Viktoperationer för eller emot?

[sommar]

Jag är viktopererad med sleeve och det är det bästa jag gjort. Inga biverkningar öht. Det enda är att jag inte kan äta så mycket. Jag är friskare, smalare och gladare. Det är märkligt att folk har problem med detta. Om jag hade plågat mig ner i vikt så hade jag varit "duktig", nu har jag njutit mig ner i vikt och då har jag "fuskat??" Visst är det otroligt hur en del folk tänker.

 

[Grazing]

Vad jag blir mörkrädd när jag läser den här tråden. Vilken människosyn och ett "vi och dem" tänkande många ger uttryck för. Och vad lite kunskap som ligger bakom uttalanden om övervikt.

Jag ser överviktsproblem som en kombination av många saker, ett felaktigt ätbeteende, kanske inlärt från väldigt ung ålder, en kropp som blivit påverkad av ett felaktigt ätbeteende, hormonell obalans, psykisk ohälsa, medicinsk påverkan, för lite motion, ätstörningar, problem med sköldskörteln och andra sjukdomar som försvårar en viktnedgång, ärftlighet osv osv. Att tro att alla överviktiga bara har ett enkelt viljestyrt problem med intag och uttag är verkligen att förenkla problematiken. Dagens forskning pekar mycket på hormonell obalans som stor bov i överviktsproblematik, vilket inte är så lätt att komma runt genom att "tänka rätt".

Tycker du missat en del då i tråden. Tycker snarare tvärtom att folk faktiskt är väldigt medvetna om att det finns en mängd olika anledningar till viktuppgång och fetma. Att det är mycket som spelar in.

Och de som tror att Biggest Loser skulle vara ett hälsosamt alternativ för viktnedgång..vakna upp i verkligheten. Hur många har ekonomi och möjlighet att träna med PT 5-6 timmar om dagen? Hur mycket tror ni inte att det sliter på kroppen? Det är ett TV-program, som även har visat sig haft rätt stor procent "återfall" efteråt. Varför? För att programmet erbjuder inte en livsstil man kan fortsätta med, den erbjuder ett quickfix som ger dramatisk viktnedgång och tittarsiffror.

Även där tycker jag du ska läsa lite noggrannare, ingen har påstått att en så snabb viktminskning är nyttig, men BL visar att med rätt mat och träning kommer man otroligt långt. Sen att BL är ett tv program där allt måste och ska ske snabbt är en annan sak. Men gör som dom i BL gör fast dra ut på det över en längre tid, då tror jag iallafall att majoriteten av alla överviktiga hade gått ner i vikt.

 

[Grazing]

Jag är viktopererad med sleeve och det är det bästa jag gjort. Inga biverkningar öht. Det enda är att jag inte kan äta så mycket. Jag är friskare, smalare och gladare. Det är märkligt att folk har problem med detta. Om jag hade plågat mig ner i vikt så hade jag varit "duktig", nu har jag njutit mig ner i vikt och då har jag "fuskat??" Visst är det otroligt hur en del folk tänker.

Vem har påstått att du "fuskat"? Vem har påstått att det är fel att njuta sig ner i vikt? Grejen är lite att det går att halvera sina portioner även utan operation, då hade du också gått ner. Jag som är normalviktig måste även jag sätta stopp för mig själv trots att maten är jättegod och jag är väldigt sugen på mer. Dock så vet jag om att nej, jag kan inte äta mera om jag ska fortsätta vara smal. Jag tycker inte jag plågar mig själv för att hålla vikten för det. Dock kräver det en hel del viljestyrka hos mig för att kunna avstå att äta mera när jag vill göra det. Jag hade också gärna gjort någonting som gör att min kropp inte vill ha mera efter ett visst antal portioner tex.

Det är tråkigt att du menar på att man plågar sig för att hålla vikten när man slutar äta när kroppen är nöjd men man ändå har ett sug efter mera. Det är ju så det är för dom flesta normalviktiga, ett fåtal kan dock äta hur mycket som helst och ändå hålla vikten.

Jag tror ju starkt på att vill man ner i vikt så ät vad man brukar men halvera allt, då går man ner. Vissa behöver dock tex sluta helt med socker ett tag för att bli av med suget osv, vissa behöver det inte. Sockerberoendet ska man inte underskatta, det kan ställa till det.

 

[sommar]

De allra flesta överviktiga har "bantat" sig upp i vikt. De finns inga som så väl vet hur man lever hälsosamt som bantare.
Normalviktiga personer tycker att det är skitlätt att hålla vikten så dom förstår inte vad en "bantare" går igenom mellan dieterna och det oundvikliga ätandet. Operation, helst en sk sleeve, är det absolut säkraste sättet att inte gå upp i vikt igen. Det är så skönt att möta sommaren utan att behöver ligga i vassen eller att räkna kalorier. Jag har fått ett nytt liv och det hade aldrig gått utan en op.

 

[Grazing]

Normalviktiga personer tycker att det är skitlätt att hålla vikten så dom förstår inte vad en "bantare" går igenom mellan dieterna och det oundvikliga ätandet.

Sånna åsikter gör mig så arg. Precis som att alla normalviktiga personer inte överhuvudtaget behöver tänka på maten eller tänka på att leva på ett visst sätt för att hålla vikten. Normalviktiga personer är normalviktiga pga att dom tänker på vad dom stoppar i sig, när dom bör sluta äta, eventuellt se i tid att oj, håller på att gå upp, bäst att sluta äta den dagliga chokladkakan tex.

Vet inte hur många gånger jag fått höra av överviktiga hur lätt jag har det och hur svårt dom har det, tror inte jag känner någon normalviktig som inte tänker på vad dom stoppar i sig.

Det är ju där ätstörningar kommer in, man kan inte sluta äta, man äter inte för att man är hungrig och då blir man övervitkig tillslut. Och jo, jag tror mycket väl väldigt många normalviktiga har varit i ett litet träsk när det gäller att kämpa för att låta bli att äta godiset eller att inte ta mera portioner trots att maten var god.

Visst finns det ett fåtal personer som tycks kunna stoppa i sig precis vad som helst utan att gå upp ett kg men dom är inte särskillt många.

 

[Kattennizze]

Tack för ditt inlägg. Precis den infon jag var ute efter.

 

[AVB]

(hiv , ms och alzheimers är inte direkt jämförbara längre)

Som exempel på kroniska stigmatiserande och psykiskt jobbiga tillstånd? Nähä

 

[AVB]

Projicerat much?

Jag är viktopererad med sleeve och det är det bästa jag gjort. Inga biverkningar öht. Det enda är att jag inte kan äta så mycket. Jag är friskare, smalare och gladare. Det är märkligt att folk har problem med detta. Om jag hade plågat mig ner i vikt så hade jag varit "duktig", nu har jag njutit mig ner i vikt och då har jag "fuskat??" Visst är det otroligt hur en del folk tänker.

 

[AgentCarter]

Som sjukdomar som går på helt olika saker och de första två kan vårdas ganska bra idag @AVB

 

[lil-sis]

Tack för ditt inlägg. Precis den infon jag var ute efter.

Kan du inte hänvisa till vilket inlägg du svarar på, det blir så svårt att följa ibland med det nya systemet. Det är ju troligen det över ditt som du menar men det behöver det ju inte vara.

 

[gul_zebra]

Fy fan vad lätt det är att döma folk. Folk som redan ses som lata och knappt kan visa sig ute utan att få glåpord efter sig. Hur man än gör så duger det inte. Är man ute och rör på sig så är man ett fetto, ett fläskberg, en valross, sitter man inne så är man lat och borde gå ut och röra på sig. Är man ute och käkar så borde man antingen ge fan i de där stripsen som man kanske äter en gång om året eller så är man dum i huvudet för den där salladen gör visst ingen nytta på fettot, fettot är ju fortfarande fet och uppenbarligen oduglig som inte blivit smal över en natt trots den där jävla salladen. Går man sen och opererar sig så är man lat och ute efter en quick fix, det duger minsann inte heller!

Nej, fy fan för att döma ut folk som försöker förbättra sina liv och bli hälsosamma för att de gör på "fel" sätt. Fy fan för att döma ut folk utan någon som helst insikt i den specifika personens liv, fysik, psyke och bagage.

 

[Inte_Ung]

Jag tycker att man skall glädjas över att människor gör något åt en situation som de inte trivs med, oavsett metod.

 

[Tora]

Vem har påstått att du "fuskat"? Vem har påstått att det är fel att njuta sig ner i vikt? Grejen är lite att det går att halvera sina portioner även utan operation, då hade du också gått ner. Jag som är normalviktig måste även jag sätta stopp för mig själv trots att maten är jättegod och jag är väldigt sugen på mer. Dock så vet jag om att nej, jag kan inte äta mera om jag ska fortsätta vara smal. Jag tycker inte jag plågar mig själv för att hålla vikten för det. Dock kräver det en hel del viljestyrka hos mig för att kunna avstå att äta mera när jag vill göra det. Jag hade också gärna gjort någonting som gör att min kropp inte vill ha mera efter ett visst antal portioner tex.

Det är tråkigt att du menar på att man plågar sig för att hålla vikten när man slutar äta när kroppen är nöjd men man ändå har ett sug efter mera. Det är ju så det är för dom flesta normalviktiga, ett fåtal kan dock äta hur mycket som helst och ändå hålla vikten.

Jag tror ju starkt på att vill man ner i vikt så ät vad man brukar men halvera allt, då går man ner. Vissa behöver dock tex sluta helt med socker ett tag för att bli av med suget osv, vissa behöver det inte. Sockerberoendet ska man inte underskatta, det kan ställa till det.

När man pratar om övervikt och tänker på några kilo hit eller dit ja då är man ute och cyklar.

När man måste gå ner över 20 kg (oftast ännu mer än så) ja då börjar det bli riktigt jobbigt.

Det är inte bara frågan om att ha karaktär att låta bli att äta för mycket. Hade det varit så enkelt så hade "alla" gått ner utan problem.

Nej en normalviktig kommer aldrig förstå hur mycket det krävs för en överviktig att gå ner och att stanna nere i vikt.

Att konstant gå omkring och vara hungrig, att aldrig få äta sig mätt, att aldrig kunna äta utan att ha dåligt samvete. Konstant, dygnet runt, året runt, hela livet.

Problemet är nämligen att anledningarna till övervikt är så otroligt komplext. Det är inte bara att låta bli att äta så mycket.

Det är en fråga om gener, hormoner, hjärna och så mycket mer som man fortfarande inte riktigt vet.

Så nej en person som har fungerande "signalsystem" kan aldrig förstå hur svårt det är för en som inte har ett normalfungerande system.

 

[Kattennizze]

Sorry jag är osams med det nya systemet, men det var kryddelyds informativa inlägg som jag verkligen tyckte var bra. Inlägg nr 120

 

[Kattennizze]

De allra flesta överviktiga har "bantat" sig upp i vikt. De finns inga som så väl vet hur man lever hälsosamt som bantare.
Normalviktiga personer tycker att det är skitlätt att hålla vikten så dom förstår inte vad en "bantare" går igenom mellan dieterna och det oundvikliga ätandet. Operation, helst en sk sleeve, är det absolut säkraste sättet att inte gå upp i vikt igen. Det är så skönt att möta sommaren utan att behöver ligga i vassen eller att räkna kalorier. Jag har fått ett nytt liv och det hade aldrig gått utan en op.

Jag har aldrig bantat i hela mitt liv, ändå vägde jag nästan 30 kg mer än idag under nästan 15 år av mitt vuxna liv. Jo förresten jag var med i Viktväktarna en sväng men gick inte ner mer än några kg. Jag kanske är ett undantag. Däremot har jag nog aldrig mött någon smal som tycker det är skitlätt att hålla vikten, däremot har jag sett att de äter med måtta, och inte som jag gjorde dvs åt stora portioner och kompletterade med ostmackor och godis på kvällarna.

 

[Kattennizze]

När man pratar om övervikt och tänker på några kilo hit eller dit ja då är man ute och cyklar.

När man måste gå ner över 20 kg (oftast ännu mer än så) ja då börjar det bli riktigt jobbigt.

Det är inte bara frågan om att ha karaktär att låta bli att äta för mycket. Hade det varit så enkelt så hade "alla" gått ner utan problem.

Nej en normalviktig kommer aldrig förstå hur mycket det krävs för en överviktig att gå ner och att stanna nere i vikt.

Att konstant gå omkring och vara hungrig, att aldrig få äta sig mätt, att aldrig kunna äta utan att ha dåligt samvete. Konstant, dygnet runt, året runt, hela livet.

Problemet är nämligen att anledningarna till övervikt är så otroligt komplext. Det är inte bara att låta bli att äta så mycket.

Det är en fråga om gener, hormoner, hjärna och så mycket mer som man fortfarande inte riktigt vet.

Så nej en person som har fungerande "signalsystem" kan aldrig förstå hur svårt det är för en som inte har ett normalfungerande system.

Javisst är det jäkligt svårt, och visst behövs det stöd. Jag hade aldrig fixat det utan både dietist och KBT. Det är precis det jag menar, att med rätt stöd kanske det kan gå utan att behöva en operation? Ärligt talat tyckte jag inte att var särskilt svårt att gå ned 27 kg, med stöd. Utan hade det aldrig gått, det är skillnaden. Och att hålla sin nya vikt också, resten av livet. Men det är precis det som är anledningen till att jag skapade den här tråden, debatten behövs, och flera synsätt, och flera terapeuter, till både dem som op sig och de som inte gör det.

 

[Kattennizze]

Fy fan vad lätt det är att döma folk. Folk som redan ses som lata och knappt kan visa sig ute utan att få glåpord efter sig. Hur man än gör så duger det inte. Är man ute och rör på sig så är man ett fetto, ett fläskberg, en valross, sitter man inne så är man lat och borde gå ut och röra på sig. Är man ute och käkar så borde man antingen ge fan i de där stripsen som man kanske äter en gång om året eller så är man dum i huvudet för den där salladen gör visst ingen nytta på fettot, fettot är ju fortfarande fet och uppenbarligen oduglig som inte blivit smal över en natt trots den där jävla salladen. Går man sen och opererar sig så är man lat och ute efter en quick fix, det duger minsann inte heller!

Nej, fy fan för att döma ut folk som försöker förbättra sina liv och bli hälsosamma för att de gör på "fel" sätt. Fy fan för att döma ut folk utan någon som helst insikt i den specifika personens liv, fysik, psyke och bagage.

Jag hoppas du inte syftar på mina inlägg i den här tråden, syftet med den var inte att klanka ner på tjocka alls. Jag ser din kamp i en annan tråd och är djupt imponerad. Jag ser inte dugg ner på överviktiga, jag har ju varit det själv under många år och vet vilka fördomar som möter en. Det är helt vidrigt.

 

[Tora]

Javisst är det jäkligt svårt, och visst behövs det stöd. Jag hade aldrig fixat det utan både dietist och KBT. Det är precis det jag menar, att med rätt stöd kanske det kan gå utan att behöva en operation? Ärligt talat tyckte jag inte att var särskilt svårt att gå ned 27 kg, med stöd. Utan hade det aldrig gått, det är skillnaden. Och att hålla sin nya vikt också, resten av livet. Men det är precis det som är anledningen till att jag skapade den här tråden, debatten behövs, och flera synsätt, och flera terapeuter, till både dem som op sig och de som inte gör det.

Jag har gått ner över 30 kg helt på egen hand utan någon hjälp överhuvudtaget. Skulle ha gått ner mer men en graviditet har för tillfället satt stopp för det. Tyckte inte det var direkt svårt heller. Lite segt ibland men inte uttalat svårt.

Däremot har jag full förståelse att det finns de som behöver en operation. När man har så stor övervikt att man kommer ifråga för en operation så är oftast vinsterna större än riskerna.

Tycker hela den här diskussionen liknar den om att föda vaginalt eller med kejsarsnitt.

Bara barn och mor mår bra så i det stora hela spelar sättet ingen större roll. Faktum är att det är ganska så oviktigt.

 

[Petruska]

Normalviktiga personer tycker att det är skitlätt att hålla vikten så dom förstår inte vad en "bantare" går igenom mellan dieterna och det oundvikliga ätandet.

Jag är normalviktig och jag tycker inte att det är helt lätt att hålla vikten. Jag håller alltid koll på vad jag äter, äter oftast mindre än jag skulle vilja, jag går ofta hungrig mellan målen osv.

Det tror jag är rätt vanligt bland normalviktiga, att man har en massa strategier för att förbli normalviktig. Tänker jag mig inte för, går jag genast upp i vikt.

 

[gul_zebra]

Jag hoppas du inte syftar på mina inlägg i den här tråden, syftet med den var inte att klanka ner på tjocka alls. Jag ser din kamp i en annan tråd och är djupt imponerad. Jag ser inte dugg ner på överviktiga, jag har ju varit det själv under många år och vet vilka fördomar som möter en. Det är helt vidrigt.

Nej jag syftar inte på någon specifik person nu utan det en del skriver som är så jäkla utdömande gentemot folk som väljer att försöka med GBP. Ser samma sak IRL, det är så sjukt mycket skitsnack om att den och den har gjort en sån och den och den har inte ens försökt själv och den och den är bara lat och vill ha en quick fix och yada yada yada. Jag blir bara förbannad för jag vet ju själv hur svårt det är att ens vistas bland folk med alla glåpord och blickar man får, hur svårt det är att bara ta en promenad när man har ont och hur svårt det är att hantera sin egen trasiga självkänsla som bara lägger krokben för en. Och så sitter folk och spyr galla för att folk använder "fel metod" för för de själva är det minsann så lätt, det är minsann bara att göra si och så "för det kan ju jag så då ska den där också kunna det fast problematiken kanske inte ens är likadan i grunden", för det är minsann bara att äta mindre så är alla problem ur världen, för alla fungerar precis likadant oavsett storlek, följdsjukdomar och bakomliggande problematik. Det om något är att lägga snubbelben för folk som försöker göra något åt sina problem och jag har aldrig varit speciellt förtjust i den sortens människor. Exakt vilka som resonerat hur i tråden har jag inte registrerat, det spelar inte så stor roll imo.