Viktoperationer för eller emot?

[Enya]

Problemet är väl framförallt att det är en metod med svåra biverkningar, som inte är långsiktigt beprövad. Alla mina läkarkompisar snackat om hur många tarmvred och allvarliga, ibland livshotande, problem en sån operation orsakar på lite sikt. Hur opererade individers ålderdom kommer se ut vet man inte, men mycket talar emot att den skulle bli varesig trevlig eller lång.

Sen finns ju frågan om hur/i vilken grad som staten ska finansiera folks misslyckade livsstilar..

Och hade jag varit staten hade jag kanske hellre dumpat folk med helikopter i Lappland nånstans och låtit dem traska neråt och leva på naturen ett tag, INNAN jag började skära av deras vitala organ. Kalla mig naturromantiker.

Tur du inte är staten.

Sådana här operation ska staten finansiera precis som de finansierar för alla de som skadar sig i t.ex. sporter och andra saker som inte har med ätande, rökning m.m att göra, mer eller mindre självförvållat. Men det pratas inte högt om Åsa som rider på Brunte som går omkull i galoppen och gör att Åsa behöver flera operationer för att bli frisk.

Det är inte kalorier in och ut som enbart är lösningen, en operation kan vara enda utvägen för att gå ner i vikt. Jag är inte en operationsförespråkare, tvärtom tycker jag att den används felaktigt ibland eftersom jag har sett det i min närhet. Många gånger förnekar en fet person dåliga matvanor och att de inte motionerar tillräckligt, de skyller på annat och är övertygande så länge det inte tar lång tids utredning för att kartlägga livsstilen så att läkarna verkligen ser var det brister.På sådana personer ser jag inte en operation som enda utvägen, beteendet kommer att vara kvar om det inte lyfts fram och förändras.

Samhällets allmänna syn på feta personer är att de trycker i sig skitmat, chips och kakor och godis dagarna i ända. Det är jättetrist eftersom det faktiskt inte alltid stämmer. Fetma behöver inte handla om ett missbruk av mat utan kan också vara ett symptom och resultat på en sjukdom, t.ex. en sjukdom som lindas av viktnedgång, men som gör att en viktnedgång är väldigt svårt att göra utan operation just eftersom insulin, testosteron och andra hormoner INTE samarbetar.

Därför reagerade jag på att det här i tråden pratas väldigt mycket om matmissbruk som orsak till fetma. Fetma och operationer är betydligt större än så och borde få ta en större plats i diskussionen.

Istället för att använda orden misslyckad livsstil som enda anledning till fetma och naturromantiker för att straffa feta människor. Som att vandra från Lappland till Skåne och leva på björnbär och kantareller skulle hjälpa fetma orsakad av sjukdomar.

 

[kryddelydd]

KBT var en av metoderna som testades i den enorma studien, och som visades sakna effekt. Komplikationer och risker, liksom uppföljningar, kan jag lova att det också har gjorts studier på.

Den studien har inte jag sett
Kan du länka?

 

[AVB]

Jag är inte fet, och det är bland annat för att jag tar helikopter ut i Lappland och vandrar regelbundet. Frivilligt. Att du ser det som ett straff att vara utomhus och röra sig kanske är ganska talande..?

Och visst finns det andra anledningar till fetma än matmissbruk (även om det är mycket ovanligt), men eftersom gastric bypass just är utformad för att minska MATupptaget så har ju den gruppen ingenting att göra med den här diskussionen.

Jag tycker absolut att feta ska få stöd och hjälp i att sluta överäta, precis som jag tycker att narkomaner förtjänar vård (snarare än fängelse). Men gastric bypass är en drastisk, destruktiv och farlig åtgärd, som blivit populär enbart för att patienterna tror det som en billig genväg till att må bättre. Det är en feluppfattning.

Vad jag menar är att jag vill att feta ska må så bra som möjligt, fysiskt och psykiskt, och jag tror (eller: vet) att det är mycket mer effektivt att byta livsstil än att skära av kroppsdelar.

Tur du inte är staten.

Sådana här operation ska staten finansiera precis som de finansierar för alla de som skadar sig i t.ex. sporter och andra saker som inte har med ätande, rökning m.m att göra, mer eller mindre självförvållat. Men det pratas inte högt om Åsa som rider på Brunte som går omkull i galoppen och gör att Åsa behöver flera operationer för att bli frisk.

Det är inte kalorier in och ut som enbart är lösningen, en operation kan vara enda utvägen för att gå ner i vikt. Jag är inte en operationsförespråkare, tvärtom tycker jag att den används felaktigt ibland eftersom jag har sett det i min närhet. Många gånger förnekar en fet person dåliga matvanor och att de inte motionerar tillräckligt, de skyller på annat och är övertygande så länge det inte tar lång tids utredning för att kartlägga livsstilen så att läkarna verkligen ser var det brister.På sådana personer ser jag inte en operation som enda utvägen, beteendet kommer att vara kvar om det inte lyfts fram och förändras.

Samhällets allmänna syn på feta personer är att de trycker i sig skitmat, chips och kakor och godis dagarna i ända. Det är jättetrist eftersom det faktiskt inte alltid stämmer. Fetma behöver inte handla om ett missbruk av mat utan kan också vara ett symptom och resultat på en sjukdom, t.ex. en sjukdom som lindas av viktnedgång, men som gör att en viktnedgång är väldigt svårt att göra utan operation just eftersom insulin, testosteron och andra hormoner INTE samarbetar.

Därför reagerade jag på att det här i tråden pratas väldigt mycket om matmissbruk som orsak till fetma. Fetma och operationer är betydligt större än så och borde få ta en större plats i diskussionen.

Istället för att använda orden misslyckad livsstil som enda anledning till fetma och naturromantiker för att straffa feta människor. Som att vandra från Lappland till Skåne och leva på björnbär och kantareller skulle hjälpa fetma orsakad av sjukdomar.

 

[cirkus]

Prosit! … eller hur man nu förväntas svara på en sådan kommentar?

Du skrev att man även efter operationen måste ändra sin livsstil. Livsstilen kan vara nog redan så förändrad för somliga människor utan att vikten påverkas nämnvärt.

Ja det *kan* den ju vara.

 

[Philosophia]

Och visst finns det andra anledningar till fetma än matmissbruk (även om det är mycket ovanligt), men eftersom gastric bypass just är utformad för att minska MATupptaget så har ju den gruppen ingenting att göra med den här diskussionen.

Det stämmer inte. Dels påverkar GBP en förändrad frisättning av hormoner (bl.a. GLP-1 och PYY) som påverkar hunger och mättnad. De som har genomgått en GBP får högre nivåer av dessa hormoner i blodet. GLP-1 hämmar glukagonfrisättning och stimulerar frisättningen av insulin.

 

[AgentCarter]

Ni som tycker biggest loser verkar som ett trevligt alternativ borde läsa detta: http://www.cracked.com/article_21137_5-details-they-cut-from-my-season-the-biggest-loser.html

@AVB Du har en väldigt tråkig attityd, även om jag inte är fet skulle jag se det som ett straff att få vandra i lappland. För jag har lixom lite annat at göra med familj, jobb och skola. Precis som enya.
Dessutom är det inte bara att ge sig ut och vandra med grav övervikt, då du ofta har andra kroppsproblem.

 

[lil-sis]

Jag är inte fet, och det är bland annat för att jag tar helikopter ut i Lappland och vandrar regelbundet. Frivilligt. Att du ser det som ett straff att vara utomhus och röra sig kanske är ganska talande..?

Och visst finns det andra anledningar till fetma än matmissbruk (även om det är mycket ovanligt), men eftersom gastric bypass just är utformad för att minska MATupptaget så har ju den gruppen ingenting att göra med den här diskussionen.

Jag tycker absolut att feta ska få stöd och hjälp i att sluta överäta, precis som jag tycker att narkomaner förtjänar vård (snarare än fängelse). Men gastric bypass är en drastisk, destruktiv och farlig åtgärd, som blivit populär enbart för att patienterna tror det som en billig genväg till att må bättre. Det är en feluppfattning.

Vad jag menar är att jag vill att feta ska må så bra som möjligt, fysiskt och psykiskt, och jag tror (eller: vet) att det är mycket mer effektivt att byta livsstil än att skära av kroppsdelar.

Ja för alla feta är ju stöpta i samma mall och har samma problematik.

Det är ju tur att de som jobbar på övervikts- och metabolmottagningar oftast har en mer nyanserad bild av människor och dess olika förutsättningar.

Och jag är imponerad över att du har hunnit prata med alla som har eller ska operera sig eftersom du ver hur alla resonerar.

 

[AVB]

Vad jag vet så är hunger och mättnad två saker som också har med ätande att göra?

Det stämmer inte. Dels påverkar GBP en förändrad frisättning av hormoner (bl.a. GLP-1 och PYY) som påverkar hunger och mättnad. De som har genomgått en GBP får högre nivåer av dessa hormoner i blodet. GLP-1 hämmar glukagonfrisättning och stimulerar frisättningen av insulin.

 

[Philosophia]

Vad jag vet så är hunger och mättnad två saker som också har med ätande att göra?

Absolut. Och det kan väl vem som helst förstå att det är svårt att gå ner i vikt när man känner sig hungrig och kraftlös pga att blodsockret gått kraftigt upp för att sedan rasa. Det handlar alltså inte enbart om frånvaro av mättnadskänsla. Vidare så ökar GLP-1 känsligheten för insulin och den effekten har föga med hunger och mättnad att göra.

 

[AVB]

Har all respekt för individuella upplevelser, men medicinsk vetenskap skulle inte kommit så långt om man inte tilläts kvantifiera och generalisera. Sannolikt avviker alla i den här tråden från genomsnittet av varje given grupp, det är så statistik fungerar. Verkligen inget att bli kränkt över.

Ja för alla feta är ju stöpta i samma mall och har samma problematik.

Det är ju tur att de som jobbar på övervikts- och metabolmottagningar oftast har en mer nyanserad bild av människor och dess olika förutsättningar.

Och jag är imponerad över att du har hunnit prata med alla som har eller ska operera sig eftersom du ver hur alla resonerar.

 

[lil-sis]

Har all respekt för individuella upplevelser, men medicinsk vetenskap skulle inte kommit så långt om man inte tilläts kvantifiera och generalisera. Sannolikt avviker alla i den här tråden från genomsnittet av varje given grupp, det är så statistik fungerar. Verkligen inget att bli kränkt över.

Vad får dig att tro att jag känner mig kränkt?

Jag tycker du har en tråkig och onyanserad syn på feta och att det är intressant att du vet att alla som opererar sig resonerar på samma vis.

Den bilden stämmer naturligtvis inte med min bild efter mycket läsande och pratande.

Naturligtvis finns det en hel hög med människor som blir opererade i tron att det löser alla problem över en natt och att man inte behöver anstränga sen men inte att det är majoriteten av de som opereras.

 

[Grazing]

Ni som tycker biggest loser verkar som ett trevligt alternativ borde läsa detta: http://www.cracked.com/article_21137_5-details-they-cut-from-my-season-the-biggestloser.html

Jag har hört att det inte är så som dom framställer det i tv. Det är ju som sagt tv och då kan man ju lista ut att dom inte säger hela sanningen. Finns nog inget tv program som inte är vinklat. Men faktum kvarstår att under det halvåret dom tränar, äter rätt etc så går dom ändå ner i vikt. Det visar ju ändå att det går. Och även när dom är hemma dom sista 3(?) månaderna i programet så går dom även då ner i vikt och då är dom ändå hemma i sin vanliga miljö.

Sen att det inte är som på tv, näe, kanske inte. Men deras viktförändringar är ju fortfarande äkta.

 

[Enya]

Jag är inte fet, och det är bland annat för att jag tar helikopter ut i Lappland och vandrar regelbundet. Frivilligt. Att du ser det som ett straff att vara utomhus och röra sig kanske är ganska talande..?

Och visst finns det andra anledningar till fetma än matmissbruk (även om det är mycket ovanligt), men eftersom gastric bypass just är utformad för att minska MATupptaget så har ju den gruppen ingenting att göra med den här diskussionen.

Jag tycker absolut att feta ska få stöd och hjälp i att sluta överäta, precis som jag tycker att narkomaner förtjänar vård (snarare än fängelse). Men gastric bypass är en drastisk, destruktiv och farlig åtgärd, som blivit populär enbart för att patienterna tror det som en billig genväg till att må bättre. Det är en feluppfattning.

Vad jag menar är att jag vill att feta ska må så bra som möjligt, fysiskt och psykiskt, och jag tror (eller: vet) att det är mycket mer effektivt att byta livsstil än att skära av kroppsdelar.

Det märks att du inte vet ett jävla skit om mig för då hade du inte sett det som talande att jag tycker att det är att straffa feta människor att vandra. Jag rör på mig, antagligen är det därför jag inte är fetare än vad jag är. Jag tycker om att röra på mig (Frivilligt, det du) och skulle personlige själv tycka det var kul att vandra i Lappland. Min vikt har aldrig hindrat mig för att göra sådana saker. Däremot tycker jag inte att du uttrycker dig som att du är mån om att feta ska må bra psykiskt och fysiskt, då hade du inte uttryckt dig på det viset. Din syn på feta avspeglas i svaret till mig här, genast antog du att jag inte rör på mig och inte är utomhus. För så är det att vara fet, eller? Du har inte fördomar tycker du?

Alla feta behöver inte hjälp med att sluta överäta. Ska jag skriva matdagbok åt dig? Jag överäter inte. Ändå är jag fet. Fast så klart tror folk-smala- att jag ljuger för feta människor ljuger alltid om sina kost- och motionsvanor. Det är den allmänna uppfattningen hos folk har jag märkt. Tills de lever nära mig och inser att jag inte överäter. Dietisten trodde genast på mig, hon förklarade varför det är så också.

Den i dina ögon ovanliga gruppen blir erbjuden den operationen, jo. Jag har själv fått frågan och vi har diskuterat vad som skulle hända. Jag tillhör faktiskt den gruppen med sjukdom i botten där hormonerna arbetar emot viktnedgång och läkare jag träffat tycker att jag ska göra en sådan operation. Jag vill dock inte, jag är hellre fet än opererar mig. Jag vill inte ha sådana problem en operation kan medföra, man vet inte vad som händer i kroppen om 20 år ens, däremot vet man att fetas liv inte alls behöver bli kortare än andras, beroende på hur fet man ju så klart är. Jag har inte heller några problem p.g.a. min fetma om man bortser att jag tycker att jag är äckligt ful. Och det botar en operation eller ens en viktnedgång inte.

Om du tror att jag talar för operation tror du med andra ord fel. Jag tycker däremot att det är lite väl lätt här att fastna i feta=överätning och avsaknad av motion och äta godis, kakor och chips alltid. Jag tycker att operationer av detta slaget har blivit en åtgärd som är lätt att ta till utan att göra något åt grundproblemet och det finns stor risk att man går upp i vikt igen sedan.

 

[AgentCarter]

Jag har hört att det inte är så som dom framställer det i tv. Det är ju som sagt tv och då kan man ju lista ut att dom inte säger hela sanningen. Finns nog inget tv program som inte är vinklat. Men faktum kvarstår att under det halvåret dom tränar, äter rätt etc så går dom ändå ner i vikt. Det visar ju ändå att det går. Och även när dom är hemma dom sista 3(?) månaderna i programet så går dom även då ner i vikt och då är dom ändå hemma i sin vanliga miljö.

Sen att det inte är som på tv, näe, kanske inte. Men deras viktförändringar är ju fortfarande äkta.

Har du läst artikeln? Detta är visserligen den från USA men så positiva ordalag är det inte om konceptet.
Eftersom det var mer än att bara äta bra och träna (snarare ät inget och träna så du inte längre har en fungerande kropp när du är 35)

 

[Grazing]

Har du läst artikeln? Detta är visserligen den från USA men så positiva ordalag är det inte om konceptet.
Eftersom det var mer än att bara äta bra och träna (snarare ät inget och träna så du inte längre har en fungerande kropp när du är 35)

Ja, men det vet nog dom flesta att det aldrig är nyttigt att gå ner så extremt som dom gör, men det går och det är det som jag tänker på. Många överviktiga vill ju lite påstå att det inte spelar någon roll vad dom gör eller äter eller liknande. Sen att man ska dra ut på det under en längre period är det nog ingen som misstycker.

 

[Masqueradee]

Nu har jag inte läst alla trådens sidor, men jag vill ändå dela med mig av min historia och mina synpunkter.
Jag opererades för ca 1.5 år sedan med ingreppet Duodenal Switch. Det innebär att man har gått in och minskat magsäcken samt tagit bort en stor del av tunntarmen. Denna operation skiljer sig från en GP-operation bland annat genom att viktminskningen blir större och personer som genomgått operationen håller vikten längre (efter en GP-operation är risken ganska stor att man går upp igen och tvingas genomföra ännu en GP igen alt en DS).
Hela mitt liv har jag haft problem med övervikt och mer eller mindre haft klippkort hos sjukvården för att försöka hitta rätt behandling och genomfört tester. Har provat mediciner och mätt hormoner, impulser i kroppen etc etc. När jag blev tillräckligt gammal gick jag över till en ny avdelning och tillsammans med läkare så bestämde jag mig för att utredas för att se om jag var en lämplig kandidat att genomgå en överviktsopperation. Från det samtalet till operationsdatum tog det ca 2 år, dessa år var fyllda av utredningar, samtal, prover och så vidare, så i den kontexten var det ingen "quick fix" då det krävdes både tid, samtal och framförallt mycket betänketid hos mig för att se om det verkligen var rätt eller inte.
Innan operationen så gick jag ned ungefär 8-9kg med soppdiet och efter operationen har jag gått ned ungefär 45-50kg (hitintills, går fortfarande ned), vilket är helt i enlighet med den rekommenderade nedgångskurvan.
Mitt liv efter operationen består av att:
- Hitta mat jag kan äta. Pasta är exempelvis inte min mage speciellt glad över, inte heller alla brödsorter. Vissa dagar kan jag äta viss mat, andra inte.
- Äta massor av vitamintabletter och ta b12-sprutor.
- Järnbrist, på gränsen till anemi.
- Psykiska påfrestningar. Har jag gått ned tillräckligt, ska jag gå ned mer, vad tycker alla andra?

Skulle jag rekommendera operationen till andra? Nej, för operationen är så otroligt individuell att jag bara kan prata om saker ur mitt perspektiv. Alla reagerar olika på operationen, man kan få komplikationer etc.
Det jag blir lite trött på är alla som ser det som en "quick fix". Det här är ett beslut jag tagit för framtiden, ett beslut som tog mig 2-3 år att faktiskt komma fram till. Det här beslutet påverkar mig varje dag, och det kommer att påverka mig varje dag tills jag dör.
Det här är bara en liten del som jag skrivit här, men jag vill bara trycka lite på att i alla fall för mig så var det inte ett lättvindigt beslut som bara tog några månader från beslut till operation. Man går inte bara ut från oprationssalen med en ny kropp, man måste fortfarande jobba för det och hitta ett hälsosamt liv och vardag.

Sen vill jag tillägga att jag tycker att vården har varit otroligt dåliga på "livet efter operationen". Man blir i princip hemskickad med en liten info-folder där man får tips om frukost och mellanmål och sedan är det hej då. Uppföljning med dietist är obligatoriskt, men det känns som att jag inte fått speciellt mycket ut av det förutom "drick mer vatten" och "du missar ju alltid det mellanmålet, det är inge bra" typ. Uppföljning med psykolog hade inte varit helt fel, för det är ganska mycket runt omkring man måste hantera och det kan vara skönt att få stöd av någon.

 

[Brolinskan]

Vad jag blir mörkrädd när jag läser den här tråden. Vilken människosyn och ett "vi och dem" tänkande många ger uttryck för. Och vad lite kunskap som ligger bakom uttalanden om övervikt.

Jag ser överviktsproblem som en kombination av många saker, ett felaktigt ätbeteende, kanske inlärt från väldigt ung ålder, en kropp som blivit påverkad av ett felaktigt ätbeteende, hormonell obalans, psykisk ohälsa, medicinsk påverkan, för lite motion, ätstörningar, problem med sköldskörteln och andra sjukdomar som försvårar en viktnedgång, ärftlighet osv osv. Att tro att alla överviktiga bara har ett enkelt viljestyrt problem med intag och uttag är verkligen att förenkla problematiken. Dagens forskning pekar mycket på hormonell obalans som stor bov i överviktsproblematik, vilket inte är så lätt att komma runt genom att "tänka rätt".

Och de som tror att Biggest Loser skulle vara ett hälsosamt alternativ för viktnedgång..vakna upp i verkligheten. Hur många har ekonomi och möjlighet att träna med PT 5-6 timmar om dagen? Hur mycket tror ni inte att det sliter på kroppen? Det är ett TV-program, som även har visat sig haft rätt stor procent "återfall" efteråt. Varför? För att programmet erbjuder inte en livsstil man kan fortsätta med, den erbjuder ett quickfix som ger dramatisk viktnedgång och tittarsiffror.

Jag är ingen operationsförespråkare, även om jag har erfarenheten av både Sleeve och GBP på nära håll. Skulle alla dagar rekommendera en Sleeve före en GBP, då operationen inte har några av de värsta komplikationerna efter op, som tex tarmvred. Jag ser så många hälsofördelar hos de i min närhet som har opererat sig och så som de har slitit med att gå ner i vikt, de flesta hela sitt liv. Då har mat och träning varit det enda de tänkt på. Operationen har gjort det enklare på det vis att de inte längre behöver kämpa mot sin kropp, mot hungerkänslor, mot omättnad, mot möjligheten att kunna vräka i sig mat mot ett ojämnt blodsocker och insulinresistens. Utan att för den delen vara enkelt. Det är fortfarande ett slitigt jobb, där du måste ha bestämt dig för att göra en livsstilsförändnring. Det är ingen quick-fix. Det är ett sätt att göra kroppen till en medhjälpare istället för en motståndare.

Har förövrigt väldigt svårt för attityden att folk tar till operation som en första åtgärd vid viktnedgång. Det är nog ytterst få människor som lägger sig på operationsbordet utan att noga tänka igenom sina alternativ.

 

[AVB]

Verkar som att vi håller med varandra.

Och klart jag inte vet ett skit om dig, det har jag inte heller antytt. Jag förstår ju att vikt är ett känsligt och komplext ämne (hello, jag är fd ätstörd och själv under hypotyreosutredning) men det betyder ju inte att man behöver ta allt i ämnet som en personlig förolämpning.

Jag håller med om att det finns mycket obehagligt skuldbeläggande kring fetma, kanske framförallt inom vården. Man verkar ser fetma som mått på dålig karaktär, svag personlighet. Men det gäller ju alkisar, narkomaner och rökare också, svenskar i allmänhet är bra på att spotta på den sortens "svaghet", och kanske läkare i synnerhet. (Jag var på vårdcentralen och blev avsnäst och förolämpad av doktorn senast i morse. Pollenallergi får man tydligen inte heller ha.)

Men man kan ju se det positivt också: att man trots allt har rätt stor makt över sin vikt, att fetma är nåt man i princip kan bota med viljestyrka. Även om fetma är pissjobbigt och inte ska trivialiseras så är det ju ett i-lands- och livsstilsbekymmer. Jag menar, fråga nån med alzheimers, ms, hiv eller nåt annat ohjälpligt tillstånd om de hellre skulle ha ett problem man kunde träna sig ur.

Det märks att du inte vet ett jävla skit om mig för då hade du inte sett det som talande att jag tycker att det är att straffa feta människor att vandra. Jag rör på mig, antagligen är det därför jag inte är fetare än vad jag är. Jag tycker om att röra på mig (Frivilligt, det du) och skulle personlige själv tycka det var kul att vandra i Lappland. Min vikt har aldrig hindrat mig för att göra sådana saker. Däremot tycker jag inte att du uttrycker dig som att du är mån om att feta ska må bra psykiskt och fysiskt, då hade du inte uttryckt dig på det viset. Din syn på feta avspeglas i svaret till mig här, genast antog du att jag inte rör på mig och inte är utomhus. För så är det att vara fet, eller? Du har inte fördomar tycker du?

Alla feta behöver inte hjälp med att sluta överäta. Ska jag skriva matdagbok åt dig? Jag överäter inte. Ändå är jag fet. Fast så klart tror folk-smala- att jag ljuger för feta människor ljuger alltid om sina kost- och motionsvanor. Det är den allmänna uppfattningen hos folk har jag märkt. Tills de lever nära mig och inser att jag inte överäter. Dietisten trodde genast på mig, hon förklarade varför det är så också.

Den i dina ögon ovanliga gruppen blir erbjuden den operationen, jo. Jag har själv fått frågan och vi har diskuterat vad som skulle hända. Jag tillhör faktiskt den gruppen med sjukdom i botten där hormonerna arbetar emot viktnedgång och läkare jag träffat tycker att jag ska göra en sådan operation. Jag vill dock inte, jag är hellre fet än opererar mig. Jag vill inte ha sådana problem en operation kan medföra, man vet inte vad som händer i kroppen om 20 år ens, däremot vet man att fetas liv inte alls behöver bli kortare än andras, beroende på hur fet man ju så klart är. Jag har inte heller några problem p.g.a. min fetma om man bortser att jag tycker att jag är äckligt ful. Och det botar en operation eller ens en viktnedgång inte.

Om du tror att jag talar för operation tror du med andra ord fel. Jag tycker däremot att det är lite väl lätt här att fastna i feta=överätning och avsaknad av motion och äta godis, kakor och chips alltid. Jag tycker att operationer av detta slaget har blivit en åtgärd som är lätt att ta till utan att göra något åt grundproblemet och det finns stor risk att man går upp i vikt igen sedan.

 

[AgentCarter]

(hiv , ms och alzheimers är inte direkt jämförbara längre)

 

[Vira]

Den studien har inte jag sett
Kan du länka?

Jag har själv inte läst studierna, bara fått andrahandsinfon genom en föreläsare, men jag hittade studien han hänvisade till först och främst angående bland annat KBT och varaktighet i viktnedgång . Föreläsarens tes var att det förvisso är möjligt att gå ned i vikt med beteendebehandling, men att i stort sett alla går upp igen inom en femårsperiod.

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2923743/