att den faktiskt aldrig hade känt hur hunger egentligen känns, inte förren nu då med ny diet eller vad det var. Svårt att veta vad som är vad, om man är bara sugen på något eller om kroppen verkligen är hungrig och behöver maten. Nu hade han dock lärt sig hur det ska kännas, vad som är vad osv.
Man kan visa vad man vill med TV-program, det troliga är väl att programskaparen hade samma bild som du och lyfte fram den biten eller så var det en av många kommentarer i olika riktning som sades i programmet men att du mins det för att det bekräftar din sanning.

Det finns säkert en del som har just det problemet, andra har helt andra problem. Ditt problem är att du hela tiden verkar utgå från att alla är som du och därmed bara behöver skaffa sig samam goda karaktär som du så blir de smala och fina.
 
Du är inte lite fördomsfull, kolla in verkligheten lite, flertalet överviktiga har arbetat upp sin vikt under många år med kanske 1-2 kg om året. Det motsvarar ingalunda massa jätteportioner såsom du föreställer dig. Det är som att äta som du men kanske en sked extra då och då, inte mer.
Man blir inte så extremt överviktig genom att gå upp 1kg om året, då förutsätter det att alla som lider av sån fetma är äldre personer.
Man kan visa vad man vill med TV-program, det troliga är väl att programskaparen hade samma bild som du och lyfte fram den biten eller så var det en av många kommentarer i olika riktning som sades i programmet men att du mins det för att det bekräftar din sanning.
Vad är det jag har för syn menar du?
Det finns säkert en del som har just det problemet, andra har helt andra problem. Ditt problem är att du hela tiden verkar utgå från att alla är som du och därmed bara behöver skaffa sig samam goda karaktär som du så blir de smala och fina.
Ge mig gärna exempel på folk som går ner i vikt utan att ha behövt ändra om varken livsstil eller matintag, hade varit intressant faktiskt, eftersom man tydligen inte går ner i vikt av att ändra om matintaget. Om det finns någon som lider av fetma som inte behöver lägga om sin livsstil någonting. För det är vad jag menar man behöver göra om man ska gå ner i vikt, förutom då dom fåtal som faktiskt har problem som hindrar viktnedgång av någon anledning.

Vart har jag skrivit att jag har en fin och god karaktär? Bara för att jag får kämpa med att låta bli att äta för mycket pga att jag då kommer att bli större. Jag vill hålla min vikt helt enkelt och jag har hittat sätt att göra det på och hittat sätt att låta bli att inpulshandla sådant jag inte bör äta.
 
t
Man blir inte så extremt överviktig genom att gå upp 1kg om året, då förutsätter det att alla som lider av sån fetma är äldre personer.
Du missar visst att vi diskutera övervikt inte extrem fetma pluss det faktum att jag skrev 1-2 kg.

Som 30 åring kan det alltså innebära 30 kgs övervikt (+2 kg i 15 år), ingen exterm viktuppgång och ingen hög ålder. Det är den typen av övervikt majoriteten har, det handlar alltså inte om en massa svullande utan lite för mycket mat

Vad är det jag har för syn menar du?
Du har till synes en tråkig och förvrängd syn på överviktiga och målar upp bilden att folk sitter och vräker i sig en massa mat trots att de är mätta och känner att kroppen har fått vad den behöver.

Ge mig gärna exempel på folk som går ner i vikt utan att ha behövt ändra om varken livsstil eller matintag, hade varit intressant faktiskt, eftersom man tydligen inte går ner i vikt av att ändra om matintaget.
????? Har någon påstått något i den stilen över huvudtaget, var det i brist på relevanta argument du drog upp det eller? Förutom det vad skulle du ha för nytta av att jag nämner räknar upp personer här, vi har knappast någon gemensam referensram här så vad har du för nytta av att bukar räknar upp Peter, Micke, Faster Agda, Stina och Anna om man nu skulle ha något svar på den befängda förfrågan

Vart har jag skrivit att jag har en fin och god karaktär? Bara för att jag får kämpa med att låta bli att äta för mycket pga att jag då kommer att bli större. Jag vill hålla min vikt helt enkelt och jag har hittat sätt att göra det på och hittat sätt att låta bli att inpulshandla sådant jag inte bör äta.
Du har i fler inlägg tjatat om hur du trots stora kval lyckas hålla vikten i situationer där andra vräker i sig jätte portioner. Alltså omtalat dig själv och din goda karaktär som ett gott exempel för fettson att följa.
 
Det finns inte någon som vet om hur det är för någon annan för det är individuellt hur folk upplever saker och ting. Du har tex ingen som helst rätt att uttala dig och skriva att jag inte vet hur det känns med matproblem. Du vet ingenting om mig, så vad ger dig rätten att skriva att jag inte vet någonting om hur det är?

.

Jag har aldrig uttalat mig så. Av just den anledningen. Så du får gärna hålla dig till vad jag faktiskt sagt.
 
t
Du missar visst att vi diskutera övervikt inte extrem fetma pluss det faktum att jag skrev 1-2 kg.
Men snälla du, man blir inte erbjuden en GBP om man är lite överviktig. Då har man problem med fetma om man är så att man överväger en sådan operation.
Som 30 åring kan det alltså innebära 30 kgs övervikt (+2 kg i 15 år), ingen exterm viktuppgång och ingen hög ålder. Det är den typen av övervikt majoriteten har, det handlar alltså inte om en massa svullande utan lite för mycket mat
Förutsatt då att man aldrig råkat ut för tillfällen då man faktiskt förlorar ett par kg och aldrig rör på sig extra etc. Oftast så jämnar det ut sig under året, vissa månader äter man mera än andra. Och man ska inte blunda för att en hel del med fetma tröstäter etc, att tro att majoriteten blivit så stora enbart pga att dom tagit en extra sked mat, det är löjligt.
Du har till synes en tråkig och förvrängd syn på överviktiga och målar upp bilden att folk sitter och vräker i sig en massa mat trots att de är mätta och känner att kroppen har fått vad den behöver.
Det gör jag verkligen inte. Vet inte vad du är för undermänniska som aldrig äter mera än vad man bör. Ofta man tar en extra portion bara för att det var gott. Jag tror inte på att man får fetma om man inte överäter väldigt eventuellt då om man aldrig någonsin rör på sig, då kanske man även kan få fetma även om man äter normalt och bara går upp nåt kg per år.
????? Har någon påstått något i den stilen över huvudtaget, var det i brist på relevanta argument du drog upp det eller? Förutom det vad skulle du ha för nytta av att jag nämner räknar upp personer här, vi har knappast någon gemensam referensram här så vad har du för nytta av att bukar räknar upp Peter, Micke, Faster Agda, Stina och Anna om man nu skulle ha något svar på den befängda förfrågan
Enligt dig så behöver man ju tydligen inte ändra om någon livsstil eller ändra om några matvanor för att gå ner i vikt, därför så undrar jag om man inte gör det, hur går man då ner i vikt? Att gå ner i vikt från fetma krävs stora omställningar i livet.
Du har i fler inlägg tjatat om hur du trots stora kval lyckas hålla vikten i situationer där andra vräker i sig jätte portioner. Alltså omtalat dig själv och din goda karaktär som ett gott exempel för fettson att följa.
För det första så har jag inte tjatat om det utan påtalat hur jag gör för att undvika att äta för mycket. Om du påstår att det är bra karatär att tvingas lämna bankomatkortet hemma för att kunna låta bli att köpa något gott så tyck det då. Jag önskar som attan att jag skulle kunna ha den karaktären att kunna undvika att köpa sådant som jag inte behöver eller ska äta men nej, jag har inte den och har mitt sätt att undvika det.
 
Man blir inte så extremt överviktig genom att gå upp 1kg om året, då förutsätter det att alla som lider av sån fetma är äldre personer.

Vad är det jag har för syn menar du?

Ge mig gärna exempel på folk som går ner i vikt utan att ha behövt ändra om varken livsstil eller matintag, hade varit intressant faktiskt, eftersom man tydligen inte går ner i vikt av att ändra om matintaget. Om det finns någon som lider av fetma som inte behöver lägga om sin livsstil någonting. För det är vad jag menar man behöver göra om man ska gå ner i vikt, förutom då dom fåtal som faktiskt har problem som hindrar viktnedgång av någon anledning.

Vart har jag skrivit att jag har en fin och god karaktär? Bara för att jag får kämpa med att låta bli att äta för mycket pga att jag då kommer att bli större. Jag vill hålla min vikt helt enkelt och jag har hittat sätt att göra det på och hittat sätt att låta bli att inpulshandla sådant jag inte bör äta.
Jag har skrivit det förr men det kanske tål att upprepas.

Mekanismerna bakom fetma är komplexa även om själva orsaken är enkel. Dvs för stort energiintag i förhållande till vad kroppen behöver.

Så visst lösningen är enkel. Nämligen äta mindre mat.

Men det är inte så enkelt för många. De krafter i kroppen som styr matintag är otroligt starka. Detta av den enkla anledningen att om man inte äter så dör man. Precis som man måste andas. Dessa grundläggande funktionerna styr kroppen med järnhand.

Jag har själv gått ner 30 kg på egen hand på ungefär 8 månader. Visst var det jobbigt men klart genomförbart utan alltför större problem.

Men nu när jag är gravid så går det bara inte. Jag är hungrig jämt och jag kan inte sluta äta. Så i mitt fall spelar det enda lilla hormonet hCG en enorm roll i hur mitt matintag ser ut.
Denna enorma skillnad är på en och samma person. Tänk då att jämföra två individer. Det går bara inte.

Att du klarar av att hålla vikten genom att inte äta så mycket är ju jättebra men du kan inte förutsätta att det fungerar för någon annan. För de har inte samma fysiska och mentala förutsättningar som du.
 
Men snälla du, man blir inte erbjuden en GBP om man är lite överviktig. Då har man problem med fetma om man är så att man överväger en sådan operation.

Förutsatt då att man aldrig råkat ut för tillfällen då man faktiskt förlorar ett par kg och aldrig rör på sig extra etc. Oftast så jämnar det ut sig under året, vissa månader äter man mera än andra. Och man ska inte blunda för att en hel del med fetma tröstäter etc, att tro att majoriteten blivit så stora enbart pga att dom tagit en extra sked mat, det är löjligt.

Det gör jag verkligen inte. Vet inte vad du är för undermänniska som aldrig äter mera än vad man bör. Ofta man tar en extra portion bara för att det var gott. Jag tror inte på att man får fetma om man inte överäter väldigt eventuellt då om man aldrig någonsin rör på sig, då kanske man även kan få fetma även om man äter normalt och bara går upp nåt kg per år.

Enligt dig så behöver man ju tydligen inte ändra om någon livsstil eller ändra om några matvanor för att gå ner i vikt, därför så undrar jag om man inte gör det, hur går man då ner i vikt? Att gå ner i vikt från fetma krävs stora omställningar i livet.

För det första så har jag inte tjatat om det utan påtalat hur jag gör för att undvika att äta för mycket. Om du påstår att det är bra karatär att tvingas lämna bankomatkortet hemma för att kunna låta bli att köpa något gott så tyck det då. Jag önskar som attan att jag skulle kunna ha den karaktären att kunna undvika att köpa sådant som jag inte behöver eller ska äta men nej, jag har inte den och har mitt sätt att undvika det.

Du pratade tidigare om att det är relativt lätt att hålla vikten genom att begränsa sitt mat intag. Det kan jag möjligen hålla med om, men det är värt att påpeka att det kräver väldigt mycket mer att GÅ NER jämfört med att hålla vikten.
 
Du pratade tidigare om att det är relativt lätt att hålla vikten genom att begränsa sitt mat intag. Det kan jag möjligen hålla med om, men det är värt att påpeka att det kräver väldigt mycket mer att GÅ NER jämfört med att hålla vikten.
Ja, det är lätt i teorin att hålla vikten och även gå ner om man begrännsar matintaget. Men igen, nu pratar vi om fetma och det krävs en hel del mat för att behålla en sådan vikt också. Sen är det ju också otroligt svårt faktiskt att hålla en viss vikt, det är inte enkelt, kan vara lika svårt om inte svårare att behålla vikten än att gå ner till den. Det är där omställningen i livet krävs. Men som sagt, i teorin så är det inte svårt, men det krävs oftast en ändring av livsstilen och där får ju alla hitta det som passar dom själva. Vissa har lätt för det medans vissa inte har det, beror väl på vilket förhållande man har till maten.
 
Ja, det är lätt i teorin att hålla vikten och även gå ner om man begrännsar matintaget. Men igen, nu pratar vi om fetma och det krävs en hel del mat för att behålla en sådan vikt också. Sen är det ju också otroligt svårt faktiskt att hålla en viss vikt, det är inte enkelt, kan vara lika svårt om inte svårare att behålla vikten än att gå ner till den. Det är där omställningen i livet krävs. Men som sagt, i teorin så är det inte svårt, men det krävs oftast en ändring av livsstilen och där får ju alla hitta det som passar dom själva. Vissa har lätt för det medans vissa inte har det, beror väl på vilket förhållande man har till maten.

En gång till då, det är svårare att gå ner än att hålla vikten eftersom du måste begränsa matintaget mer för att gå ner, än för att hålla vikten. Jag tror mig också fått mig till livs att kroppen helst vill behålla samma vikt, varken gå upp eller ner, varför den med mindre kaloriöverskott först gör av med det det, i värme än att lagra in det. Och många är vi väl som tycker att våra kropper kräver mycket övertalning innan den vill göra sig av med sina reservlager, initaialt.

Fast hur var det, hade du ägnat dig åt regelrätt viktnedgång, eller bara hållit igen, så som många normalviktiga (viktstabila) gör?
 
En gång till då, det är svårare att gå ner än att hålla vikten eftersom du måste begränsa matintaget mer för att gå ner, än för att hålla vikten. Jag tror mig också fått mig till livs att kroppen helst vill behålla samma vikt, varken gå upp eller ner, varför den med mindre kaloriöverskott först gör av med det det, i värme än att lagra in det. Och många är vi väl som tycker att våra kropper kräver mycket övertalning innan den vill göra sig av med sina reservlager, initaialt.

Fast hur var det, hade du ägnat dig åt regelrätt viktnedgång, eller bara hållit igen, så som många normalviktiga (viktstabila) gör?
Dessutom tar det ungefär 1-2 år innan kroppen vänjer sig vid den nya lägre vikten. (Säkert därför det är så lätt att gå upp i vikt igen efter nedgång)

(Sagt av en läkare som var med i P1:s hälsoprogram för några månader sedan)
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag har en fundering som jag skulle behöva bolla. Remissen för gastric bypassoperation som skickades för ett år sedan har jag nu fått...
11 12 13
Svar
256
· Visningar
20 900
Senast: Enya
·
Kropp & Själ Hej vänner! Jag orkar inte skaffa nytt nick så ni som vet vem jag är ber jag vara respektfulla. Jag undrar var man får hjälp för...
38 39 40
Svar
783
· Visningar
96 613
Senast: Monimaker
·
Kropp & Själ Min story: Jag kraschade på mitt sommarjobb efter mitt sista år på gymnasiet. Betygspressen hade haft mig på högvarv i tre år och pga av...
2
Svar
20
· Visningar
4 528
Senast: Ramona
·
Övr. Barn (OBS! Långt) Har ett problem jag gruvat mig över länge nu och hoppas på att få hjälp med lite nya tankar... Jag är gift sedan många...
2 3
Svar
59
· Visningar
18 002
Senast: Björk
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Löpcykel
  • Målbilder för trubbnosar.
  • Uppdateringstråd 30

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp