Viktoperationer för eller emot?

[lil-sis]

Visst! Jag har t ex samiska rötter och därmed gener för att överleva en vinter på lite mossa och torkat kött. Kanske förbränning som en labrador (?), om man ska dra hundparallellen. Men skillnaden på mig och en labrador är att jag har en hjärna som kan förstå detta, acceptera det och anpassa livet efter mina förutsättningar.

Så liknande gener behöver ju inte ge liknande resultat. Och miljöfaktorerna här är trots allt till stor del självvalda.

Ja nästa gång ska jag be om andra föräldrar utan missbrukargener och dessutom be någon slå mig i huvudet när jag tycker att socker är bättre än alkohol. Och hojta till när jag börjar fläska på mig. Och se till att hålla liv i sköldkörteln.

 

[AVB]

Ja nästa gång ska jag be om andra föräldrar utan missbrukargener och dessutom be någon slå mig i huvudet när jag tycker att socker är bättre än alkohol. Och hojta till när jag börjar fläska på mig.

Påminn mig gärna (det var trots allt några år sen jag läste genetik på karolinska), vilken är denna "missbrukargen"?

 

[lil-sis]

Påminn mig gärna (det var trots allt några år sen jag läste genetik på karolinska), vilken är denna "missbrukargen"?

Den som redan som liten lärde mig att hantera känslor, oavsett vilka, med kolhydrater. Päronens val är sprit, mitt kolhydrater. Det går genom hela släkten på båda sidor.

Jag var länge länge nöjd med valet att inte dricka alkohol. Och det fungerade bra med tanklöst ätande till drygt tjugo.

 

[Inte_Ung]

Påminn mig gärna (det var trots allt några år sen jag läste genetik på karolinska), vilken är denna "missbrukargen"?

Det stor mycket om det för några år sedan.
Jag hittade detta när jag sökte som hastigast.
http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/gen-bakom-alkoholism-funnen/

 

[tuaphua]

Generellt är jag rädd för operationer. Finns någon möjlighet att undvika ett permanent ingrepp så vill jag välja det.

För mig är alla de vikt-op som finns fortfarande för osäkra och resultaten har inte kunnat granskas länge nog.
Jag ser alltså helst att mina nära och kära klarar sig utan.

Dock har en av mina vänner gjort en sån op. Och jag var den första utom direkta familjen som fick veta.
Detta trots att man vet att jag personligen inte är överförtjust i metoden. Men för att jag kan respektera någon annans val och vara glad om den är glad.
Min vän har en mängd sjukdomar som gör att denne inte kan träna. Det är så pass att vännen är inlagd mycket och ofta.
Operationen betalades ur egen ficka och man var inte sjukskriven IOM eget företag som behövde drivas.
Man måste ju som myndig få råda över sin egen kropp. Och ingen annan påverkas negativt av detta.
Snarare tvärtom IOM att vännen nu blivit enormt mycket bättre i några av sina andra sjukdomar efter op.

Så ja, jag är kluven..
Jätteglad för min vän! Men samtidigt hoppas jag att man inte får besvär längre fram.

För mig själv skulle hellre psykolog för att förstå varför jag äter för mycket och sluta med det vara grejen.
Samt givetvis att träna och nyttja de hjälpmedel som finns att äta regelbundet, tex ställa kl på mob.
Och att bara dricka vatten mellan målen, inte läsk ens osötad.
Jag var fet en sväng. Aldrig mer!
Om jag blir så sjuk att jag inte kan röra mig får jag mindre mat.
Jag får belöna eller trösta mig med annat.

 

[AVB]

Det stor mycket om det för några år sedan.
Jag hittade detta när jag sökte som hastigast.
http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/gen-bakom-alkoholism-funnen/

Asså, nja. (Journalister är inte kända för sin genetikkunskap.)

Absolut att vissa GABA-variationer är korrelerade till försämrad impulskontroll, och det är möjligt att dessa kan fungera som prediktorer för missbruk eller liknande kontrollrelaterade problem. MEN, problemet med att ordet "gener" hamnat i folkmun är att dessa forskningsresultat är komplexa och kräver tolkning. Och även om en viss genotyp ger en viss sannolikhet för ett visst beteende betyder INTE att individer med denna genotyp måste ha detta beteende, det betyder inte ens att det är värt en vadslagning.

Jag skulle säga att ett slängigt användande av ordet "gener" är en ungefär lika god en prediktor för försämrad impulskontroll som vilken mardrömslåg GABA som helst.

Dvs att även om man faktiskt betalat en massa för att låta nån labbnisse reda ut ens anlag så kommer ens personliga engagemang inte bli ett dugg mindre obetydligt. Även om genotyp A ger 20% chans till fetma och genotyp B bara ger 10%, så kommer ens vikt vara ett resultat av vägval, inte av genetik. Och visst kan man analysera interaktionen mellan generna och miljön i all evighet, men oavsett vilket så tror jag det är bättre att sluta snacka om sin "gen" för det ena eller andra, och istället lära sig av erfarenheter och anpassa beteendet efter dem. No?

 

[Boj]

Asså, nja. (Journalister är inte kända för sin genetikkunskap.)

Absolut att vissa GABA-variationer är korrelerade till försämrad impulskontroll, och det är möjligt att dessa kan fungera som prediktorer för missbruk eller liknande kontrollrelaterade problem. MEN, problemet med att ordet "gener" hamnat i folkmun är att dessa forskningsresultat är komplexa och kräver tolkning. Och även om en viss genotyp ger en viss sannolikhet för ett visst beteende betyder INTE att individer med denna genotyp måste ha detta beteende, det betyder inte ens att det är värt en vadslagning.

Jag skulle säga att ett slängigt användande av ordet "gener" är en ungefär lika god en prediktor för försämrad impulskontroll som vilken mardrömslåg GABA som helst.

Dvs att även om man faktiskt betalat en massa för att låta nån labbnisse reda ut ens anlag så kommer ens personliga engagemang inte bli ett dugg mindre obetydligt. Även om genotyp A ger 20% chans till fetma och genotyp B bara ger 10%, så kommer ens vikt vara ett resultat av vägval, inte av genetik. Och visst kan man analysera interaktionen mellan generna och miljön i all evighet, men oavsett vilket så tror jag det är bättre att sluta snacka om sin "gen" för det ena eller andra, och istället lära sig av erfarenheter och anpassa beteendet efter dem. No?

http://forskningochmedicin.vr.se/kn...agottochont.4.2aebc6b810f3c933b158000974.html

Du får ursäkta, men ditt pläderande verkar i mina ögon komma sig av en tidigare övervikt som du sedan lyckats bli av med. Ungefär som när fd rökare vill omvända de som röker, då finns det inga gränser för hur duktig man har varit att själv sluta röka och att alla andra kan det med.

 

[AVB]

http://forskningochmedicin.vr.se/kn...agottochont.4.2aebc6b810f3c933b158000974.html

Du får ursäkta, men ditt pläderande verkar i mina ögon komma sig av en tidigare övervikt som du sedan lyckats bli av med. Ungefär som när fd rökare vill omvända de som röker, då finns det inga gränser för hur duktig man har varit att själv sluta röka och att alla andra kan det med.

Nä jag har nog aldrig varit överviktig själv. Men jag var ett halvknubbigt barn, sen bulimiker några år och anorektiker ett annat, nu rätt normal. Röker dricker och knarkar dock, söker kickar och är inte det minsta "duktig", och kommer säkert att bli fet under min livstid. Men i vilket fall är jag rätt påläst i just det här ämnet.

 

[Trani]

Och visst kan man analysera interaktionen mellan generna och miljön i all evighet, men oavsett vilket så tror jag det är bättre att sluta snacka om sin "gen" för det ena eller andra, och istället lära sig av erfarenheter och anpassa beteendet efter dem. No?

Men eller hur. Även om man har kartlagt varenda allel i sin kropp så har man ändå den man är just där och då, där man står just där och då, att jobba med. Jag kan inte se att det är intressant för det enskilda subjektet på det sättet.

 

[gul_zebra]

Jag undrar bara: vad tror du skulle förändras om du slutade utgå från att det är svårare för dig än för alla andra?

Jag utgår inte från att det är svårare för mig än alla andra, tvärtom har jag det med rätt metod ganska lätt med min egen viktminskning såhär långt - den metoden innebär för övrigt inte en operation. Men att det går relativt lätt för mig nu betyder inte att det går lika lätt för alla andra eller att alla fungerar lika bra med samma metod eller att alla andra ens har samma problematik i grunden. Folk är olika med olika kroppar, olika psyken, olika bakgrunder och olika förutsättningar och jag begriper mig helt enkelt inte på hur man kan med att sparka neråt för att en själv minsann klarat av nånting, det är så förbannat fult gjort. Var tog empatin vägen?

 

[Alexandra_W]

Detta "vi och dem" gör mig illamående. Jag är mellan normalviktig och underviktig beroende på vilken läkare man frågar. Mig ska man inte fråga eftersom jag har en störd kroppsuppfattning (fd anorektiker).

MEN - min vikt kan jag i princip tacka generna och bara generna för. För jag äter så uruselt och fel att det skulle få en dietist att gråta blod.

Jag kan äta skitdåligt men jag är en "bra" människa för jag är inte tjock. En person som äter lika illa men är tjock är en "sämre" människa? I helvete heller.

Jag har massa gånger föresatt mig att äta bättre och mer och bla bla. Det går aldrig mer än några veckor. Vad - förutom vikten - skiljer mig från någon av de överviktiga som har genetisk disposition för övervikt?

Inget. Inget alls. Mer än tur/otur i genlotteriet på viktfronten.

 

[Grazing]

Det är väl ännu tråkigare att vissa verkligen måste plåga sig. Att om man ska ha den minsta chans att gå ner i vikt måst sluta äta när man fortfarande är ordentligt hungrig. Om kroppen inte är nöjd förrän man ätit långt mer än man behöver för att ha en chans att gå ner i vikt så är det knappast bara att sluta när den är nöjd utan man tvingas sluta när man är hungrig eller hur?

Grattis till dig som inte behöver plåga dig, men alla lever inte i din verklighet.

Läste du något av mitt inlägg?

För det första ska man aldrig sluta äta när man fortfarande är hungrig utan sluta när kroppen är nöjd. Om man lär sig att ta det lugnt när man äter, känner efter om man verkligen behöver mera mat innan man tar så känner man om kroppen är nöjd. Helt enkelt när den inte är hungrig längre.

Om du lär dig att läsa inläggen innan du svarar så drygt så kanske du även se att jag måste stoppa mig från att äta det jag vill med, men det är så det är för dom flesta. Man kan inte äta precis vad man vill, ibland måste man avstå om inte vikten ska dra iväg. Det är inte att plåga sig, det är att hålla vikten. Verkligen är sällan så för folk att dom kan äta precis hur mycket dom vill och när dom vill, dom flesta behöver avstå från att överäta för att inte gå upp i vikt.

 

[Alexandra_W]

Läste du något av mitt inlägg?

För det första ska man aldrig sluta äta när man fortfarande är hungrig utan sluta när kroppen är nöjd. Om man lär sig att ta det lugnt när man äter, känner efter om man verkligen behöver mera mat innan man tar så känner man om kroppen är nöjd. Helt enkelt när den inte är hungrig längre.

Om du lär dig att läsa inläggen innan du svarar så drygt så kanske du även se att jag måste stoppa mig från att äta det jag vill med, men det är så det är för dom flesta. Man kan inte äta precis vad man vill, ibland måste man avstå om inte vikten ska dra iväg. Det är inte att plåga sig, det är att hålla vikten. Verkligen är sällan så för folk att dom kan äta precis hur mycket dom vill och när dom vill, dom flesta behöver avstå från att överäta för att inte gå upp i vikt.

Du vet att de finns de som har fel på de där signalerna va? Där kroppen aldrig säger nöjd. Eller för all del där kroppen säger både nöjd och mätt efter tre tuggor.

För dessa handlar det on att sluta äta fast kroppen säger hungrig, eller att försöka äta mer fast kroppen säger både nöjd, proppmätt osv.

Båda får nog ses som att plåga sig. Men det går nog ibte att förstå förrän man upplevt det..

 

[Grazing]

Du vet att de finns de som har fel på de där signalerna va? Där kroppen aldrig säger nöjd. Eller för all del där kroppen säger både nöjd och mätt efter tre tuggor.

För dessa handlar det on att sluta äta fast kroppen säger hungrig, eller att försöka äta mer fast kroppen säger både nöjd, proppmätt osv.

Båda får nog ses som att plåga sig. Men det går nog ibte att förstå förrän man upplevt det..

Det finns alltid undantag, jag tror ändå majoriteten av överviktiga överäter och har inte det problemet. Det handlar ju ofta om att lära känna kroppen och lära sig när den är nöjd. Tror dom flesta äter helt enkelt tills dom är proppmätta eller tar för stora eller för många portioner

Såg på tv ett program om överviktiga där en sa att den faktiskt aldrig hade känt hur hunger egentligen känns, inte förren nu då med ny diet eller vad det var. Svårt att veta vad som är vad, om man är bara sugen på något eller om kroppen verkligen är hungrig och behöver maten. Nu hade han dock lärt sig hur det ska kännas, vad som är vad osv.

 

[Alexandra_W]

Det finns alltid undantag, jag tror ändå majoriteten av överviktiga överäter och har inte det problemet. Det handlar ju ofta om att lära känna kroppen och lära sig när den är nöjd. Tror dom flesta äter helt enkelt tills dom är proppmätta eller tar för stora eller för många portioner.

Jag föredrar att inte tro när jag inte varit där själv. Men jag har konstaterat att de flesta överviktiga jag känner äter mycket bättre än mig. Bättre mat, mindre godis och läsk osv. Få överviktiga jag vet äter glass till middag. Det gjorde jag i förrgår..

Och jag tror det är lika svårt att sluta överäta, om det nu är det som är problemet, som det är för mig att tex äta vettigt. Så jag tror det är sjukt jävla svårt. Jag tror inte att någon i dagens samhälle skulle tillåtit sig att bli kraftigt överviktig om de kunnat stoppa det själv.

 

[Grazing]

Jag föredrar att inte tro när jag inte varit där själv. Men jag har konstaterat att de flesta överviktiga jag känner äter mycket bättre än mig. Bättre mat, mindre godis och läsk osv. Få överviktiga jag vet äter glass till middag. Det gjorde jag i förrgår..

Och jag tror det är lika svårt att sluta överäta, om det nu är det som är problemet, som det är för mig att tex äta vettigt. Så jag tror det är sjukt jävla svårt. Jag tror inte att någon i dagens samhälle skulle tillåtit sig att bli kraftigt överviktig om de kunnat stoppa det själv.

Det handlar inte alltid om vad man äter, man kan leva på choklad och ända gå ner i vikt om man vill det. Det handlar om mängden man äter, man blir fet även av bra mat. Sen berättar väl heller sällan alla precis exakt allting dom äter, jag äter också bra och nyttigt ute bland folk för att jag har fått för mig att jag tycker det är pinsamt att gå och köpa och äta en chokladkaka eller ta extra kakor osv vid fika. Det är sånt jag gör när jag är ensam. Och jag tror inte jag är ensam om att inte berätta vad exakt jag äter eller köper för alla. Tror väldigt många smygäter.

Det är väl inte någon i tråden som påstår att det är enkelt att gå ner i vikt och ändra vanor? Det är svårt och det krävs en otrolig viljestyrka för att kunna ändra sin livsstil.

För mig är det till och med så illa emellanåt att jag helt enkelt inte tar med mig bankomatkortet ut för att inte kunna köpa bara för att jag är lite sugen när jag tankar bilen tex, jag får ta med kontanter i dom perioderna för att helt enkelt inte kunna gå och köpa chokladbitar eller annat utan bara kontanter så det räcker till det jag tänkt köpa.

 

[Alexandra_W]

Det handlar inte alltid om vad man äter, man kan leva på choklad och ända gå ner i vikt om man vill det. Det handlar om mängden man äter, man blir fet även av bra mat. Sen berättar väl heller sällan alla precis exakt allting dom äter, jag äter också bra och nyttigt ute bland folk för att jag har fått för mig att jag tycker det är pinsamt att gå och köpa och äta en chokladkaka eller ta extra kakor osv vid fika. Det är sånt jag gör när jag är ensam. Och jag tror inte jag är ensam om att inte berätta vad exakt jag äter eller köper för alla. Tror väldigt många smygäter.

Det är väl inte någon i tråden som påstår att det är enkelt att gå ner i vikt och ändra vanor? Det är svårt och det krävs en otrolig viljestyrka för att kunna ändra sin livsstil.

För mig är det till och med så illa emellanåt att jag helt enkelt inte tar med mig bankomatkortet ut för att inte kunna köpa bara för att jag är lite sugen när jag tankar bilen tex, jag får ta med kontanter i dom perioderna för att helt enkelt inte kunna gå och köpa chokladbitar eller annat utan bara kontanter så det räcker till det jag tänkt köpa.

Nej självklart handlar det inte bara om vad man äter och självklart skärper alla sig lite bland andra. Det gör jag med...

Men du missade hela min poäng med inlägget.

 

[Grazing]

Men du missade hela min poäng med inlägget.

Som var? Att det är svårt att vara nyttig och gå ner i vikt och leva hälsosamt?

 

[Alexandra_W]

Som var? Att det är svårt att vara nyttig och gå ner i vikt och leva hälsosamt?

Att det är jävligt lätt att uttala sig om hur det är och vad som krävs, men utan att ha varit där själv i just den personens skor har man inte en aning.

Det som är lätt för en kan vara svårt för en annan och omöjligt för en tredje. Oavsett vad det gäller.

 

[Grazing]

Att det är jävligt lätt att uttala sig om hur det är och vad som krävs, men utan att ha varit där själv i just den personens skor har man inte en aning.

Det som är lätt för en kan vara svårt för en annan och omöjligt för en tredje. Oavsett vad det gäller.

Men det står ju ingenstans i tråden att det är lätt? Är det någonstans i tråden där det står att det bara är att ändra om matintaget och ändra på livsstilen eller att överviktiga är sämre för att dom av olika anledningar äter för mycket?

Faktum är dock ändå att det går att göra någonting åt övervikten, det är inte omöjligt för dom flesta även om det är svårt.